Jag har undersökt hur antagningspoängen till gymnasierna i Hässleholm, Kristianstad och Malmö har förändrats de senaste åren. Har utgått från respektive antagningsenhets redovisning av ”Meritvärden vid slutgiltig antagning” som publiceras och läggs upp på nätet. Alla program på friskolorna och de kommunala gymnasierna i kommunerna har räknats och sedan har jag delat upp programmen i de som kräver mindre än 160 meritpoäng som lägsta meritvärde för att antas och de som kräver 160 eller mer som lägsta meritpoäng. Därefter har jag jämfört hur resultatet har utvecklats över tid.
Vad den sist antagne eleven behövde förra året är intressant, därför det är det meritvärde som är måttstocken som högstadieeleverna utgår från när de bedömer vad de behöver uppnå för att antas till önskat gymnasieprogram. Förra årets lägsta meritvärde är den signal som systemet sänder ut till eleverna. Uppnår du lite mer än förra årets lägsta meritvärde så kan du vara rimligt säker på att antas är budskapet.
Förändring i utbudet av gymnasieprogram
I Hässleholm fanns det sammanlagt 22 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 24 stycken.
I Kristianstad fanns det sammanlagt 46 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 54 stycken.
I Malmö fanns det sammanlagt 72 gymnasieprogram läsåret 06/07. Läsåret 11/12 hade det ökat till 179 stycken.
Utbudet av gymnasieprogram har ökat i alla tre städerna. Inom kommunen Hässleholm har ökningen av gymnasieprogram varit måttligt men för eleverna i Hässleholm har utbudet ändå ökat kraftigt i och med att fler och fler elever söker sig till bland annat Kristianstad. Gymnasieutbudet i Kristianstad påverkar elevernas valmöjligheter i hela närområdet.
Förändring av antagningskraven till gymnasieskolan
På 25 procent av gymnasieprogrammen i Hässleholm läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till drygt 70 procent av alla program.
På 65 procent av gymnasieprogrammen i Kristianstad läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till 78 procent av alla program.
I Malmö så var kraven lägre än 160 meritpoäng för att antas till 26 procent av programmen läsåret 06/07. Läsåret 11/12 så var antagningskravet på 78 procenten av programmen lägre än 160 poäng.
Siffrorna visar att antagningskraven för att komma in på ett gymnasieprogram har sjunkit dramatiskt. I alla tre kommunerna så kommer eleverna in på majoriteten av programmen med mindre än G i snitt.
Gemensamt för alla tre kommunerna är att utbudet av gymnasieprogram har ökat och att antagningskraven har sjunkit.
Vad som inte syns i den här redovisningen är att antalet program som inte fyller sina platser också har ökat kraftigt. På dessa program räcker det i praktiken med godkänt i svenska, engelska och matematik, 30 poäng.
Allt detta är nog inte är en skånsk utan en svensk trend. I Stockholm läsåret 11/12 så var antagningskravet mindre än 160 meritpoäng på drygt 1100 av totalt drygt 1500 sökbara program.
Om det stämmer att vi har betygsinflation i Sverige så är fallet ännu kraftigare. Det bör tilläggas att jag endast har räknat antalet program utan att ta hänsyn till att vissa program antar relativt få elever och andra betydligt fler. Men att ta med storleken i undersökningen skulle med största sannolikhet inte förändra trenden mot kraftigt sänkta antagningskrav. Eventuellt så skulle det påverka rasets storlek men inte riktningen.
Förklaring
Jag menar att utbudet av gymnasieprogram också påverkar antagningskraven. Det ökade utbudet minskar konkurrensen om platserna vilket medför att det lägsta meritvärdet för antagning sjunker. Som på alla andra marknader så sjunker priset när utbudet ökar. Blir konkurrensen riktigt hård så kommer priset/betygskraven att drivas ner ända till behörighetskravet.
Marknadslogiken håller helt enkelt på att dumpa betygen som urvalsinstrument till gymnasiet.
Problemet är att betygen inte bara är en ”valuta” som man köper sig en gymnasieplats med. Betygen är också ett mått på kunskap som eleven har förvärvat. Kommer eleverna att vara intresserade av att skaffa sig en rejäl ”valutareserv” när priset på gymnasieprogrammen hela tiden sjunker? Varför skall eleverna anstränga sig för att skaffa höga betyg när det räcker med låga för att antas?
Man kan i och för sig se det som positivt att alla elever kommer in på önskat program. Men vilka konsekvenser får det för grundskolan? En betygsfri skola kan knappast fungera som dagens grundskola. Risken med marknadsdumpningen av betygen är att vi går mot en utbildningskatastrof den dagen det går upp för eleverna hur låga antagningskraven till gymnasiet verkligen är. Marknaden håller nu på att dumpa betygen och vi är på väg mot en kravlös liberal flumskola. Fortsätter friskoleetableringarna kommer snart betyg att vara fullständigt onödiga i grundskolan.
Det skulle i och för sig vara intressant att diskutera om införandet av en betygsfri skola skulle kunna lösa en del problem som finns i den svenska skolan. Men skall vi införa en betygsfri skola så skall det vara efter ett politiskt beslut, och inte som en oavsiktlig konsekvens av ett skolpolitiskt felslut – friskolereformen.
Henrik
.jpg)
