onsdag 1 juli 2009

Jordadel och finansadel



Har gjort en paddlingstur runt natursköna Kollandsö, Vänerns näst största ö. Jag passade även på att besöka Läckö Slott.
Läckö slott ägdes av Magnus Gabriel De la Gardie (1622-1686).




Magnus Gabriel De la Gardie var Sveriges rikaste person och han rustade upp Läckö slott till kanske Sveriges lyxigaste boningshus. Slottet är fullt av dyra utsmyckningar, målningar, slottskyrka och olika dekorationer. Det behövdes över 200 tjänare för att driva runt slottet. 1600 talets mitt var en tid då högadel styrde och ställde i Sverige - inkomstfördelningen i landet var extremt ojämlik. Bönderna levde i fattigdom och jordadeln tog hand om allt överskott. Finansieringen av Magnus Gabriel De la Gardies överdådiga levnadssätt betalades av bönder och drängar på Magnus Gabriel De la Gardies över 1000 skattepliktiga gårdar. Bönderna betalade skatt till Magnus inte till staten. Magnus Gabriel De la Gardies var inte ensam om sitt levnadssätt. Hela högadeln tävlade med varandra om vem som hade störst slott, finaste möblerna eller kunde bjuda på de mest överdådiga festerna.
Högadeln rikedom kom från deras omfattande jordinnehav. Trots att adeln totalt utgjorde endast en halv procent av Sveriges befolkning tillgodo gjorde den sig genom privilegier och ägande två tredjedelar av den odlade jorden. De la Gardie ägde själv under sin storhetstid mer än ettusen hemman fördelade på gods i Uppland, Närke, Västmanland och Västergötland. Drottningholm, Karlberg, Jakobsdal, Venngarn, Ekholmen, Kägleholm, Läckö, Traneberg, Mariedal, Katrineberg och Höjentorp är några exempel. Därutöver hade han stora områden i Livland och Finland och egendomar i Pommern och Mecklenburg.
Högadelns familjer eggade varandra att bygga allt större, allt mera storslaget. Utöver ett magnifikt palats så behövde givetvis varje adelsman en ståndsmässig bostad i Stockholm. Magnus Gabriel De la Gardies palats Makalös,
gjorde skäl för sitt namn. Makalös var huvudstadens främsta privatbostad, med ett lösöre magnifikare än slottets. Men snart fick det konkurrens av andra elitfamiljers palatsbyggen; Wrangels, Bååts, Bondes, Rosenhanes….
Skrytbyggandet förstörde landet genom att adeln – valde ett mindre intensivt jordbruk för att istället kunna satsa på byggandet. Vad som skedde i takt med att godsavsöndringar och donationer blev allt vanligare var att själva brukandet av jorden inte längre prioriterades. De dagsverken som adelsmannen kunde tillräkna sig användes alltså, om man ska hårdra det, hellre till PR-verksamhet i form av skrytbyggen än till grundläggande födoproduktion. De blev tillslut en betungande börda för landet. I dagens Sverige har jordadeln ersatts av finansadeln men lusten till skrytbyggen, magnifika fester och överdådig livsstil är densamma. Troligtvis så delar jord- och finansadeln även föraktet för den lilla människan.

Melker Schörling är en av Sveriges rikaste personer, han kan man säga tillhör den nutida högadeln.


Han beter sig på samma sätt som Magnus Gabriel De la Gardie. "För pengarna har han bland annat köpt en sekelskiftesvilla på Lidingö utanför Stockholm. Men de största summorna investerar han i sin herrgård nära Nyköping, en skogsfastighet på 2 500 hektar. Där ägnar han sig åt ett av sina stora intressen, jakt."(Aftonbladet).

Representationsvåning i Stockolm, stort palats och högadligt fritidsintresse. (Magnus Gabriel De la Gardie var mycket jakt intresserad.) Samma överklass då som nu, endast namnen är nya. Finansadeln tävlar med varandra om vem som har störst förmögenhet på samma sätt som högadeln gjorde på 1600 talet. Där högadel förstörde det svenska jordbruket så förstör finansadeln de svenska företagen, avskedar kompetent personal, lägger ner fabriker, flyttar företag till låglöneländer. I dag privatiseras allmän egendom för en spottstyver, då fick adeln kronjord som tack för s.k. tjänster.

På 1600 talet så lyckades man stoppa högadeln från att förstöra Sverige genom att riksdagen förstatligade högadelns egendomar, den s.k. reduktionen. (Den pågick mellan 1655- 1686). Reduktionen innebar att all egendom som någon gång varit skattejord eller tillhört kronan återfördes till staten. I princip krossade det hela den adelselit som haft makten i landet, och Sverige gick ekonomiskt stärkt in i det expansiva 1700 talet.
Vi behöver genomföra en ny reduktion och ta tillbaka allt som vår nya ekonomiska adel har tillskansat sig. T.ex. av hushållens innehav av aktier ägde 1997 en procent av hushållen 62 procent av aktierna. Nästan 96 procent av aktierna ägdes av endast tio procent av hushållen. Räknar man in sparandet i aktiefonder blir motsvarande siffra 84 procent. Mellan 1990 och 2001 ökade lönespridningen i Sverige med 25 procent.
Skall vanliga löntagare kunna få ett drägligt liv så måste vi börja förstatliga/socialisera affärsbanker och storföretag återta de gjorda privatiseringarna, hårdbeskatta fantasilöner, bonusar och förmögenheter.
Vi behöver en ny reduktion!

Henrik



http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=54&vid=168&template=.print.t
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article350706.ab
http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9812/01/rik.html

3 kommentarer:

  1. Per-Ola Nilsson1 juli 2009 kl. 17:36

    Jätteintressant inlägg, Henrik!

    SvaraRadera
  2. Ja, paralellen är slående. Men hur är det idag, vem betalar inte skatt till finansadeln? Jag känner ingen, precis alla är skattpliktiga till finansadeln. Som sagt, dags för en ny reduktion, expropriera bankerna. Hugg huvudet av krisen!

    SvaraRadera
  3. En annan paralell är sättet de byggde upp sina förmögenheter. Då genom generösa donationer från staten - framförallt drottning Kristina var duktig på att avyttrra statens egendomar.
    Idag genom att privatisera offentlig egendom till underpris, tex Tibble gymnasium och äldreomsorgen i Hässleholm
    Henrik

    SvaraRadera