Reaktion på Carl Johan Baulers krönika

Reaktion på Carl Johan Baulers krönika  (Publicerad i Norra Skåne)

Carl Johan Bauler skriver i sin krönika att ingen borde känna sig kränkt över att behöva legitimera sig för polisen, när polisen vill kontrollera om personen inte är papperslös. Problemet är att alla inte behöver legitimera sig utan endast de med sk utländskt utseende. Vita välklädda medelåldersmän kontrolleras inte av polisen för den i den gruppen finns det inga papperslösa invandrare, enligt polisen. Men skulle skattepolisen istället börja jaga skattesmitare slumpvis i särskilt brottsutsatta högriskområden för skattebrott såsom Saltsjöbaden, Östermalm och Nacka så skulle det nog Carl Johan Bauler inte skriva en krönika om att de som protesterade mot skatteverkets metoder var lättkränkta . Framförallt om skatteverkets urvalskriterier för kontrollerna var vit, välklädd, medelålders och man.

Det kan räcka enligt projekt REVA med att se utländsk ut för att bli stoppad av polisen och avkrävd legitimation. Något som inte är tillåtet enligt svensk lag, men som polisen gör ändå. Det finns ingen lag om att man måste ha id-kort på sig i Sverige. Det finns alltså ingen laglighet i polisens begäran om att man ska identifiera sig om man inte är misstänkt för något brott.

Sverige förvandlas på detta sätt genom polisens försorg till en slags polisstat, en stat där rasism driver delar av polisarbetet och vissa delar av befolkningen får finna sig i att bli stoppade och kontrollerade varhelst man är ute på gatorna. Det är helt oacceptabelt. Det är inte värdigt en rättsstat, inte värdigt en demokrati.

Carl Johan Baulers krönika har en unken trettiotalsstank över sig. Då demonstrerade den svenska överheten i Uppsala och Lund mot den sk ”judeimporten” från nazityskland. De krävde att judarna skulle direktavisas vid gränsen tillbaka till nazityskland, vilket senare infördes. De tusentals som har demonstrerat i Stockholm, Malmö och Göteborg har lärt sig av misstagen från trettiotalet. Tyvärr så kan man inte säga det om Norra Skånes krönikör.

Sen ställer Carl Johan Bauler en viktig fråga -Hur vi skall förhindra att papperslösa utnyttjas som låglönearbetare som driver ner lönerna för alla löntagare? Men lösningen på det problemet är inte utökade rasistiska trakasserier från polisen utan stärkta fackliga rättigheter.

• Byggnads driver i den pågående avtalsrörelsen kravet att huvudentreprenören för ett bygge skall garantera att alla underentreprenörer har kollektivavtal och betalar skatt. För det är längst ner i entreprenörskedjan som svartjobben och skattefifflet förekommer. Ett utmärkt krav för att försvåra svartjobb.

• Stärk fackens, skattemyndigheternas och ekopolisens möjligheter att kontrollera att kollektivavtal finns och att skatter och avgifter betalas.

• Höj straffen för de som anlitar svart arbetskraft. De är de som utnyttjar utsatta människor som skall straffas och jagas inte de utnyttjade. Döms några fina damer och höga herrar från solsidan till fängelse för att ha utnyttjat svart hemhjälp, så kommer nog många jobb snabbt att bli vita.                                                                                                                                                                &                                                                                    Det finns andra sätt att minska svartjobb och fiffel än rasistiska trakasserier från polisen. Tyvärr så förespråkar inte Carl Johan Bauler dessa utan verkar vara fast i ett tänkande från trettiotalet.

Merete Karlsen och Hans Wendel - Socialistiska Partiet

När lägger John Bauer gymnasiet ner?

John Bauer gymnasiet i Hässleholm har stora ekonomiska problem. Anledningen är att JB koncernens dåliga rykte har nått eleverna. Alla avslöjanden om få lärare, få utbildade lärare och datorspelande på lektionerna har tillslut fått eleverna att sluta söka till John Bauer gymnasierna. JB gymnasiet i Uddevalla, Mölndal, Borås och Umeå har lagts ner den senaste månaden.
Nedläggningar går till på samma sätt på alla orterna. Skolorna läggs ner när vårterminen är slut. Det innebär att ettorna och tvåorna då kommer att stå med en ofullständig utbildning. John  Bauer lägger bara ner och tar inget ansvar  för att eleverna skall få någon möjlighet att slutföra sin utbildning. De enskilda eleverna tvingas att söka nya utbildningar. Har de tur så kommer de in på samma program på en annan skola. Har de otur finns det inget likartat program i närheten och då får de börja på något annat program.
John Bauer i Hässleholm har också gigantiska ekonomiska problem. I år är det bara 20 behöriga sökande som sökt sig  till JB i höst. Det här till en skola som för några år sen hade 347 elever. Vad som gör problemet ännu större var att det också var få elever som sökte sig till JB förra läsåret, ca 40 stycken. detta innebär att de from i höst  kommer att gå ca  160- 170 elever på JB.
JB får ca 100 000 kronor per elev från kommunerna varje år för att täcka sin utbildningskostnader.  JB har tappat ca 180 elever de senaste åren vilket innebär ca 18 miljoner i minskade intäkter. 18 miljoner är stora summor för en skola. Lokalhyran minskar inte när elevantalet sjunker utan skolan måste spara på annat. Den stora kostnaden är löner till lärarna. För att få ekvationen att gå ihop så måste lärarkåren minskas drastiskt. Problemet är att eleverna skall undervisas i många ämnen så antingen måste skola låta kvarvarande lärare undervisa i ämnen som de inte är utbildade för eller införa ett stort antal deltidstjänster. Detta påverkar undervisningskvalitet och höjer personalomsättningen.
De elever som söker sig till JB i år riskera att få en undermålig utbildning som kanske inte ens kommer att få möjlighet att genomföra.
Nsk  NSK

Vi kräver jobb till alla – och anständig lön

8 februari, 2013

Ledare

Arbetslösheten har tagit ett fast grepp om Europa. I Spanien går var fjärde person arbetslös. Ungdomsarbetslösheten har nått över 50 procent. Även i Sverige har nu arbetslösheten bitit sig fast: över 8 procent totalt och för ungdomar över 20 procent. Kapitalismen har alltid haft sina konjunkturnedgångar och förvisso är den i Europa i en djup kris. Men arbetslösheten var även hög under uppgångsperioden efter finanskrisen 2008. Det finns en rad skäl till att arbetslösheten lägger sig på en hög nivå även under konjunkturuppgångar.
Teknikutvecklingen inom industrin har gjort att produktiviteten ökat enormt. Produktiviteten per arbetare har ökat med runt 5 procent per år. Samtidigt genomförs överallt ”lean production” (mager produktion), vilket innebär att allt färre ska göra allt mer. Det är inte sant att alla ”enkla jobb” försvunnit från industrin. Men istället för att till exempel anställa arbetslösa ungdomar läggs jobben på de redan anställda som sidouppgifter. Stressen ökar för dem som har jobb, arbetslösheten cementeras för dem som står utanför. Systemet med visstidsanställningar och bemanningsföretag ökar också arbetslösheten. Själva idén är ju att arbetarna ska gå mellan tillfälliga anställningar och arbetslöshet.
Men är inte arbetslösheten ett problem även för kapitalismen och dess politiska förespråkare? Bara ur några aspekter, i stort sett är den en tillgång för dem. Arbetslösheten skapar rädsla och foglighet. Se hur många fast anställda som blev uppsagda under förra finanskrisen. De som fick jobb igen accepterade att arbeta som inhyrda eller visstidsanställda. De hade upplevt arbetslösheten med de försämrade villkor som alliansregeringen dessutom hade genomfört för att öka fogligheten. Försämringarna i a-kassan och andra villkor för de arbetslösa speglar ett problem för kapitalet : kostnaden för att försörja de arbetslösa. Därav den strävan vi ser i hela Europa att driva ner nivåerna i ersättningarna. En sådan press nedåt gör dessutom de arbetslösa mer benägna att acceptera löner långt under det som förut var accepterat i samhället, bara man får ett jobb. Neddragningarna i arbetslöshetsunderstödet är alltså också en del i att sänka levnadsstandarden för hela arbetarklassen.
Extrema nyliberaler som Annie Lööf använder arbetslösheten för att föreslå försämrad anställningstrygghet och lägre löner för främst unga arbetare. Etablissemanget försöker lägga ansvaret för arbetslösheten på de arbetslösa. Folk får veta att de inte nog energiskt sökt jobb, att de inte är tillräcklig duktiga på att skriva CV:n, att de inte suttit rätt och kammat sig ordentligt vid anställningsintervjuer. Genom denna ideologiska och psykologiska krigföring mot de arbetslösa försöker etablissemanget undgå den fara som de faktiskt ser med arbetslösheten: socialt motstånd. Och det är just detta sociala motstånd som vi socialister måste verka för. Men vi måste säga den hårda sanningen: Det finns ingen lösning om vi inte vågar gå mot makthavarna, mot själva det kapitalistiska systemet.
Kapitalismen och dess politiker kommer att motsätta sig en arbetstidsförkortning. De kommer inte heller att gå med på att anställa ungdomar för enklare jobb så länge de kan tvinga de som redan har jobb att utföra dem som sidouppgifter. De kommer inte att gå med på att slopa systemet med bemanningsföretag och visstidsanställningar. Vi måste kräva att dessa förändringar genomförs i den samhällsägda sektorn. Men det räcker inte. De tunga delarna av den privata ekonomin måste också övertas av samhället om vi vill ha en ekonomi som ger alla jobb och anständiga anställnings- och arbetsvillkor.
I dagens Europa är det främlingsfientliga och rent fascistiska krafter som utnyttjar kapitalismens kris för att påstå att de har ett alternativ. Vi vet att de inte har det. Men om vänstern begränsar sig till reformförslag inom kapitalismens ramar (som inte kommer att fungera) kommer högerextremismen att framstå som den sida som har ett alternativ. Precis som på trettiotalet. Vårt alternativ är en revolutionär demokratisk socialistisk politik.
NSk NSk

Gymnasievalet har blivit ännu svårare.

Gymnasievalet har blivit ännu svårare.

Våra tonåringar har det inte lätt just nu. Dagen för val av gymnasieutbildning närmar sig med stormsteg. Valet av gymnasieutbildning är ett av de stora vägskälen här i livet. Ett fel val kan stå dem dyrt. Utöver att bestämma sig för vilken yrkeskarriär de vill påbörja så skall de också välja skola. Många skolor erbjuder samma program och skolorna gör allt för att locka eleverna till sig, Öppet hus, fyrfärgsbroschyrer i brevlådan, bioreklam, radioreklam alla möjligheter att locka elever används av gymnasieskolorna. Anledningen till skolornas desperata reklamkampanjer är att skolan får ca hundratusen kronor av kommunerna för varje elev de lyckas övertala att börja på skolan.

 Konkurrensen om eleverna har utvecklats till en kamp på liv och död de senaste åren. Om skolorna inte lyckas attrahera lika många sökande som förra året så försämras deras ekonomi. Anledningen är att förutsättningarna för skolorna har förändrats. Samtidigt som åldersgrupperna minskar så har antalet skolor ökat. Fler gymnasieskolor samtidigt som antalet elever minskar innebär att mindre pengar skall delas på fler aktörer. Detta går givetvis inte ihop. Resultatet är att vissa skolor drabbas mycket hårt. Förra året så tappade t.ex. John Bauer i Hässleholm rejält. Det gjorde även Praktiska gymnasiet och Framtidsgymnasiet i Kristianstad. Något som innebär en kraftig inkomst minskning för dessa skolor. Miljontals kronor i minskade intäkter för varje skola, vilket gör det extra svårt för de drabbade skolorna att upprätthålla en god undervisningskvalité. De andra gymnasieskolorna kom betydligt lindrigare undan. Vissa ökade lite trots det minskade elevunderlaget. Några har blivit vinnare på skolmarknaden och andra  förlorare.

Det här gör valet besvärligare för de blivande gymnasisterna. De skall inte bara välja gymnasieprogram utan måste också ta hänsyn till utbildningens kvalité och skolornas ekonomi för att göra ett optimalt gymnasieval.

Det här ställer alldeles för stora krav på ungdomarna men skolmarknadssystemet kräver det. Det är dags att avskaffa friskolereformen.

Henrik Hedman - Socialistiska partiet

Äntligen!

Nu får äntligen Urban Widmark ta ett personligt ansvar för att han har försökt sälja ut Hässleholm till Kunskapsporten AB. Till slut blev medborgarnas missnöje med en politiker som mest verkat ha arbetat för att diverse entreprenörer skall ta över kommunen. Hade entreprenörerna haft rösträtt i Hässleholm så hade nog Urban kunnat sitta kvar. Som tur är så har  vi  demokrati. Tyvärr så är risken överhängande att vi får en ny kommunstyrelseordförande som också månar mer om "entreprenörerna" än kommuninvånarna. Ny ledare, ny ledarstil men samma politik. Den nya "ledaren" kommer tyvärr att tillsättas av samma personer som tillsatte Urban Widmark. Men ett steg framåt för Hässleholm är det. Ett steg framåt som visar vad en massiv opinion kan åstadkomma.
NSK KB

Martins stora röda

Behöver du ett lästips efter att julklappsböckerna är färdiglästa? I så fall har jag ett bra sådant: Martins stora röda, skriven av något så ovanligt som en metallarbetare som i 16 år våndades under ackordsslaveriet, under förmän som gallskrek och gjorde sitt bästa för att trycka ner honom i knäppkängorna.

Genom korta och ibland längre prosastycken ger Marin Lund läsarna sin version av tillståndet i landet och världen. Men också av kampen med sin fyrtioårskris. Små underfundigt träffande texter som borgerliga läsare förmodligen avfärdar som tendensiösa och därmed ointressanta: Privatiserad välfärd? Nej tack! Jag föredrar demokratiska styrelseskick! Men eftersom Martin är konsekvent tendentiös trivdes jag med läsningen, ofta log jag igenkännande, ännu oftare skrattade jag.

Ett viktigt tema i boken är solidariteten med klassen som han kommer från och som han fortfarande, efter att ha utbildat sig till lärare, känner samhörighet med. Men hans känsla av samhörighet hindrar honom inte från att ifrågasätta tillståndet i arbetarklassen och dess företrädare. Martin lyckas dessutom med konstycket att varken idealsera eller känna skamkänslor för sitt ursprung: ”En mamma vars mamma lekte med vedträn då hon inte hade råd med dockor. En mamma som efter sjuårig folkskola blev piga åt en präst. Därefter textilarbeterska i en fabrik. Som gifte sig med en annan fabriksarbetare och skaffade en massa ungar i unga år. Det är jag glad och tacksam för. Tack morsan.”  

Trots, eller kanske tack vare den ofta förlamande tristess som Martin upplevde som fabriksarbetare på Volvo i Olofström, var åren viktiga för hans syn på livet och världen. Det var år som tillsammans med uppväxten gav honom djupa insikter om klassamhället. Som gjorde honom till feminist, antirasist och socialist. Apropå debatten om klasshat skriver Martin Lund: Men det kan väcka den starka känslan, vreden och beslutsamheten att göra slut på skiten. Och det är gott. Och rättfärdigt. Och jag är klart på!

Gay Glans(Gästbloggare)

Nyliberal tokcenter går kräftgång

11 januari, 2013

Ledare

”Centerpartiet har ju haft en nedgång som hållit på i 40 år”. Det är ordföranden i centerns idéprogramsgrupp, Per Ankersjö, som uttalar sig om partiets långa kräftgång (Dagens Eko 5/1). I riksdagsvalet 1973 fick centern 25,1 procent av rösterna, men därefter har det nästan bara barkat utför och i dagsläget ligger partiet i opinionsmätningarna och balanserar på fyraprocentsspärren. Annie Lööf som ny partiledare blev minst av allt någon vitamininjektion. Dagens centern är ett parti som desperat jagar såväl identitet som röster.
Så kom strax före jul ett utkast till ett nytt idéprogram, ”En hållbar framtid”. Centerns nuvarande program, ”Där människor får växa”, antogs 2001. Det som är slående vid en jämförelse mellan dessa två visionära anslag är vilken tyngd nyliberalt tankegods fått i det senaste utkastet. I 2001-års program beskrevs marknadsekonomin i positiva ordalag, men det var då frågan om en reglerad ”social marknadsekonomi”, nu däremot mässar man utan invändningar den fria marknadens lovsång. Där det tidigare talades om att samhällsutvecklingen grundas på fria individer i samarbete är det nu bara fria individers möjligheter att självförverkliga sig som gäller. Beskattning anses begränsa människors självbestämmande, och det heter att ”all politisk makt är ett resultat av att makt överlåtits från den enskilda människan och hennes rätt att besluta över sitt eget liv”. Begreppet ”ekohumanism”, som 2001 sades kunna sammanfatta partiets ideologi, är idag fullständigt utraderat.
Det som rönt mest medialt uppseende är dock ett antal rent tokliberala ståndpunkter, som exempelvis avskaffandet av skolplikten och rätten till månggifte. Att programgruppen bejakar fri invandring kan vid första påseende verka sympatiskt, men det är kopplat till att man förordar en häftig nedmontering av de rådande trygghetslagarna på den svenska arbetsmarknaden och har ingenting med solidaritet att göra.
Vid centerns extrastämma, i Upplands-Väsby 22-24 mars, kommer nog utkastet värsta excesser att strykas, men likväl är kursen med Annie Lööf vid rodret strikt nyliberal. Partiets gamla kärnväljare på landsbygden kan inte känna sig annat än vilsna inför denna utveckling. Det är också svårt att se hur man kan vinna gehör bland några bredare väljargrupper genom att markant positionera sig till höger om moderaterna.
Idag behövs det krafter som tar uttrycket ”hela Sverige ska leva” på allvar, inte minst är stora satsningar på landsbygdens kollektiva infrastruktur och omställningen till ett ekologiskt jordbruk en absolut nödvändighet. I den processen har dagens centerparti emellertid inte någon roll att spela.
NSK NSK