Martins stora röda

Behöver du ett lästips efter att julklappsböckerna är färdiglästa? I så fall har jag ett bra sådant: Martins stora röda, skriven av något så ovanligt som en metallarbetare som i 16 år våndades under ackordsslaveriet, under förmän som gallskrek och gjorde sitt bästa för att trycka ner honom i knäppkängorna.

Genom korta och ibland längre prosastycken ger Marin Lund läsarna sin version av tillståndet i landet och världen. Men också av kampen med sin fyrtioårskris. Små underfundigt träffande texter som borgerliga läsare förmodligen avfärdar som tendensiösa och därmed ointressanta: Privatiserad välfärd? Nej tack! Jag föredrar demokratiska styrelseskick! Men eftersom Martin är konsekvent tendentiös trivdes jag med läsningen, ofta log jag igenkännande, ännu oftare skrattade jag.

Ett viktigt tema i boken är solidariteten med klassen som han kommer från och som han fortfarande, efter att ha utbildat sig till lärare, känner samhörighet med. Men hans känsla av samhörighet hindrar honom inte från att ifrågasätta tillståndet i arbetarklassen och dess företrädare. Martin lyckas dessutom med konstycket att varken idealsera eller känna skamkänslor för sitt ursprung: ”En mamma vars mamma lekte med vedträn då hon inte hade råd med dockor. En mamma som efter sjuårig folkskola blev piga åt en präst. Därefter textilarbeterska i en fabrik. Som gifte sig med en annan fabriksarbetare och skaffade en massa ungar i unga år. Det är jag glad och tacksam för. Tack morsan.”  

Trots, eller kanske tack vare den ofta förlamande tristess som Martin upplevde som fabriksarbetare på Volvo i Olofström, var åren viktiga för hans syn på livet och världen. Det var år som tillsammans med uppväxten gav honom djupa insikter om klassamhället. Som gjorde honom till feminist, antirasist och socialist. Apropå debatten om klasshat skriver Martin Lund: Men det kan väcka den starka känslan, vreden och beslutsamheten att göra slut på skiten. Och det är gott. Och rättfärdigt. Och jag är klart på!

Gay Glans(Gästbloggare)