19 oktober, 2012
Opinionsundersökningar visar att åtta av tio svenskar är mot
att privata bolag ska kunna ta ut vinster ur den sociala välfärden. I
frågor som bemanningsföretags härjningar på arbetsmarknaden och svensk
militär under NATO-flagg i krigets Afghanistan är det också starka
opinioner som vill ha till stånd en ändring.
Av riksdagspartierna är det bara ett, Vänsterpartiet, som sticker ut genom att ligga i fas med denna radikalare del av opinionen i dessa väsentliga frågor. Men, ändå, förmår inte partiet att inkassera något växande väljarstöd. Under Jonas Sjöstedts ledning ligger opinionssiffrorna kvar på 5-6 procent, precis som under Lars Ohlys tid.
Inte heller växer det fram alternativ med någon verklig styrka till vänster om Vänsterpartiet. Såväl vi i Socialistiska Partiet som Rättvisepartiet Socialisterna har ännu inte på långt när förmågan att formera någon kraft med betydande nationell styrka. Kommunistiska Partiet sitter fast i sin stalinism – med bland annat stöd till absurda diktaturer som den i Nordkorea och facklig sekterism – och kan aldrig vara en del i utvecklandet av ett alternativ. Den utomparlamentariska organiseringen, och då inte minst kring den livsavgörande klimatfrågan, går kräftgång, trots vissa positiva tecken som protesterna i gotländska Ojnareskogen och den demonstration som Välfärd utan vinst anordnade i samband med riksdagens öppnande.
Tyvärr är det bara att konstatera att i dagens Sverige är det en skriande brist på ett parti/organisation som klarar av att utveckla ett helhetsalternativ till den alltmer skenande kapitalismen:
– Ett parti som är de många människornas naturliga organisatör i vardagen – i fackföreningar, sociala rörelser och bostadsområden.
- Ett parti som löper linan ut i kritiken av det kapitalistiska systemet. Då duger det inte att som dagens Vänsterparti stämma in i den övriga etablissemangskören i talet om nödvändigheten av att ”stärka den svenska industrins konkurrenskraft” eller mumla om att ”riskkapitalister kan vara nyttiga”. Drömmen om socialismen är visionen om ett helt annat samhällssystem, inte någon korrigeringsmekanism inom det rådande systemets ramar.
– Ett parti som i sin praktik kan lägga en brygga mellan det kapitalistiska nuet och den socialistiska framtiden, och genom skapandet av en realistisk och systemöverskridande strategi få den framtiden att kännas trovärdig för den opinion som till stora delar saknar utlopp i de nuvarande partierna. Inte minst handlar det om förmågan att beskriva nödvändigheten av att socialisera bankväsendet.
För att det här partiet ska kunna få någon ordentlig framgång måste det dock till en häftig syresättning i form av ökad kamp i fack- och sociala rörelser – det är i den processen som vi i Socialistiska Partiet vill vara med och bidra med vår kunskap och organiseringserfarenhet.
Av riksdagspartierna är det bara ett, Vänsterpartiet, som sticker ut genom att ligga i fas med denna radikalare del av opinionen i dessa väsentliga frågor. Men, ändå, förmår inte partiet att inkassera något växande väljarstöd. Under Jonas Sjöstedts ledning ligger opinionssiffrorna kvar på 5-6 procent, precis som under Lars Ohlys tid.
Inte heller växer det fram alternativ med någon verklig styrka till vänster om Vänsterpartiet. Såväl vi i Socialistiska Partiet som Rättvisepartiet Socialisterna har ännu inte på långt när förmågan att formera någon kraft med betydande nationell styrka. Kommunistiska Partiet sitter fast i sin stalinism – med bland annat stöd till absurda diktaturer som den i Nordkorea och facklig sekterism – och kan aldrig vara en del i utvecklandet av ett alternativ. Den utomparlamentariska organiseringen, och då inte minst kring den livsavgörande klimatfrågan, går kräftgång, trots vissa positiva tecken som protesterna i gotländska Ojnareskogen och den demonstration som Välfärd utan vinst anordnade i samband med riksdagens öppnande.
Tyvärr är det bara att konstatera att i dagens Sverige är det en skriande brist på ett parti/organisation som klarar av att utveckla ett helhetsalternativ till den alltmer skenande kapitalismen:
– Ett parti som är de många människornas naturliga organisatör i vardagen – i fackföreningar, sociala rörelser och bostadsområden.
- Ett parti som löper linan ut i kritiken av det kapitalistiska systemet. Då duger det inte att som dagens Vänsterparti stämma in i den övriga etablissemangskören i talet om nödvändigheten av att ”stärka den svenska industrins konkurrenskraft” eller mumla om att ”riskkapitalister kan vara nyttiga”. Drömmen om socialismen är visionen om ett helt annat samhällssystem, inte någon korrigeringsmekanism inom det rådande systemets ramar.
– Ett parti som i sin praktik kan lägga en brygga mellan det kapitalistiska nuet och den socialistiska framtiden, och genom skapandet av en realistisk och systemöverskridande strategi få den framtiden att kännas trovärdig för den opinion som till stora delar saknar utlopp i de nuvarande partierna. Inte minst handlar det om förmågan att beskriva nödvändigheten av att socialisera bankväsendet.
För att det här partiet ska kunna få någon ordentlig framgång måste det dock till en häftig syresättning i form av ökad kamp i fack- och sociala rörelser – det är i den processen som vi i Socialistiska Partiet vill vara med och bidra med vår kunskap och organiseringserfarenhet.
Hur kan man förespråka en politik som ska ta hit mer folk från andra länder när vi har en blödande kassa och inga jobb!? Håller med om att dom som har topp jobb och sk rika ska betala mer men ändå? Om vi inte har arbete kan vi inte ta hit mer folk. Det är ju en självklarhet. Sen Sverigedemokraterna är ett höger parti jag föraktar. Nej en vänster men som hade viljat stoppa invandringen hade varit det bästa. Eller du/ni anser att vi ska fylla sverige med kulturer som krigat mot varandra i andra länder sen ge dom bidrag?
SvaraRaderaMVH Fd elev för 13 år sen.
Alla får tycka olika men förstår inte logiken från en allmänbildad som dig. SvP finns t ex i Hässleholm och du skrev den var krossad om jag inte minns fel!? Varför detta hat?
SvP finns i Hässleholm säger du. Men vad gör ni? Slår neråt det är det enda ni vågar. Var fanns ni när Urban Widmark och Joakim Ollen försökte pungslå Hässleholms pensionärer med det så kallade trygghetsboendet? Varför protesterade inte ni? Inte en insändare, inte en affisch, inte ett flygblad till pensionärernas försvar kom från SvP. Snacka om värdelös organisation. Det var inte invandrarna som försökte förflytta pengar från pensionärerna till Joakim Ollens plånbok. Det var ariska blåögda makthavare. Skall vi lyckas stoppa överhetens slakt av välfärden måste vi gå samman och byggaa en mäktig politisk rörelse. Det du förespråkar förhindrar uppbygget av en sån rörelse. Du vill istället att vi vanliga löntagare och pensionärer skall bråka med varandra. Så länge vi bråkar med varandra så kommer Urban Widmark och Joakim Ollen kunna fortsätta att roffa åt sig. Hade vi följt Svps politiska linje så hade vi delat ut flygblad mot muslimer istället för emot Widmark och Ollens planer. Då hade det inte blivit någon kamp/opinion mot trygghetsboendet. Så om du verkligen vill förbättra för vanliga löntagare så måste du inse att fienden inte heter Mohammed utan Widmark.
SvaraRadera