Vargen springer!

Det första stora offret för den kommande friskoledöden är JB. Sötbrödsdagarna där det enkelt gick att mjölka skattepengar är över. Anledningen är de sjunkande elevkullarna och överetableringen av lycksökare som försöker starta upp gymnasieskolor runt om i landet. Senast exemplet skattepengsmjölkare är Karl Oskarskolan som vill starta ett hästgymnasium här i Hässleholm. Precis som JB så kommer de bara meddela att skola läggsner den dag som skattepengsmjölkandet inte fungerar längre. Den övervägande andelen av friskolorna är inte intresserade av utbildning – utan endast av att tjäna pengar så fort som möjligt. Det är ett antal personer som har tjänat grova pengar på JB:s verksamhet under åren. Men att de på något sätt skulle kunna användas till att finansiera en ordnad avveckling av koncernen finns inte på kartan.

Nu kommer 10000 elever att gå en svår tid tillmötes. Att JB har sålt skolorna är ingen garanti för att de kommer att drivas vidare. Det låga elevunderlaget kvarstår och det är osäkert om skolverket anser att de sålda skolorna är tillräckligt bärkraftiga för att få fortsatta driva skolverksamhet.

JB:s snabba nedläggning innebär stora problem för många elever på JB här i Hässleholm. I värsta fall så kan de tvingas starta om på annat program och få upp till två års förlängd gymnasietid. Men finns ingen anledning att klaga på riskkapitalbolaget som ägde JB för att de bara dumpade hässleholmseleverna på bar backe. De gör bara det som riskkapitalister gör. Att klaga på JB:s agerande är som att klaga på vargen för att den äter får. Rovdjur äter kött – de är inte vegetarianer. Riskkapitalister tar bara ansvar för sin vinst – inte för elever.

De som skall bära hundhuvudet är de politiska partierna som har släppt in riskkapitalisterna i skolsystemet. tex Pär Palmgren  (m) och Lars Göran Widberg (c) som vill släppa in ytterligare ett skattepengsmjölkande friskola  i kommunen - nämligen Karl Oskar skolans hästgymnasium.

Nsk Nsk

Husby: Är det detta som måste till för att förorten ska uppmärksammas?

Postat 22 maj, 2013 av Socialistiska Partiet

Polisen skjuter ihjäl en 68-årig knivbeväpnad man i en förort i Stockholm. Bilar sätts i brand. När ambulans och brandkår kommer till området attackeras de av ungdomar med sten. Polis invaderar med dragna batonger. Rasistiska glåpord riktas mot ungdomarna, och vuxna som försöker inleda dialog på plats misshandlas av lagens långa arm. Ungdomarna svarar med ännu mer stenkastning. Polisen låter meddela att man inte kommer ge sig – ”Vi är här för att stanna!”
Så ser händelseförloppet i Stockholmsförorten Husby ut och när detta skrivs har kampen om Husbys gator rasat tre nätter i rad.
Som vanligt frågar sig media och politiker hur det kan bli så här. De har inte en aning, nämligen. De bor inte i förorternas miljonprogram – och de enda gångerna man tycks uppmärksamma förorten är när möteslokaler eller vårdcentraler ska läggas ner, eller som nu när motsättningarna kommer upp till ytan. För dem kunde Husby lika gärna ligga på andra sidan jordklotet – så långt ifrån deras egen verklighet är livet i förorten. För de blir inte godtyckligt visiterade och misstänkliggjorda. Deras barn blir inte kallade råttor, apor och luffare. Deras gator invaderas aldrig av kravallpolis som slår först och frågar sen. De lever i en annan verklighet, så hur skulle de kunna förstå?
Att skylla på samhället är alltför lättvindigt, säger nu många. Nej, vem skyller på samhället? Samhället är ju du och jag och vi alla. Vi måste istället nagla fast de verkliga marodörerna som har ställt till det, nämligen den politiska och ekonomiska eliten.
Den lilla klick som berikat sig själva, skapat ökande klyftor i samhället och framför allt sett till att människorna i förorten alltid blir förlorarna. De som köper och säljer fastigheter, tar ut ockerpriser och har som företagsidé att aldrig lyfta ett finger för hyresgästernas behov. De som hjälper till att marginalisera människor genom att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, för profiternas skull. De politiker som sätter skattesänkningar för de välbeställda före satsningar i förorten. Den borgerliga elit som driver en ekonomisk politik som förutsätter att det ska finnas massor av arbetslösa och människor som år ut och år in aldrig får ett fast jobb utan bara provanställningar och vikariat staplade på varandra. De som suger ut förortens människor för att bygga sig lyxvillor och lika flotta sommarstugor i skärgården, som kör lyxbilar och åker jorden runt.
De och deras företrädare moraliserar nu från sina piedestaler och elfenbenstorn över ”packets” uppförande.
Men när detta är sagt så måste vi också argumentera och förklara vad som krävs för att på allvar förändra livsvillkoren. För bilbränder och förstörelse i förorten drabbar bara de som bor där och skapar splittring och otrygghet. Det är vi alla som bär ansvaret att skapa förutsättningar för att få stopp på den sociala krigföringen mot förorten. Då behövs mötesplatser och metoder för förändring och makt som kanaliserar de ungas desperation och ger dessa hopp om en trygg och rättvis framtid. En sak är i alla fall säker: Polisvåld, trakasserier och rasistiska glåpord gör det inte.

nsk

Nej till nystartszoner, nej till favörer åt företagen!

26 april, 2013

Ledare

Alliansregeringen har lagt fram en proposition om att införa så kallade nystartszoner i socioekonomiskt speciellt utsatta områden. Det hela grundar sig på ett utredningsbetänkande som kom i augusti 2012. Tanken är att i områden med hög arbetslöshet, med många medborgare som uppbär försörjningsstöd och har en låg utbildningsnivå – förorter som exempelvis Bergsjön i Göteborg eller Rosengård i Malmö – ska företag utifrån speciellt gynnsamma villkor lockas att etablera sig. Verksamheter med högst 50 anställda eller en nettoomsättning på högst 80 miljoner kronor om året ska befrias från alla sociala avgifter utom den som är öronmärkt till ålderspensionen. I reda tal kommer det att som mest uppgå till 6 000 kronor i subvention per anställd och månad. Den årliga kostnaden för staten beräknas till 100-120 miljoner kronor och meningen är att modellen ska komma att praktiseras i ett trettiotal områden i landet.
Förslaget har varit länge i nyliberal ideologisk säck innan det hamnade i alliansens påse. Ända sedan 1996 har tankesmedjan Timbro agiterat för denna åtgärd. Sverige är inte heller det första landet i världen som vill praktisera den här typen av modell. Redan under 1980-talet testades den i flera utsatta förortsområden i Margaret Thatchers England. I brist på tydliga resultat lade dock den konservativa regeringen ner projektet i början av 1990-talet. Men det som sedan länge till och med varit vrakgods i nyliberalismens förlovade land England lyft nu fram av regeringen Reinfeldt som en lösning på arbetslöshet- och segregationsproblematiken.
Aldrig i modern tid har de sociala klyftorna i Sverige vidgats så markant och segregationen blivit så tydlig som under den nuvarande alliansregeringens fögderi, en allians som sitter fast i sitt mantra avregleringar-privatiseringar-skattesänkningar i sin ständiga betoning av den fria företagsamhetens lov. Men ytterligare favörer åt företagen är det som minst av allt bidrar till att lösa de problem som många utsatta förorter brottas med utan här är ett batteri av helt andra åtgärder nödvändiga: – En politik för full sysselsättning med mer resurser till den offentliga sektorn, klimatomställning och arbetstidsförkortning som självklara ingredienser. – En upprustning av miljonprogrammets lägenheter, en statlig plan för byggande av billiga hyresrätter och återupprättande av en social bostadspolitik värd namnet. Allmännyttan kan inte som idag fungera som vilket vinstbringande kapitalistiskt bolag som helst utan ska vara själva garanten för alla människors rätt till en bra bostad.
-Omfattande satsningar måste i dessa förorter göras för att rusta upp skolorna. Friskolesystemet måste avskaffas och privata bolag inom denna sfär bör förbjudas.
När vi på Första maj tar gatorna i besittning är det paroller med dessa innebörder den samlade arbetarrörelsen måste föra fram för att med en ny radikal politik för folkflertalet ta hela Sverige i besittning.

Höstlik vårbudget

19 april, 2013

Ledare

”Vi får vara beredda på att våren dröjer, det är risk för frostnätter”. Finansminister Anders Borg anslog en tämligen pessimistisk meteorologisk ton när han i måndags lade fram regeringens vårbudget. Sedan ägnade han ungefär lika stor del av sitt huvudanförande i riksdagsdebatten till att förklara att orsaken till att våren dröjer är den ekonomiska krisen i eurozonområdet och till att slå sig för bröstet för hur väl han och regeringen i förhållande till omvärlden lyckats styra Sverige i denna kristid.
Det mest frapperande var dock hur tomhänt Borg var i frågan om att vidtaga åtgärder mot den arbetslöshet som fastnat på drygt 8 procent och över 400 000 arbetssökande. Ett framtidsscenario målades upp där antalet arbetslösa de närmaste åren kommer att öka med hela 130 000 personer, och först 2016 kunde finansministern se något ljus i tunneln när konjunkturen enligt regeringens prognoser kommer att vända. Här är det inte frågan om att med olika typer av stimulansåtgärder – som exempelvis satsningar på klimatomställning eller mer resurser till den offentliga sektorn – försöka pressa ner arbetslösheten, och att genom arbetstidsförkortning dela på jobben och på det sättet få fler människor i arbete ligger självklart fullständigt utanför vår finansministers begreppsvärld. Likt en bonde som sitter och väntar på bättre väder utlämnar sig Anders Borg till de ekonomiska naturkrafterna i form av marknadsaktörernas fria spel. De minimala satsningar som offentliggjordes i form av 1.9 miljarder till yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning och 700 miljoner till underhåll av järnvägen de närmaste två åren är i det stora hela som droppar i havet. Få tror heller att den stora sänkningen av bolagsskatten – med fyra procentenheter och 16 miljarder i reda pengar – kommer att rendera några jobb att tala om.
Det som alliansens partier de närmaste åren ställer i utsikt är också som vanligt ännu mer av skattesänkningar: ett femte jobbskatteavdrag säger moderaterna, centern vill ytterligare sänka arbetsgivaravgifterna, för folkpartiet är värnskatten ett rött skynke och kristdemokraterna profilerar sig på att utlova skattesänkningar för pensionärerna. Sedan alliansen kom till makten 2006 har man dränerat statskassan med 120 miljarder netto i sänkta skatter, med relativt sett allt mindre resurser till den sociala välfärden som en självklar följd. Samtidigt som vi ser hur de fyra storbankerna – Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB – tillåts att göra jättevinster (förra året över 80 miljarder) på skyhöga räntemarginaler.
Med Anders Borg vid ratten styr svensk ekonomi åt helt fel håll. Vi på vänsterkanten måste därför i den tid som är med kraft sprida krav som socialisering av storbankerna, höjda skatter och mer resurser till den sociala välfärden.

Reaktion på Carl Johan Baulers krönika

Reaktion på Carl Johan Baulers krönika  (Publicerad i Norra Skåne)

Carl Johan Bauler skriver i sin krönika att ingen borde känna sig kränkt över att behöva legitimera sig för polisen, när polisen vill kontrollera om personen inte är papperslös. Problemet är att alla inte behöver legitimera sig utan endast de med sk utländskt utseende. Vita välklädda medelåldersmän kontrolleras inte av polisen för den i den gruppen finns det inga papperslösa invandrare, enligt polisen. Men skulle skattepolisen istället börja jaga skattesmitare slumpvis i särskilt brottsutsatta högriskområden för skattebrott såsom Saltsjöbaden, Östermalm och Nacka så skulle det nog Carl Johan Bauler inte skriva en krönika om att de som protesterade mot skatteverkets metoder var lättkränkta . Framförallt om skatteverkets urvalskriterier för kontrollerna var vit, välklädd, medelålders och man.

Det kan räcka enligt projekt REVA med att se utländsk ut för att bli stoppad av polisen och avkrävd legitimation. Något som inte är tillåtet enligt svensk lag, men som polisen gör ändå. Det finns ingen lag om att man måste ha id-kort på sig i Sverige. Det finns alltså ingen laglighet i polisens begäran om att man ska identifiera sig om man inte är misstänkt för något brott.

Sverige förvandlas på detta sätt genom polisens försorg till en slags polisstat, en stat där rasism driver delar av polisarbetet och vissa delar av befolkningen får finna sig i att bli stoppade och kontrollerade varhelst man är ute på gatorna. Det är helt oacceptabelt. Det är inte värdigt en rättsstat, inte värdigt en demokrati.

Carl Johan Baulers krönika har en unken trettiotalsstank över sig. Då demonstrerade den svenska överheten i Uppsala och Lund mot den sk ”judeimporten” från nazityskland. De krävde att judarna skulle direktavisas vid gränsen tillbaka till nazityskland, vilket senare infördes. De tusentals som har demonstrerat i Stockholm, Malmö och Göteborg har lärt sig av misstagen från trettiotalet. Tyvärr så kan man inte säga det om Norra Skånes krönikör.

Sen ställer Carl Johan Bauler en viktig fråga -Hur vi skall förhindra att papperslösa utnyttjas som låglönearbetare som driver ner lönerna för alla löntagare? Men lösningen på det problemet är inte utökade rasistiska trakasserier från polisen utan stärkta fackliga rättigheter.

• Byggnads driver i den pågående avtalsrörelsen kravet att huvudentreprenören för ett bygge skall garantera att alla underentreprenörer har kollektivavtal och betalar skatt. För det är längst ner i entreprenörskedjan som svartjobben och skattefifflet förekommer. Ett utmärkt krav för att försvåra svartjobb.

• Stärk fackens, skattemyndigheternas och ekopolisens möjligheter att kontrollera att kollektivavtal finns och att skatter och avgifter betalas.

• Höj straffen för de som anlitar svart arbetskraft. De är de som utnyttjar utsatta människor som skall straffas och jagas inte de utnyttjade. Döms några fina damer och höga herrar från solsidan till fängelse för att ha utnyttjat svart hemhjälp, så kommer nog många jobb snabbt att bli vita.                                                                                                                                                                &                                                                                    Det finns andra sätt att minska svartjobb och fiffel än rasistiska trakasserier från polisen. Tyvärr så förespråkar inte Carl Johan Bauler dessa utan verkar vara fast i ett tänkande från trettiotalet.

Merete Karlsen och Hans Wendel - Socialistiska Partiet

När lägger John Bauer gymnasiet ner?

John Bauer gymnasiet i Hässleholm har stora ekonomiska problem. Anledningen är att JB koncernens dåliga rykte har nått eleverna. Alla avslöjanden om få lärare, få utbildade lärare och datorspelande på lektionerna har tillslut fått eleverna att sluta söka till John Bauer gymnasierna. JB gymnasiet i Uddevalla, Mölndal, Borås och Umeå har lagts ner den senaste månaden.
Nedläggningar går till på samma sätt på alla orterna. Skolorna läggs ner när vårterminen är slut. Det innebär att ettorna och tvåorna då kommer att stå med en ofullständig utbildning. John  Bauer lägger bara ner och tar inget ansvar  för att eleverna skall få någon möjlighet att slutföra sin utbildning. De enskilda eleverna tvingas att söka nya utbildningar. Har de tur så kommer de in på samma program på en annan skola. Har de otur finns det inget likartat program i närheten och då får de börja på något annat program.
John Bauer i Hässleholm har också gigantiska ekonomiska problem. I år är det bara 20 behöriga sökande som sökt sig  till JB i höst. Det här till en skola som för några år sen hade 347 elever. Vad som gör problemet ännu större var att det också var få elever som sökte sig till JB förra läsåret, ca 40 stycken. detta innebär att de from i höst  kommer att gå ca  160- 170 elever på JB.
JB får ca 100 000 kronor per elev från kommunerna varje år för att täcka sin utbildningskostnader.  JB har tappat ca 180 elever de senaste åren vilket innebär ca 18 miljoner i minskade intäkter. 18 miljoner är stora summor för en skola. Lokalhyran minskar inte när elevantalet sjunker utan skolan måste spara på annat. Den stora kostnaden är löner till lärarna. För att få ekvationen att gå ihop så måste lärarkåren minskas drastiskt. Problemet är att eleverna skall undervisas i många ämnen så antingen måste skola låta kvarvarande lärare undervisa i ämnen som de inte är utbildade för eller införa ett stort antal deltidstjänster. Detta påverkar undervisningskvalitet och höjer personalomsättningen.
De elever som söker sig till JB i år riskera att få en undermålig utbildning som kanske inte ens kommer att få möjlighet att genomföra.
Nsk  NSK

Vi kräver jobb till alla – och anständig lön

8 februari, 2013

Ledare

Arbetslösheten har tagit ett fast grepp om Europa. I Spanien går var fjärde person arbetslös. Ungdomsarbetslösheten har nått över 50 procent. Även i Sverige har nu arbetslösheten bitit sig fast: över 8 procent totalt och för ungdomar över 20 procent. Kapitalismen har alltid haft sina konjunkturnedgångar och förvisso är den i Europa i en djup kris. Men arbetslösheten var även hög under uppgångsperioden efter finanskrisen 2008. Det finns en rad skäl till att arbetslösheten lägger sig på en hög nivå även under konjunkturuppgångar.
Teknikutvecklingen inom industrin har gjort att produktiviteten ökat enormt. Produktiviteten per arbetare har ökat med runt 5 procent per år. Samtidigt genomförs överallt ”lean production” (mager produktion), vilket innebär att allt färre ska göra allt mer. Det är inte sant att alla ”enkla jobb” försvunnit från industrin. Men istället för att till exempel anställa arbetslösa ungdomar läggs jobben på de redan anställda som sidouppgifter. Stressen ökar för dem som har jobb, arbetslösheten cementeras för dem som står utanför. Systemet med visstidsanställningar och bemanningsföretag ökar också arbetslösheten. Själva idén är ju att arbetarna ska gå mellan tillfälliga anställningar och arbetslöshet.
Men är inte arbetslösheten ett problem även för kapitalismen och dess politiska förespråkare? Bara ur några aspekter, i stort sett är den en tillgång för dem. Arbetslösheten skapar rädsla och foglighet. Se hur många fast anställda som blev uppsagda under förra finanskrisen. De som fick jobb igen accepterade att arbeta som inhyrda eller visstidsanställda. De hade upplevt arbetslösheten med de försämrade villkor som alliansregeringen dessutom hade genomfört för att öka fogligheten. Försämringarna i a-kassan och andra villkor för de arbetslösa speglar ett problem för kapitalet : kostnaden för att försörja de arbetslösa. Därav den strävan vi ser i hela Europa att driva ner nivåerna i ersättningarna. En sådan press nedåt gör dessutom de arbetslösa mer benägna att acceptera löner långt under det som förut var accepterat i samhället, bara man får ett jobb. Neddragningarna i arbetslöshetsunderstödet är alltså också en del i att sänka levnadsstandarden för hela arbetarklassen.
Extrema nyliberaler som Annie Lööf använder arbetslösheten för att föreslå försämrad anställningstrygghet och lägre löner för främst unga arbetare. Etablissemanget försöker lägga ansvaret för arbetslösheten på de arbetslösa. Folk får veta att de inte nog energiskt sökt jobb, att de inte är tillräcklig duktiga på att skriva CV:n, att de inte suttit rätt och kammat sig ordentligt vid anställningsintervjuer. Genom denna ideologiska och psykologiska krigföring mot de arbetslösa försöker etablissemanget undgå den fara som de faktiskt ser med arbetslösheten: socialt motstånd. Och det är just detta sociala motstånd som vi socialister måste verka för. Men vi måste säga den hårda sanningen: Det finns ingen lösning om vi inte vågar gå mot makthavarna, mot själva det kapitalistiska systemet.
Kapitalismen och dess politiker kommer att motsätta sig en arbetstidsförkortning. De kommer inte heller att gå med på att anställa ungdomar för enklare jobb så länge de kan tvinga de som redan har jobb att utföra dem som sidouppgifter. De kommer inte att gå med på att slopa systemet med bemanningsföretag och visstidsanställningar. Vi måste kräva att dessa förändringar genomförs i den samhällsägda sektorn. Men det räcker inte. De tunga delarna av den privata ekonomin måste också övertas av samhället om vi vill ha en ekonomi som ger alla jobb och anständiga anställnings- och arbetsvillkor.
I dagens Europa är det främlingsfientliga och rent fascistiska krafter som utnyttjar kapitalismens kris för att påstå att de har ett alternativ. Vi vet att de inte har det. Men om vänstern begränsar sig till reformförslag inom kapitalismens ramar (som inte kommer att fungera) kommer högerextremismen att framstå som den sida som har ett alternativ. Precis som på trettiotalet. Vårt alternativ är en revolutionär demokratisk socialistisk politik.
NSk NSk