Löfvens fickor är tomma

4 maj, 2012

Ledare

Ibland är verkligheten snabb i sina scenomkastningar. Vi går tillbaka till Första maj förra året och var kan vi finna den dåvarande Metallordföranden, Stefan Löfven, agiterande i någon talarstol? Jo, i den lilla Vätternidyllen Hjo framför några hundratal tappra gamla partisympatisörer.
Ett år senare talar denne Löfven som socialdemokratisk partiordförande inför en fylld Götaplatsen i Göteborg för ett parti som återigen – efter ett opinionslyft på över tio procent de senaste månaderna – vädrar morgonluft. Lika lite som att någon trodde att den stammande Claudius skulle bli kejsare i Rom trodde någon för ett år sedan att den karismatiskt bleke Löfven skulle väljas till den allra högsta posten.
Vad hade då Löfven att säga på arbetarrörelsens högtidsdag? Ja, det var ett långt tal, fyllt med vackra ord, men det var ack så svårt att finna konkreta förslag under alla ordmassor. När han blev tydlig handlade det inte heller om verkliga arbetarkrav, som exempelvis höjda nivåer i arbetslöshetsförsäkringen, utan det var istället förbättrade villkor för näringslivet som hamnade i blickpunkten: ”I flera år har den moderata regeringen försummat samverkan mellan samhälle och näringsliv, och istället kallat företagen för ett särintresse. Vi vill istället fördjupa dialogen med företagen om vad som behöver komma på plats för att få fler i arbete”. Sedan erbjöd Löfven näringslivet såväl mer riskkapital som exportstöd, samtidigt som han berättade att en kommande socialdemokratisk regering kommer att inrätta ett ”innovationspolitiskt råd” i samarbete med fack och näringsliv. En Marcus Wallenberg junior på tillfälligt besök skulle kunna trott att han hamnat på Industriförbundets årsstämma.
Det var något överraskande att Löfven överhuvudtaget tog upp klimatfrågan – som ”en ödesfråga i vår tid”. Men, inte oväntat, landade han i att vi måste få mer av tillväxt för att få mindre av utsläpp och att det här finns ”en otrolig utvecklingspotential för den kreativa och kompetenta svenska industrin”.
Dessutom utropade Löfven att det nu behövs en feministisk politik, men han blev fullständigt svaret skyldigt över vad han menade med det.
I mars i år kom den amerikanska liberala tankesmedjan Heritage Foundation med en undersökning som visade att av de rika industriländerna var det Sverige som liberaliserats mest under de senaste femton åren, i inget annat land har villkoren förändrats så snabbt till kapitalets fördel. Det har inte heller varit någon större skillnad om det varit en borgerlig eller socialdemokratisk regering vid rikets roder.
Med sitt tal på Götaplatsen underströk Löfven denna socialdemokratiska näringslivsvänliga inriktning, men för den arbetarklass som han borde representera var hans fickor tomma.

Socialdemokraterna visar sina kort

13 april, 2012

Ledare

”Vi ska inte tro att lösningarna ligger i att gå tillbaka. Lösningarna ligger i att gå framåt… vi får aldrig bli nostalgiska”. Det är den nye S-ledaren Stefan Löfvén som talar på ett möte i Västerbottens partidistrikt i månadsskiftet februari-mars. När han utvecklade denna sentens klargjorde Löfvén att med S tillbaka på regeringstaburetterna efter valet 2014 skulle det inte bli frågan om någon återställarpolitik. Avregleringarna och privata företag rätt att göra profit inom den sociala välfärden är tänkt att bestå, liksom även avregleringarna när det gäller kollektivtrafik, apotek och andra marknader. Enligt S-ledaren står emellertid socialdemokratin – i motsats till Alliansen – för ”verklig valfrihet”, men med denna typ av positionering blir skiljelinjerna mellan huvudkontrahenterna inför valet 2014 snarare semantiska än politiska och kampen om makten ytterst en fråga om vem som är bäst på att smörja det rådande systemets gångjärn.
I media har det på senare tid ofta framställts som att socialdemokraterna ”håller på sin politik”, att de konkreta beskeden om var partiet står med det nya ledarskapet är få och luddiga. Det stämmer i så måtto att man inte utvecklat något distinkt alternativ till den rådande regeringspolitiken. Beskeden har dock varit tydliga nog att den väg som nu gäller – efter förvirringens korta mellanspel under Håkan Juholts ledning – är tillbaka till de Sahlinska hjulspåren, att inte ens den mest hovsamma systemkritik längre finns på dagordningen.
Den enda gång som ledande S-politiker på senare tid verkligen gått till storms mot Alliansen är paradoxalt nog när regeringsföreträdare betecknat näringslivet som ett ”särintresse”. Då med kritik mot att Alliansen inte i tillräckligt hög grad skulle lyssna och beakta detta näringslivs behov, som exempelvis partiets ekonomiska talesperson, Magdalena Andersson: ”Den nuvarande regeringen saknar intresse att tala med näringslivet. Men Sverige är ett litet land där vi måste samarbeta för att stå starka” ( intervju i DN 5/4).
I dagsläget går S fram med stormsteg i opinionsmätningarna och Stefan Löfvén kan nu känna vittringen av Rosenbad och regeringsmakten. Men liksom det i Orwells Djurfarmen med tidens gång blev allt svårare att känna skillnad på grisarna och människorna verkar socialdemokratin vara inprocess där det blir alltmer snarlikt de borgerliga partierna. Det är inte lätt att hitta något annat sakområde än den i och för sig ack så viktiga arbetsmarknads/arbetsrättspolitiken där några reella skiljelinjer uppdagas mellan de som utmålas som huvudkontrahenterna i dagens svenska politik.
Visst vill vi socialister att Alliansen försvinner från makten efter valet 2014. Men om vi verkligen ska kunna ”ta det tillbaks”, som Mikael Wiehe sjöng i valrörelsen 2010, måste alla vi som vill det gå samman och sätta stenhårt tryck på maktens potentater, oavsett vilken ytfärg dessa framtonar i.

Vilken blir den nästa skolan att stänga?

Plusgymnasiet ger upp - det fanns inte tillräckligt många intresserade elever i Hässleholm. Trots påkostad reklam så gick det inte att få någon ekonomi i projektet. Att de skyller på fastighetsbolaget är nog mest ett svepskäl. Även om den lokale fastighetskungen hade stått för ombyggnadskostnaderna så hade Plusgymnasiet fått det svårt att få sin budget att gå ihop. Knappt trettio elever hade sökt till deras utbildningar. Det ger inte tillräckliga inkomster till lärarlöner, elevdator, skolmat osv. Det är glädjande att läsa vad Plusgymnasiets etableringschef Fredrik Ericsson säger –Jag tror inte att det beror på att de kommunala skolorna blivit bättre utan snarare på samhällsdebatten. Frågan om privata aktörer har lyfts och och allt som har tagits upp med äldrevården har spillt över på friskolorna. Vi får många fler frågor om vinster idag jämfört med tidigare. Förhoppningsvis så har socialistiska partiets idoga utdelning av informationsblad utanför  Plusgymnasiets alla öppna hus bidraget lite till den ökande medvetenheten om friskolorna profitjakt.

Vi har i dag en situation där elevkullarna minskar samtidigt som fler och fler friskolor försöker etablera sig. Färre elever till fler skolor är en ekvation som inte går ihop. Plusgymnasiet är bara den första friskolan som slänger in handduken på grund av dålig ekonomi. Det kommer fler friskolor i Skåne nordost att göra. John Bauer skolan i Hässleholm har också ekonomiska problem. Antalet elever som har sökt till John Bauer skolan har halverats i år. Vilket kommer att innebära stora ekonomiska påfrestningar för skolan. Enligt ryktena så har personalminskningarna redan påbörjats på JB i Hässleholm. Något som inte bådar gott för undervisnings kvalitén. John Bauer hade redan innan de senaste personalminskningarna få lärare och ännu färre behöriga. Eleverna som går på JB kommer nog att upptäcka att skolan har ekonomiska problem. Har inte sett antagningsstatistiken för Kristianstad skolorna ännu men  även där minskar elevkullarna. Så troligtvis så är det ett antal friskolor som kan se framemot ett kraftigt inkomstbortfall. En stor konkursvarning behöver utfärdas. För nästa år så minskar elevkullarna ytterligare. Det kommer helt klart att försvinna ett antal gymnasieskolor från Skåne nordost de närmsta åren. Man får hoppas att de avvecklar skolorna på ett bra sätt och inte bara lämnar in konkursansökan och stänger skolan mitt i terminen och ställer eleverna på bar backe. Vi får se hur de gör men att skolor kommer att stängas de närmsta åren är helt klart.

Henrik
NSK

Dags för nej till sänkta skatter!

30 mars, 2012

Ledare

År 1921 fick alla kvinnor för första gången möjligheten att gå till valurnan, som det sista steget i genomförandet av den politiska demokratin i Sverige. Samma år bildades Skattebetalarnas förening med häradshövding Marcus Wallenberg som dess initiativtagare och första ordförande. Det var ingen slump att dessa två händelser sammanföll i tid, för med den allmänna rösträttens införande sattes beskattningsmakten i hela folkets händer och kunde användas till att bygga ut välfärden och utjämna klasskillnader. Skatteindrivning var inte längre synonymt med godtycke, krig och fogdevälde, inte längre liktydigt med medel som användes till ”sysslor och löner åt överklassen”, som August Strindberg skrev i ”Liten katekes för underklassen”. Skattebetalarnas förening har ända sedan dess varit överklassens kanske främsta propagandaorgan mot denna form av gemensam finansiering.
Skatterna höjdes sedan framför allt under decennierna efter andra världskriget, samtidigt som den sociala välfärden byggdes ut och det svenska samhället blev mer jämlikt. År 1989 låg skatteuttaget på 56,5 procent av BNP. Därefter har emellertid skatterna, som en del av den nyliberala högerpolitiken, successivt sänkts – mellan 1989 och 2011 med 12 procentenheter, i reda krontal med den svindlande summan 419 miljarder per år. Av denna sänkning är det över 130 miljarder som dragits bort enbart sedan 2006, under Anders Borgs tid som finansminister. Som en jämförelse vilka gigantiska summor det handlar om kan nämnas att den totala kostnaden för posterna arbetsmarknad/arbetsliv och allmänna bidrag till kommunerna löper på 155,5 miljarder kronor i årets regeringsbudget, inte ens 40 procent av de medel som sedan 1989 gått förlorade i det politiska etablissemangets skattesänkningsraseri.
Det här är en trend som av flera skäl måste brytas:
- För att vi ska kunna bygga ut och förbättra den sociala välfärden.
- För att reducera de alltmer vidgade klassklyftorna.
- För att utveckla den svenska demokratin. På marknaden, som nu reglerar allt större fält av samhällsbygget, har vi en viktad rösträtt beroende av plånbokens storlek, medan de medel som kommer in och fördelas genom beskattningen görs enligt principen en medborgare en röst.
- För att vi ska ha råd till att genomföra den alldeles nödvändiga klimatomställningen – löpande på en kostnad av flera hundra miljarder.
Socialistiska Partiet säger: Höj skatteuttaget generellt, beskatta de rika mycket hårdare, skrota jobbskatteavdraget! En gång i tiden myntade Mona Sahlin uttrycket ”det är häftigt att betala skatt”. Vi socialister gör gärna denna slogan till vår, men vill då också tillägga att det är häftigt att äga gemensamt, göra saker tillsammans och ta strid mot kapitalismen.

Ingen förlorad generation

23 mars, 2012

Ledare

”Inge jobb vi flyr till plugg för på lånet kan man ju nästan leva”. Det är hiphopparen Zacke som i låten ”En förlorad generation” gör sig till tolk för den svåra situation som många ungdomar idag befinner sig i. Fakta talar också sitt tydliga språk. Ungdomsarbetslösheten är skyhög och även om vi räknar bort de heltidsstuderande som samtidigt är jobbsökande landar vi på 14,1 procent. Det är nästan dubbelt så högt som det totala arbetslöshetstalet. En vanlig vardag är det 127 000 ungdomar som varken går till skolan eller till ett arbete.
Vad är då Alliansregeringens recept för att fler ungdomar ska komma i arbete?
- Luckra upp lagen om anställningsskydd, upprepar Centerledaren Annie Lööf, gång efter annan.
- Lägre ingångslöner, sänk dem till 75 procent av dagens utgångsnivå, basunerar Jan Björklund ut från talarstolen på Folkpartiets kommundagar.
- Vi har halverat arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år, berömmer sig statsminister Fredrik Reinfeldt för ideligen.
De enda handlingsrecept som kommer över alliansföreträdarnas läppar i denna fråga utgår från att försämra villkoren och tryggheten för ungdomarna, i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter och krogmoms samt den löjeväckande satsningen på jobbcoacher. Som om denna mix skulle skapa en massa fler arbetstillfällen. Redan idag går faktiskt också hälften av de ungdomar som överhuvudtaget har jobb på tidsbegränsade anställningar, provanställningen har under Alliansens tid förlängts till ett år och arbetsgivarna kan kasta ungdomarna ut och in allteftersom konjunkturen åker jojo.
Vad bör då göras? Vad säger vi socialister? Primärt är det inte här frågan om specifika åtgärder riktade mot ungdomar utan en fullständig omläggning av den generella politiken:
- I över två decennier har det totala skatteuttaget sänkts och den offentliga sektorn satts på svältkur. Om nivån på skatterna höjdes till den nivå de låg på 1990 skulle vi ha 326,5 miljarder mer att röra oss med för gemensamma satsningar. Steg för steg måste det generella uttaget höjas, progressiviteten skärpas och Alliansens jobbskatteavdrag skrotas. På det sättet kan flera hundratusen nya arbetstillfällen skapas.
- Vi bör dela på de jobb som finns och arbetstiden sänkas med bibehållen lön. 1970 fick vi den nuvarande 40-timmarsveckan som vi fortfarande knegar runt med, trots att samhället idag är så mycket rikare och produktiviteten oändligt mycket högre. – Tryggheten på svensk arbetsmarknad måste förstärkas genom skärpt lagstiftning och ett förbud mot bemanningsföretag.
”Det finns ingen förlorad generation, vi hämtar bara andan för att orka kämpa mer”, sjöng Rekyl 1980 på den gamla låten ”En förlorad generation”.

Plusgymnasiets hyresproblem

Tydligen så kärvar det för Plusgymnasiet AB i hyresförhandlingarna med den lokale fastighetskungen, Noren. Enligt rykten så vill Noren fastigheter ha betydligt mer i hyra än vad Plusgymnasiet AB anser sig ha råd att betala.  Troligtvis så är Plusgymnasiets ekonomi ganska ansträngd i och med att det är dyrt att starta upp ett gymnasium. Redan innan problemen i hyresförhandlingarna kom ut i pressen så undrade jag över hur skolan hade tänkt få ekonomin att gå ihop och samtidigt upprätthålla någon typ av kvalitet. Ca 30 elever har sökt till plusgymnasiet och varje elev generera ca 100 000 kronor per år. 3 miljoner sammanlagt som skall täcka allt. En lärare kostar ca 400 000 per inklusive sociala avgifter. Med tanke på att det behövs lärare i mattematik, svenska, engelska, datakunskap, samhällskunskap, historia, religion, hantverkskunskap, cad och design, idrott och hälsa, naturkunskap, bild och form, filosofi, psykologi, geografi, fysik, kemi, teknik och vi har ett vikande elevunderlag i Hässleholm ser inte den ekonomiska kalkylen direkt ljus ut. Givetvis så behöver man inte anställa behöriga ämneslärare på heltid - men även om skall man täcka alla dessa ämnen med deltidare så blir det dyrt. Utöver lärarlöner och rektorslönen behövs skola utrustas. Skolböcker sparar troligtvis Plusgymnasiet in på och låter eleverna läsa på datorn istället men styling är nog svårt att göra på datorn. Sen tillkommer givetvis kostnaden för att hyra någon idrottshall om man inte planerar att ha uteidrott i någon park året runt. Troligtvis så är reklambudgeten också rejält tilltagen. Sen vill nog eleverna äta också och skolmat åt 30 elever ett läsår är inte billigt. I och med att skolan inte har en egen matsal så måste Plusgymnasiet köpa in den tjänsten. Troligtvis så kan de förhandla till sig ett lägre pris än normalpriset för "Dagens". Men det blir inte billigt. Lyckas de förhandla till sig ett pris på 40 kronor per portions så kommer det i runda slänga kosta: 40 kronor X 30 elever X 180 skoldagar =216 000. Det är ca en femtondel av skolans inkomster. När man räknar på Plusgymnasiets ekonomi så förstår man att det kärvar i hyresförhandlingarna och det rejält. Det verkar som om parterna står lååångt ifrån varandra. Norens tillbakadragande av bygglovsansökan tyder på det. Forssättning följer...

I och för sig inte den enda friskolan i Hässleholm med ekonomiska problem. John Bauer ekonomi för det kommande läsåret verkar bli mycket stram. Antalet sökande till John Bauer har i det närmsta kollapsat. En halvering jämfört med föregående år. Detta betyder att skolan går miste om miljoninkomster. Tappar John Bauer lika mycket nästa år som i år så börjar nog riskkapitalisterna som äger skolan börja fundera på nedläggning.


NSK

Hanna Awad

Hanna Awad i din närhet växte man! Skåne och världen har förlorat en enastående kämpe, hjältinna, kamrat och medmänniska. Med din kraft, din glädje och kampanda har du har varit en stor inspirationskälla för oss. Du lämnar ett mycket stort tomrum efter dig. När vi skulle komma igång var du där och stöttade oss. Du var generös med tips och hjälp att genomföra de projekt vi ville göra. Du höll tal vid vår manifestation den 15 maj, katastrofdagen, och var alltid en resurs i arbetet för ett erkänt och fritt Palestina. Sorgen och saknaden efter dig drabbar oss alla tungt. Vi hälsar familjen och önskar dem mod och styrka i denna svåra stund.

Kampen fortsätter för ett fritt och erkänt Palestina, för att ditt folk precis som alla andra skall kunna bygga hus, få medicin och läkarvård, få studera och tjäna sitt uppehälle utan hinder.  Vi skall segra och vi glömmer dig aldrig!

Palestinagruppen i Hässleholm