Pysse, Noppe och Tosse.

Överklassens privatskola Lundsberg stängs omedelbart. För hur länge återstår att se. Kanske endast så länge att eleverna bara hinner vila upp sig en till två veckor i Saint Tropez. För vi kan vara säkra på att nu håller Pysse, Noppe och Tosse på att ringa runt till alla gamla Lundsbergare för att utröna vem som har mest inflytande i regeringskansliet. Skulle Fredrik Reinfeldt inte "förstå"att han måste ta Skolinspektionens chef i örat så kan nog Pysse, Noppe och Tosse informera honom om att många gamla Lundsbergare sitter i olika företagsstyrelser som brukar donera pengar till moderaterna.
Skulle det trots allt visa sig politiskt omöjligt för Fredrik Reinfeldt att ändra skolinspektionens beslut, lär det nog dyka upp en massa nya elever på prestigeskolorna Södra Latin och Norra Real i Stockholm. Trots att det var fullt där för någon vecka sen. Men överklassens barn brukar alltid landa mjukt.
Ikväll är nog överklassen flitig med telefonerna.
NSK

Skattebördan höjs för fattig men sänks för rik.

Alliansen sänker skatten på riksnivå, bortplockad förmögenhetsskatt, fastighetskatt, jobbskatteavdrag, krogmoms plus att de har inför RUT- och ROT-avdrag så att den välbeställda övre medelklassen kan  kan dra av  städkostnaderna och kostnaderna för den inhyrda bartendern. Det handlar om miljarder och åter miljarder som de välbeställda har fått i skattesänkningar under allianstiden. Givetvis så blir det då mindre pengar över till statsbidrag till landstingen och kommunerna. För att vården och omsorgen inte fullständigt skall haverera så höjer de regionala allianspartierna landstingsskatten. Den här skattehöjningen är inget annat än ett oblygt sätt att skifta skattebördan från de välbeställda till de som har det knapert. Nu tvingas tex pensionärer som inte får något jobbskatteavdrag vara med och kompensera för  de minskade statsbidragen till kommuner och landsting. Minskade statsbidrag därför att riksalliansen har prioriterat skattesänkningar för de välbeställda.
nsk 
DN

Miljöpartiet hycklar.

 Fridolin går ut och kräver garantier. Frågan är om man skall skratta eller gråta. Det var nämligen miljöpartiet som tillsammans med alliansen drev igenom i riksdagen att aktiebolag skulle få driva friskolor med vinst. Från den dagen blev friskolorna högintressanta för div rikskapitalister.  Riskkapitalister beter sig som JB har gjort. Finns det ingen vinst möjlighet så lägger de ner och dra. 
Problemet är inte att riskkapitalisterna beter sig som rovgiriga vargar utan att politiker som Gustav Fridolin och company har släppt in dem i skolhagen. Vill vi i framtiden slippa se elever och lärare bli utslängda måste det till betydligt starkare åtgärder än garantier. Ett förstatligande av alla skolor skulle fixa det problemet.
Chansen att friskolekramarna i det liberala miljöpartiet kommer att driva den frågan är nog minimal.
NSK

Vargen springer!

Det första stora offret för den kommande friskoledöden är JB. Sötbrödsdagarna där det enkelt gick att mjölka skattepengar är över. Anledningen är de sjunkande elevkullarna och överetableringen av lycksökare som försöker starta upp gymnasieskolor runt om i landet. Senast exemplet skattepengsmjölkare är Karl Oskarskolan som vill starta ett hästgymnasium här i Hässleholm. Precis som JB så kommer de bara meddela att skola läggsner den dag som skattepengsmjölkandet inte fungerar längre. Den övervägande andelen av friskolorna är inte intresserade av utbildning – utan endast av att tjäna pengar så fort som möjligt. Det är ett antal personer som har tjänat grova pengar på JB:s verksamhet under åren. Men att de på något sätt skulle kunna användas till att finansiera en ordnad avveckling av koncernen finns inte på kartan.

Nu kommer 10000 elever att gå en svår tid tillmötes. Att JB har sålt skolorna är ingen garanti för att de kommer att drivas vidare. Det låga elevunderlaget kvarstår och det är osäkert om skolverket anser att de sålda skolorna är tillräckligt bärkraftiga för att få fortsatta driva skolverksamhet.

JB:s snabba nedläggning innebär stora problem för många elever på JB här i Hässleholm. I värsta fall så kan de tvingas starta om på annat program och få upp till två års förlängd gymnasietid. Men finns ingen anledning att klaga på riskkapitalbolaget som ägde JB för att de bara dumpade hässleholmseleverna på bar backe. De gör bara det som riskkapitalister gör. Att klaga på JB:s agerande är som att klaga på vargen för att den äter får. Rovdjur äter kött – de är inte vegetarianer. Riskkapitalister tar bara ansvar för sin vinst – inte för elever.

De som skall bära hundhuvudet är de politiska partierna som har släppt in riskkapitalisterna i skolsystemet. tex Pär Palmgren  (m) och Lars Göran Widberg (c) som vill släppa in ytterligare ett skattepengsmjölkande friskola  i kommunen - nämligen Karl Oskar skolans hästgymnasium.

Nsk Nsk

Husby: Är det detta som måste till för att förorten ska uppmärksammas?

Postat 22 maj, 2013 av Socialistiska Partiet

Polisen skjuter ihjäl en 68-årig knivbeväpnad man i en förort i Stockholm. Bilar sätts i brand. När ambulans och brandkår kommer till området attackeras de av ungdomar med sten. Polis invaderar med dragna batonger. Rasistiska glåpord riktas mot ungdomarna, och vuxna som försöker inleda dialog på plats misshandlas av lagens långa arm. Ungdomarna svarar med ännu mer stenkastning. Polisen låter meddela att man inte kommer ge sig – ”Vi är här för att stanna!”
Så ser händelseförloppet i Stockholmsförorten Husby ut och när detta skrivs har kampen om Husbys gator rasat tre nätter i rad.
Som vanligt frågar sig media och politiker hur det kan bli så här. De har inte en aning, nämligen. De bor inte i förorternas miljonprogram – och de enda gångerna man tycks uppmärksamma förorten är när möteslokaler eller vårdcentraler ska läggas ner, eller som nu när motsättningarna kommer upp till ytan. För dem kunde Husby lika gärna ligga på andra sidan jordklotet – så långt ifrån deras egen verklighet är livet i förorten. För de blir inte godtyckligt visiterade och misstänkliggjorda. Deras barn blir inte kallade råttor, apor och luffare. Deras gator invaderas aldrig av kravallpolis som slår först och frågar sen. De lever i en annan verklighet, så hur skulle de kunna förstå?
Att skylla på samhället är alltför lättvindigt, säger nu många. Nej, vem skyller på samhället? Samhället är ju du och jag och vi alla. Vi måste istället nagla fast de verkliga marodörerna som har ställt till det, nämligen den politiska och ekonomiska eliten.
Den lilla klick som berikat sig själva, skapat ökande klyftor i samhället och framför allt sett till att människorna i förorten alltid blir förlorarna. De som köper och säljer fastigheter, tar ut ockerpriser och har som företagsidé att aldrig lyfta ett finger för hyresgästernas behov. De som hjälper till att marginalisera människor genom att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, för profiternas skull. De politiker som sätter skattesänkningar för de välbeställda före satsningar i förorten. Den borgerliga elit som driver en ekonomisk politik som förutsätter att det ska finnas massor av arbetslösa och människor som år ut och år in aldrig får ett fast jobb utan bara provanställningar och vikariat staplade på varandra. De som suger ut förortens människor för att bygga sig lyxvillor och lika flotta sommarstugor i skärgården, som kör lyxbilar och åker jorden runt.
De och deras företrädare moraliserar nu från sina piedestaler och elfenbenstorn över ”packets” uppförande.
Men när detta är sagt så måste vi också argumentera och förklara vad som krävs för att på allvar förändra livsvillkoren. För bilbränder och förstörelse i förorten drabbar bara de som bor där och skapar splittring och otrygghet. Det är vi alla som bär ansvaret att skapa förutsättningar för att få stopp på den sociala krigföringen mot förorten. Då behövs mötesplatser och metoder för förändring och makt som kanaliserar de ungas desperation och ger dessa hopp om en trygg och rättvis framtid. En sak är i alla fall säker: Polisvåld, trakasserier och rasistiska glåpord gör det inte.

nsk

Nej till nystartszoner, nej till favörer åt företagen!

26 april, 2013

Ledare

Alliansregeringen har lagt fram en proposition om att införa så kallade nystartszoner i socioekonomiskt speciellt utsatta områden. Det hela grundar sig på ett utredningsbetänkande som kom i augusti 2012. Tanken är att i områden med hög arbetslöshet, med många medborgare som uppbär försörjningsstöd och har en låg utbildningsnivå – förorter som exempelvis Bergsjön i Göteborg eller Rosengård i Malmö – ska företag utifrån speciellt gynnsamma villkor lockas att etablera sig. Verksamheter med högst 50 anställda eller en nettoomsättning på högst 80 miljoner kronor om året ska befrias från alla sociala avgifter utom den som är öronmärkt till ålderspensionen. I reda tal kommer det att som mest uppgå till 6 000 kronor i subvention per anställd och månad. Den årliga kostnaden för staten beräknas till 100-120 miljoner kronor och meningen är att modellen ska komma att praktiseras i ett trettiotal områden i landet.
Förslaget har varit länge i nyliberal ideologisk säck innan det hamnade i alliansens påse. Ända sedan 1996 har tankesmedjan Timbro agiterat för denna åtgärd. Sverige är inte heller det första landet i världen som vill praktisera den här typen av modell. Redan under 1980-talet testades den i flera utsatta förortsområden i Margaret Thatchers England. I brist på tydliga resultat lade dock den konservativa regeringen ner projektet i början av 1990-talet. Men det som sedan länge till och med varit vrakgods i nyliberalismens förlovade land England lyft nu fram av regeringen Reinfeldt som en lösning på arbetslöshet- och segregationsproblematiken.
Aldrig i modern tid har de sociala klyftorna i Sverige vidgats så markant och segregationen blivit så tydlig som under den nuvarande alliansregeringens fögderi, en allians som sitter fast i sitt mantra avregleringar-privatiseringar-skattesänkningar i sin ständiga betoning av den fria företagsamhetens lov. Men ytterligare favörer åt företagen är det som minst av allt bidrar till att lösa de problem som många utsatta förorter brottas med utan här är ett batteri av helt andra åtgärder nödvändiga: – En politik för full sysselsättning med mer resurser till den offentliga sektorn, klimatomställning och arbetstidsförkortning som självklara ingredienser. – En upprustning av miljonprogrammets lägenheter, en statlig plan för byggande av billiga hyresrätter och återupprättande av en social bostadspolitik värd namnet. Allmännyttan kan inte som idag fungera som vilket vinstbringande kapitalistiskt bolag som helst utan ska vara själva garanten för alla människors rätt till en bra bostad.
-Omfattande satsningar måste i dessa förorter göras för att rusta upp skolorna. Friskolesystemet måste avskaffas och privata bolag inom denna sfär bör förbjudas.
När vi på Första maj tar gatorna i besittning är det paroller med dessa innebörder den samlade arbetarrörelsen måste föra fram för att med en ny radikal politik för folkflertalet ta hela Sverige i besittning.

Höstlik vårbudget

19 april, 2013

Ledare

”Vi får vara beredda på att våren dröjer, det är risk för frostnätter”. Finansminister Anders Borg anslog en tämligen pessimistisk meteorologisk ton när han i måndags lade fram regeringens vårbudget. Sedan ägnade han ungefär lika stor del av sitt huvudanförande i riksdagsdebatten till att förklara att orsaken till att våren dröjer är den ekonomiska krisen i eurozonområdet och till att slå sig för bröstet för hur väl han och regeringen i förhållande till omvärlden lyckats styra Sverige i denna kristid.
Det mest frapperande var dock hur tomhänt Borg var i frågan om att vidtaga åtgärder mot den arbetslöshet som fastnat på drygt 8 procent och över 400 000 arbetssökande. Ett framtidsscenario målades upp där antalet arbetslösa de närmaste åren kommer att öka med hela 130 000 personer, och först 2016 kunde finansministern se något ljus i tunneln när konjunkturen enligt regeringens prognoser kommer att vända. Här är det inte frågan om att med olika typer av stimulansåtgärder – som exempelvis satsningar på klimatomställning eller mer resurser till den offentliga sektorn – försöka pressa ner arbetslösheten, och att genom arbetstidsförkortning dela på jobben och på det sättet få fler människor i arbete ligger självklart fullständigt utanför vår finansministers begreppsvärld. Likt en bonde som sitter och väntar på bättre väder utlämnar sig Anders Borg till de ekonomiska naturkrafterna i form av marknadsaktörernas fria spel. De minimala satsningar som offentliggjordes i form av 1.9 miljarder till yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning och 700 miljoner till underhåll av järnvägen de närmaste två åren är i det stora hela som droppar i havet. Få tror heller att den stora sänkningen av bolagsskatten – med fyra procentenheter och 16 miljarder i reda pengar – kommer att rendera några jobb att tala om.
Det som alliansens partier de närmaste åren ställer i utsikt är också som vanligt ännu mer av skattesänkningar: ett femte jobbskatteavdrag säger moderaterna, centern vill ytterligare sänka arbetsgivaravgifterna, för folkpartiet är värnskatten ett rött skynke och kristdemokraterna profilerar sig på att utlova skattesänkningar för pensionärerna. Sedan alliansen kom till makten 2006 har man dränerat statskassan med 120 miljarder netto i sänkta skatter, med relativt sett allt mindre resurser till den sociala välfärden som en självklar följd. Samtidigt som vi ser hur de fyra storbankerna – Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB – tillåts att göra jättevinster (förra året över 80 miljarder) på skyhöga räntemarginaler.
Med Anders Borg vid ratten styr svensk ekonomi åt helt fel håll. Vi på vänsterkanten måste därför i den tid som är med kraft sprida krav som socialisering av storbankerna, höjda skatter och mer resurser till den sociala välfärden.