14 mars, 2014
”Samtidigt är det ett ofrånkomligt faktum att ingen svensk
försvarssatsning kan vara stor nog att ensam trygga vår säkerhet i en
situation där våra gränser och intressen hotas av en militär stormakt”.
Det är Kd:s Göran Hägglund som i en debattartikel i Svenska Dagbladet 5
mars lite grann agerar riktkarl för det försvarspolitiska etablissemang
som i svallvågorna efter Rysslands militära befästande av Krim pläderar
för mer pengar till krigsmakten, luftvärnsnärvaro på Gotland och i vissa
fall även Nato-anslutning. Hägglund själv vill tillsätta en
”förutsättningslös utredning” där Nato-medlemsskap prövas. Han när också
en förhoppning om att socialdemokraterna under Stefan Löfven har mod
att ompröva sin skepsis till medlemsskap, liksom Ingvar Carlsson en gång
i tiden snabbt vände på klacken i frågan om EU-medlemsskap.
Samma dag i samma tidning hörs det än mer militanta tongångar från Officersförbundets ordförande Lars Fresker: ”Självklart kan vi inte agera med alla till buds stående medel vid varje händelse, men om vi inte agerar i ett läge som detta, när ska vi då agera? När det är för sent?”. Den förvarspolitiska beredningen, som i mitten av mars skulle ha kommit med en rapport om försvarets långsiktiga inriktning, har nu också fått förlängd tid till i mitten av maj.
Sjävklart bör Rysslands folkrättsliga övertrapp vid intagandet av Krim fördömas, men denna halvö ligger hundratals mil från Sveriges territoriella gränser. Rysslands stormaktsmanövrar kopplat till Ukrainakrisen har inte ett dugg med Sveriges säkerhetssituation att göra, men det försvarspolitiska etablissemanget verkar att ha förväxlat Krim med Gotland.
Därtill måste det finnas proportioner i bedömningen av Ryssland, dess styrka och ambitioner. Vi lever inte längre i en kalla krigets värld med i någon mån jämförbara militära supermakter. Rysslands militära utgifter uppgår endast till 7 procent av USA:s, landet har bara ett tjugotal militära baser utanför det egna territoriet ( USA har 800 baser) och Warszawapakten är till skillnad mot Nato ett minne blott. I den senaste storpolitiska akten har Ryssland – i och med den västvänliga blå-bruna regimens maktövertagande i Kiev – förlorat det stora slaget om Ukraina och med befästandet av Krim försöker därför Kreml att som plåster på såren gå segrande ur det lilla slaget.
En mäktig fredsopinion måste motsätta sig en ny miljardrullning till försvaret, att Gotland återbefästs och i förlängningen ett fullvärdigt svenskt Nato-medlemsskap. Den viktigaste förtroendeskapande åtgärden gentemot Ryssland skulle vara att Sverige upphör med det nära Nato-samarbetet och FRA:s omfattande spionage för USA:s räkning mot vår granne i öst. En verklig svensk neutralitetspolitik är den främsta garantin för avspänning med Ryssland.
NSk NSk NSk
Samma dag i samma tidning hörs det än mer militanta tongångar från Officersförbundets ordförande Lars Fresker: ”Självklart kan vi inte agera med alla till buds stående medel vid varje händelse, men om vi inte agerar i ett läge som detta, när ska vi då agera? När det är för sent?”. Den förvarspolitiska beredningen, som i mitten av mars skulle ha kommit med en rapport om försvarets långsiktiga inriktning, har nu också fått förlängd tid till i mitten av maj.
Sjävklart bör Rysslands folkrättsliga övertrapp vid intagandet av Krim fördömas, men denna halvö ligger hundratals mil från Sveriges territoriella gränser. Rysslands stormaktsmanövrar kopplat till Ukrainakrisen har inte ett dugg med Sveriges säkerhetssituation att göra, men det försvarspolitiska etablissemanget verkar att ha förväxlat Krim med Gotland.
Därtill måste det finnas proportioner i bedömningen av Ryssland, dess styrka och ambitioner. Vi lever inte längre i en kalla krigets värld med i någon mån jämförbara militära supermakter. Rysslands militära utgifter uppgår endast till 7 procent av USA:s, landet har bara ett tjugotal militära baser utanför det egna territoriet ( USA har 800 baser) och Warszawapakten är till skillnad mot Nato ett minne blott. I den senaste storpolitiska akten har Ryssland – i och med den västvänliga blå-bruna regimens maktövertagande i Kiev – förlorat det stora slaget om Ukraina och med befästandet av Krim försöker därför Kreml att som plåster på såren gå segrande ur det lilla slaget.
En mäktig fredsopinion måste motsätta sig en ny miljardrullning till försvaret, att Gotland återbefästs och i förlängningen ett fullvärdigt svenskt Nato-medlemsskap. Den viktigaste förtroendeskapande åtgärden gentemot Ryssland skulle vara att Sverige upphör med det nära Nato-samarbetet och FRA:s omfattande spionage för USA:s räkning mot vår granne i öst. En verklig svensk neutralitetspolitik är den främsta garantin för avspänning med Ryssland.
NSk NSk NSk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar