Så damp till slut – i torsdags i förra veckan –
alliansregeringens budget för 2013 ner på riksdagens bord, men då var
redan de väsentliga delarna kända för allmänheten. I ett försök att visa
dådkraft pyste regeringen ut budgetens innehåll portionsvis. Under en
knapp månads tid gjordes hela 45 utspel, och inget förslag verkade vara
för smått till att utnyttjas massmedialt, som exempelvis de löjeväckande
nålpengarna á 5 miljoner till studentbostäder.
”Regeringens budget är en offensiv budget med fokus på framtidsinvesteringar”. Det är finansminister Anders Borg som gör ett stort nummer av att alliansen satsar hela 23 miljarder på ”reformer” (DN-Debatt, 20/9).
Emellertid, om vi nagelfar dessa reformer, blir vi varse att den största satsningen på netto 8-9 miljarder handlar om sänkt skatt för företagen. Bolagsskatten dras ner från 26,3 till 22 procent, en åtgärd som inte ens företagen själva tror kommer att skapa några jobb att tala om, en åtgärd som i praktiken är en allmosa rakt ner i aktieägarnas gap – allt dock i linje med alliansens övergripande ambition att kontinuerligt reducera skatteuttaget och därmed också de offentliga utgifternas andel av den totala ekonomin.
I övrigt lyfter alliansen framför allt fram de satsningar som görs inom infrastruktur, forskning och stöd till unga arbetslösa samt andra långtidsarbetslösa. Här vill vi säga att dessa satsningar dels är otillräckliga för att bryta en långsiktigt negativ trend, och dels att – på grund av de systemfel som alla nyliberala avregleringar givit upphov till – kommer inte de satsade medlen att kunna användas på ett effektivt sätt.
Ta exempelvis järnvägen, som får en viss tillökning av pengar till underhåll, men kommer det verkligen leda till mindre av förseningar och kaos och till en förbättrad service i den rådande marknadsanarkism som ligger för handen?
Alliansens allra värsta skötesynd är dock att man är brottsligt passiv i frågan om medel och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Samtidigt som Sveriges samlade utsläpp av dessa gaser aldrig varit så stora som idag reducerar man satsningarna på miljön till under fem miljarder kronor, det minsta på många år. Det handlar bland annat om minskat produktionsstöd till biogasframställning och minskade satsningar på vindkraft, solenergi och energieffektivisering. Miljöminister Lena Ek och övriga ministrar är helt i otakt med tidtabellen för vår planets framtid och överlevnad.
Sammantaget indikerar alliansens budget en politik för fortsatt massarbetslöshet, vidgade klyftor, urkalkning av den sociala välfärden och en i det närmaste total nonchalans inför det över tiden allt mer akuta klimathotet. Men må också budgeten bli en signal till en intensifierad ekosocial kamp över hela vårt land!
”Regeringens budget är en offensiv budget med fokus på framtidsinvesteringar”. Det är finansminister Anders Borg som gör ett stort nummer av att alliansen satsar hela 23 miljarder på ”reformer” (DN-Debatt, 20/9).
Emellertid, om vi nagelfar dessa reformer, blir vi varse att den största satsningen på netto 8-9 miljarder handlar om sänkt skatt för företagen. Bolagsskatten dras ner från 26,3 till 22 procent, en åtgärd som inte ens företagen själva tror kommer att skapa några jobb att tala om, en åtgärd som i praktiken är en allmosa rakt ner i aktieägarnas gap – allt dock i linje med alliansens övergripande ambition att kontinuerligt reducera skatteuttaget och därmed också de offentliga utgifternas andel av den totala ekonomin.
I övrigt lyfter alliansen framför allt fram de satsningar som görs inom infrastruktur, forskning och stöd till unga arbetslösa samt andra långtidsarbetslösa. Här vill vi säga att dessa satsningar dels är otillräckliga för att bryta en långsiktigt negativ trend, och dels att – på grund av de systemfel som alla nyliberala avregleringar givit upphov till – kommer inte de satsade medlen att kunna användas på ett effektivt sätt.
Ta exempelvis järnvägen, som får en viss tillökning av pengar till underhåll, men kommer det verkligen leda till mindre av förseningar och kaos och till en förbättrad service i den rådande marknadsanarkism som ligger för handen?
Alliansens allra värsta skötesynd är dock att man är brottsligt passiv i frågan om medel och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Samtidigt som Sveriges samlade utsläpp av dessa gaser aldrig varit så stora som idag reducerar man satsningarna på miljön till under fem miljarder kronor, det minsta på många år. Det handlar bland annat om minskat produktionsstöd till biogasframställning och minskade satsningar på vindkraft, solenergi och energieffektivisering. Miljöminister Lena Ek och övriga ministrar är helt i otakt med tidtabellen för vår planets framtid och överlevnad.
Sammantaget indikerar alliansens budget en politik för fortsatt massarbetslöshet, vidgade klyftor, urkalkning av den sociala välfärden och en i det närmaste total nonchalans inför det över tiden allt mer akuta klimathotet. Men må också budgeten bli en signal till en intensifierad ekosocial kamp över hela vårt land!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar