fredagen den 31:e juli 2009

Säg det med ett leende



Var på sommarteater i hembygdsparken med min dotter i går och såg "Säg det med ett leende". En uppsättning av Hessleholms teaterssällskaps regisserat av Diya Shaher.
Det är en typisk svensk sommarbuskis med kärlek, dråpliga förvecklingar, sång och musik och rappa scener. Typisk men kändes ändå fräsch med en hel del för mig nya skämt. På det hela taget en mycket trevlig föreställning.
Som vanligt så var det en trevlig upplevelse att gå på teater och som vanligt började jag fundera på varför jag inte går oftare. En anledning är nog att jag behöver en liten spark där bak eller att någon som drar mig dit. Skulle tro att det är detsamma för det stora flertalet av oss Hässleholmare. Tyvärr så leder det till att majoriteten av oss missar många goda föreställningar.
Kanske skulle man ändra kulturpolitiken till att stödja medborgarnas kulturdeltagande istället som nu att stödja kulturproducenternas kulturproducerande. En personlig kulturcheck till varje medborgare att lösa in på valfri föreställning kanske skulle öka besöken mer än det nuvarande systemet?

Henrik
HeTS
KB
NSK

2 kommentarer:

  1. Nej jag tror inte på den modellen. Kulturen är lika viktig som vägar för ett samhälle. Om man inte satsar på att producera projekten så blir det ingenting av. Tänk dig den väg som byggs av enskildas vägcheckar!
    Det är viktigt att det allmänna kan få igång produktion av sådant som är nyttigt för samhället. Kultur till exempel.
    I Hässleholm är allt affischutrymme privatiserat. Undantaget är en smal pelare bakom pölsemannen på Stortorget och en smal pelare innanför cyklarna på Nytorget. Det behövs utrymme att affischera som det inte kostar mycket pengar att utnyttja. Det behövs en allmän informationskanal som kan ge information om aktuella arrangemang som sker runt om i kommunen och som inte behöver ha uppgifterna ett halvår i förväg. /Kristina

    SvaraRadera
  2. Håller med dig om att vi måste producera kultur och att kulturarbetarna givetvis måste ha en trygg anställning. Problemet med det nuvarande systemet är att det är en relativt liten grupp som "konumerar" merparten av det som produceras. Troligtvis går medelklassen mer på teater än arbetarklassen. Kvinnor oftare än män osv. Mina funderingar handlar hur ska man få fler att konsumera kulturutbudet. Informationen om kulturutbudet behövs givetvis förbättras - men är det enbart en informationsfråga?
    Jag tror nog inte att man skulle kunna finansera hela kultursektorn med checkar. Kanske 50/50. Skulle hur som helst vara intresant att prova ett system med kulturcheckar. Om jag går till mig själv så fungerar jag så här - tittar i kulturhusetskatalog om det finns något intresant, upptäcker att det gör det, säger till mig själv att det borde jag gå på meni slutändan så går jag inte.
    jag behöver en liten spark där bak för att göra slag i saken. Checkar kan kanske vara ett sätt - men det kanske finns bättre - uppsökanande kulturinformatörer på arbetsplatserna kanske ett bättre sätt.
    jag är osäker om hur men kulturkonsumtionen behöver spridas på fler...
    Henrik

    SvaraRadera