fredag 26 februari 2010

"Men socialismen har ju aldrig fungerat...?"

På tisdag i nästa vecka är det dags för det andra diskussionsmötet i vår serie "Nyfiken på Socialistiska Partiet?" Det kan också betraktas som ett fristående möte, så även om du inte var på det första så går det bra att dyka upp.
"Men socialismen har ju aldrig fungerat...?" är rubriken för mötet.

Tid: Tisdag 2 mars kl 18.30
Plats: Ungdomens hus, sal 4, Norra Skolgatan 10B
ARR: SOCIALISTISKA PARTIET MALMÖ

tisdag 23 februari 2010

Kung Bore avslöjar


Kung Bore har skapat politisk panik bland vår överhet. Inställda tåg, inställd pendeltågstrafik i Stockholm, Sveriges största rangerbangård är stängd sen en vecka, import på järnväg är stängd, exporten går på halvfart och företag börjar få ont om insatsvaror - miljonförlusterna stiger.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) anser att felet är den förra rege­ringens,Lena Hallengren (S), ordförande i riksdagens trafikutskott, tycker att det är Torstenssons fel. SJ skyller på Banverket. Och Banverket skyller på regeringen regeringen skyller på vädret. Poängen är alla har rätt det allas fel. Det här är inte Kung Bores fel utan
resultatet av trettioårs nyliberal politik. Privatiseringar, konkurrensutsättningar, slimmade organisationer, osv.
Tack Kung Bore för att du drog ner byxorna på nyliberalerna.

KB HD NSK BLT

Kallt i arbetarsverige

9,4% är arbetslösa i dagens Sverige. Det är 108 000 fler än i januari för ett år sedan enligt SCB.%0 o00 arbetstillfällen har försvunnit från tillverkningsindustrin och 47 000 kvinnor har fått sparken från kommunerna. Samtidigt så ökar antalet anmälningar till kronofogden med 18%. Arbetslöshet och nedrustad välfärd - för arbetarsverige så är det inte vädret som kyler mest utan den förda politiken.
Arbetslösheten skulle kunna åtgärdas med kraftfulla statliga satsningar tex på järnvägarna, bostäder och satsningar på vård, omsorg och skola.
Tyvärr så är alliansregeringens enda lösning på välfärdskrisen och arbetslösheten - skattesänkningar åt de rika. Arbetslösheten skall de fixa med jobbcoacher, raserad sjukförsäkring och sänkta löner
Tyvärr så är den rödgröna oppositionen inte mycket att hänga i julgranen - ett av socialdemokratins vallöften är som bekant - höjd pensionsålder. Lär knappast minska arbetslösheten,
Vi behöver en ny politik - det räcker inte med en ny regering.

Henrik

KB KB BLT

lördag 20 februari 2010

Imperialistiskt hyckleri om Afghanistan – vi har inget glömt!


Av ledarred

De två i Afghanistan stupade svenska officerarna har fått media att svämma över av “patriotism” och krafter inom Folkpartiet har påpassligt krävt en utökad svensk truppnärvaro. Det är alltid sorgligt när människor dör i krig, och den nu pågående brittisk amerikanska offensiven har krävt många dödsoffer – också bland civila. Det är bland annat därför vi socialister är motståndare till USA:s Englands, Tysklands, Sveriges och andra västmakters krig i Afghanistan.

Det finns inget mer hycklande, mer falskt och mer fräckt än de borgerliga partiernas (och socialdemkraternas) stöd till den svenska militära närvaron i Afghanistan. En argumentationslinje som med förkärlek drivs är att de västkapitalistiska staternas närvaro syftar till de afghanska kvinnornas frigörelse och till att garantera flickors skolgång.

Dessa partier hoppas att historien suddat ut hur de på 1980-talet förhöll sig till det dåvarande kriget i Afghanistan, men vi har inte glömt.

När Sovjetunionen stred i Afghanistan försvarade sig även denna stormakt med argumentet att man ville garantera framåtskridande och kvinnofrigörelse. Och sant var att de mot Sovjet kämpande islamska fundamentalisterna. skar halsen av kvinnliga skollärare, bekämpade jordreformer och brände skolor. Samtliga svenska borgerliga partier (och socialdemokraterna) slöt upp och stödde dessa fundamentalistiska mujaheddin – Sovjet skulle ju bekämpas. Sanningen var också att USA:s stöd till dessa islamistiska fundamentalister trappades upp redan före det sovjetiska intåget.

Sovjetregimen såg en vänligt sinnad regim i ett grannland hotas av USA-stödda islamister och Röda armén tågade in. Moskvas första intresse var sannerligen inte de afghanska kvinnornas rättigheter. Det handlade först och främst om att förhindra att en fientlig regim kom till makten. Den sovjetiska krigföringen gick – precis som dagens västmakters – ut över civilbefolkningen. Fundamentalisterna stärktes, precis som de idag stärks av den västkapitalistiska krigföringen. CIA tränade och utrustade män som Usama Bin Laden. Man bedrev en ursinnig terror mot den sovjetstödda Kabulregimen och mot alla sociala och politiska reformer. Vi upprepar: den svenska borgerligheten stödde dessa krafter, beskrev dem som befrielsekämpar. Vi frågar nu er borgerliga politiker: tror ni att vi alla glömt detta?

När så Sovjetunionen drog sig ur Afghanistan och dess lydregim sedermera föll utbröt ett kaotiskt och förödande inbördeskrig mellan de islamistiska krigsherrarna. USA satsade då på en ny rörelse som lovade att ta kontroll och skapa ordning; de ultrakonservativa talibanerna. Vi frågar alla försvarare av det USA-ledda “kriget mot talibanerna”: Tror ni att vi glömt detta?

Men när Usama Bin Laden bildar al-Qaida, till och med initierar terrordåd mot det amerikanska fastlandet och skyddas av talibanerna så anfaller USA sin gamla samarbetspartner – kriget mot terrorismen proklameras. Usama Bin Laden hade dock varit terrorist långt innan dess, men då riktade han med USA:s stöd sin terror mot den sovjetstödda Kabulregeringen, mot kvinnliga skollärare och flickskolor. Tror ni att vi alla glömt det?

Att tro att USA och dess hjälptrupper (England, Sverige, Finland, Danmark, Tyskland med flera) nu plötsligt skulle drivas av motivet att skapa demokrati och jämställdhet är, om man studerat de senaste trettio årens afghanska historia, följaktligen absurt.

USA:s krig handlar om att man vill säkra denna del av världen under sin kontroll. Om det kräver en uppgörelse med talibanerna så kommer vi att få se en sådan. För några veckor sedan gick USA:s militära ledning i Afghanistan ut med budskapet att man inte bara försöker få/köpa över basmedlemmar och mellanchefer i talibanapparaten. En uppgörelse med själva talibanledningen, där denna skulle garanteras en plats vid köttgrytorna, uteslöts inte. Talibanledaren Mullah Omar ska ha svarat med att beordra ett stopp på attacker mot flickskolor. Talibanerna och USA har kunnat komma överens förr och kan det säkert även i framtiden. Kriget gäller inte demokratiska rättigheter och jämställdhet. I detta spel är Sverige, för att använda den forne VPK-ideologen Jörn Svenssons ord, “en liten hungrig imperialiststat”. Den svenska härskande klassen söker en roll under det stora imperiets vingar.

För anständiga människor återstår det bara att kräva att denna lilla hungriga imperialiststat omedelbart lämnar Afghanistan. Liksom vi kräver att den stora imperialistmakten gör det.

KB KB KB KB KB HD HD HD NSK BLT BLT BLT SMp SMP Röda Malmö Svensson K&Å Internationalen


fredag 19 februari 2010

Problem för intoleranspartierna

I förra valet så fick KBF ( Fd Sjöbopartiet) 5,67% och SD 4,35% av rösterna i Kristianstads kommun. Sammanlagt fick de två borgliga smårasistiska partierna 10,02% av rösterna. I KBs väljarundersökning så får KBF 1,7% och SD 7,5% sammanlagt 9,2% av rösterna. Det verkar som om färre Kristiandstadsbor är intresserade av intoleranta partier. SD gör inga inbrytningar i nya väljargrupper de samlar bara alla smårasister under samma hatt. Den här utvecklingen stämmer med den undersökning som Norra Skåne gjorde för någon månad sen. Där gick SD också framåt men samtidigt så backade det lokala invandra kritiska partiet Folkets Väl ännu mer.

Vänsterpartiet är på väg mot ett katastrofval. Vänsterpartisterna måste ställa sig frågan varför de backar samtidigt som klassklyftorna ökar, arbetslösheten stiger, välfärden rustas ner osv. Det troliga svaret är samarbetet med högersossen Sahlin och borgaren Wetterstrand. För att få vara med och leka med de stora så har vänsterpartiet sålt ut det mesta av sin politik. Vem vill ha en snöpt vänster? Inte Kristianstadsborna i alla fall - om man skall döma av opinionen.

Henrik
KB KB1 KB2 KB3 KB¤ KB5 KB6 KB7 KB 8 KB9 KB10 KB11 KB12 KB13 NSK NSK2
V igår och V idag

Välskrivet om finanskrachen

Jan-Åke Blomqvist har skrivet ett läsvärt inlägg på Dala Damokraten. Så här skriver han "Därför har champagnekorkarna smällt högt i bankpalats och finansbolag, när världens politiker har pumpat ut tiotusentals miljarder i form av konsumtionsstimulans och lånegarantier för att rädda just banker och finansbolag. Politikerna har städat upp med skattebetalarnas pengar och pantsatt folket. Ändå tillåts allt fortsätta, som om inget hade hänt. Och nu invaggas vi i, att det har vänt." Läs fortsättningen på DD

Henrik

torsdag 18 februari 2010

Alla har inte fått det sämre

Majoriteten av de som regeringen har släng ut från sjukkassan har fått sänkt ersättning. Det verkar som om regeringen tror att fattigdom är ett utmärkt sätt att göra sjuka friska. Men för rättvisan skull måste jag också nämna att regeringen har sett till att andra medborgare har fått mer pengar i plånboken. Fredik Reinfeldt har fått sin fastighetskatt sänkt med 30 000 kronor om året och Jan Björklund tjänar över 20.000 kronor om året på borttagen fastighetskatt. De andra ministrarna har också tjänat en rejäl hacka var.
Det Sveriges ministrar har tjänat på den borttagna fastighetsskatten hade räckt långt till att täcka inbesparingarna som man gör genom att kasta ut sjuka människor från sjukförsäkringen.
Henrik

KB DN

tisdag 16 februari 2010

En enkel lösning

Nästan 60 000 kronor i månaden och diverse andra förmåner utöver grundlönen.. Utöver dessa förmåner så kan en driftigt riksdagsman kombinera uppdraget med diverse sidoåtagande. Socialdemokraten Thomas Bodström är ett tydligt exempel på det. Inte konstigt att diverse moderater är beredd att göra allt för att få en plats vid köttgrytan.
En enkel lösning på problemet är att halvera riksdagsarvodet. Sjunker ersättningen så blir det inte lika intressant att fuska till sig en riksdagsplats.

Henrik

NSK HD HD2 BLT BLT2 SMP SMP2 Skånskan kilden och åsman

måndag 15 februari 2010

För en human sjukförsäkring

Av ledarred

Den borgerliga politikens cynism gav sig ovanligt tydligt till känna när den nya tidsbegränsade sjukförsäkringen gjorde att uppemot 16 000 personer utförsäkrades vid årsskiftet, en siffra som snabbt kommer att stiga under det kommande året. Dessa ska nu, nästan oavsett sjukdomstillstånd eller arbetsförmåga, genomgå en tre månader lång arbetslivsintroduktion på arbetsförmedlingen. Alla som inte riskerar en allvarlig försämring av sin sjukdom måste delta för att få behålla någon sorts ersättning. Värst är det för de omkring 2000 personer som inte är med i någon a-kassa och tvingas leva på ett aktivitetsstöd på cirka 4900 kr i månaden före skatt, vilket i praktiken innebär att de flesta av dessa inte har någon annan utväg än att söka socialbidrag.

En del som inte orkar med arbetslivsintroduktionen kommer att stå utan pengar. Försäkringskassan beräknar också att minst en tredjedel av de utförsäkrade kommer att återkomma till sjukförsäkringen när de tre månaderna i aktivitetsstöd passerat. Hur glapp mellan systemen, oklarheter, avslag och försenade utbetalningar kommer att drabba de sjukskrivna vet nog ingen. De nya reglerna är ett riktigt hafsverk. Borgarnas nya tidsbegränsade sjukersättning är inget annat än en cynisk kalkyl, som helt krasst handlar om att urholka de samhälleliga skyddsnäten för att kunna bedriva klasspolitik till de mer välbeställdas förmån – 50 procent av jobbskatteavdraget har tillfallit de 10 procent rikaste, fastighetsskatten har sänkts, arbetsgivaravgifter och bolagsskatt har reducerats, förmögenhetsskatten är ett minne blott och dessutom kan den med pengar i plånboken idag få skattesubventionerad städning

Hur upp-och-nedvänt är det inte att bota sjukdomar med otrygghet och inkomstbortfall? Det kan knappast vara sådant som lärs ut på läkarutbildningen. Oron för att inte veta hur det ska bli i framtiden har en rakt motsatt effekt då de sjuka inte kan lägga sin kraft på tillfrisknandet utan istället slits mellan olika myndigheters välvilja eller brist på sådan. Borgarnas utförsäkring av sjukskrivna vid årsskiftet är en mycket hänsynslös politik som försöker linda in ett skuldbeläggande av individen i en retorik om fuskare, vilka för övrigt är en försvinnande liten minoritet.

Samhällsproblemen individualiseras när enskilda sjuka skuldbeläggs för sin situation. Vi socialister bör istället vända på perspektiven, och analysera hur samhället och en alltmer uppstressad och hård arbetsmarknad påverkar individen. I gruppen sjukskrivna är kvinnor mellan 40-60 år överrepresenterade, ofta en konsekvens av nedskärningarna i den offentliga sektorn. Det är heller ingen tillfällighet att minst 65 procent av de som nu utförsäkras är kvinnor, eller att ohälsan är större hos fattiga än rika. Arbets- och bostadsförhållanden, socialt skyddsnät, utbildning och kontakter har allt tillsammans betydelse för både sjukdomstal och tillfrisknandetakt. Kvinnor får i högre grad psykiska diagnoser vilket kan kopplas både till det könskodade arbetet – betalt och obetalt – och de ökade krav som påläggs kvinnor i dagens samhälle. Sjukdomar följer ett klass- och könskodat mönster. Kampen för en bättre sjukförsäkring handlar såväl om kvinnokamp som klasskamp.

Ingen djupt deprimerad ska behöva vara orolig över om hyran kan betalas, ingen cancersjuk ska behöva fundera på om den där ansökan om förlängd sjukpenning går igenom eller inte. Det går inte att bolla med människors liv och hälsa på det här sättet. Människor är inte siffror eller statistik i ekonomiska rapporter.

Det enda rätta vore kraftigt höjda ersättningar till minst 90 procent av inkomsten, ta bort karensdagen och slopa tidsbegränsningen. Ingen ska behöva lida allvarliga ekonomiska men bara för att hon eller han är sjuk.

Naturligtvis bör större resurser läggas på att människor ska få hjälp och rehabilitering för att bli friska och må bra men detta står på intet sätt i motsättning till generösa ersättningssystem. Tvärtom behöver vi en stark upprustning av den allmänna välfärden just för att förebygga sjukdomar – ett friskt samhälle ger friska människor. Att det skulle skapas fler jobb för att människor står utan ersättning är borgerlig rappakalja, likaså att människor blir friska av att sättas under press. Borgarnas politik gör allting tvärtom. Genomskåda deras ideologiska dimridåer och organisera dig för ett solidariskt samhälle!


KB HD HD2 NSK NSK2 BLT BLT2

söndag 14 februari 2010

SD-Kuriren får problem

SD,s partiorgan är förutsägbar. De mesta de skriver om är opinionsundersökningar. Så fort någon mätning visar att sd har fått höga siffror så slås det upp. Det gäller att egga och gjuta mod i styrkorna. Men vad ska de skriva om nu - det verkar som om väljarna inte är intresserade av ett borgligt, konservativt och rasistiskt alternativ. Endast 3,4% av väljarna stöder sd i senaste SIFO undersökningen. Det andra konservativa borgliga partiet, kristdemokraterna, går det inte hellre bra för. Endast 3,9% stödjer dem trots att Göran Hägglund försöker jaga samma rasistiska minoritet som Jimmy Åkesson. Fortsätter det så här så kan vi kanske slippa rasister och smygrasister i riksdagen efter valet.
Henrik
KB KB2 BLT BLT2 Skånskan HD HD2

I Sverigedemokraternas Sverige är fritt fram att bete sig svinaktigt..

I Sverigedemokraternas Sverige är fritt fram att bete sig svinaktigt.

Edward Galia och intoleransdemokraterna vill lägg ner Diskrimineringsombudsmannen (DO). Det innebär att det blir fritt fram för arbetsgivare och andra att diskriminera sina anställda och kunder. DO har framgångsrikt drivit ärenden mot arbetsgivare som har betett sig oanständigt, t.ex. som gett kvinnor sämre löneutveckling och sämre arbetsuppgifter i samband med graviditet och föräldraledighet. Arbetsgivaren som nekade en funktionshindrade anställning på grund av att han satt i rullstol. Företaget som nekade en 34 åring en anställning som fläktmontör med motiveringen att han var för ”gammal”. Bussbolaget som nekade en rullstolsburen att åka med bussen med hänvisning till ”säkerhetsreglerna”. Arbetsförmedlingen i Strängnäs som nekade en 62 åring jobb som jobbcoach med hänvisning till att hon var för ”gammal.” Chefen som tyckte att undersköterskan ”vabbat” för mycket och gav henne ett lägre lönebud. Bostadsrättföreningen som inte sålde lägenheten till paret som hade gett högsta budet på grund av deras etniska tillhörighet. För att inte tala om de drygt 6000 kvinnorna som under 2006-2008 fick högre lön därför att DO grep in.

DO utför ett viktigt arbete för att vi ska få ett rättvisare och anständigare Sverige. Sverigedemokraterna anser tydligen att vanligt folk inte skall ha några möjligheter att klaga på och få upprättelser mot arbetsgivare som beter sig svinaktigt.

Henrik Hedman

lördag 13 februari 2010

EN ANNAN VÄRLD ÄR MÖJLIG OCH NÖDVÄNDIG!

Välkommen till öppet diskussionsmöte.
Inledare: Ulf Östman - representant på Fjärde internationalens världskongress.
Frågor, funderingar, diskussion.
Alla intresserade välkomna!
Tisdag 16 februari kl 18.30 på Ungdomens hus, sal 4, N Skolg 10B
Arr: Socialistiska Partiet Malmö

torsdag 11 februari 2010

Ett alternativ

Åtgärder mot arbetslösheten - några förslag:
  1. Förstärk vården - våra gamla och sjuka behöver bättre omvårdnad och personalen måste få tid till att samtala med patienterna.
  2. Inför ett vård lyft: Satsa på vidareutbildning av vårdpersonalen och låt någon arbetslös få vikariera för den som utbildar sig.
  3. Återinför friåret - men med förenklade regler - låt oss dela på arbetslösheten.
  4. Rusta upp skolor och offentliga byggnader - byggkostnaderna är låga nu.
  5. Satsa på att klimatsäkra Sverige - energibesparingar, järnvägssatsningar, alternativa energisatsningar. bra för klimatet och det skapar också arbetstillfällen.
  6. Satsa på kommunala ungdomsjobb.
  7. Dela på jobben - inför 6 timmars arbetsdag.
  8. Anställ folk i den offentliga sektorn istället för att betala ut arbetslöshetsunderstöd till dem - kostar ungefär lika mycket.

Betalningen för det här kan vi ta från tex:
  1. Sparka alla idiotiska sk Jobbcoacher.
  2. Sluta slösa pengar på bankerna.
  3. Beskatta bonusar - Nordea ska nu betala ut 2,8miljarder i bonus till cheferna - det handlar om stora pengar
  4. Återinför förmögenhetsskatten.
  5. Återinför en reformerad fastighetskatt - Göran Persson kan gott betala fastighetskatt.
  6. Höj värnskatten
  7. Sluta slösa skattepengar på klimatförstörande satsningar som SAS och "förbifart Stockholm"
  8. Sluta slösa pengar på att delta i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.

Pengar finns för att skapa ett rättvist, jämlikt Sverige med full sysselsättning. Det som inte finns är ett vettigt politiskt alternativ som driver en rättvis och jämlik politik.

Henrik


e24 kb hd hd nsk Skånskan





onsdag 10 februari 2010

Fortsatt satsning på växthusgaser

Ytterligare en miljard skall regeringen pumpa in i miljöboven SAS. En miljöbov som redan slipper betala energi och miljöskatterna. En miljövänlig alternativ som tåget måste däremot betala energi och miljöskatter. Utöver det så pumpar Sveriges kommuner in stora summor i de regionala flygplatserna - Malmö kommun vill till och med ge pengar till Kastrup. Regeringen har också beslutat att satsa stora skattepengar på "förbifart Stockholm", en gigantisk motorvägssatsning runt Stockholm.
Hade regeringen menat allvar med sina fina ord om klimat så hade man sålt SAS, tvingat flyget att betala energi och miljöskatter, hävdat att kommunalt stöd till flygplatser snedvrider konkurrensen med andra transportslag, skrotat förbifart Stockholm och istället genomfört en gigantisk satsning på spårbunden trafik

Henrik

Nsk
NsK HD HD2
Röda Malmö SVD

måndag 8 februari 2010

Ta hem trupperna




Två döda officerare och en död tolk. Antalet döda och skadade stiger för varje dag. Efter år av krig mot talibanerna så är segern allt längre bort. Talibanernas inflytande i Afganistan blir större och större. Den amerikanska och svenska regeringens inställning att man kan bomba och skjuta till sig en önskad samhällsomvandling framstår alltmer som totalt absurd. För varje bomb, varje granat och varje kula som ockupationsmakten skjuter så ökar stödet till talibanerna.
Ytterligare soldater och aggressivare krigföring kommer inte att förändra situationen bara att öka önskan att slänga ut ockupationsmakterna och deras inhemska medhjälpare.
det finns ingen lätt lösning på konflikten men ett trupptillbakadragande kombinerat med humanitärt stöd är viktiga ingredienser i en bestående lösning.

Henrik
Röda Malmö Jinge Röda Berget Svensson S.A.S Nsk HB BLT SVD
Röda Göinge

lördag 6 februari 2010

Debatt om vänsterns valplattform

Vänsterpartiet i Solna har haft en debatt om valplattformen inför valet i höst. Här är två intresanta inlägg, det första från Håkan blomqvist, historiker på Södertörns högskola och medlem i Socialistiska Partiet. '



Nästa intressanta inlägg kommer från America Vera Zavala - aktiv inom vänsterpartiet



Henrik

KB HD HD2 HD3 HD4 Nsk2 Nsk3 BLT BLT2

Röda Malmö Röda Lund

Nu blir jag nyfiken




Självklart så måste jag köpa Sörens bok "
En blues i mars". En kollega, en hässleholmare och en deckare är tre oemotståndliga kriterier. Verkar spännande med en lärare i huvudrollen och med Sörens mångåriga erfarenhet och stora insikter i skolvärden så hoppas jag fyndiga iakttagelser om svenska skola och Göingebygden. Återkommer med en recension när jag har läst den.

Henrik

KB adlibris

torsdag 4 februari 2010

Skämmes, ta mej faan!



Antalet sjukskrivna fördubblades på bara ett år i början av 2000-talet. Varför? Blev svenskens moral så kraftigt försämrad på denna korta tid? Statsvetaren Björn Johnsson har tittat närmare på statistiken. Ökningen berodde på att fler var sjukskrivna länge, inte på att fler människor sjukskrev sig, rapporterade radions nyheter i dagarna. Då pratade -inte minst politikerna och media- om vilket problem det var. Pratade gjorde man, men att ta reda på varför svenskarna var sjuka t ex för att rehabilitering minskat och sparats bort under 1990-talet, det gjorde man inte. Problemet formulerades som ”höga sjukskrivningstal” och regeringen Persson löste det genom att flytta en stor del av dem som väntade på rehabilitering till kolumnen ”förtidspensionerade”. -Kan man räkna kan man klara allt!


Nu har vi nya god-dagspiltar på regeringens taburetter och botandet av Sveriges sjuka har nya förtecken. Man kliver helt enkelt ur formuleringar om solidaritet med sjuka och svaga. Istället väljer man misstron och löser problemet genom att inte godkänna när någon säger att den är sjuk. Man kan helt enkelt neka att betala ut sjukpeng med hänvisning till att något av alla jobb som finns kan den sjuka göra.(Inga konkreta förslag, utan mera hypotetiskt i princip alltså.) Den sjuka bör söka ett sånt jobb, då kan hon räknas som frisk hur hon än mår. Man har t o m ambitionen att bota Cancer med den metoden.


Man kan tvinga läkarna att gå kurser för att kunna skriva sjukintyg som möjligen kan läsas av försäkringskassans mer eller mindre lindrigt medicinskt skolade tjänstemän för en ny bedömning av hälsostatus hos medborgaren som säger att hon är sjuk. Det stoppar en del från sitt eviga gnäll. -Kan man bara argumentationsteknik kan man fixa mycket.


Och man kan organisera om hela försäkringskassan så ingen kund får tala med en och samma handläggare om sitt fall. Det kunde leda till vantrivsel och sjukdom inom själva kassan. Då skulle de anställda kunna uppfatta hur fruktansvärt man demolerar folks liv och framtid med regeringens regler - och sjuka vill vi ju inte ha!


Sjukförsäkringspolitiken de senaste 10 åren har inte utgått från solidaritet och respekt för människovärdet -en gammal hederskodex i arbetarrörelsen. Den har utgått från borgerlighetens maxim: Att bli lurad är det mest pinsamma. -På sig själv känner man andra! Är sjukskrivningen hög så luras många! Vad som helst men inte det!


Politiken måste undersöka verkligheten och därefter söka lösa problemen i solidaritet med de utsatta.

Politiker som bryr sig mindre om hur sjuka folk är än hur höga sjukskrivningstalen är, skall inte ha din röst! De ska ”skämmes, ta mig faan!”


Kristina


NSK DM BLT HD SVd

Kan ockupationer rädda jobben?



Av webbred
Saab är sålt. Men hur det ska gå för Saabarbetarna i Trollhättan i längden vet vi inte ännu. Men vi vet hur det gick för tegelarbetarna i Neuquen, Argentina. I Argentina ockuperade arbetare sina fabriker över hela landet. Räddade jobben. Drev fabrikerna. Och gör det fortfarande i många fall. Farooq Sulehria har läst Live Working or Die Fighting: How the Working Class Went Global av Paul Mason, och berättar här om vad en del av arbetarna gjorde efter den ekonomiska och politiska krisen utan motstycke i Argentina kring millennieskiftet.
Neuquen kanske inte alls liknar Trollhättan. Men den argentinska staden Neuquen var i oktober 2001 i samma fruktansvärda situation som dagens Trollhättan, där 3 400 Saabarbetare väntar på hur avskeden ska slå.
Vid den högteknologiska tegelfabriken Zanon i Neuquen stod arbetarna i månader i samma situation. Men de satt inte stilla medan ägarna försökte avskeda dem, föra bort ugnarna och stänga Zanon.
Arbetarna ockuperade fabriken.
När de hade kontroll över fabriken röstade de för att fortsätta produktionen. När ledningen försökte med lockout, kom ett domstolsutslag till arbetarnas hjälp och stoppade ledningens försök att ta tillbaka fabriken.
Arbetarna började organisera produktionen utan chefer och förmän. Produktionsplanen – hur mycket tegel, vilken sort, utseende, lager – röstade man om. Varje avdelning valde en samordnare som skulle ta upp de dagliga problemen i ett samordnarmöte som hölls varje dag. Samordnarnas möte utgjorde i själva verket ett arbetarråd.
Dessutom förekom stormöten för alla arbetare där man tog mer långsiktiga beslut. Ett av de första besluten var att arbeta mindre hårt. Tegelpressen som avgjorde takten för hela produktionsprocessen gick med 15 slag i minuten. Denna snabba process slet helt enkelt ner kropparna. Under arbetarkontroll sänktes takten till hälften. Men den sänkta takten innebar inte att produktionen minskades. Däremot mådde arbetarna mycket bättre av att arbeta i lugnare tempo.
När arbetarna med framgång hade strömlinjeformat produktionen insåg de att detta bara var början på hela processen. Leverantörerna vägrade att leverera råmaterial och fabrikens produktion konfiskerades på grund av att det saknades ett skatteregistreringskonto!
Det tycks som om sociala strider, liksom kapitalet, har en benägenhet att växa. Kommer ni ihåg mödrarna på Plaza de Mayo? Just de mödrar vars barn mördades av Pinochetdiktaturen. Mödrarna på Plaza de Mayo lånade ut sitt kontonummer.
Och arbetarna har sina egna sociala nätverk. De löste det ännu större problemet med leveranserna. De arbetare bland ursprungsbefolkningen som låg i strid med de tidigare ägarna gav arbetarna tillgång till sin lera.
Och Zanon var inte något isolerat fall i ett land som hade drabbats hårt av ekonomiska och politiska kriser. I december 2001 hade mer än 200 fabriker övergått i arbetarnas händer över hela Argentina.
Att sådana fabriksockupationer dyker upp vid våldsamma vändpunkter i historien är ingenting nytt. I september 1920 fick till exempel direktörer över hela Italien instruktioner från arbetarna. En halv miljon metallarbetare kontrollerade sina fabriker i den industriella triangeln Milano-Turin-Genua. Direktörerna kunde bara välja mellan att stanna eller ge sig iväg.
Metallarbetarnas direkta aktioner inspirerade en marxistisk intellektuell, Antonio Gramsci, så till den grad att han flyttade till Turin. Eldad av de inspirerande erfarenheterna av arbetarkontroll gav Gramsci 1919 ut en tidning L’Ordine Nuovo (Den nya ordningen), som syftade till att samordna fabriksockupationerna.
Det är intressant att se vilka likheter som finns mellan Fiat under arbetarkontroll i Turin på tjugotalet, och det Zanon som drivs av arbetarna, särskilt när det gäller de demokratiska metoder som används för att organisera produktionen, välja representanter, samla stormöten, ordna arbetarråd och likalöner.
Men ockupationerna i Argentina skiljer sig från tidigare exempel på andra ställen i världen. Långt efter att den massrörelse, som utlösts av en kombination av ekonomisk härdsmälta och politisk radikalisering, hade ebbat ut, finns det fortfarande 160 fabriker kvar under arbetarkontroll.
Enligt uppgifter är 15 000 arbetare anställda i dessa fabriker. Det är mycket sällsynt att en fabriksockupation varar så länge.
De argentinska fabriksockupationerna har överlevt också på grund av att en vänsternationalistisk regering kom till makten efter kaoset 2001. Alltså fortsätter fabrikerna som drivs av arbetare att blomstra. Vid Zanon ökade till exempel arbetsstyrkan med 50 procent sedan övertagandet. Man anställde folk från arbetslöshetsrörelsen och byggde upp en stabil marknad för sina varor. Före arbetarkontrollen förekom 300 arbetsplatsolyckor varje år, hälften av dem allvarliga, med i snitt ett dödsfall per år. När arbetarna tagit över sänktes siffran till 33 olyckor.
Och här var tiotusenkronorsfrågan: kommer Saabarbetarna i Trollhättan att följa Zanons exempel? Fackbyråkratin skulle absolut rysa inför en så subversiv tanke.
Fabriksockupationer är för övrigt ingenting nytt för General Motors. I december 1937– januari 1938 förekom en elva dagar lång ockupation vid Flint och strejker över nästan hela GM, vilket tvingade ledningen att erkänna fackföreningen.
Farooq Sulehria

HD NSK

tisdag 2 februari 2010

Behöriga lärare är bättre

(min insändare i dagens Norra Skåne)

Göran Persson hävdar i en insändare att "obehöriga lärare kan vara bra". Nyckelordet i den meningen är "kan". Kan är inte detsamma som är. Göran Persson har nog inte förstått vad lärarutbildningen innehåller, det är inte bara ämneskunskaper. Gedigna ämneskunskaper är viktiga men de måste kombineras med en god förståelse av lärandets alla svårigheter.


Lärarutbildningen ger studenterna kunskap i många olika aspekter av läraryrket tex hur betygsystemet är uppbyggt, undervisningsmetodik, skoljuridik, läraretik, sekretesslagstiftning, diskriminering och mobbing problematik, läroplanskunskap, ungdomars utveckling, gruppsykologi, didaktisk vetenskapsteori och mycket annat.

Utöver det så får studenterna bla träna sig i klassrumsledarskap, tavelteknik, förmåga att anpassa undervisningen till eleverna, muntlig och skriftlig kommunikation, provkonstruktion och elevbemötande under sin praktik.

Sammanlagt ett och ett halvt års heltidsstudier på högskolan utöver ämnesstudierna. Givetvis så finns det vissa hårt arbetande naturbegåvningar som lär sig allt det här utan högskolestudier. Men först efter år av missuppfattningar och misstag och de är få och räcker knappast till för att fylla upp John Bauers lärarkår.

Henrik Hedman

Socialistiska partiet


Friskolor 1 2 3 Privatiseringar 1 2 3

måndag 1 februari 2010

Kollektivets återkomst


För några år sedan identifierade kirurgen Dr Atul Gawade ett stort problem. Landet där han arbetar, USA, har världens dyraste och mest avancerade sjukvård. Trots det dör varje år 150 000 personer, inte av de sjukdomar de behandlats för utan av kirurgiska komplikationer , komplikationer som inte så sällan beror på missgrepp i samband med operationer.

Efter en tids letande hittade han en lösning på problemet som var förvånansvärt enkel – checklistor. Genom att hämta idéer från sjukhus över hela världen skapade han tillsammans med sitt arbetslag en checklista för åtgärder före, under och efter en operation. Resultatet blev förbluffande; där listan använts har dödligheten minskat med i genomsnitt 46 procent.

Dr Gawades listor är ett exempel på hur billiga, lågteknologiska metoder för förbättringar ofta förbises i ett kapitalistiskt samhälle därför att ingen kan tjäna pengar på dem. Som kirurg satte han problemet i fokus, och arbetade prestigelöst och utan egenintresse för att lösa det. Hade han istället varit direktör på ett vårdbolag hade listidén hamnat i papperskorgen. Men än mer intressant blir Dr Gawade om man lyssnar till det skäl han anger för att listan behövs, och förutsättningarna han menar måste uppfyllas för att den ska fungera.

Checklistorna behövs därför att vi gjort så stora framsteg inom vårdforskningen. Det kan låta absurt, men är det inte.I den amerikanska sjukvården arbetar man idag med 4000 olika kirurgiska ingrepp, 6000 olika mediciner och 13000 olika diagnoser. Kunskapsmängden har blivit så stor att en enskild person inte kan hålla mer än en bråkdel av den i huvudet.

Gawade menar att den nivå där kunskap och kvalité förutsätter organisation och samarbete inte bara uppnåtts i vården, utan att det är en generell tendens i samhället. Geniernas och hjältarnas tid är förbi, vi lever i lagens, organisationernas och kollektivens tidsålder.Checklistorna blir ett sätt att hantera och bevara den av kollektivet burna kunskapen, och för att det verkligen ska fungera menar Dr Gawade att två kriterier måste vara uppfyllda.

För det första måste checklistan tas fram i en process där arbetslaget är involverat. De vetenskapliga utvärderingar som gjorts visar att det inte har någon effekt att bara införa checklistor uppifrån; de som opererar kommer inte att använda en lista de inte känner är deras.

För det andra måste arbetslaget som använder checklistan vara jämlikt snarare än hierarkiskt, för annars kommer undersköterskan inte våga påpeka för sjuksköterskan att de glömt att ta fram blodet, och sjuksköterskan kommer inte våga påpeka för kirurgen att alla i rummet inte är presenterade för varandra, och att kommunikationen under operationen därför riskerar att försvåras.

Dr Gawade talar om specifika lösningar på specifika problem; han drar inga långtgående politiska slutsatser utifrån sitt arbete – men det kan vi göra.

Den första slutsats vi kan dra är att vi lever i ett samhälle där ideologi och verklighet drar åt olika håll. Samtidigt som den allmänna historiska tendensen är att allt större del av samhällsverksamheten bygger på allt mer komplexa samarbeten, fokuserar politik och massmedia just nu allt mer på ”högpresterande” och ”kompetenta” individer – från grundskolans första år över hjälteberättelser i press, radio och tv till den sista pensionsutbetalningens storlek.

Individfokuset är kontraproduktivt, men det är nödvändigt därför att den nuvarande politiken i vid mening bygger på en liberal ideologi skapad för att förklara och försvara kapitalismen; en ordning där de stora massorna arbetar, medan några få koncentrerar makt och rikedom hos sig själva på en allt mer absurd nivå. Produktionsförhållandena, det vill säga det kapitalistiska systemet, sätter med andra ord ramar som hämmar utvecklingen av produktivkrafterna, eftersom produktivkrafternas utveckling i allt större utsträckning blir beroende av människor som arbetar tillsammans.



Den andra slutsatsen vi kan dra är att Dr Gawades idé om samarbetande grupper, som är jämlika och till stor del självorganiserade och självstyrda, är angelägen, men den är inte helt ny. Det är en idé som i över 150 år har utgjort hörnstenarna i det system som vi brukar kalla socialism.

Om Dr Gawade har rätt, om vi generellt befinner oss i en situation där kollektivt arbete är en förutsättning för gott arbete, måste vi bryta ner de hämmande ramar det kapitalistiska systemets inriktning mot individen sätter för utvecklingen.

Då blir likheten mellan det som Dr Gawade beskriver och det vi kämpar för mer än en putslustig poäng, därför att vi kommer att ha att välja mellan samarbete och fortsatt framåtskridande eller individualism och stagnation; alternativen är med andra ord socialism eller systemiskt – och systematiskt – förfall.

Ny blogg

En nya SP - blogg har fötts. Uppkäftiga Uppsala är det stöddiga namnet - ska bli intressant att följa

Henrik