(Insändare i dagens Norra Skåne)
Traditionellt så har det ”demokratiska genombrottet” eller
rösträttskampen i början av 1900 – talet varit ett centralt moment i historieundervisningen.
Traditionellt fram till dagens datum så har rösträttskampen skildrats som en
kamp mellan olika grupper. På ena sidan stod liberaler, socialdemokrater och
fackföreningsrörelsen som alla bedrev ett intensivt opinionsarbete för allmän och
lika rösträtt. Däremot så var allmänna valmansförbundet, som de nya moderaterna
hette i början av 1900 talet, starka motståndare till allmän och lika rösträtt.
Men nu har vi fått statsministerord på att allmänna valmansförbundet
(nya moderaterna) också jobbade hårt för att införa demokrati i Sverige. Den
här nya historieskrivningen ställer till det för mig som historielärare. För
vad skall jag nu svara eleverna när det frågar: om den stora majoriteten av riksdagsledamöterna
långt före 1921 ville ha allmän och lika rösträtt – varför infördes då inte
allmän och lika rösträtt tidigare? Här blir det lite svårt för en lojal historielärare
som inte vill kalla Sveriges statsminister en lögnare. Vet inte riktigt hur jag
skall hantera den här situationen. Men jag hoppas att de moderata politikerna i
BUN, Johan Berglund och Jonathan R Jönsson läser den här insändaren och
återkommer med en lösning på mitt dilemma.
Får jag inget svar återstår det nog inget annat än att jag
får börja använda det moderata partiprogrammet som underlag i en spännande
källkritisk övning.
Henrik Hedman – Lärare i historia på Jacobsskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar