Ny medlem

Vi hälsar Jonny Danielsson välkommen till Socialistiska Partiet - Hässleholm. Jonny är en välkänd politisk profil i hässleholm, han sitter för närvarande i Socialnämnden. Han har tidigare representerat vänsterpartiet men har nu lämnat partiet. Sin plats i socialnämnden behåller han mandat perioden ut. Jonny kommer att tillföra Socialistiska partiet värdefull erfarenhet och kunskap på det socialpolitiska området. I det civila så arbetar Jonny som behandlingspedagog.

Henrik

e-postaktion för miljön

Miljöförbundet Jordens vänner har dragit igång en e-postaktion för att förmå opposition att säga nej till "Förbifart Stockholm". Något som Röda Göinge stöder helhjärtat

S, V och MP SÄG NEJ TILL “FÖRBIFARTEN”!

Den s.k. “Förbifart” Stockholm kommer att öka utsläpp och bromsar investeringar i kollektivtrafiken. Om oppositionen tar klimatfrågan på allvar måste de säga nej till ”Förbifart” Stockholm. Skicka ett e-postmeddelande till S, V och MP för att låta dem veta vad du tycker!

Till S, V och MP:

SÄG NEJ TILL "FÖRBIFARTEN"!

Om oppositionen tar klimatfrågan på allvar måste ni säga nej till ”Förbifart” Stockholm. Det är en enormt stor investering som tar resurser från satsningar på kollektivtrafik, och som binder Stockholm vid ökad andel resor med bil för årtionden framåt. Detta i en tid då vi kraftigt behöver minska utsläppen och i en storstad där det är fullt möjligt att bygga en riktigt attraktiv kollektivtrafik. Många forskare har visat att det inte räcker med tekniska åtgärder på fordonen för att klara klimatmålen, det är också nödvändigt att minska vägtrafiken. Naturvårdsverket har också underkänt Förbifart Stockholm då den försvårar arbetet med att nå miljömålen.

Jag uppmanar er därför: Bygg ett klimatsmart Stockholm: SÄG NEJ TILL "FÖRBIFARTEN”!

Med vänliga hälsningar,

Skriv på här

Mer info

naturskyddsföreningen

rapport från naturskyddföreningen

Blogg Svensson Jinge HBt-sossen

Det behövs en ny arbetsrätt

Ytterligare ett företag som sparkar sina anställda, delar ut miljonbonusar till ägarna och flyttar verksamheten till Kina - trots att företaget går med vinst! Arbetarna slet ihop 123 miljoner i vinst åt ägarna förra året och som tack för den prestationen får de sparken. För att stoppa dessa svinerier så behövs det en stärkt arbetsrätt. Företagen måste tvingas ta ett socialt ansvar. Det kan inte vara så att de är de anställda skall vara "konjunkturreglerare" som man kan slänga på sophögen när det passar ägarna. Ett krav som fackföreningsrörelsen måste börja driva är - Förbud mot avsked i vinstrika företag.
Hoppas att de anställda har kraft och ilska att försöka förhindra Nolato,s svineri

Henrik
KB
KB KB

Lågvattenmärke IF Metall!

IF Metalls ledning är nöjd med att de i årets avtalsrörelse ”satt märket”. Med det menar de ett avtal som avgör vilken nivå alla andra ska lägga sig på, eller helst under. Årets avtal måste dock betecknas som ett lågvattenmärke av stora mått. I sin desperation att se till att “industrin ska vara löneledande” har Metalls ledning satt formen före innehållet. Resultatet blev att de deserterade från den överenskomna planen inom LO – inte ett dugg bättre än tjänstemännens svek. Det nu satta “märket”, (nivån, avtalslängden, bemanningsfrågan, krisavtalet) är ett hårt slag mot varje ansats till kamp i årets avtalsrörelse. Än en gång skramlade en tom tunna, än en gång gjorde Metalledningen upp bakom ryggen på övriga fack. Att tjänstemännen satt Industriavtalet ur spel är inget att gråta över, men att IF Metalls ledning agerar på sånt sätt att den kollektiva styrkan inom arbetarklassen undergrävs är oförlåtligt.

Inte ens Metalledningen tror att avtalet bevarar reallönerna under 2010, inte minst på grund av det nya greppet; att inte låta avtalets höjningar träda i kraft förrän tre månader in i avtalsperioden. Men framför allt gäller sveket maktfrågorna. Den fråga LO drivit med hög profil har varit att stoppa arbetsgivarnas möjlighet att sparka anställda och sedan sätta in bemanningsföretag, ett problem som drabbat ett flertal lokala fack och som LO-ledningen tvingats lyfta mycket på grund av strejken vid Lagena. Detta var huvudnumret i årets avtalsrörelse. En totalt samordnad fackföreningsrörelse skulle en gång för alla täppa till kryphålet i LAS. Men Metalls ledning svek, inte bara de medlemmar som kommer att drabbas och de klubbar som tagit strid kring dessa frågor, utan även övriga förbund som hade bestämt sig att ta striden. Det är också troligt att avtalet har haft en dold politisk dagordning. Avtalet gör att socialdemokraterna slipper krav på en lagändring efter ett regeringsskifte i höst.

Socialdemokraterna har ingen ambition att rätta till detta uppenbara missförhållande som är en direkt följd av att de 1991 öppnade dörren för bemanningsfirmor. Metall fick uppdraget att avföra frågan från dagordningen och lydde.

Metalls ledning beskriver avtalet som ”en stor facklig framgång”. Frågan är bara: för vem? Arbetsgivarnas strategi har varit att ta tre kliv framåt och sedan ett litet steg bakåt. Avtalet tunnar ut återanställningsskyddet på flera sätt. Dels får arbetsgivarna rätt att kringgå LAS med inhyrd personal efter sex månader. Under denna tid får de dessutom ta in bemanningsfirmor i 30 dagar, och utöver detta dessutom ta in bemanningspersonal för att ”säkerställa produktionen” om företaget ”är inne i en återanställningsprocess”. Som om inte detta var nog får företagen även göra undantag från LAS för var tredje som återanställs. Tvärtemot att täppa till luckan har Metall fallit undan för arbetsgivarnas diktat. Kompromisser och nederlag är en del av livet, men av en fackförening kan man begära att den kämpar och inte säljer ut rättigheter utan att försöka ta strid.

Precis som med det ”krisavtal” Metall tecknade våren 2009, bakom ryggen på medlemmarna och andra förbund och som nu trots löften om motsatsen förlängts till oktober, har detta väckt ont blod inom LO och ledningarna för såväl Livs som GS dömer ut Metalls avtal. Även om arbetsgivarna hoppas att Teknikavtalet lagt locket på finns ingen anledning för andra förbund att låta detta lågvattenmärke vara bindande, varken när det gäller lönepåslag eller maktfrågor.

Metall i Västerbotten har tagit ett viktigt initiativ med en namninsamling för avtalsomröstning. Risken är dock stor att Metalls avtalsråd nu kallas in och godkänner det, i vanlig ordning utan att ha frågat medlemmarna. De medlemmar och förtroendevalda som reagerar på sveket har därför ett stort ansvar och bör ställa sig frågan vad de nu kan göra. Vilka initiativ kan tas för att samla medlemmarna för en facklig kursändring? Vilka nätverk kan organiseras? Risken är annars stor att de senaste årens medlemstapp övergår i ett skred som gör medlemmarna ännu mer sårbara inför arbetsgivarnas angrepp.

KB HD NSK BLT

Skitavtal på gång?

Handels förbundsledning har börjat backa redan innan kampen har börjat. De har nu beslutat om att att skjuta upp konflikten till efter påsk. Detta efter att arbetsgivarna har gått med på att inleda förhandlingar. Missad påskhandel var det stora hotet som fick arbetsgivarna att börja förhandla. Nu försvinner den möjligheten att påverka arbetsgivarna att gå med på ett bra avtal. Hur många gånger skall varslen skjutas upp?
Det enda som kan förhindra att förbundsledningen skriver på ett uselt avtal är om medlemmarna aktiverar sig. Avtalet ut på omröstning - är ett rimligt mobiliseringskrav. Låt de som skall arbeta under avtalet bestämma om de vill ha avtalet.

Henrik

HD HD KB KB BLT BLT NSK NSK
Blogg 1

Pedagogiskt mumbojumbo

Ytterligare ett fall där en rektor försöker bortförklara en alltför snål budget med pedagogiskt mumbojumbo. Den här gången är det rektorn för Sandåkerskolan i Landskrona som hävdar att anledningen till att eleverna inte får några skolböcker är att det underlättar för eleverna att nå lärandemålen. 40 000 kronor lägger skolan ner på kopiering per år. Ca 20 000 kronor kostar det att köpa in 90 läroböcker i ett ämne och då återstår det många ämnen som också behöver läromedel- en lärobok kostar mellan 200 och 300kronor.
Det som är tragiskt utöver att eleverna får dåliga förutsättningar är skolledarnas flathet. Säg som det är - "pengarna är slut - vad skall vi göra?" Låt politikerna stå med hundhuvudet istället för att skämma ut hela lärarkåren. Det är dags att de som är verksamma i skolan slutar att skyla över svältbudgetar med mumbojumbo.

Henrik

HD HD

Flygbladsutdelning Mars

Vi hade flygbladsutdelning på torget idag och passade på att filma med nya kameran. Bildkvalitén kan förbättras men än har jag inte kommit på hur man roterar filmerna - så tyvärr så är de lite "vridna". Men övning ger färdighet - vi skall också börja lägga upp filmsnuttar på You Tube - mer info senare.







Henrik

Procent problem för borgligheten

Rasisterna i Sverigedemokraterna har problem med opinionen, i den senaste opinionsmätningen från DN/Synovates så är det statistiskt säkerställt att SD backar från 5,6 % till 3,6 %. Det finns nog många anledningar till det - förhoppningarna om ett förbättrat konjunkturläge är en anledning. DNs analys om att nu när debatten mer och mer fokuseras på skillnaden mellan de två politiska blocken så hamnar ett enfrågeparti som SD utanför debatten. En annan anledning är nog också att många allmänborgerliga väljare står inför ett svårt val. När centern, kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ligger på 4 % gränsen blir det svårt att välja. Rösta på SD och riskera att Centern eller Kristdemokraterna inte kommer in i riksdagen eller rösta på Kristdemokraterna och riskera att SD eller Centern inte kommer in i riksdagen. Hur de än gör så förlorar borgligheten. Frågan är vilka borgliga partier som skall lyckas övertyga väljarna om att en röst på dem inte är en bortkastad röst.
Idag så verkar det som om väljarna anser att en röst på SD är bortkastad.

Henrik

DN Sydsvenskan NSK Skånskan HD KB

Blogg 1 2

Åtala Eon istället!

En 52 årig kvinna har åtalats för att ha mixtrat med Eons elmätare. EON kräver ett skadestånd på 4500 kronor. Det måste var något fel på rättsväsendet - den som skall åtalas är Eon för att de har mixtrat med el-priset i vinter. Att stängt kärnkraftverk för att kunna chockhöja priset är i mina ögon ett betydligt allvarligare brott.
Henrik
NSK

En ny SP blogg

Umeå kamraterna har starta en ny fräckblogg - besök den gärna.

Henrik

Moderaterna

Ta striden handels!

Löneförhöjning, rätt till heltid och stopp för bemanningsföretagen är krav som det är värt att ta konflikt för. En konflikt till påsk skulle göra att strejkvapnet bet rejält. En rejäl mobilisering av de handelsanställda med medlemsmöten, torgmöten, annonskampanjer och demonstrationer skulle utan tvekan kunna leda till ett bra avtal. För att det skall lyckas så måste förbundsledningen stå fast vid kraven och medlemmarna våga lita på att fackledningen inte viker ner sig. Det bästa sätt att undvika en dålig kompromiss är att låta medlemmarna rösta om avtalet. Om medlemmarna får rösta om avtalet så kan de lita på att det inte blir något skitavatal som skrivs på över deras huvuden. Förbundsledningen skulle också få en stark medlemsopinion med sig när de förhandlar. Om det är något som arbetsgivarna är rädda för så är det aktiva och kampvilliga fackföreningsmedlemmar.

Henrik

NSK KB KB HD HD HD

Offentligt möte i Malmö på lördag!

Upprustning behövs.

Ruttna sliprar misstänks ha orsakat olyckan på kristiandsstads bangård där ett tågsätt med väteperoxid välte och spårade ut. Som tur var så blev ingen skadad. men olyckan är en rejäl varningssignal som de styrande måste ta på allvar. det är inte bara Kristianstads bangård som behöver rustas upp utan stora delar av regionalbanorna Sverige är i bedrövligt skick. Tyvärr så är alliansregeringen mer intresserad av att satsa på klimatförstörande motorvägsprojekt runt Stockholm än på järnvägen. När det skall satsa på järnvägen så är det prestigeprojekt som höghastighetståg som prioriteras. I och för sig inget fel med höghastighetståg men först måste det till en kraftig upprustning utbyggnad av nuvarande järnvägssystem, ny sliprar, elektrifiera, ny räls, förlängda perronger, fler tågstopp, nya regionbanor osv. Först därefter bör vi satsa höghastighetsjärnväg.

Henrik

Ge de privata vårdgivarna rött kort!

Av ledarred

Värkbrutna kvinnor som utförsäkras, därför att det finns jobb de skulle klara av, om nu dessa jobb fanns. Gamla ”multisjuka” människor som får träffa doktorn ofta, men inte för behandling, utan för att på kortast möjliga visit generera intäkter till vårdcentralen. Vårdanställda som pressas av produktionsmål, som inte hänger ihop med ”den etiska värdegrunden”: Vi är många som skulle vilja sätta omedelbart stopp för den borgerliga experimentverkstaden i vården.

Men budskapet till oss är beklämmande nog: oavsett vem som vinner valet är det borgaralliansen som vunnit när det gäller att i grunden förändra vården utifrån dess egna ideologiska utgångspunkter.

För, samtidigt som försvaret av välfärden än tydligare manifesteras i de breda folkdjupen, har oppositionen gått åt höger i välfärdsfrågan. På S-kongressen i oktober gav partiet grönt ljus åt vinst i välfärden och nu accepterar även Vänsterpartiet privata vårdgivare.

I Stockholms län, där högeralliansens Vårdval Stockholm slagit hårdast, vill de rödgröna rätta till ett par av de mest uppenbara orättvisorna: primärvården ska inte i lika hög grad få ackordsersättning per besök, mer hänsyn ska tas till vårdtyngd och socioekonomiska faktorer och vårdcentralerna ska inte få etablera sig var de vill utan där behoven finns.

Men privatiseringarna ska inte stoppas. Tvärtom, det ska finnas ett ”brett vårdutbud”. Det hela underbyggs med en naiv tilltro till ”kvalitetskontroll” och rättvisa ”indexsystem”. Ändå visar lång internationell erfarenhet att privatiserad vård blir dyrare, bland annat på grund av just sådana kontrollapparater. Och i vårt eget land finns det redan en rik flora av anekdotisk kunskap om hur varje indexsystem kan korrumperas.

Till de utförsäkrade lovar de rödgröna en väg tillbaka till sjukförsäkringen. De vill ta bort den bortre tidsgränsen i sjukpenningen, den så kallade stupstocken. Men efter ett halvår ska fortfarande arbetsförmågan prövas ”bredare än hos den befintliga arbetsgivaren”. Det vill säga, den som behöver längre tid för sin rehabilitering kommer inte att kunna vara säker på att få komma tillbaka till jobbet. Dessutom ska inte heller den tillfälliga sjukersättningen återinföras. Det drabbar grupper som inte kunnat få vanlig sjukpenning, eftersom de inte arbetat tidigare – till exempel ungdomar med långvariga psykiska besvär.

Sanningen är förstås den att socialdemokraterna inte har så mycket emot det nuvarande systemet. Det var en S-märkt utredare, Anna Hedborg, som föreslog de första stegen på den väg som borgarna har rusat vidare på.

(S) har ett trovärdighetsproblem också när det gäller resurserna till vården. Visserligen krävde de rödgröna redan 2008 tio miljarder extra till offentlig välfärd under två år framåt. Men deras regeringsperioder i landstingen har kännetecknats av nedskärningar. På samma sätt som ett S-dominerat landsting idag skär ned vid sjukhuset i Sundsvall, var S i majoritet 1993 och 2003 då två sparpaket på dryga tre miljarder baxades igenom i Stockholmslandstinget. För att garantera vårdens resurser skulle Socialdemokraterna behöva ompröva den skattepolitik och den orättvisa fördelningspolitik som de varit med om att driva under de senaste decennierna.

Det som fordras är en verklig rehabiliteringsplan för vården:

- Vårdvalslagen, som tvingar landstingen att privatisera primärvården och som drabbar glesbygd och låginkomsttagarområden, rivs upp.

- Privatiseringar i kommuner och landsting stoppas. Sjukhusutförsäljningar och gräddfiler för patienter med privat sjukförsäkring förbjuds.

- Vårdpersonal och brukare samlas till lokala rådslag, för att diskutera hur vården ska bli bättre efter decennier av härjningar.

- Sjukförsäkringen återupprättas. Ingen som är sjuk ska bli utan ersättning och ersättningsnivåerna höjs.

- Brutaliseringen av arbetslivet, som är ett av de tyngsta skälen till försämrad folkhälsa, bekämpas genom mobilisering av fackföreningar och allmänhet.

- Ekonomistyrningen av välfärdsservicen avskaffas. ”Produktionsmått” som styr budgeten leder till en vård som inte styrs av behoven. Det är bättre med något så ”föråldrat” som anslagsfinansiering men där allmänhet, personal och patienter har insyn i – och demokratisk kontroll över – vad anslagspengarna används till.

NSK

Gratis buss - självklart!

självklart så skall lokalbuss, regionaltåg, tunnelbana vara avgiftsfritt för alla inte bara pensionärer. För klimatets skull men också för att öka friheten för oss alla. Kostanden för detta skulle bli ca 15 miljarder om om året. det är nämligen så mycket vi betalar i biljett avgifter till de olika lokaltrafikoperatörerna runt om i landet. Redan i dag så betalar skattepengarna 60- 70% av biljettpriset. Att höja skattesubenvtionen från 70% till 100% är ett enkelt steg.
15 miljarder kan låta mycket men det är endast en bråkdel av tex de skattesänkningar som alliansen har genomfört, motorvägsbygget "Förbifart Stockholm" beräknas kosta ännu mer. kostnaden är inte det stora problemet - problemet är brist på politisk vilja.

Henrik

KB
NSK

Borglig sophög

Sverigedemokraterna vill framställa sig som ett nytt fräsch parti som vill röra om i grytan. Men nu när de har presenterat sin rikslista så avslöjas det tydligt att de bara är ytterligare ett borgligt parti. Hälften av rikslistan består av avhoppade moderater resten kommer från centern, folkpariet, kristdemokraterna, framstegspartiet och lokala missnöjespartier som Teljepartiet. De som har gått över till SD har givetvis inte bytt politisk uppfattning - utan de driver samma politik som tidigare men nu har de möjligheten att offentligt vädra sina rasistiska värderingar.om liknar ett jämlikare samhälle.
Välfärd, arbete åt alla, ett rättvist samhälle utan ekonomisk ojämlikhet kommer aldrig att den här sophögen att driva.
En röst på SD är en röst på moderaterna.
Henrik

NSK HD
blogg 1 2

Avtalen ut på omröstning!

Av ledarred

I söndags kväll kom ett bud från de så kallade opartiska ordförandena, OPO, som mer eller mindre tagit över avtalsförhandlingarna mellan sex industriförbund och Teknikarbetsgivarna.

Förslaget från OPO var i korthet ett avtal på 18 månader med löneökningar på 2,4 procent. Teknikföretagen som tillsammans med övriga arbetsgivarorganisationer gått ut stenhårt i årets avtalsförhandlingar och krävt ett nollavtal, speciella ungdomslöner och ytterligare försämringar i en redan tilltufsad strejkrätt förkastade budet, som enligt deras mening var för högt. Max 2 procent under 18 månader var deras bud.

Industrifacken, förkastade även de budet eftersom de krävt ett ettårigt avtal och 2,6 procent i lönelyft.
OPO har i sitt första förslag varken gått in på fackens eller Teknikföretagens övriga krav utan koncentrerat sig på lönefrågan. Den hetaste frågan i avtalsrörelsen, bemanningsföretagen, ligger kvar som en hittills olöst knut. Med ”bemanningsföretagen” menas att arbetsgivarorganisationerna nu rundar Lagen om anställningsskydd och hyr in personal istället för att återanställa dem som tidigare avskedats.

Årets avtalsrörelse, där i stort sett alla avtal löper ut den sista mars, är ett spel där medlemmarna i de olika fackförbunden som vanligt är förpassade till åskådarläktaren.

Avtalsförhandlingarna är en välregisserad föreställning mellan de olika förbundsledningarna och arbetsgivartopparna. LO:s 1,6 miljoner medlemmar är fråntagna den självklara rätten att vara med och utforma kraven. Lika lite har de att säga till om när det gäller det avtal som kommer att skrivas under. För trots att vi lever i år 2010 med alla dess tekniska möjligheter har svenska löntagare fortfarande inte myndighetsförklarats och fått den demokratiska möjligheten att via avtalsomröstningar anta eller förkasta respektive förbunds avtal.

I olika fackliga och politiska högtidstal brukar det pratas vitt och brett om arbetsmarknadens parters suveränitet och att politikerna inte ska lägga sig i den så kallade fria förhandlingsrätten.
Faktum är att det knappast finns något som är så kringgärdat av olika regleringar som just en avtalsförhandling – en stympad strejkrätt, opartiska ordföranden och medlingsinstitut.

Och, som kronan på verket för att förhindra att de fackliga organisationerna och deras medlemmar tar öppen kamp, finns Industriavtalet, ett avtal mellan sex olika industrifack och arbetsgivarorganisationerna. Det är ett avtal som vid sin tillkomst 1997 fick Verkstadsföreningens (idag Teknikföretagen) dåvarande ordförande Heinrich Blauert att förtjust bubbla att avtalet var historiskt. För nu var, som han uttryckte det, ”arbetstagarna och arbetsgivarna surrade vid samma mast”, med ett avtal som entydigt slog fast att företagens konkurrenskraft gick före allt och att exportindustrin skulle vara löneledande. Vilket i praktiken innebär att inget annat förbund tillåts glida över den ribba som slagits fast i detta avtal.

Andra mörka skuggor som omgärdar årets avtalsrörelse är givetvis arbetsmarknadsminister Littorins inskränkningar av gällande kollektivavtal, den så kallade Laval-lagen, ett lagförslag som öppnar för dumpning av löner och arbetsvillkor och kringskär fackens möjligheter att vidta stridsåtgärder.

Samtidigt som riksdagsledamöterna debatterade Littorins förslag talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin om detta på ett opinionsmöte på Mynttorget. Hon fördömde Littorins förslag, men uppmaningen till medlemmarna i LO blev inte att ta strid utan att lydigt vänta till 19 september och då vid valurnorna lägga sin röst på S.

Wanja Lundby-Wedin är ju som bekant ordförande för LO. Hon sitter emellertid också i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, en position som gör att hon alltid ser mer till partiets intressen än till de 1,6 miljoner medlemmar hon är satt att företräda.

Nu kan man förvänta sig ett nytt förslag till avtal från OPO. Utan att gå händelserna i förväg finns det en del som talar för att det blir ett nytt industriavtal innan den 31 mars. Men denna gång finns det faktiskt en fråga som engagerar medlemmarna mer än vanligt. Frågan om bemanningsföretagen. En opinionsmätning ger vid handen att hela 81 procent av de tillfrågade är beredda att gå i strejk just för att få den frågan löst.

Så samtliga förbund: ta för en gång skull fasta på denna viktiga opinionsyttring. Vik inte ner er utan strid! Visserligen ger kapitalismens kris och arbetsgivaroffensiven inte de bästa förutsättningar, men någon gång måste ändå anden släppas ur flaskan och kampen tas. Låt även medlemmarna rösta om de framförhandlade avtalen!.

Då kan svensk fackföreningsrörelse få den nytändning som vi väntat så länge på.

KB HD HD HD

Historia skall inte politiseras!

Historia skall inte politiseras skriver NSK ledarskribent Johan Hammarqvist. För en gång skull måste jag hålla med honom. Tyvärr så används historian politiskt inte bara av socialdemokraterna utan även av de borgliga partierna. Jag tänker på den statliga myndigheten "Levande Historia" som har gett oss en officiell stämpel på vad som vi skall anse om förintelsen och de kommunistiska diktaturerna. Historia skall tolkas och debatteras av forskarsamhället och den intresserade allmänheten. Det skall inte vara statens, riksdagens och regeringens uppgift att föreskriva hur historien ska tolkas och användas.

Henrik

NSK Nsk http://www.historieuppropet.se/

HD HD HD

450 kronor per år

En lärobok kostar ca 200 - 300 kronor styck. tex Gleerups SO -bok "Pm - handbok i samhällslära" kostar 225 kronor utan moms. "Tetra A Basbok" i mattematik kostar 195 kronor per bok. Sen är budgeten slut. Då återstår det cirka fjorton andra ämnen som eleven behöver undervisningsmaterial till och behovet av fördjupningslitteratur. Resultatet är att eleverna får gamla och nötta böcker som andra elever har haft i sina skåp och skolväskor under många år - skolböcker slits hårt. 450 kronor är ett dåligt skämt - tyvärr en verklighet på många skolor idag.
Resultatet av borglig och socialdemokratisk långvariga nedrustnings politik av den offentliga sektorn

Henrik

Kb KB KB

8 mars – för socialistisk kvinnokamp!

Av ledarred

I år är det hundra år sedan socialisten Clara Zetkin lade fram förslaget om en allmän kvinnodag för den andra internationella socialistiska kvinnokonferensen, som hölls i Köpenhamn 1910. Förslaget accepterades enhälligt av de församlade, som kom från fackföreningar, socialistiska grupper och oberoende arbetarsammanslutningar.

1911 firades internationella kvinnodagen för första gången i flera länder. I de länder kampanjer hölls, restes kraven kvinnors rätt till arbete och rösträtt, kvinnors rätt att sitta i folkvalda institutioner och ett slut på diskriminering. I Sverige firades dagen första gången 1912. De viktigaste kraven som man samlades under var ”Med rösträtt skola vi främja socialismen” och ”Med socialism skola vi erövra världen”.

På 1970-talet gav FN internationella kvinnodagen officiell status och uppmanade världens regeringar att göra den till en högtidsdag. Sedan dess har den socialistiska prägeln på kvinnodagen blandats med ett liberalt synsätt.
Samtliga allianspartier i Sverige deltar regelbundet i olika aktiviteter den 8 mars. Centerpartiet delade 2008 ut tårtor och diplom till kvinnliga företagare, Kristdemokraterna håller tal mot kvinnovåldet. Moderaterna har satt ihop ett ”kampanjkit” med information om allt från hur man bäst jobbar mot mäns våld gentemot kvinnor till hur man uppnår jämställdhet i arbetslivet (bland annat genom att underlätta för kvinnor att starta eget inom vård och omsorg).

Samtidigt kan vi konstatera att de stora förlorarna på alliansens politik har varit arbetarklassens kvinnor. Just dem som internationella kvinnodagen ursprungligen var tänkt för.

Det är inget konstigt eller ovanligt i politikens historia att högern lägger beslag på vänsterns retorik och omformulerar dess politik; ”Nya Moderaternas” arbetarklassflirt under senaste valet är bara ett exempel. Det är ett effektivt sätt att ta över en politik som är viktig för många, men med en helt omstöpt agenda och innehåll.

Att även moderater och folkpartister tycker att det är viktigt att agera mot kvinnovåldet är väl i och för sig hedervärt. Problemet är dock att med den politik som alliansregeringen för så blir kvinnor mer sårbara för våld och annat förtryck. Som Internationalen visar i det här numret har flera av regeringens åtgärder drabbat kvinnor extra hårt. Det gäller den drastiska försämringen av a-kassan för deltidsanställda, åtstramningarna av sjukförsäkringen, försvagning av lönesättningslagarna, och nedskärningarna inom vård och omsorg.

Och, det står väl klart för alla, att ett urholkat välfärdssystem, sämre försörjningsmöjligheter och osäkrare anställningar för både män och kvinnor gör inte kvinnor tryggare eller mer oberoende av sina partners. Svagare fackföreningar och nedskurna kvinnojourer bidrar inte till organiserandet av kamp för allas lika värde. Genom att slå sönder den samhälleliga trygghet, som kvinnor kämpat sig till genom åratal av protester och konkreta krav, bidrar alliansregeringen till att göra deras liv farligare, osäkrare och svårare. ”Hyckleri” är ordet som dyker upp i samband med högerpartiernas vurm för internationella kvinnodagen.

Det är dags att vi tar tillbaka kvinnodagen! Att vi påminner om dess ursprungliga paroller och historik. Att vi erinrar oss själva och andra om denna dags grundläggande principer. Dessa principer handlar om jämställdhet, demokrati och medbestämmande.

Rent konkret saker som rätten till arbete, att öka de anställdas inflytande på sina arbetsplatser och över produktionen, att uppvärdera omvårdande yrken till samma nivå som varuproducerande, att införa nolltolerans mot sexuella trakasserier och kvinnofientliga uttryck på arbetsplatser, skolor och andra offentliga institutioner, att lansera sex timmars arbetsdag med bibehållen lön…
Listan över hur ett mer jämställt samhälle skulle kunna uppnås kan göras lång,

Vi måste konstatera: patriarkatet är en egen kraft, fristående av kapitalets härjningar. Därför behövs en kamp specifik för kvinnor, som bygger på kvinnors upplevelser och erfarenheter, som hävdar alla kvinnors rätt till trygghet och oberoende, som visar på att det existerar maktskillnader mellan män och kvinnor, oberoende av klassposition.

Men vi måste också slå fast att kvinnors chanser till jämställdhet, säkerhet och utveckling ökar med ekonomiskt oberoende, möjligheter att påverka fackliga organisationer, politiskt inflytande och personliga livsalternativ. Internationella kvinnodagen måste ta upp dessa frågor och driva dem med det rättfärdighetspatos som skapats genom hundra år av kvinnokamp med rötterna i en socialistisk tradition.

Glöm tårtor till kvinnliga företagare – kom ihåg att ”med socialism skola vi erövra världen”

HD HD HD KB NSK NSK HD

NSK

bloggar 1 2 3 4 5

Lyckad röd lördag!

I dag var vi nere på torget och delade ut flygblad mot privatiseringarna samt sålde Internationalen. 8 tidningar såldes till intresserade Hässleholmare. Speciellt skoj var det att våra nya sympatisörer kom ner och hjälpte till.

Henrik

Röd lördag!

I morgon, lördagen den 6 mars, håller Socialistiska Partiet i Hässleholm Röd lördag på torget i Hässleholm mellan 11:00 och 12:00.

Kom gärna dit och träffa representanter för ett sant vänsteralternativ. Socialistiska Partiet kämpar för ett hållbart och rättvist samhälle - för ekosocialism.

Kom dit med dina frågor så pratar vi politik.

En annan värld är möjlig!

Avprivatisera välfärden

Av ledarred

Nu kommer signaler om att på allt fler platser i Europa återgår verksamheter som privatiserades under 90-talet till kommunalt huvudmannaskap. Ett antal städer har tagit över el- och vattenförsörjning som tidigare såldes ut till privata företag. Det gäller bland annat flera städer i Tyskland, särskilt i området kring München.
”Lokalpolitikerna är övertygade om att samhällsnyttiga företag ska vara offentligt ägda”, säger Christoph Goebel, ordförande i kommunfullmäktige i staden Gräfelfing, till IPS.
I en annan stad i närheten av München, Ottobrunn, har ett kommunalt elverk just byggts. Här uppger man att privatisering av samhällsnyttiga bolag varit problematisk eftersom bolagen främst tagit hänsyn till aktieägarnas intressen, berättar tidskriften Mana.
Cirka 2000 kontrakt med privata vatten- och elleverantörer kommer att löpa ut i år i delstaten Bayern i sydöstra Tyskland. Enligt lokalpolitiker ska kommunala bolag ta över många av dem. En liknande utveckling syns i flera andra städer i Tyskland och på andra håll i Europa. I Paris tar staden i år återigen kontroll över vattenförsörjningen som i mer än 100 år skötts av ett privat företag.
Vad handlar nu detta om? Är det början till slutet för den nyliberala eran som vi ser? Nej, knappast, men uppenbart börjar privatiseringspolitikens konsekvenser slå i botten på en del områden.

Under den pågående snörika vintern i vårt eget land utspelar sig just nu något liknande på de allmänna kommunikationernas område. Försenade och inställda tåg har blivit vardagsmat. Dagens järnväg klarar inte av det som gårdagens järnväg klarade, nämligen att få tågen att gå.
Problemen har en direkt koppling till avreglering och konkurrensutsättning, bland annat skrotades fullt fungerande snöplogningslok när SJ delades upp och Banverket Produktion bildades med uppgift att utföra själva det fysiska arbetet med spåren. Denna ”resultatenhet” skulle konkurrensutsättas.
Då gällde det att sänka kostnaderna på alla sätt, så att man kunde vara med och slåss om kontrakt på nybyggnad och underhåll med bolag från hela Europa. Den första åtgärden var att avskeda personal. Kostnaden för snöröjningslok, som bara stod i beredskap en stor del av året, måste man naturligtvis också bli kvitt. Att helt sonika skrota loken var en enkel och radikal metod för att kunna föra in plustecken i kassaböckerna.

Ett av de första områden som drogs in i privatiseringsvirveln i Sverige var när Bildt-regeringen i början av 90-talet införde skolpengen som öppnade upp för privatskolorna, eller som det så vackert hette, friskolorna.
Socialdemokraterna under Ingvar Carlssons ledning rev inte heller upp denna ”reform” när de efter valet 1994 återkom till makten. Istället har nu Mona Sahlin vigt till sin hjärtefråga att vinst ska vara tillåten i privatskolorna – och vinster blir det. Sveriges största utbildningsföretag Academedia gjorde 2009 en rekordvinst på 169 miljoner kronor. Året innan hade de sex största friskoleföretagen en sammanlagd vinst på 238 miljoner.
Vinsterna skapas genom att privatskolorna ofta har lägre lönekostnader, att lärarna schemaläggs för ”maximal nytta”, genom avsaknad av specialpedagogisk kompetens, liksom studie- och yrkesvägledare, skolkuratorer och bibliotek. En del av dessa skolor har även fått ta över lokaler till förmånliga priser.

Kjell-Olof Feldt (s), den före detta finansministern och numera friskolornas ordförande (var ska sleven vara om inte i grytan?), ser inga problem med friskolorna. I Lärartidningen nr 3/2010 får han frågan ”Hade det inte varit bäst för eleverna om pengarna hade återinvesterats för att förbättra skolorna?” och han svarar:
”Då måste man gå in på den enskilda skolan och se om det är något som saknas där. Ska det vara bättre städat, eller vad? Innan man kan fördöma vinsten som sådan bör man först visa upp vilka negativa konsekvenser vinsten ger”.

Bättre städat? Det blir svårt att jämföra med den kommunala skolan för även där är städningen numera ”konkurrensutsatt”, och det ena städbolaget ersätter det andra medan städningen bara blir sämre. Svenska folket sågar i varje fall vinster i friskolor. Enligt en undersökning som Lärarnas tidning gjort anser tre av fyra svenskar att friskolor ska vara skyldiga att återinvestera vinsterna.
Men visst har Kjell-Olof Feldt rätt i en sak, att vi måste visa upp vilka negativa konsekvenser det rådande vinsttänkandet för med sig.
På område efter område måste vänstern och alla rättänkande människor ta itu med uppgiften att driva tillbaka privatiseringsivrarna genom att konfrontera dem med resultatet av den usla politiken.