Allians i otakt med tiden

Så damp till slut – i torsdags i förra veckan – alliansregeringens budget för 2013 ner på riksdagens bord, men då var redan de väsentliga delarna kända för allmänheten. I ett försök att visa dådkraft pyste regeringen ut budgetens innehåll portionsvis. Under en knapp månads tid gjordes hela 45 utspel, och inget förslag verkade vara för smått till att utnyttjas massmedialt, som exempelvis de löjeväckande nålpengarna á 5 miljoner till studentbostäder.
”Regeringens budget är en offensiv budget med fokus på framtidsinvesteringar”. Det är finansminister Anders Borg som gör ett stort nummer av att alliansen satsar hela 23 miljarder på ”reformer” (DN-Debatt, 20/9).
Emellertid, om vi nagelfar dessa reformer, blir vi varse att den största satsningen på netto 8-9 miljarder handlar om sänkt skatt för företagen. Bolagsskatten dras ner från 26,3 till 22 procent, en åtgärd som inte ens företagen själva tror kommer att skapa några jobb att tala om, en åtgärd som i praktiken är en allmosa rakt ner i aktieägarnas gap – allt dock i linje med alliansens övergripande ambition att kontinuerligt reducera skatteuttaget och därmed också de offentliga utgifternas andel av den totala ekonomin.
I övrigt lyfter alliansen framför allt fram de satsningar som görs inom infrastruktur, forskning och stöd till unga arbetslösa samt andra långtidsarbetslösa. Här vill vi säga att dessa satsningar dels är otillräckliga för att bryta en långsiktigt negativ trend, och dels att – på grund av de systemfel som alla nyliberala avregleringar givit upphov till – kommer inte de satsade medlen att kunna användas på ett effektivt sätt.
Ta exempelvis järnvägen, som får en viss tillökning av pengar till underhåll, men kommer det verkligen leda till mindre av förseningar och kaos och till en förbättrad service i den rådande marknadsanarkism som ligger för handen?
Alliansens allra värsta skötesynd är dock att man är brottsligt passiv i frågan om medel och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Samtidigt som Sveriges samlade utsläpp av dessa gaser aldrig varit så stora som idag reducerar man satsningarna på miljön till under fem miljarder kronor, det minsta på många år. Det handlar bland annat om minskat produktionsstöd till biogasframställning och minskade satsningar på vindkraft, solenergi och energieffektivisering. Miljöminister Lena Ek och övriga ministrar är helt i otakt med tidtabellen för vår planets framtid och överlevnad.
Sammantaget indikerar alliansens budget en politik för fortsatt massarbetslöshet, vidgade klyftor, urkalkning av den sociala välfärden och en i det närmaste total nonchalans inför det över tiden allt mer akuta klimathotet. Men må också budgeten bli en signal till en intensifierad ekosocial kamp över hela vårt land!

Borgligheten faller samman.

Nu har det menlösa borgerliga partiet "Folkets Väl" fått kalla fötter och hoppat av samarbetet. Det andra borgerliga partiet som lämnat den lokala alliansen på ett par månader. Anledningen verkar inte vara någon större politisk skillnad utan de vill bara markera avstånd gentemot Urban Widmarks moderater.
Folkets Väl har insett att förknippas med trygghetsboendet inte är bra för opinionsiffrorna. Men ett avhopp från alianssen är mest kappvändning. Folkets väl har röstat för att trygghetsboendet skulle byggas av Kunskapsporten AB. Som de politiska fegisar de är så avgår de hellre än tar ansvar för sitt tidigare agerande.
Sen är det trevligt att Norran uppmärksammar våra affischer.
NSK NSK NSK

Varför rasade holländska SP i valspurten?

21 september, 2012

Vi tror inte på mirakel, men vi hade behövt en sensation. Det hade varit en sensation om Socialistiska Partiet blivit största partiet i valet i Nederländerna som opinionsundersökningarna förutspådde. Det hade försvårat den borgerliga lösningen av krisen i hela Europa.
Vi har redan tidigare skäl att vara besvikna: Störtandet av Mubarak växlades in till en valseger för islamisten Mursi, los Indignados ockupationer av torgen i Spanien följdes av att högerpartiet vann valet, Syriza med sitt motstånd mot EU:s plan för nedbrytning av det grekiska samhället förlorade, etcetera. Men det anstår oss inte att vältra oss i besvikelsen. Det enda som anstår oss är att krama varje droppe av lärdom ur den.
Det är återigen uppenbart att det är något annat att leda i opinionsundersökningar, eller till och med att leda massdemonstrationer, än att vinna val. Det är en annan arena, som sällan lämpar sig för folkliga rörelser och radikala partier. Av det ska vi inte dra lärdomen att den är betydelselös. Det vi vet av erfarenhet är att om det inte finns radikala företrädare på den arenan kommer motståndet mot den förda politiken att verka ännu lite mer orealistiskt.
I Nederländerna menar SP:s kritiker från vänsterkanten att partiet var berett till kompromisser och överbetonade målet att komma in í regeringen. Därmed fastnade de i den vallogik där högern och socialdemokraterna hade större trovärdighet. Det är en viktig lärdom. På samma sätt kommer vänsteralternativ alltid att behöva stå emot trycket att inlemmas i den mediala vallogiken.
Men det räcker inte som orsaksförklaring. Ingen nykter bedömare kan väl påstå att den genomsnittlige holländske väljaren uppfattat SP som alltför kompromissvilligt och därför avstått från att lägga sin röst på partiet. Mediastormen mot partiet gav ju en totalt motsatt bild.
Och från ett svenskt perspektiv kan man nästan önska sig den typen av kompromissmakare: Ett parti med 47 000 medlemmar, stark lokal aktivitet, betoning av arbetet utanför parlamentariska församlingar, större stöd i fackföreningar än socialdemokraterna och som vägrar att hålla sig inom de nyliberala budgetramarna. I Sverige har vi jämförelsevis ett vänsterparti med drygt 11 000 medlemmar som är helt upphängt kring sitt parlamentariska arbete, knappast har någon facklig förankring och som inledde valrörelsen 2010 med att acceptera det nyliberala budgettaket.
Lärdomen är att det inte räcker. Om ett sjudande missnöje hos Europas arbetande ska ta sig kvarstående organisatoriska uttryck, leda till breda folkliga rörelser som fortsätter efter varje val och också får avgörande genomslag i valresultaten – då kommer det att fordras både träget vardagsarbete, kompromisslösa politiska svar, förmåga att mobilisera bredare kampanjer och att visa att förändringar är möjliga. En utmaning som inga vänsterkrafter lever upp till – ännu, men som det är avgörande att ta sig an inför de kommande åren av fortsatt europeisk politisk och ekonomisk instabilitet.

Privatisering och vänskap

 De två vännerna Joakim och Urban

Det nya sk trygghetsboendet som Kunskapsporten AB håller på att uppföra i Hässleholm är ett gigantiskt politiskt monument över en misslyckad moderat politik. Den moderatledda alliansen har sedan den fick makten i kommunen arbetat hårt på att avyttra/privatisera kommunal verksamhet till framför allt Kunskapsporten AB – där det för detta moderata kommunalråd i Malmö  - Joakim Ollén är chef.

•                Kaptensgården har sålts till Kunskapsporten AB.

•                Norra station har sålts till Kunskapsporten AB.

•                Ring centralen har sålts till Kunskapsporten AB.

•                Ekegården har sålts till Kunskapsporten AB

Joakim Ollen har med åren fått ett allt större inflytande i kommunen. Det är säkert många möten som har hållits mellan Kunskapsporten AB och de styrande i kommunen. Där man har diskuterat verksamheten och möjligheterna till ”utveckling” av verksamheten. Direktör Ollén har nog haft direktnummer till de styrande i kommunen så problem har kunnat lösas enkelt och i samförstånd. Helt enkelt så har den så kallade personkemin fungerat perfekt mellan kommunen och Kunskapsporten AB.

Då är det inte så konstigt att avtalet om blockförhyrning kunde undertecknas av Urban Widmark utan att behövas godkännas först av kommunfullmäktige eller granskas av kommunjuristen. Ett lätt litet avtal som innebär att Hässleholms skattebetalare skall betala Kunskapsporten AB drygt 150 miljoner kronor de kommande femton åren.

Tyvärr så är Kunskapsporten AB den ende som har tjänat på den ökade vänskapen mellan direktör Ollén och kommunalrådet Widmark. Förlorarna är skattebetalarna i Hässleholm som får betala kalaset.

Hade inte miljöpartiet fått kalla fötter i somras så hade nog också det blivit ett ”blockhyresavtal” om badhuset med Ollén också. Troligtvis så hade inträdespriset satts efter samma principer som hyran i ”Urbans pinne”.

Det är dags att vi höjer våra röster och protestera mot Urbans och moderaternas utförsäljning av den kommunala verksamheten till Joakim Ollén. Gör vi inte det så kommer vi snart att upptäcka att vårt Hässleholm har förvandlats till bruksorten Olléneholm.

NSK

Trygghet för vem?

Trygghetsboende i hela kommunen var en den styrande alliansens målsättningar/löften i den senaste valrörelsen. Tyvärr så begrep varken jag eller pensionärerna här i kommunen VEM som skulle tryggas. Jag trodde i min enfald att alliansen menade att pensionärerna skulle få ett tryggare boende. Att mina skattepengar skulle användas för att den äldre generationen skulle få det bra på gamla dar.

Men Urban Widmark och hans allians kompisar menade tydligen att Joakim Ollens Kunskapsporten AB skulle få en trygg inkomstkälla. Det kan inte vara många fastighetsägare i Sverige som är garanterade hyresinkomster femton år framåt. Skulle sådana garantier vara vanliga så skulle det byggas hyreshus på varenda lediga tomtbit som det skulle gå att uppbåda. Speciellt som blockhyres avtalet på femton år innebär ett minskat ekonomisk risktagande utan krav på någon motprestation vid hyressättningen. Drygt 10 miljoner i garanterade hyresinkomster femton år framåt plus att kommunen står för städningen är ingen dålig trygghet. Det är nog många fastighetsägare som är rejält avundsjuka på det avtal som alliansen har tecknat med Urban Widmarks gamle moderat kompis Joakim Ollen.
Med blockhyres avtalet i ryggen förstår man att Kunskapsporten inte är direkt orolig för att bara 10 av 72 lägenheter är uthyrda. De kommer att få sina pengar ändå.

Ökade marknadsföringsinsatser är Urban Widmarks recept för att hyra ut de resterande lägenheterna. Lycka till säger jag. Det finns nog ingen pensionär i Hässleholms kommun som inte känner till vad det kostar att bo i Joakim Ollens trygghetsboende. Hur mycket kommunledningen än lägger på marknadsföring så kommer det inte att höja pensionerna. Det lär behövas rejäla pensionshöjningar om några äldre skall ha råd att flytta in.  Marknadsföringen förändra inte pensionärernas ekonomi och de kan räkna. 12000 kronor i månaden är helt enkelt för hög hyra. Kommunledningen verkar tro att pensionärerna inte kan räkna.

Nu väntar jag bara på bortförklaringarna till varför ägarlägenheterna för 4 miljoner styck på de två översta våningarna inte kommer att bli sålda. Gissningsvis så kommer vi att få höra att det beror på att man inte har lyckats informera tillräckligt om fördelarna med en ägarlägenhet. Då kommer vi nog få höra det gamla vanliga tugget om ytterligare marknadsföringsinsatser.

En tråkig historia för skattebetalarna och pensionärerna. Joakim Ollens Kunskapsporten kan däremot sova tryggt i vetskapen om att pengarna rullar in.
Henrik
NSK KB

Vem är förvånad?

Assistans i Hässleholm AB, AIH, kommunens största privata hemtjänst företag har gått i konkurs efter knappt två år med stora skatteskulder. ytterligare ett av alliansens ideologiska projekt som har havererat.Endast 8o personer av totalt 1300 vårdtagare har valt privat hemtjänst. AIH var störst med 60 vårdtagare. De resterande 20 personerna är fördelade på nio företag. Svårt att tro att de går direkt strålande. det här var något som gick att förutse redan när privatiserings förslaget antogs. HÄR.  Hur mycket detta har kostat kommunen vet jag inte men marknadsföringsinsatser för reformen, utskick till vårtagarna, framtagandet av kvalitetskrav och övrig administration har givetvis kostat skattepengar. Men troligtvis så kommer detta misslyckande inte att rubba de ideologiska fundamentalisterna i den styrande alliansen.

NSK KB