lördag 23 juli 2011

Solidaritetshälsning till Arbeidernes Ungdomsfylking i Norge

Kamrater!

Det är med bestörtning, förtvivlan och raseri vi följt nyheterna om den barbariska attacken på Arbeidernes Ungdomsfylkings sommarläger på Utöya och norska regeringsbyggnader i Oslo. Våra tankar går först till alla kamrater vars liv släckts mitt i deras unga engagemang och till de mördades familjer, släkt och vänner. Men vårt raseri riktar sig mot de samhällskrafter som odlar hatet mot människors lika värde och gemenskap över alla gränser.

Om den nuvarande bilden av gärningsmannen och dådet är riktig måste sökarljuset riktas mot hela den hatfyllda rasistiska miljö av extremhöger som hetsar mot invandring, islam, vänstern och det
mångkulturella samhället. Att den allmänna första reaktionen i våra samhällen vände sig mot ”islamistisk terrorism” ger oss alla en tankeställare om vart vår världsordning vant oss vid att söka sin fiende. Samtidigt har den nationalistiska högerextremismen vuxit i Europa och våldsinriktade rasist- och nazistgrupper blivit alltmer militanta.

Det är hög tid att rikta blickarna mot dessa människovärdets, humanitetens och demokratins dödsfiender. Ingen möda får sparas i att konfrontera deras hatagitation och stärka det solidariska
självförsvaret av alla människors lika värde och rättigheter. I den kampen står vi sida vid sida och hedrar alla dem som offrat sina unga liv genom löftet att aldrig ge upp!

Med varm kamratlig solidaritet i denna fruktansvärda stund

Stockholm 23 juli, Socialistiska Partiet, svensk sektion av Fjärde Internationalen genom Verkställande utskottet/Håkan Blomqvist.

onsdag 13 juli 2011

måndag 4 juli 2011

Fridolin i Almedalen

Lyssnade på Gustav Fridolins Almedalstal igår. Måste säga att det var skönt att lyssna på en skolpolitiker som inte lät som en avslagen variant av Jan Björklund. Gustav Fridolin målade upp en annan skolvision än den rådande kontroll och batong varianten. En socialliberal variant av klassisk socialdemokratisk skolpolitik skulle man kunna säga. Fortsätter Miljöpartiet med den här politiken så kan folkpartiets monopol på skolfrågorna vara brutet. Något som är mycket välkommet.
Men det som är problematiskt med Fridolins och miljöpartiets skolpolitik är den djupa skillnaden mellan retorik och praktik.
  • Individuella utvecklingsplaner (IUP) även för gymnasiet
  • Möjligheten att läsa in gymnasiet på komvux eller folkhögskola utan att behöva betala tillbaka studieåret.
Stor retorik - små konkreta förslag. Inte lär individuella utvecklingsplaner även på gymnasiet förbättra mycket för de elever som hoppar av gymnasiet. Orsaken till avhoppen ligger många gånger utanför skolan. Hemförhållanden, missbruk, sociala problem, psykiska problem, "skoltrött" osv. Inte lär utvecklingsplaner påverka dessa orsaker i någon nämnvärd riktning.

Möjligheten att läsa in gymnasiet på komvux eller folkhögskola gratis kan nog hjälpa vissa av dessa ungdomar.

Skall vi få en skola som satsar på att utveckla varje elev så måste vi också få en skola som har det som enda uppgift. Idag har vi en situation där en snabbt växande del av skolsystem har vinst som yttersta mål - inte elevernas utveckling. Men där var Fridolin tyst.


Börjar tro att Fridolin håller på att utvecklas till en svensk Obama. Stor retorik som sen inte följs upp med skarpa förslag. Men visst var det skönt att höra någon rikspolitiker måla upp en annan skolvision än majorens.

Henrik

PS Miljöpartisternas språkrörs tal om att alla skall ha en möjlighet - delas som bekant inte av Hässleholms miljöpartister. De är mer intresserade att se till att BUNs moderatbudget hålls än att leva upp till Fridolins retorik DS

NSK Nsk KB

fredag 1 juli 2011

Kristdemokraternas väg: Människovärde på marknadens villkor

By ledarred

Det är lätt att glömma att två av den borgerliga alliansens partier har rötter i folkrörelser: Centern med sitt förflutna som Bondeförbundet. Kristdemokraterna som med sin frikyrkliga bas skiljer sig från kontinental-Europas högerinriktade, katolskt dominerade kristdemokratiska partier.
När kristdemokraterna (KD) kom in i riksdagen efter valet 1991 med drygt 7 procent av rösterna – och även blev en del av regeringsmakten i den borgerliga fyrklövern under Carl Bildts ledning – kunde det tolkas som ett slags ”moralisk protest” mot ett samhälle där ekonomisk och politisk kris också ledde till en kris för värderingar och moral.
Därefter har utvecklingen till ett högerparti vilket som helst gått till synes lekande lätt, exempelvis bytte partiet utan betänkligheter linje i kärnkraftsfrågan.

Ånyo med borgerligheten vid regeringsmakten efter valet 2006 har partiets företrädare fått ansvar för de områden där de svagaste och mest utsatta drabbats hårdast – sjukvården och äldreomsorgen. Där märks också klyftan mellan KD:s ideal och den politik som man faktiskt är med och driver tydligast:
Alla medborgare ska kunna åldras med värdighet och äldreomsorgen ska vara väl utbyggd, säger partiets principprogram. Rapporter från äldreboenden där vårdbolagen gör sina vinster ger en annan bild av inskränkta resurser för de äldre och orimlig arbetssituation för personalen.
Programmet säger även att vården ska vara solidariskt finansierad, behovs- och inte efterfrågestyrd samt tillgänglig för befolkningen på lika villkor. Men i den verkliga världen står KD bakom vårdvalsreformen inom primärvården som innebär just att vården blir efterfrågestyrd – ju fler besök desto högre intäkter. Och den solidariska finansieringen har underminerats av beslutet att tillåta patienter med privata sjukförsäkringar på offentligt drivna sjukhus.

Senaste året – efter 2010 års låga valresultat och under trycket av opinionsmätningarnas ständiga hot om förlust av riksdagsplatserna – har en ökad olust märkts hos många kristdemokrater.
Inför partiets riksting nu i helgen visar motioner att det finns ett missnöje, med stöd i tunga partidistrikt, mot delar av regeringspolitiken. Kristdemokraterna borde ”högljutt kräva omedelbara förändringar” av sjukförsäkringsreglerna. Migrationsverket ska inte få besluta om avvisning av asylsökande till länder som av FN-organet UNHCR bedöms som osäkra. En motion kräver stopp för avvisningar av kristna, andra troende, etniska minoriteter och HBTQ.

Partiledningen delar motionärernas oro på ett sätt som får en att tro att partiets slogan ”Kristdemokraterna – ett mänskligare Sverige” ska uttolkas som ”mänskligare än Moderaterna”. Det har blivit fel, sjukförsäkringsreformen har skapat osäkerhet och oro, Migrationspolitiken får inte leda till att familjemedlemmar skiljs från varandra, etc. Men – i fråga efter fråga – konstateras att KD rönt framgång och att regeringen är på rätt väg.
Så tar till exempel partistyrelsen åt sig äran av regeringens förslag till förändringar i sjukförsäkringen, förändringar som av andra kallats för kosmetiska.
Trots allt tal om människovärde och omsorg finns det en gräns för humanismen. Trots talet om att samhället ska byggas underifrån, utan maktfullkomlighet från ovan ställer sig partiet utan att tveka bakom en annan maktutövning – marknadens. Inte en enda motion kritiserar privatiseringspolitiken. På den punkten skiljer sig inte partiet från andra företrädare för etablissemanget, vare sig det gäller politiker, företagare eller media.

Det spelar ingen roll vilka absurda uttryck som kommersialiseringen av samhällsservicen tar sig – det är ingen av de etablerade som kan identifiera de gemensamma mekanismerna. Inte ens när radioprogrammet Kaliber avslöjar att polisen helt koncentrerar sig på lätta brott för att samla ”FUP:ar” (förundersökningsprotokoll) drar någon parallellerna med vårdcentralerna som ger tider till patienter med snuva på de gamla och multisjukas bekostnad. I KD:s ideologi döljs mekanismerna. Problemet är individuellt, att människor är ofullkomliga och kan förblindas av ”längtan efter makt, status eller pengar”. Det löses med ”karaktärsutveckling”.
Kristdemokraternas bristande moral behöver knappast avslöjas för dem som drabbas av regeringens politik. Men den naiva tilltron till – alternativt den cyniska uppslutningen bakom – marknadskrafterna måste bekämpas. Det finns ingen anledning alls att ge de kristna monopol på delar av KD:s värdegrund: solidaritet med de svaga och förtryckta, synen på människan som en unik person i ömsesidigt beroende av andra, värnandet om jordens resurser. Men om den värdegrunden ska omsättas i verklighet måste marknaden drivas ur templet.


Norran 1 2