SJ går med håven

Vår kampanj för ökade anslag till järnvägstrafiken startade idag i ett vintrigt Hässleholm med en insamling till SJ. Namnet på kampanjen är "Skänk en slant - stöd SJ". Vi stod utanför järnvägsstationen och skramlade in pengar till SJ. Förhoppningsvis så får vi tillräckligt med pengar så det räcker till ett nytt hjul till x2000. Glada och förvånade resenärer skrattade och skänkte en slant till SJ.
Det var lättinsamlat och trevligt då många resenärer skrattade och uppmuntrande oss att fortsätta.

Vi delade också ut ett flygblad till resenärerna. (nedan)

Stöd SJ - skänk en slant!

När regeringen inte vill ta sitt ansvar för en fungerande järnvägstrafik
så återstår inget annat än att vi resenärer får ta vårt ansvar. Därför
startar vi en insamling till SJ. Förhoppningsvis kommer de insamlade
medlen att förhindra förfallet en aning. Varje krona som samlas in blir
en skammens peng för de ansvariga.

Förseningar, dåligt vinterunderhåll och spruckna hjul har blivit en vardaglig upplevelse för oss tågresenärer. Resultatet av en tjugoårig nedrustning och avreglering av järnvägen. De senaste tio åren har 1500 banarbetare avskedats samtidigt som anbudsräknare har anställts i drivor. I dag finns det två snölok - för tio år sedan fanns det tjugo. Vi resenärerna kan med andra ord se fram emot fler och längre förseningar, fler nedrivna kontaktledningar, fler sprickor i hjulen, fler…

För att hela Sverige skall fungera och för miljöns skull kräver vi:

• Öka stödet så att Trafikverket kan klara järnvägsunderhållet året runt. Minst 8 miljarder kronor per år behövs enligt verkets egna beräkningar.

• Öka järnvägsinvesteringarna kraftigt. Det behövs både nya snabba banor och ökad kapacitet på spåren i hela Sverige. Inga linjer ska läggas ner.

• Stoppa avregleringen som splittrar ansvaret och försvårar resandet. Samla ansvaret för underhåll, utbyggnad, stationer och verkstäder hos Trafikverket. Avskaffa vinstkravet och ge SJ ett tydligt samhällsuppdrag, nämligen ökat tågresande i hela Sverige.

Om du vill ha en förändring av järnvägspolitiken så kan du:

Skicka ett mail till ansvarige infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd varje gång tåget är försenat:
registrator@enterprise.ministry.se

Skriv på tågupprorets namninsamling
för högre anslag till järnvägen
www.tagupproret.se

Vi kommer att fortsätta att samla in pengar veckan ut. En mycket rolig och väl emottagen kampanjstart.

Henrik

KB NSK

Efter utredningen?

Norra Skånes tvingly verkar fungera dåligt så jag prövar att länka från röda Göinge istället

Här är inlägget Efter Utredningen?

Henrik

NSK NSK NSK

Grekerna är förbannade

De drakoniska nedskärningar av välfärden har gjort många greker förbannade. Regeringen har bla överlåtit betalvägar till olika företag som nu använder betalvägarna som kassakor.
Nu har många greker fått nog och en massrörelse har startat organisationen "We do not pay toll - free roads for all". Den har fått fotfäste på många ställen i Grekland. Vissa beräkningar visar på att var femte bilist vägra att betala vägavgiften.
Här är några filmer som visar hur det går till:

Variant 1.



Variant 2



Variant 3




Länkar 1
2

Privatiserings eländet

”Giftpiller” mot privatiseringar
Av ledarred

”Telia lamslås!” ”Hårt slag för alla småsparare!” ”Ett riktigt giftpiller.”
Sällan har väl det snöda klassintresset demonstrerats i gällare tonläge. Riksdagsmotionen från socialdemokraterna och Miljöpartiet från oktober 2010 om att stoppa vidare privatisering av Vattenfall, Posten, Telia och det statliga bolåneinstitutet SBAB, fick i dagarna det borgerliga etablissemanget att gå i taket. Det vill säga när det stod klart att motionen kan få majoritet i riksdagen. Gällast var i vanlig ordning marknadsfundamentalisterna på Dagens Nyheter, kränkta av oförskämdheten i att ens ställa förslaget. Med stoppmotionen ”går staten miste om mångmiljardintäkter”, rasade bladet, noga med att förtiga de väldiga vinstbelopp som flera av bolagen årligen tillför statskassan.
Och Telia Soneras ”alla småägare” och småsparare i Sverigefonder! Genom att ”bakbinda” företagets ledning och styrelse riskerar ”eventuella strukturaffärer med utländska företag” att försvåras och bolaget rasa på börsen, ömkade kommentarerna.

Att denna medömkan med rikets småsparare under tider av spekulationskaruseller, rikskapitalism och finanskris annars är obefintlig hindrar förstås inte den liberala upprördheten. Privatisering av lönsamma statliga bolag handlar helt frankt om klassintresse förklätt till ideologi. Genom privatiseringarna öppnas investerings- och vinstmöjligheter för de samhällsskikt som har kapital att satsa och förmera. Det är dessa samhällseliter som bär upp borgerlighetens politiska partier och uttrycker sina intressen i idéernas form. Hur tomt idéerna oftast skramlar uttrycktes av folkpartiets talesman i näringslivsfrågor, Eva Flyborg, med orden: ”Det är alltid skadligt för marknaden att ha statligt ägda bolag”. Att det statliga bolåneinstitutet SBAB bidragit till sänkta bolånekostnader kommenterade talesmannen: ”Det som man har lärt sig genom åren är att även om statliga insatser tillfälligtvis kan göra att priset pressas och så vidare, så blir den marknaden inte bra i längden, den blir manipulerad.”

Att den marknadsliberala fundamentalismen tycks kunna få på nöten av en riksdagsmajoritet är välkommet men betyder inte att allt är frid och fröjd från ett vänsterperspektiv. I majoriteten bakom ett möjligt nederlag för regeringen finns förstås Sverigedemokraterna med sin ruggiga nationalism. Men även bland motionärerna valsar de mest skilda motiveringar runt. Istället för att argumentera demokratiskt med udden riktad mot dagens kapitalistiska marknadsvälde stöder sig motionen från socialdemokraterna och miljöpartiet på andra motiv, bland annat säkerhetspolitik. Det är Telias fasta koppar- och fibernät som måste bli föremål för säkerhetspolitisk analys innan regeringen kan ”återkomma” med förslag om bolagets framtid. Att SBAB bör behållas i statlig ägo motiveras med att det utgör ett ”kraftfullt verktyg för att skärpa konkurrensen”. Och motiveringen för att stoppa en privatisering av Vattenfall anges kryptiskt vara dess roll som ”dominerande aktör på en marknad som inte fungerar väl.”
Men även om motiveringarna spretar – och Miljöpartiet inte tvekar att backa upp regeringens utförsäljning av Nordea och SAS – finns ett viktigt resonemang om de statliga företagens samhällsansvar med ledord som ”öppenhet, miljö, etik, socialt ansvar, jämställdhet och mångfald.” Att Vattenfall bör användas som ett ”oerhört kraftfullt energipolitiskt verktyg” och de statliga företagen” bidra till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling” är argument som träffar marknadsliberalerna i solar plexus.
Det återstår nu att se om stoppmotionen under de kommande veckorna förhandlas bort i riksdagskorridorerna eller om Sveriges rikas regering tvingas sätta ”giftpillret” i halsen.

Nsk

Använder också fikonlöv men till skillnad från miljöpartiets så sitter det kvar

Har man inga argument så kan man alltid tillverka några. Framförallt allt om syftet är "gott". I det här fallet så var frågan hur skall borgarna skulle kunna behålla makten efter valet. För att Urban och Company skulle kunna sitta kvar så var miljöpartiet tvungna att byta sida.
Miljöpartiet hade lite svårt att svika alla sina vallöften direkt efter valet. Men ett par extra platser i några nämnder lockade för mycket.

Lösningen var en ny utredning som visade att en upprustningen av Qpoolen helt plötsligt hade blivit dubbelt så dyrt. Med det fikonlövet så hade miljöpartiet inga problem att svika sina vallöften och byta sida. Nu har Eje på ett förtjänstfullt sätt visat vilken riggad utredning det var.

Hässleholms största vallöftessvikare är Peter Groth, Jeanette Thelander, Richard Larsson och Solbritt Lindborg, De hoppades nog att ingen skulle granska deras fikonlöv. Nu har Eje Johansson på ett förtjänstfullt sätt rivet bort lövet. Så nu återstår det inget annat för miljöpartiets fullmäktigeledamöter än stå där och visa upp sin skam.

Henrik

Nsk

Behrang Miri - Ramallah

Fyra månader efter valet så presenterar herrarna Widmark, Wiberg och Nilsson en hundra miljoners satsning på fotbollen. Hörde inget om fotbollssatsningen i valrörelsen. Däremot en hel del om kommunen ansträngda ekonomi, så ansträngd att man till och med var tvungen att dra in på tömningen av latriner på småbadplatserna i kommunen. Kommer också i håg vad som hände under förra mandatperioden: Dagisgrupperna blev större, det fattas fortfarande ett femtiotal tjänster inom omsorgen, Magnarp lades ner, Fritidslägret lades ner, tjänster på musik och kulturskolan drogs in, byskolor försvann. Utöver det så finns det ett stort investeringsbehov inom gymnasieskolan tex ny matsal och idrottshall på HTS. Listan kan göras längre.

Att låna 100 miljoner och bygga en anläggning är inte ekonomiskt betungande. Däremot så är räntor, amorteringar och allmänna driftskostnader betungande. Dessa kostnader kommer att drabba kommunens driftsbudget. Där de kommer att konkurrera ut andra behov.

Kommunalråden försöker övertyga oss att kalaset skall betalas av mässor, konserter och andra arrangemang. Inte direkt troligt att det kommer att förläggas någon större mängd mässor till kommunen. En och annan konsert kan man troligen anordna men det generera inga stora pengar. Det verkar som om att vi kommer att få ett halvägt kommunalt bolag som kommer att gå med rejäl förlust år efter år.

Om det här hade varit en god affär som kunde stå på egna ben utan årliga kommunala miljonbidrag så hade inte kommunen behövt gå in i projektet.
Satsa på välfärden inte på arenabyggande.

Henrik

Nsk

Hässleholms Arena - tveksamt

Kommunalråden har bestämt sig för att satsa 100 miljoner på en ny elitanläggning på Österås. Det är inte allt för lätt att ta ställning till satsningen utifrån de knapphändiga uppgifterna som har presenterats. Men några små kommentarer och funderingar.
Upplägget verkar vara finaseringen av bygget skall ske i ett gemensamt bolag som ägs av kommunen (50%), föreningar 12,5% och näringslivet 37,5%. Kommunen går in med 10 miljoner, föreningarna med 2,5 och näringslivet med 7,5 miljoner. Detta enligt tidningarna men kommunen går egentligen in med mer. Kommunen går också in med tomten som är värd ett antal kronor.

Den stora frågan - vad kommer driften att kosta och vem skall betala den?
publikintäkterna från två herrklubbar i div 3 klubbar lär inte räcka långt. De två damlagen lär inte hellre dra några större publiksiffror. Klubbarna vill nog inte att alla intäkter från biljettförsäljningen skall gå till planhyra.
Inkomstmöjligheten som återstår är konserter och mässor. Att tjäna pengar på konserter och mässor är inte helt lätt. Det finns ett flertal etablerade mässorbolag i Sverige och de har alla en stab av driftiga personer som arbetar på heltid med att locka olika mässor till sig. Mässor droppar inte in av sig själv – risken är att de enda mässor som bolaget lyckas locka är de mässor som kommunen anordnar själv tex gymnasiemässan. De förutsätter också en välutrustad arena som har behövlig utrustning som behövs för mässor. Den utrustningen är inte billig - betvivlar starkt att den ryms inom de 100 miljonerna som bygget beräknas kosta.

På den lilla marknaden för konserter och mässor här i nordskåne finns också den nybyggda Kristianstad Arena - en tuff konkurrent.
Det behövs inomhushallar i Hässleholm men det hade varit bättre att förlägga den till HTS som behöver en ny idrottshall i och med sammanslagningen med Linneskolan. Tyvärr så verkar kommunen mer intresserad av att satsa på fotboll än på skolan.

Beslut om detta skall tydligen tas redan i juni - varför denna brådska? Det behövs tid för att göra en rejäl utredning och för att medborgarna skall få möjlighet att ta ställning - skjut på beslutet!

Några snabba funderingar - återkommer med mer när mer information kommer från kommunen.

Henrik

NSK NSK Hässleholms kommun KB KB KB

Socialdemokraterna försöker rädda sitt rykte..

Socialist Internationalen (SI) den världsomspännande samarbetsorganisationen för världens socialdemokratiska partier har meddelat att de har uteslutit RCD. Den tunisiska diktatorn Ben Ali,s maktparti. Ett självklart beslut men att man inte har gjort det tidigare säger väl det mesta om vilken rutten organisation Socialist Internationalen är. Göran Persson, Mona Sahlin och andra socialdemokratiska högdjur har tydligen inte haft något emot att frottera sig med diktaturens kreatur genom åren. Det behövdes en revolution för att kasta ut RCD från SI - det gick fortare att slänga ut Ben Ali från Tunisien.

Tunisia

SI decision on Tunisia

17 January 2011

A decision has been taken by the President together with the Secretary General, in accordance with the statutes of the Socialist International, to cease the membership of the Constitutional Democratic Assembly (RCD) of Tunisia.

This decision, in extraordinary circumstances, reflects the values and principles which define our movement and the position of the International on developments in that country.


Nsk 1 2 3

Vive la Révolution tunisien!

Tunisien: En härlig doft av revolution

Den in till märgen korrumperade diktatorn Ben Ali har drivits på flykten av ett folk i uppror. Hans familj hade plundrat nationen in på bara benen och samlat på sig makt över landets ekonomi samtidigt som hundratusentals välutbildade ungdomar tvingades till arbetslöshet eller ambulerande småjobb. Nu är han borta.

Socialistiska Partiet hyllar den tunisiska ungdomen och den arbetande befolkningen som visat att även en till synes orubblig diktatur kan störtas när ett beslutsamt folk reser sig.

För första gången har de förtryckta klasserna i ett arabiskt land gjort uppror och kastat av sig en förtryckarregim. Nu darrar regionens envåldshärskare, militärjuntor, monarker och oljeprinsar inför tanken att doften från den tunisiska revolutionen ska sprida sig.

Det är en ännu ofullbordad revolution som tar sina första steg mot frihet. Efter femtiofem år av envälde och diktatur är den organiserade politiska oppositionen liten och svag. Det öppnar vägen för medlemmar ur den härskande klassen och dess representanter i diktatorns politiska arm RCD– Konstitutionella demokratiska församlingen, att behålla makten i det existerande parlamentet.

Socialistiska Partiet menar att inget förtroende kan ges de hantlangare till Ben Ali som nu utser sig själva till interimspresident och premiärminister och som kallar till bildande av en regering styrd av Ben Alis gamla RCD och ett par inbjudna gisslan från den ”legala oppositionen”. Det existerande parlamentet är ruttet. Det har låtit sig användas som demokratisk mask av diktatorn i över två decennier.

Val av delegater till en konstituerande församling med uppgift att anta en ny konstitution som ersätter den nu rådande för diktatorn skräddarsydda konstitutionen är bästa vägen framåt. De som gjort revolutionen ska också utse sina representanter, inte tvingas på ”nydemokratiska” krokodiler ur förtryckarnas led.

Socialistiska Partiet säger skarpt nej till EUs och USAs inblandning i revolutionens framtid och folkets val av nya ledare. I decennier har Paris och Washington skålat vänskap med Ben Ali och hållit honom och andra diktaturer i regionen under armarna. Nu vill plötsligt Bryssel och Vita Huset skicka ”experter” till Tunis för att hjälpa till att organisera ett demokratiskt val. Det är oförskämt och skamligt.

-Tunisien behöver vare sig EUs eller USAs hjälp för att hålla val. De har av egenintresse i åratal blundat för vad som verkligen hände i Tunisien.
Det skriver en tunisisk kvinna i en bloggkommentar.

Sanna ord som Socialistiska Partiet sluter upp bakom. Om den härliga doften av folkets revolution inte ska surna är det bara folkets intresse av frihet, social rättvisa och välfärd som ska vara rättesnöre i den svåra övergången bort från diktaturen.

Socialistiska Partiets verkställande utskott, 17 januari 2011

Nsk 1 2 3 4 5

John "Snikus"Bauer - Sundbyberg

Det kom ett mail som jag publicerar nedan:

Hej

Eftersom jag noterat att ni gillar att hacka på John Bauer så kan jag inte låta bli att skicka lite ammunition;

hälsar Göran K



I Sundbyberg finns en skola som heter Matpedagogerna. Som namnet skvallrar om är det hotell- och restaurangutbildning i huvudsak. Från sitt grundande har den drivits av ett gäng som kallar som matentusiaster. Trot om man vill, men man har i alla fall drivit en hygglig utbildning i sina huvudämnen. Som många nystartade privatskolor är den inrymd i ett kontorshus med lokaler som knappast är anpassade efter utbildningen och en gymnastiksal finns naturligtvis inte ens på ett vykort. Kanske inte landets bästa hotell- och restauranggymnasium, men långt ifrån det sämsta.

Men så köptes skolan av John Bauer. Ett av de första åtgärderna dessa utbildningens matadorer tänkte sig, var att stänga skolans restaurang. Den gick nämligen med förlust. Restaurangskolor brukar ha en restaurang där eleverna står för ruljansen. Ett bra ställe för eleverna att under någorlunda kontrollerade former få rulla, steka och servera sina första köttbullar. Givetvis är detta en del av utbildningen och inte ett sätt för skolan att tjäna pengar. Men så icke för John Bauer. Nu gick det inte riktigt som man tänkt sig eftersom protesterna var omfattande bland såväl elever som lärare. Dvs de lärare som var kvar och som inte sökte sig till andra arbetsplatser när man såg hur John "Snikus" Bauer ångade in på scenen. Halva restaurangen blev kvar och blir väl så ett tag till (men ger man dem ett finger...).

Trogna sitt vinstideal håller nu lärarkåren på att "omorganiseras" och bort försvinner kunniga och - får man gissa - "dyra" lärare och in kommer sämre kvalificerade - men säkerligen billigare stackare som skall driva vidare "Snikus" kvalitetsprojekt.

Som toppen på turbulensen inom denna affärsverksamhet (för det är ju vad det är), vägrade samtliga elever i ett stort antal klasser att skriva prov i slutet av förra året, i protest mot den undermåliga utbildningen.

Man misstänker att utbildningspolitiska orakel som folkpartisten Jan Björklund eller miljöpartisten Peter Eriksson anser att "marknaden" löser detta genom att skolans rykte försämras, elevunderlaget minskar och skolan till sist läggs ned. Så kan det kanske vara, men under tiden lämnas några hundra elever utan den utbildning de tänkt sig och John "Snikus" Bauer håvar in ytterligare ett antal miljoner av skattebetalarnas pengar

nsk
nsk
nsk

Socialdemokratins kris

Socialdemokraterna lockar mindre än 25% i den senaste opinionsmätningen. Det verkar som om socialdemokraternas storhetstid är över. Byte av partiledare lär inte ändra någonting utan färden neråt till obetydligheten har börjat. Det här är inte ett isolerat svenskt fenomen utan en internationellt trend. Socialdemokratin har ingeting att erbjuda europerna och det pågår en stadig flykt från alla socialdemokratiska partier i Europa

• Tyska socialdemokraterna 23.0% parlamentsvalet 2009
• England Labour 29.1% parlamentsvalet 2010
• Danmark socialdemokraterna 25,5 % folketingetsvalet 2007
• Frankrike Socialisterna 24 % parlamentsvalet 2007

Bloggkollegan Röda Malmö förklarar på ett utmärkt sätt vad det här beror på.

Det är bara att inse att Sverige behöver ett nytt arbetarparti - socialdemokratin är förbrukad

Nsk

Svältkapitalismen

Av ledarred

- Vi kan inte längre vänta oss att saker snart kommer att återgå till det normala, för i en värld med snabba klimatförändringar finns ingen norm att återvända till. De senaste veckornas sociala oro är bara en början.

Larmet från den amerikanske miljövetaren och grundaren av Worldwatch Institute, Lester Brown, säger något om vidden av vad matprisrevolterna i Nordafrika representerar. Efter prischockerna och svältåret under finanskrisens 2008 har de kombinerade effekterna av kapitalistisk vinstjakt och klimatkris slagit igenom globalt. Priserna på spannmål, matolja, fett, socker och viktiga baslivsmedel genomgår extrema marknadskast i takt med skörderesultat, efterfrågan och ren spekulation. När lager, hushållning och långsiktig planering avlägsnats i avregleringarnas tidsålder finns inga buffertar mot våldsamma marknadsmekanismer.

Fjolårets missväxt i torkans Ryssland, Ukraina och Kazakstan, länder som står för en fjärdedel av jordens spannmålsproduktion, tillsammans med översvämningar i amerikanska mellanvästern och längs Indus och Ganges – har medfört väldiga produktionsbortfall.

Samtidigt ställs växande jordbruksarealer om till produktion av etanol för fordonsbränsle när den internationella bilindustrin försöker slinka förbi kritiken mot fossila bränslen. I USA gick mer än en fjärdedel av fjolårets spannmålsskörd, 119 miljoner ton, till etanolframställning – en mängd som hade kunnat föda 350 miljoner människor i ett år.

Flykten från landsbygden när agrobusiness slår ut familjejordbruk och lokala producenter, tillväxten av megastäder och massbilism ödelägger årligen miljontals hektar åkermark och styr bort vattentillgångar från livsmedelsframställning. Utarmningen av jordar genom industribruk och dränering av grundvatten bidrar till den ökenspridning som temperaturhöjningarna underblåser.

Klimatförändringarnas torka och översvämningar slår obarmhärtigt mot världens livsmedelsproduktion och fattigaste konsumenter. De sinande vattentillgångarna i Mellanöstern och Nordafrika minskar möjligheterna till konstbevattning. Ett extremt exempel är Saudiarabien som de tre senaste åren sett sin konstbevattnade veteproduktion minska med två tredjedelar. 2012 beräknas den ha upphört helt.

Ökande havsnivåer hotar risproduktionen i Bangladesh och Vietnams Mekongdelta som står för en stor del av världens risförsörjning.

Tillsammans med en världsbefolkning som växer med 80 miljoner per år och en ökad konsumtion i Indien och Kina skapas ett starkt tryck på jordens livsmedelsresurser. Det kan inte mötas av vilda marknadsmekanismer – med åtföljande prischocker, spekulation och våldsamma konfrontationer. Eller av den nya jordbruksimperialism där rika stater och bolag köper upp hela nationers jordbruksarealer i en återgång till klassisk kolonialism.

Här krävs istället global planering för att tillgodose de mest skriande behoven och omfördelning genom att ransonera den rika världens överförbrukning och ohållbara konsumtionsmönster.

Som amen i kyrkan predikar förstås vår alltmer debila borgerlighet den motsatta vägen och förnekar varje samband mellan klimatkris, exploatering och chockhöjda livsmedelspriser. Nej, det är inskränkningar i marknadsfrihetens avregleringar, handelshinder och privatiseringar som i vanlig ordning är boven i dramat. ”Öppna marknaden!”, lyder receptet från hungerkrisens medbrottslingar (Dagens Nyheters ledare 12 januari).

Nej, utan omställning av vår nuvarande världsordning från kapitalistisk ”tillväxt” – kodordet för hänsynslös profitmaximering – till klimatanpassad och solidarisk hushållning är dagens hungerkravaller en västanfläkt, eller en mild sirocco, av vad som väntar.

nsk nsk

Varför stiger matpriserna

Stigande matpriser, hög arbetslöshet och korrupta regimer är bakgrunden till det sociala upproret i Nordafrika.
Matpriserna stiger av olika anledningar.

• Imf har tvingat Algeriet att devalvera sin valuta vilket har gjort att den redan urfattiga befolkningen har drabbats av högre importpriser på mat.

• Etanolsatsningar runt om i världen i tex USA går en allt större del av jordbruksproduktionen åt till att tillverka bilbränsle. Säd som tidigare exporterades och höll nere världsmarknadspriset.

• Den amerikanska penningpolitiken som går ut på att elektroniskt trycka upp ofantliga mängder dollar har drivit upp priserna på råvaror, inklusive säd, i världsskala.

Högre matpriser är ingen naturlag utan ett resultat av borgerlighetens ekonomiska politik.

Henrik

Nsk

K&Å 1 2 3

Mot ojämlikhetslandet

Av ledarred

Forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett har i den omtalade boken ”Jämlikhetsanden” visat att ökade inkomstskillnader leder till ökade hälsorelaterade och sociala problem, allt från hög spädbarnsdödlighet till kriminalitet och dålig läs- och skrivkunnighet hos skolelever, till sänkt förväntad livslängd.

En motsatt ståndpunkt har sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt, som i flera intervjuer upprepat: ”Vi vårdar inte hus utan människor.” På så sätt försvarar hon att Vårdval Stockholm tagit bort alla extra resurser till primärvården i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Ojämlikheten i vården har ökat.

Att hon säger så, bör inte förvåna. Det handlar ytterst om borgarklassens egenintressen och om kapitalismens logik. Budskapet att ökade inkomstklyftor leder till ökad ekonomisk dynamik har förstärkts under den nyliberala epoken, de senaste 30 åren, och att gå emot det är att gå emot kapitalismen i vår tid. Det kan man inte vänta sig av Filippa Reinfeldt.

Möjligen kan man vänta sig något annat av socialdemokraterna. Nu kan vi läsa i en artikel i Dagens Medicin 15 december att socialdemokraterna i Stockholmslandstinget vill kompromissa om vårdvalsreformen. Syftet är att få till stånd ett mer rättvist system, men det är ändå uppseendeväckande. Vårdvalets negativa effekter för multisjuka äldre, för låginkomsttagarområden och för vårdpersonalen, handlar inte om detaljer. Att Stockholmsalliansen skulle ge upp den fria etableringsrätt som gjort att flest nya resurser hamnat i välbärgade områden är knappast troligt, när riksdagen redan lagstiftat om densamma.

De senaste veckorna har vi sett flera liknande socialdemokratiska sidbyten. Socialdemokraterna fick med V och MP på att gå till val på en politik, där de praktiska förslagen låg så nära de borgerliga som möjligt. I flera frågor där det ändå fanns en viss skillnad – a-kassan, Afghanistan, FRA-lagen, skatterna – har partiet eller ledande partiföreträdare efter valet skyndat att göra avbön. Det tycks bottna i analysen att socialdemokraternas enda chans att få regera igen är att de blir bättre än borgerliga partier på att föra borgerlig politik.

Driver S den linjen på grund av räddhågsenhet och brist på självförtroende som Lars Ohly menar i en debattartikel i Dagens Nyheter 19 december? ”De vågar inte stå för något som kan uppfattas som samhällsförändrande”, skriver Ohly.

Sådant politiskt psykologiserande är en lika ytlig förklaring, som när Ohly på valnatten talade om ”valvinden” som gått emot de rödgröna.

De enda samhällsskikt med vars stöd socialdemokratin någonsin kunnat regera är arbetande människor, i arbetarklassen och den lägre medelklassen. Det är de samhällsskikt som har ett egenintresse av ökad jämlikhet. Det är inte, som det ibland framställs i debatten, ett krympande ”särintresse”. I en rapport som sociologen Stefan Svallfors nyligen presenterade framkommer att över 80 procent av de tillfrågade anser att det offentliga ska ansvara för skola och sjukvård. 66 procent var beredda att höja skatterna för sjukvårdens skull, och 60 procent för skolornas skull.

Men för att få dessa samhällsgruppers stöd, måste S ompröva hela sin politik och säga nej till systemskiftet – som kommer att ha gått så oerhört mycket längre ifall det inte kraftfullt utmanas under åren fram till nästa val.

Det vill inte socialdemokratins ledning. Det har den inte velat på många år – men dilemmat har blivit skarpare under trettio år av offensiv från kapitalägarna och deras politiker.

Vad vill vi andra? Att vänsterpartiet har fått 3 000 nya medlemmar trots valförlust innebär att det finns så många som inte är opportunister, utan som vill göra något själva. Utmaningen för vänsterpartiet blir att aktivera sig i motståndet mot de accelererande samhällsförändringarna, istället för att till varje pris försöka komma in i S-stugans värme. Utmaningen för oss alla blir att oförtröttligt söka efter vägar att visa motståndet och göra alternativen kända och trovärdiga.

Den broschyr som LO-distriktet i Stockholms län tagit initiativ till och som sammanfattar ”Jämlikhetsanden” har följande rubrik: ”Ojämlikhet skadar allvarligt dig själv, dina barn och landet du bor i.” Det är just för att flertalet inte vill ha en sådan skada som kampen för välfärden och för jämlikheten har en chans.

Nsk

Hemlösa

Norran har idag en intervju med Jonni Danielsson om situationen för de hemlösa i Hässleholm:

HÄSSLEHOLM. Trots att nattjouren sällan är fullbelagd finns det hemlösa som väljer att inte gå dit.
Jonni Danielsson från socialistiska partiet anser att en kurator skulle kunna vara lösningen på problemet.

läs resten av artikeln här