Den pågående Saabkrisen är ett gyllene tillfälle att rekonstruera företaget och ställa om produktionen till sådant som befriar samhället från fossilberoendet, skriver Lars Henriksson, bilarbetare och författare.
Relaterat
För andra gången på två år är nu Saab Automobile på väg in i en rekonstruktion. Det är svårt att hålla räkning på hur många gånger Saabs hårt prövade anställda nu kastats mellan hopp och förtvivlan. Sommarens desperata manövrer för att kunna betala ut lönerna visar att företaget ligger på sitt yttersta och att det mest är frågan om vem som ska stänga av respiratorn.
Saab Automobile behöver sannerligen en rekonstruktion, men ett verkligt framtidshopp för de Saabanställda kräver något helt annat än de affärsplaner som lagts fram på löpande band. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda förslösats i väntan på att allt ska bli som vanligt igen. Allt ska bli som vanligt igen. Men det kommer det inte att bli, inte på Saab men framför allt inte i den ekonomi som alltför länge dopats med ändliga och klimatförstörande fossila bränslen.
Den rekonstruktion som krävs är inte något juridiskt trick utan en teknisk och social rekonstruktion, till produktion av sådant samhället måste ha för att kunna befria sig från fossilberoendet. Den pågående krisen för Saab är ett gyllene tillfälle att göra detta, på kort sikt för att rädda jobben och på längre sikt våra livsvillkor på jorden. Men det är bråttom.
Att ställa om Saab är bara möjligt så länge företagets grundpelare – dess anställda – finns samlade och inte är spridda för vinden. Ingen har heller ett mer omedelbart intresse av en sådan omställning än de arbetare och tjänstemän vid det konkursmässiga Saab vars jobb nu är i så akut fara. Än är det inte för sent att rädda vare sig jobben på Saab eller jordens klimat. Men varje dag som går utan att vi byter kurs blir tiden allt knappare för bådadera.
Lars Henriksson
bilarbetare och författare till boken Slutkört som kom ut på Ordfront i våras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar