Det fattas något.....

Har suttit och läst igenom de olika budgetförslagen, majoritetens, Sd,s och V o S respektive förslag. Inget förslag innehåller någon satsning på gymnasieskolan. Det enda förslaget som finns i de olika investeringsbudgetsförslagen är att om/tillbyggnaden av fordonsprogrammets lokaler skall utredas. Mycket märkligt att inga investeringsbeslut för gymnasieskolan finns med.

Det införs en ny gymnasieskolan (gy11) 2011 som kräver en del investeringar, det har tagits beslut om att lägga ner Linneskolan och flytta eleverna till HTS och om jag inte minns fel så skall Kyrkskolan flytta in på Linneskolan när gymnasielevena flyttar ut.
För att det här skall fungera så krävs det investeringar på både HTS och Jacobsskolan. Tex så behöver HTS en ny matsal. Den nuvarande är under all kritik. En för liten gammal nedsliten
barrack som är överfull redan nu och situationen lär bli ännu värre när samhällsprogrammet flyttas från Linneskolan. Ventilationen på HTS behöver åtgärdas och en idrottshall byggas. På Jacobsskolan finns det också stora investeringsbehov. Barn och ungdomsförvaltningen har tagit fram ritningar för de nödvändiga ombyggnaderna. Det finns med andra ord underlag för beslut, tillräckligt för att börja reservera pengar i långtidsbudgeten.

Man kan undra vad den totala tystnaden från politikerna beror på. Förstår att de tvekar för vi pratar stora men nödvändiga investeringar.
Är det så att 200 miljoner satsningen på ett privatdrivet badhus har slukat hela investeringsutrymmet? Då är det på hög tid att prioritera om.
Det är viktigt att vi får välfungerande gymnasielokaler för vi kan räkna med en befolkningstillväxt de närmsta åren på grund av de stora järnvägssatsningarna runt Hässleholm, omlastningsplatsen Hässleholm Nord och tågdepån vid Kärråkra. Som det är nu så riskera gymnasiskolorna att få dåligt rykte med risk för att eleverna söker sig till kranskommunerna.

Henrik

Nsk KB

Ett nytt valspråk - tack

Som det ser ut har Socialdemokraterna varken någon kronprins eller kronprinsessa, säger Mikael Sundström statsvetare vid Lunds Universitet. Problemet är inte bristen på nya partiledarkandidater utan bristen på politik. Mona Sahlin drev en politik som gick ut på att kopiera borgarna. Vinster i välfärden, stöd till den amerikanska okupationen av Afghanistan, nedskärningar av den offentliga vården, skattesänkningar åt den välbeställda medelklassen osv. Försöket att sälja blå politik med röda fanor och röd retorik fungerade inte.
Vilken prins och prinsessa som skall ta över rodret är socialdemokratins minsta problem. Det forna arbetarpartiets ödesfråga är - Vilken politik? Tyvärr så verkar det inte vara det som dominerar (s) debatten. Det spelar ingen roll hur karismatisk prins eller prinsessa sossarna lyckas leta upp, om de inte kan förnya poetiken. Skall man döma efter hur bra det har gott för övriga europeiska socialistpartier att förnya politiken så blir det nog ytterligare ett rejält misslyckande i nästa valrörelse.

Henrik
nsk

Järnvägsfirandet......

På den gamla goda tiden

NU!

Hässleholm ställer till med ett stort kalas för järnvägen. Helt riktigt för vad vore Hässleholm utan järnvägen. Det är inte bara så att järnvägen har gjort Hässleholm till vad Hässleholm är idag utan järnvägen är också framtiden för Hässleholm. Omlastningsområdet Hässleholm Nord, nya tågdepån vid Kärråkra, de kommande snabbtågen osv. Allt som allt så kommer det här betyda många kvalificerade arbetstillfällen till kommunen. Det är järnvägen som har gjort Hässleholm och järnvägen är också Hässleholms framtid. Tyvärr så skär nu borgarregeringen ner på anslagen till järnvägen, flera miljarder skall anslagen bantas med de närmsta åren. Fler förseningar, fler urspårningar, större snöproblem får vi vänja oss med i framtiden.
Fira skall vi men det skulle vara klädsamt om lokalpolitikerna från den styrande majoriteten höll sig borta från festligheterna. Om järnvägens dödgrävare dyker upp på festligheterna så är det nog lokalt rekord i hyckleri.


Henrik
nsk 1 2 3 KB 1 2

Dödskolelistan

Pressmeddelande


Ny skoljämförelse hemsida för norra Skåne lanserad. Dödskolelistan (http://dodskolelistan.wordpress.com/) rankar gymnasieskolorna i Skåne nordost i tre kategorier, lärartäthet, elevstöd och lärarnas utbildningsnivå. Vi rankar skolorna enbart utifrån offentlig statistik från skolverket. Syftet är att ge elever och föräldrar ett enkelt och pedagogiskt verktyg för att bedöma kvalitén på de olika gymnasieskolorna i Skåne nordost.

De värstingskolor som satsar minst resurser på eleverna delar vi ut en dödskalle till i varje kategori. En dödskalle kan vara en tillfällighet men får en skola två eller fler så kan utbildningens kvalité stark ifrågasättas. Alla skolor får lika stora resurser per program och elev från respektive kommun. Men det innebär inte att skolorna lägger lika stora resurser på eleverna.


Dödskolelistan är en motvikt mot skolornas förskönade reklam. Läser man skolornas egna reklamalster så är alla skolor bäst. Inte lätt för en femtonåring elev eller dennes föräldrar att bedöma vilka skolor som är bra eller dåliga utifrån skolornas egna reklamalster.



Dödskolelistan publicera hårdfakta om skolorna, fakta som många skolor inte vill att elever och föräldrar skall läsa innan gymnasievalet.

All fakta finns på www.skolverket.se men osorterat och ”gömt” djupt ner i en databas.

Dödskolelistan hoppas bli skolvärldens variant av Pensionärernas Riksorganisations (PRO) matkassejämförelse. Vi kommer att bygga ut Dödskolelistan till fler orter och uppdatera den årligen så fort ny statistik publiceras av skolverket.

Det är Socialistiska Partiet i Skåne som har startat och driver Dödskolelistan.

Listan lanseras med flygbladsutdelning utanför gymnasiemässan i Hässleholm onsdagen den 24 november kl 1700.



Henrik

Nsk

Dödskollistan

Hög tid att reorganisera arbetar- och folkrörelsesverige!

Av ledarred

”Tolv röster tjöt av raseri och alla rösterna lät lika. Nu fanns det inte längre något tvivel om vad som hänt med grisarnas ansikten. Djuren utanför såg från gris till människa och från människa till gris tillbaka igen, men det var redan omöjligt att upptäcka någon skillnad”.

Slutsekvensen i Djurfarmen, George Orwells satir över Sovjetsamhället, illustrerar väl den svenska socialdemokratins utveckling och pågående kris. Steg för steg har partiet blivit ett med det kapitalistiska systemet och dess administration.

I den tid, 1897, då den legendariske Axel Danielsson nedtecknade socialdemokratins första partiprogram, var det fortfarande gravt allvar bakom orden att det gamla snart skulle störtas i gruset och att kapitalismen skulle avskaffas. Men, allteftersom partiet växte till och tillskansade sig positioner i det svenska klassamhället, blev det ursprungliga perspektivet allt suddigare.

Redan Branting talade om att kapitalismen kunde reformeras bort, något som under Per-Albin, Erlander och Palme kom att förbytas till reformer inom kapitalismens ramar. Sista gången som denna del av arbetarrörelsen överhuvudtaget blåste i socialistiska trumpeter var när LO-kongressen 1976 antog Rudolf Meidners ursprungliga förslag om kollektiva löntagarfonder, ett förslag som oavsett vad vi inom den övriga vänstern tyckte om dess realism och framkomlig väg mot det klasslösa samhället utmanade de kapitalistiska maktstrukturerna. Förslaget förvandlades dock av partiet till en harmlös tummetott, när det väl1983 lotsades igenom riksdagen hade alla de systemöverskridande elementen skurits bort.

Efter Palmeepoken är det inte heller längre reformer och utveckling av den sociala välfärden som stått på partiets dagordning utan snarare är det en underordning gentemot de nyliberala postulaten som hamnat i förgrunden. Det är därför det blivit allt svårare att se någon radikal skillnad mellan socialdemokratin och de borgerliga partierna. Det är därför socialdemokratins väljarstöd reducerats från 50 procent i Erlanders rekordval 1968 till dagens nivå runt 30 procent – däri bottnar partiets nuvarande kris, och det är utifrån det perspektivet som Mona Sahlins tumultartade avgång bör ses. Det handlar inte primärt om någon brist på ledaregenskaper och karisma hos den nuvarande partiledaren, utan problematiken måste sökas i den politiska kurs som varit rådande inom socialdemokratin sedan decennier tillbaka.

Efter Sahlins avgång är nu spekulationen i full gång om vem som skall axla hennes fallna mantel. Blir det den högermärkte Mikael Damberg eller den vagt vänstermärkta Veronica Palm, eller kommer Margot Wallström hörsamma en sista vädjan om att komma hem från FN? Hur som helst är det inget som tyder på att politiken kommer att förändras i grunden. Verkliga vänsterkritiker – som SSU-organet Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen eller förra miljöministern Lena Sommestad – kan tillskansa sig utrymme i den interna debatten men saknar reell maktbas.

Socialdemokratins kris är dock inte bara dess egna kris utan en kris för hela Arbetar- och folkrörelsesverige. Det vore en annan sak om vi levde i en tid med vänsterpartier på frammarsch, och om fack- och sociala rörelser bröt fram som radikala spjutspetsar i det politiska landskapet. Men idag ser vi tvärtom hur de fackliga organisationerna töms på medlemmar, hur anställningsskyddet urholkas – och en vitaliserande strejkvåg verkar mer än långt borta. Man kan också fråga sig varför det i dagens Sverige är så förtvivlat svårt att få ett varaktigt organiserat motstånd gentemot försämringar och privatiseringar inom den sociala välfärden och den galopperande klimatförändringen att växa sig starkare?

Det vi står inför nu är inget annat än den väldiga uppgiften att reorganisera Arbetar- och folkrörelsesverige. I det sammanhanget måste alla vi som exempelvis vägrar acceptera privatiseringar och fortsatta försämringar inom den sociala välfärden, svenska truppers krig under stjärnbaneret i det urfattiga Afghanistan eller bemanningsföretags allt större operationsradie på den svenska arbetsmarknaden sluta oss samman. Giktbrutna Elsa i Bagarmossen, punkar-Stefan i Orsa och tillfälligt anställda Madeleine på Volvo måste räcka varandra handen. Över alla partigränser måste vi svetsa oss samman under det gemensamma klassintressets fana – det måste finnas en väg ut ur det här det här samhället!

nsk

Frisör = arbetslöshet

Sydsvenskan har en artikel om frisörsutbildningarna.

Varje år utexamineras cirka 2 600 frisörer i landet. Det är långt över det egentliga behovet som är mellan 500 och 600, anser Frisörföretagarna.

Branschorganisationen vill att skolorna anpassar utbildningen efter behovet.

Arbetslöshet är vad utbildningen leder till. Dags att samhället tar sitt ansvar och reglera antalet platser. Cyniska riskkapitalister som John Bauer lurar ungdomarna att kasta bort tre år av sina liv. Stäng 70 procent av utbildningarna.

Henrik

Röda Göinge

”Så satan heller”

Gay Glans har släppefesten av sin nya bok ”Så satan heller” med underrubriken ”i skuggan av en blivande värdlsstjärna”. Den 26 november mellan klockan 15.00 och 17.00 på Sanettes café i Tyringe, (intill järnvägsstationen) och på Bokia i Hässleholm dagen efter, dvs lördagen den 27 november mellan klockan 12.30 och 14.00. Då signerar Gay sin bok samtidigt som Maja Ögren Andersson signerar sin bok: ”Älskade unge”.

Vad gör vi åt rasismen?

US-Sino Currency Rap Battle

Vad G20 mötet handlar om

Vänstern efter valet – vilken väg?

Av ledarred

Kriskommission hos Socialdemokraterna, framtidskommission hos Vänsterpartiet – men vad händer nu med vänstern efter bakslaget i valet? Sker det en omprövning av trettio års högerkurs inom socialdemokratin? Håller Vänsterpartiet på att finna en ny strategi för att skapa motkrafter till högern?

Det är svårt att skönja några sådana tecken. Snarare verkar det äga rum ytterligare en rättning högerut. S och Mp har spolat de rödgrönas överenskommelse om Afghanistan – som var full med kryphål, men ändå ville ge sken av en kursändring i frågan – till förmån för en räddningsinsats av regeringen Reinfeldt!

Lars Ohly tvingades spela den försmådde älskarens roll. Förgäves försökte han peka på den överenskommelse man gjort, men Peter Eriksson svarade kallt ungefär att ”trodde du verkligen på det?” Lars Ohly ville fortsätta det rödgröna samarbetet, men Mona Sahlin har ställt honom inför fullbordat faktum genom att förklara att man tar ”paus” i samverkan.

Naturligtvis kommer de rödgröna att formera sig igen inför nästa val i en eller annan form. Ledningen inom V kommer återigen att krypa för att få vara med, ungefär på samma sätt som när Mona Sahlin medvetet ställde V utanför när S och Mp började bygga upp sitt samarbete med inriktning på regeringssamverkan.

Visserligen höjs det nu kritiska röster inom V mot fortsatt rödgrönt samarbete, men det är till stor del relaterat till situationen just för tillfället. Någon omprövning av samarbetet inför valet har inte skett. Ändå måste detta utvärderas som en katastrof; då V tvingades vika ner sig till förmån för ett oppositionsalternativ som inte förmådde avskilja sig tillräckligt från högeralliansen, och då socialdemokratin gjorde sitt sämsta val sedan 1914.

Högerkursen från V är knappast ny, partiets stöd till socialdemokratin och till socialdemokratiska regeringar sträcker sig långt tillbaka i tiden – vem minns inte uppbackningen 1994-96 av Göran Perssons nedskärningspolitik – och vittnar om ett inskränkt perspektiv samt en oförmåga till att ta steg mot en politik som utmanar högerutvecklingen.

Med en annan hållning skulle Vänsterpartiet kunna bidra till att det formerades en vänsterpol i den svenska politiken, en pol som skulle attrahera såväl besvikna socialdemokrater som yttervänstern och samla radikala arbetare tillsammans med bland annat unga aktivister i en våg av utomparlamentariska opinionsbildande aktiviteter. En ny vänster skulle kunna byggas kring tre beståndsdelar:

-Antikapitalism: En fullständig brytning med all nyliberal inspirerad agenda, stopp för alla nedskärningar och privatiseringar och för en omfattande omfördelning av samhällets resurser från rik till fattig, från privat lyxkonsumtion till gemensam välfärd och klimatomställning. Detta innefattar också en radikalisering av fackföreningar med formuleringar av krav från gräsrötterna om slut på individuell lönesättning, bemanningsföretag, och så vidare. Dessutom – inte minst – en samling för kravet på sextimmarsdag för jobben, klimatet och jämställdheten.

-Ekosocialism: Vänsterpartiet är ansvarigt för att ha lämnat dörren öppen för det borgerliga Miljöpartiets framgångar. En klimat- och miljöomställning värd namnet är inte möjlig med Mp:s politik. det kommer tvärtom att krävas en demokratisk samhällsplanering och kontroll över kapitalet för att säkerställa en övergång till ett samhälle där mänsklighetens kort- och långsiktiga intressen kan garanteras.

-Ett internationellt samhällsomdanande perspektiv: Om än vår kamp till en början är nationell så kan en socialistisk samhällsomvandling inte tänkas utanför ett europeiskt och globalt sammanhang. Men det innebär också att vänstern, förutom ett aktivt solidaritetsarbete, även måste söka samarbete och erfarenhetsutbyte med sådana socialistiska krafter i andra länder som strävar åt samma håll. NPA i Frankrike är ett exempel på ett sådant typ av parti. Vänsterpartiet kunde dock börja med att rikta blickarna mot närmare håll. Danmark är ett fall där man lätt kunde statuera ett positivt exempel genom att säga upp bekantskapen med Socialistiskt Folkeparti till förmån för Enhedslisten. Det går inte att ha systerliga förbindelser med ett parti som likt Socialistiskt Folkeparti böjer sig för den främlingsfientliga agendan.

Nsk 1 2 KB 1 2

Varken märkligt eller gåtfullt

Visa Namnlös på en större karta


Sydsvenska dagbladet har gjort lite grävande journalistik och hittat flera problem med dammen. I Brittedals årsrapport från 2008 så står det " dammen har totalt sett ett en otillfredsställande säkerhet avseende dammbrott". Bristerna handlade om

• Dammarna har smalt krön och branta slänter.
• De saknas instrument som varnar för sättningar och läckage.
• Dammarna är byggda på gamla dammar av okänd kvalité.
• Dammarna har skador som ojämnheter och sättningar.

Att man vid förra årets undersökning inte hittade något fel precis där dammen brast gör inte händelsen oförklarlig. Alla som har gått över dammen vet att det inte är någon lång damm. Vattnet kan givetvis tränga in i dammen och underminera den på krokiga vägar. Förklaringen till händelsen är nog lika enkel som tragisk - eftersatt underhåll.

Henrik

Norran 1 2 3 KB 1 2 3 4 Blogg 1

Rektorn på John Bauer skriver brev.

Mikael Linden, rektor på John Bauergymnasiet i Hässleholm, har skrivit ett mail till min chef. vet inte om han har mailat ut det till fler personer i ansvarsställning som rektorer och BUN . Han verkar lite störd över vår flygbladsutdelning på gymnasiemässan i Kristianstad härom veckan. Nu försöker han visst utnyttja sina kontakter för att täppa till truten på mig och Socialistiska Partiet.

Detta mail tillsammans med flygbladet i PDF fil låg uppe på vårt internnät när jag kom tillbaka efter lovet.



Hej på Er.

Jag vill informera er om en händelse vid mässan i Kristianstad. I nedan bifogade fil finner ni broschyr utdelad av Henrik Hedman vid mässan i Kristianstad. Partiet stod utanför ingången under eftermiddagen och kvällen och delade ut broschyren. Jag är väl medveten om att yttrandefrihet råder i Sverige och skall så vara men jag vill ändå ge er denna informationen då det snabbt spred sig på mässan att han var ifrån Hässleholm och arbetar på skola där. Tyvärr gav det Hässleholm såsom skolstad dålig PR. Jag vet också att samma aktion är planerad att ske på mässan i Hässleholm.

Tråkigt att skriva till er om detta men jag tycker att ni skall ha informationen.

Vänligen

Mikael Lindén
Rektor

John Bauergymnasiet
Wendesvägen 1
281 52 Hässleholm

Svar:

Först får jag väl tacka för att Mikael Linden sprider Socialistiska Partiets flygblad - han kommer att få många fler möjligheter till det i framtiden. Det är inte direkt okänt vad Socialistiska Partiet och jag anser om friskolor och privatisering av offentlig verksamhet. Men om han vill hjälpa till och sprida ordet vidare är han givetvis välkommen att göra det

Mikael Linden skriver att han är medveten om att yttrandefrihet råder i Sverige. Men det är tydligen något som Mikael Linden har vissa problem med - hur skall man annars tolka hans avslutning. "Tråkigt att skriva till er om detta men jag tycker att ni skall ha informationen." Jag tolkar det som att han hoppas att skolledningen på Jacobsskolan skall vidtaga åtgärder så att detta inte upprepas.

Men som tur är så har våra politiker antagit yttrandefrihetslagar som förhindrar att diverse småpåvar som Mikael Linden kan stoppa medborgarna från att yttrar sig om företeelser som inte faller småpåven på läppen.



När det gäller Hässleholms rykte som skolstad så kan det bara upprätthållas och förbättras genom en fortsatt satsning på en kvalitativ utbildning. Tyvärr så är det Mikael Linden som håller på att förstöra Hässleholms goda rykte som skolstad.

• Det är Mikael Linden som har bestämt att det skall vara få anställda lärare på John Bauer.

• Det är Mikael Linden som har bestämt att endast dryg 30 % av lärarna på John Bauer skall vara behöriga.

• Det är Mikael Linden som har bestämt att det inte skall anställas någon specialpedagog på John Bauer - trots låga antagningspoäng.



Får skolprofitören Mikael Linden fortsätta att bygga ut verksamheten i Hässleholm så kommer Hässleholms skolrykte inte vara mycket värt i framtiden.



Henrik

Flygbladet

Skuggbudget i alternativlöshetens tecken

Av ledarred

Den 25 oktober presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sin alternativa ekonomiska motion till den borgerliga regeringens budgetproposition för 2011. De tre partierna uttrycker i motionens förord målsättningen att skapa ”ett modernt välfärdsland där jobben, miljön och minskade klyftor sätts först – det är vårt framtidsland”.

Oppositionens skuggbudget (motion) utgör till stora delar de tre partiernas gemensamma ekonomiska valplattform från kampanjen inför riksdagsvalet 2010. I motionen föreslår man bland annat:

-100000 fler jobb, praktik- och utbildningsplatser med slopade arbetsgivaravgifter för företag som anställer unga.

-Alla inkomster skall beskattas lika, vilket bland annat innebär skattesänkningar för pensionärer -Taket i a-kassan höjs, så att de som tjänar upptill 25000 kronor i månaden vid arbetslöshet skall kunna få ut 80 procent av sin inkomst.

-De tre oppositionspartierna är emot privatisering av universitets- och regionsjukhusen, men i frågan om de statliga bolagen kan samtliga tre partier tänka sig fortsatt utförsäljning av statens aktieinnehav i Telia.
-Partierna vill satsa ytterligare 100 miljarder, utöver vad regeringen föreslagit, på olika hållbara infrastruktursatsningar under 2010-21.

- Oppositionens stöd till den sociala välfärden uppgår till 6,5 miljarder kronor mer per år än vad de borgerliga regeringspartierna i sin proposition föreslår för de kommande fyra åren.

Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren, i tidningen ETC, kallar i sin jämförelse mellan det borgerliga och det rödgröna alternativet oppositionens budget för ” svagt ljusblå ”. Detta eftersom att även i den rödgröna budgeten kommer offentliga sektorn att utgöra en allt mindre del av den totala ekonomin. Den offentliga sektorns andel av BNP har reducerats kraftigt sedan 1982. Bara under de senaste fyra åren av borgerligt regeringsinnehav fick den vidkännas skattesänkningar på närmare 100 miljarder kronor. Det är pengar som den rödgröna oppositionen i sitt budgetförslag inte visat några ambitioner att ta tillbaka.

Den socialdemokratiske idédebattören Göran Greider har en mycket viktig poäng i att det socialdemokratiska partiet idag saknar visioner och ideologisk kompass över vad för slags samhälle man vill bygga. Partiet vågar inte längre driva krav på stora skattehöjningar i syftet att rädda och bygga ut välfärden med risk för att förlora den välbeställda medelklassens röster.

Ett tydligt exempel på socialdemokraternas ideologiska kris ger partiets ekonomiske talesman Tomas Östros uttryck för, då han i en artikel i Svenska Dagbladet den 26/10,ställer sig positiv till att slopa fastighetsskatten samt att behålla Rut-avdraget för hushållsnära tjänster. Han motiverar detta med att väljarna idag är tveksamma till skattehöjningar som man inte kan se leder till några snabba och omedelbara resultat.

En viktig orsak till att S-V-MP misslyckades med att återta regeringsmakten ligger sannolikt i att arbetare och låginkomsttagare inte upplevde de tre oppositionspartiernas valplattform som något tydligt alternativ till de senaste fyra årens borgerliga styre. Då de tre oppositionspartierna endast i enstaka sakfrågor – exempelvis a-kassan, Rut-avdraget och satsningar på järnvägen – förmådde gå fram med reella alternativ till den borgerliga politiken, blev kontentan att Vänsterpartiet – och framför allt Socialdemokraterna – gjorde sina sämsta valresultat på flera decennier.

En skuggbudget, med ambitionen att bryta de senaste 30 årens nyliberala ekonomiska politik, borde haft som första målsättning att ta tillbaka de 100 miljarder som förlorats i skattesänkningar under Anders Borgs regemente: genom att stegvis avskaffa jobbskatteavdraget och genom att beskatta kapital och höginkomsttagare hårdare. Därvidlag skulle resurser frigöras för att bland annat höja a-kasseersättningen till 90 procent för samtliga arbetslösa och till nya arbetstillfällen inom den offentliga sektorn som skulle kunna räknas i hundratusental.

Därigenom skulle också Sveriges arbetare och låginkomsttagare få de politiska och materiella impulserna och verktygen för att självständigt organisera sig kollektivt i kampen för ett verkligt modernt välfärdsland där jobben och miljön sätts först och där man borta vid horisonten kan skönja det socialistiska framtidslandet.

Svek

"Badhusfrågan var inte så viktig för oss" enligt Peter Groth (mp). Det är möjligt att den inte var det för miljöpartiet men då hade det varit ärligare att säga det innan valet. Att gå till val på en upprustning av Qpoolen och sen tvärvända dagen efter valet är ett politiskt svek.

Hässleholmarna anser inte att badhusfrågan är oviktig. 170 miljoner till ett nybygge eller 30 miljoner på en upprustning är ingen struntfråga utan kanske den största investeringsfrågan som kommunfullmäktige skall ta ställning till denna mandatperiod. Det fanns en politisk majoritet i kommunfullmäktige innan miljöpartiets svek. Men det säger en hel del om miljöpartiets syn på närdemokrati - nämndplatser är tydligen viktigare än att hålla vallöften.

Kommunfullmäktige uppgift är att se till att förverkliga alla kommunmedborgares behov och inte enbart se till att underlätta för en cykelfantast i kommunfullmäktige. Föresten så hade Qpoolen alternativet skapat ett upplåningsutrymme på 140 miljoner som hade kunnat användas till ett par kilometer cykelväg.

Henrik

NSK NSK NSK NSK