En blåsig skyltsöndag i Hässleholm.

Vi var på torget idag och spred ett icke kommersiellt julbudskap. Delade flygblad, samlade in pengar till den Syriska oppositionen och sålde tidningar. Vinden släkte hela tiden vår ljuslykta men det gjorde ingenting för hässleholmarna såg hela tiden till att lägga värmande saker i insamlingsbössan. 987 kronor blev det sammanlagt. Vi får nog försöka ta oss ut och samla in mer till Föreningen Syrien - Sverige facebook sida   Efter fyra blåsiga timmar packade vi nöjda ihop och åkte hem. Får hoppas att det kommer en rödklädd kommunist till alla hem i Sverige den 24 december och omfördelar från de som har till de som inte har.

Hur ska vi bekämpa Sverigedemokraterna?

29 november, 2013

Ledare

”Vi är Sveriges verkliga oppositionsparti”. Det temat löpte som en röd tråd genom Jimmie Åkessons tal under Sverigedemokraternas(Sd)landsdagar i Västerås förra helgen. De andra riksdagspartierna liknades i sammanhanget vid ”olika falanger i samma socialliberala parti”. Endast Sd förespråkar, enligt Åkesson, ökade satsningar på försvaret, skärpta straff, EU-negativ politik och ett resolut motstånd gentemot ”massinvandringspolitiken”. Åkesson menar att den stora striden idag inte står mellan vänster och höger utan ”mellan internationalism och nationalism, mellan socialliberalism och socialkonservatism”. Så försöker han att koka soppa på en uråldrig spik och torgföra Sd som det konservativa alternativet i svensk politik – en konservatism där även den gamla hierarkiska kyrkan och den traditionella familjebildningen mamma, pappa, barn har en central roll att fylla.
Som huvudfiende utpekades socialdemokratin. Med budskapet riktat till Stefan Löfven sa Åkesson:
”Om några månader drar vi igång en särskild kampanj för att visa att vårt parti är bättre och tryggare än ditt för Sveriges vanliga löntagare. Vi tänker visa att du och ditt parti svikit de idéer som en gång byggde folkhemmet”.
Det är inte förvånande att Sd utsett S till sin främste opponent inför det kommande valåret. Opinionsmätning efter mätning indikerar hur partiet allt mer skär in i svensk arbetarklass. I Novus senaste mätning från oktober är Sd – med 16,8 procent – näst största parti bland LO-kollektivet. S har 54 procent, men Sd överflyglar klart V med dess 11,2 procent.
Hur ska vi då bekämpa Sd? Ja, det handlar inte alls, som liberalerna hävdar, primärt om att ”upplysa” det svenska folket om vilka inhumana värderingar Sd står för. Det handlar inte heller om, som inte minst Henric Arnstadt gör i sin omtalade bok Älskade fascism, att fasciststämpla Sd, en etikettering som genom att den rimmar illa med den faktiska verkligheten skjuter över målet. Självklart är det inte heller frågan om , som vissa autonoma grupper verkar mena, att på olika sätt attackera enskilda medlemmar i Sd.
Nej, för att steg för steg tappa luften ur Sd:s konservativa och främlingsfientliga projekt handlar det om att på såväl det organisatoriska som ideologiska planet vitalisera Arbetar- och folkrörelsesverige. LO:s medlemsras – från en gång i tiden 2,1 miljoner till dagens 1,5 miljoner – måste brytas och vända. LO måste bli en mer kämpande och demokratisk organisation, som inte heller bara i ord tar strid mot bemanningsföretag, tillfällighetsanställningar, för rätten till heltid, etc. På varenda arbetsplats måste det finnas en facklig representation som direkt möter varje nyanställd och som ständigt påpekar att det här handlar om klassolidaritet oavsett nation eller hudfärg.
När det gäller folkrörelsearbete är det också idag inte minst viktigt, för att rida spärr mot den grumliga sörja som Sd representerar, att kampen mot vinst i välfärden får ökad anslutning och genomslag – samt i sin förlängning konkret framgång!
nsk

Dags för socialismen som alternativt produktionssätt

22 november, 2013

Ledare

”Istället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling”. Så formulerades en gång i tiden – i Marx och Engels Kommunistiska Manifest – arbetarrörelsens ursprungliga målsättning. Ord som det kan vara viktigt att återknyta till när vi nu till helgen samlas på ABF-huset i Stockholm till Socialistiskt Forum, Sveriges största mötesplats för vänsterdebatt. Här kommer hundratals seminarier om allt från visionen om sextimmarsdagen till den ryska vänsterns roll i kampen mot Putin att gå av stapeln.
I dessa tider – med en här i Sverige förhärskande alliansregim som bland annat är på väg att omstöpa den gamla välfärdsstaten till en hjärtlös marknadsstat – är det självklart också viktigt att vi som kämpar för förändring kommer samman, utbyter tankar och inspirerar varandra till handling. Sällan har egentligen heller jordmånen för en socialistisk renässans varit bättre än idag.
Dagligdags får vi svart på vitt hur vinstintresset inom välfärden tar sig rent absurda konsekvenser. När nu detta vinstintresse är i det offentliga samtalets fokus borde det också leda till ett vidare ifrågasättande av vinstens roll i samhället överhuvudtaget. För om det inte ska gå att göra vinst på undervisning varför ska man då kunna berika sig på framställningen av läromedel? Eller varför ska privata bolag som Astra-Zeneca kunna göra miljardvinster på framställning av läkemedel om vi inte tycker att vinst inom sjukvården är någon bra idé?
Eller ta klimatfrågan. Om någonstans står larmrapporterna här som spön i backen. För varje år slår de globala utsläppen av växthusgaser nya makabra rekord. FN:s klimattoppmöte i Warszawa går nästan spårlöst förbi för alla vet att inget av egentligt värde kommer att komma ut härifrån. För allt fler blir det allt mer uppenbart att det kapitalistiska tillväxtsamhället nått vägs ände och att en planerad resurshushållning är en absolut nödvändighet.
För några veckor sedan var det 24 år sedan som skammens mur i Berlin slutligen föll. Med tidens gång blir det allt svårare för de härskande i väst att koppla samman den socialistiska idén med de gamla stalinistdiktaturerna i öst. Aldrig har egentligen konjunkturerna varit godare för framväxten av socialistiska massrörelser än idag. Men det gäller då för oss socialister att inte huka i vinden utan betona att det inte ytterst handlar om korrigeringar inom det rådande systemets ramar utan om en kamp för ett helt nytt produktionssätt utan privat äganderätt i det ekonomiska livet och där den rådande marknadsekonomin ersätts med en planerad hushållning. Mottot bör helt enkelt vara att vi inte nöjer oss med en större del av kakan utan att vi kräver hela bageriet.

Den hjärtlösa marknadsstaten

8 november, 2013

Ledare

”Endast det bästa är gott nog åt folket”, uttrycket myntades av Gustav Möller, socialdemokratisk socialminister 1939-51, och av många sedd som den främste arkitekten när uppbygget av den svenska välfärdsstaten tog fart efter andra världskriget. Historiskt sett hade vi sedan en period fram till och med 1980-talet när denna välfärd tilläts att expandera rejält och där inga kapitalistiska vinstintressen släpptes över bron. Vi lämnade Fattigsverige bakom oss och vårt land blev kanske det mest jämlika kapitalistiska samhälle som någonsin skådats. Det var en tid då Möllers myntade uttryck inte endast var en propagandafras.
Därefter har vi dock fått uppleva ett tvärt omkast; med enorma skattesänkningar, avregleringar och kapitalistisk bolagsinvasion samt en relativt sett krympande välfärdsstat. Det är inte heller bara inom vård, skola och omsorg som privata vinstintressen – med 20 procent av den totala omsättningen – gjort sig breda. Tvärtom ser vi hur profiten på område efter område ätit sig in i den offentliga sektorn.
Det kanske allra mest tydliga exemplet under den rådande alliansregimen är Arbetsförmedlingen och de så kallade jobbcoacherna. Det var en ”reform” som sjösattes 2008 under den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin. Arbetsförmedlingen kontrakterade över 900 jobbcoachbolag och under fyra år betalades det ut hela 4,7 miljarder till dessa bolag, som skulle göra de arbetslösa mer ”anställningsbara”. Majoriteten av de 20 bolag som fick mest pengar hade en vinstmarginal på makalösa över 25 procent – åtminstone för vissa har således alliansen gjort arbetslösheten lönsam.
På fält efter fält invaderar således vinstintresset. Förra veckan slogs vi exempelvis av nyheten att 23 procent av Sveriges kommuner anlitar privata bolag för att genomföra utredningar i samband med vårdnadstvister.
Där profiten går in går medmänskligheten ut, eller åtminstone blir det mänskliga hänsynstagandet alltmer satt på undantag, och det är inte för inte som vård- och skolskandalerna i dagens Sverige står som spön i backen. Det som en gång i tiden var en någorlunda fungerande välfärdsstat är på väg att omformas till en hjärtlös marknadsstat. Men det trösterika är att en majoritet av det svenska folket är mot att privata bolag ska kunna plocka ut vinster ur välfärden. Det är en opinion som nu också har börjat att organisera sig i Folkkampanjen för gemensam välfärd.
Vi socialister försöker i det sammanhanget att efter förmåga dra vårt strå till stacken. Vid horisonten kan vi också skönja konturerna av vår stora vision – ett samhälle där inte bara välfärden är fri från vinster utan ett samhället överhuvudtaget fritt från vinster, ett socialistiskt samhälle.

Hygien!

Snålheten har bedragit visheten: På Vänhems vårdcentral ligger dammet i drivor. Men multiresistenta bakterier sopar man inte under mattan! Det är viktigt att hålla rent där folk kommer med kommunens alla sjukdomar.  Regionen har sparat på städningen. Städerskan är arbetslös och ett privat företag har fått i uppgift att göra hennes jobb på halva tiden. Jag uppmanar regionens politiker att avsätta nog med pengar till att städa våra vårdinrättningar!Vinstmarginaler skadar vår hälsa! Vi måste värna om vår gemensamma välfärd.

Kristina Runklint

Socialistiska partiet

Löningshelg i Hässleholm

Full fart på torget. Musik, korv - och bilförsäljare, kyrkor som lockade själar med gratis kaffe och politiska partier. Den normala torghandeln hade fått rejält med sällskap. Moderaterna hade släpat ner kommunstyrelsens ordförande för att snacka med intresserade medborgare. Men skall man döma av antalet medborgare som stannade och pratade med moderaterna bör de nog satsa på något mer publikdragande nästa gång. Socialdemokraterna satsade på karameller, kaffe och ballonger i sin jakt på den intresserade allmänheten. Men för att få andra än de närmast sörjande bör de nog skaffa en politik som inte är lika vindkänslig som deras reklamballonger.

Själv hade vi släpat ner vår lilla valbyrå och delade ut flygblad på löpande band i det härliga vädret.

 

 Jonny och Kristina under den röda fanan

 

Jag och Kristina

Sossetältet och några blekblå moderater till höger

Höstlördag på torget

 Välbesökt långlördag på torget idag.

Vi var ute med vår "valbyrå" och delade flygblad och samtalade med intresserade hässleholmsbor.

Pysse, Noppe och Tosse.

Överklassens privatskola Lundsberg stängs omedelbart. För hur länge återstår att se. Kanske endast så länge att eleverna bara hinner vila upp sig en till två veckor i Saint Tropez. För vi kan vara säkra på att nu håller Pysse, Noppe och Tosse på att ringa runt till alla gamla Lundsbergare för att utröna vem som har mest inflytande i regeringskansliet. Skulle Fredrik Reinfeldt inte "förstå"att han måste ta Skolinspektionens chef i örat så kan nog Pysse, Noppe och Tosse informera honom om att många gamla Lundsbergare sitter i olika företagsstyrelser som brukar donera pengar till moderaterna.
Skulle det trots allt visa sig politiskt omöjligt för Fredrik Reinfeldt att ändra skolinspektionens beslut, lär det nog dyka upp en massa nya elever på prestigeskolorna Södra Latin och Norra Real i Stockholm. Trots att det var fullt där för någon vecka sen. Men överklassens barn brukar alltid landa mjukt.
Ikväll är nog överklassen flitig med telefonerna.
NSK

Skattebördan höjs för fattig men sänks för rik.

Alliansen sänker skatten på riksnivå, bortplockad förmögenhetsskatt, fastighetskatt, jobbskatteavdrag, krogmoms plus att de har inför RUT- och ROT-avdrag så att den välbeställda övre medelklassen kan  kan dra av  städkostnaderna och kostnaderna för den inhyrda bartendern. Det handlar om miljarder och åter miljarder som de välbeställda har fått i skattesänkningar under allianstiden. Givetvis så blir det då mindre pengar över till statsbidrag till landstingen och kommunerna. För att vården och omsorgen inte fullständigt skall haverera så höjer de regionala allianspartierna landstingsskatten. Den här skattehöjningen är inget annat än ett oblygt sätt att skifta skattebördan från de välbeställda till de som har det knapert. Nu tvingas tex pensionärer som inte får något jobbskatteavdrag vara med och kompensera för  de minskade statsbidragen till kommuner och landsting. Minskade statsbidrag därför att riksalliansen har prioriterat skattesänkningar för de välbeställda.
nsk 
DN

Miljöpartiet hycklar.

 Fridolin går ut och kräver garantier. Frågan är om man skall skratta eller gråta. Det var nämligen miljöpartiet som tillsammans med alliansen drev igenom i riksdagen att aktiebolag skulle få driva friskolor med vinst. Från den dagen blev friskolorna högintressanta för div rikskapitalister.  Riskkapitalister beter sig som JB har gjort. Finns det ingen vinst möjlighet så lägger de ner och dra. 
Problemet är inte att riskkapitalisterna beter sig som rovgiriga vargar utan att politiker som Gustav Fridolin och company har släppt in dem i skolhagen. Vill vi i framtiden slippa se elever och lärare bli utslängda måste det till betydligt starkare åtgärder än garantier. Ett förstatligande av alla skolor skulle fixa det problemet.
Chansen att friskolekramarna i det liberala miljöpartiet kommer att driva den frågan är nog minimal.
NSK

Vargen springer!

Det första stora offret för den kommande friskoledöden är JB. Sötbrödsdagarna där det enkelt gick att mjölka skattepengar är över. Anledningen är de sjunkande elevkullarna och överetableringen av lycksökare som försöker starta upp gymnasieskolor runt om i landet. Senast exemplet skattepengsmjölkare är Karl Oskarskolan som vill starta ett hästgymnasium här i Hässleholm. Precis som JB så kommer de bara meddela att skola läggsner den dag som skattepengsmjölkandet inte fungerar längre. Den övervägande andelen av friskolorna är inte intresserade av utbildning – utan endast av att tjäna pengar så fort som möjligt. Det är ett antal personer som har tjänat grova pengar på JB:s verksamhet under åren. Men att de på något sätt skulle kunna användas till att finansiera en ordnad avveckling av koncernen finns inte på kartan.

Nu kommer 10000 elever att gå en svår tid tillmötes. Att JB har sålt skolorna är ingen garanti för att de kommer att drivas vidare. Det låga elevunderlaget kvarstår och det är osäkert om skolverket anser att de sålda skolorna är tillräckligt bärkraftiga för att få fortsatta driva skolverksamhet.

JB:s snabba nedläggning innebär stora problem för många elever på JB här i Hässleholm. I värsta fall så kan de tvingas starta om på annat program och få upp till två års förlängd gymnasietid. Men finns ingen anledning att klaga på riskkapitalbolaget som ägde JB för att de bara dumpade hässleholmseleverna på bar backe. De gör bara det som riskkapitalister gör. Att klaga på JB:s agerande är som att klaga på vargen för att den äter får. Rovdjur äter kött – de är inte vegetarianer. Riskkapitalister tar bara ansvar för sin vinst – inte för elever.

De som skall bära hundhuvudet är de politiska partierna som har släppt in riskkapitalisterna i skolsystemet. tex Pär Palmgren  (m) och Lars Göran Widberg (c) som vill släppa in ytterligare ett skattepengsmjölkande friskola  i kommunen - nämligen Karl Oskar skolans hästgymnasium.

Nsk Nsk

Husby: Är det detta som måste till för att förorten ska uppmärksammas?

Postat 22 maj, 2013 av Socialistiska Partiet

Polisen skjuter ihjäl en 68-årig knivbeväpnad man i en förort i Stockholm. Bilar sätts i brand. När ambulans och brandkår kommer till området attackeras de av ungdomar med sten. Polis invaderar med dragna batonger. Rasistiska glåpord riktas mot ungdomarna, och vuxna som försöker inleda dialog på plats misshandlas av lagens långa arm. Ungdomarna svarar med ännu mer stenkastning. Polisen låter meddela att man inte kommer ge sig – ”Vi är här för att stanna!”
Så ser händelseförloppet i Stockholmsförorten Husby ut och när detta skrivs har kampen om Husbys gator rasat tre nätter i rad.
Som vanligt frågar sig media och politiker hur det kan bli så här. De har inte en aning, nämligen. De bor inte i förorternas miljonprogram – och de enda gångerna man tycks uppmärksamma förorten är när möteslokaler eller vårdcentraler ska läggas ner, eller som nu när motsättningarna kommer upp till ytan. För dem kunde Husby lika gärna ligga på andra sidan jordklotet – så långt ifrån deras egen verklighet är livet i förorten. För de blir inte godtyckligt visiterade och misstänkliggjorda. Deras barn blir inte kallade råttor, apor och luffare. Deras gator invaderas aldrig av kravallpolis som slår först och frågar sen. De lever i en annan verklighet, så hur skulle de kunna förstå?
Att skylla på samhället är alltför lättvindigt, säger nu många. Nej, vem skyller på samhället? Samhället är ju du och jag och vi alla. Vi måste istället nagla fast de verkliga marodörerna som har ställt till det, nämligen den politiska och ekonomiska eliten.
Den lilla klick som berikat sig själva, skapat ökande klyftor i samhället och framför allt sett till att människorna i förorten alltid blir förlorarna. De som köper och säljer fastigheter, tar ut ockerpriser och har som företagsidé att aldrig lyfta ett finger för hyresgästernas behov. De som hjälper till att marginalisera människor genom att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, för profiternas skull. De politiker som sätter skattesänkningar för de välbeställda före satsningar i förorten. Den borgerliga elit som driver en ekonomisk politik som förutsätter att det ska finnas massor av arbetslösa och människor som år ut och år in aldrig får ett fast jobb utan bara provanställningar och vikariat staplade på varandra. De som suger ut förortens människor för att bygga sig lyxvillor och lika flotta sommarstugor i skärgården, som kör lyxbilar och åker jorden runt.
De och deras företrädare moraliserar nu från sina piedestaler och elfenbenstorn över ”packets” uppförande.
Men när detta är sagt så måste vi också argumentera och förklara vad som krävs för att på allvar förändra livsvillkoren. För bilbränder och förstörelse i förorten drabbar bara de som bor där och skapar splittring och otrygghet. Det är vi alla som bär ansvaret att skapa förutsättningar för att få stopp på den sociala krigföringen mot förorten. Då behövs mötesplatser och metoder för förändring och makt som kanaliserar de ungas desperation och ger dessa hopp om en trygg och rättvis framtid. En sak är i alla fall säker: Polisvåld, trakasserier och rasistiska glåpord gör det inte.

nsk

Nej till nystartszoner, nej till favörer åt företagen!

26 april, 2013

Ledare

Alliansregeringen har lagt fram en proposition om att införa så kallade nystartszoner i socioekonomiskt speciellt utsatta områden. Det hela grundar sig på ett utredningsbetänkande som kom i augusti 2012. Tanken är att i områden med hög arbetslöshet, med många medborgare som uppbär försörjningsstöd och har en låg utbildningsnivå – förorter som exempelvis Bergsjön i Göteborg eller Rosengård i Malmö – ska företag utifrån speciellt gynnsamma villkor lockas att etablera sig. Verksamheter med högst 50 anställda eller en nettoomsättning på högst 80 miljoner kronor om året ska befrias från alla sociala avgifter utom den som är öronmärkt till ålderspensionen. I reda tal kommer det att som mest uppgå till 6 000 kronor i subvention per anställd och månad. Den årliga kostnaden för staten beräknas till 100-120 miljoner kronor och meningen är att modellen ska komma att praktiseras i ett trettiotal områden i landet.
Förslaget har varit länge i nyliberal ideologisk säck innan det hamnade i alliansens påse. Ända sedan 1996 har tankesmedjan Timbro agiterat för denna åtgärd. Sverige är inte heller det första landet i världen som vill praktisera den här typen av modell. Redan under 1980-talet testades den i flera utsatta förortsområden i Margaret Thatchers England. I brist på tydliga resultat lade dock den konservativa regeringen ner projektet i början av 1990-talet. Men det som sedan länge till och med varit vrakgods i nyliberalismens förlovade land England lyft nu fram av regeringen Reinfeldt som en lösning på arbetslöshet- och segregationsproblematiken.
Aldrig i modern tid har de sociala klyftorna i Sverige vidgats så markant och segregationen blivit så tydlig som under den nuvarande alliansregeringens fögderi, en allians som sitter fast i sitt mantra avregleringar-privatiseringar-skattesänkningar i sin ständiga betoning av den fria företagsamhetens lov. Men ytterligare favörer åt företagen är det som minst av allt bidrar till att lösa de problem som många utsatta förorter brottas med utan här är ett batteri av helt andra åtgärder nödvändiga: – En politik för full sysselsättning med mer resurser till den offentliga sektorn, klimatomställning och arbetstidsförkortning som självklara ingredienser. – En upprustning av miljonprogrammets lägenheter, en statlig plan för byggande av billiga hyresrätter och återupprättande av en social bostadspolitik värd namnet. Allmännyttan kan inte som idag fungera som vilket vinstbringande kapitalistiskt bolag som helst utan ska vara själva garanten för alla människors rätt till en bra bostad.
-Omfattande satsningar måste i dessa förorter göras för att rusta upp skolorna. Friskolesystemet måste avskaffas och privata bolag inom denna sfär bör förbjudas.
När vi på Första maj tar gatorna i besittning är det paroller med dessa innebörder den samlade arbetarrörelsen måste föra fram för att med en ny radikal politik för folkflertalet ta hela Sverige i besittning.

Höstlik vårbudget

19 april, 2013

Ledare

”Vi får vara beredda på att våren dröjer, det är risk för frostnätter”. Finansminister Anders Borg anslog en tämligen pessimistisk meteorologisk ton när han i måndags lade fram regeringens vårbudget. Sedan ägnade han ungefär lika stor del av sitt huvudanförande i riksdagsdebatten till att förklara att orsaken till att våren dröjer är den ekonomiska krisen i eurozonområdet och till att slå sig för bröstet för hur väl han och regeringen i förhållande till omvärlden lyckats styra Sverige i denna kristid.
Det mest frapperande var dock hur tomhänt Borg var i frågan om att vidtaga åtgärder mot den arbetslöshet som fastnat på drygt 8 procent och över 400 000 arbetssökande. Ett framtidsscenario målades upp där antalet arbetslösa de närmaste åren kommer att öka med hela 130 000 personer, och först 2016 kunde finansministern se något ljus i tunneln när konjunkturen enligt regeringens prognoser kommer att vända. Här är det inte frågan om att med olika typer av stimulansåtgärder – som exempelvis satsningar på klimatomställning eller mer resurser till den offentliga sektorn – försöka pressa ner arbetslösheten, och att genom arbetstidsförkortning dela på jobben och på det sättet få fler människor i arbete ligger självklart fullständigt utanför vår finansministers begreppsvärld. Likt en bonde som sitter och väntar på bättre väder utlämnar sig Anders Borg till de ekonomiska naturkrafterna i form av marknadsaktörernas fria spel. De minimala satsningar som offentliggjordes i form av 1.9 miljarder till yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning och 700 miljoner till underhåll av järnvägen de närmaste två åren är i det stora hela som droppar i havet. Få tror heller att den stora sänkningen av bolagsskatten – med fyra procentenheter och 16 miljarder i reda pengar – kommer att rendera några jobb att tala om.
Det som alliansens partier de närmaste åren ställer i utsikt är också som vanligt ännu mer av skattesänkningar: ett femte jobbskatteavdrag säger moderaterna, centern vill ytterligare sänka arbetsgivaravgifterna, för folkpartiet är värnskatten ett rött skynke och kristdemokraterna profilerar sig på att utlova skattesänkningar för pensionärerna. Sedan alliansen kom till makten 2006 har man dränerat statskassan med 120 miljarder netto i sänkta skatter, med relativt sett allt mindre resurser till den sociala välfärden som en självklar följd. Samtidigt som vi ser hur de fyra storbankerna – Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB – tillåts att göra jättevinster (förra året över 80 miljarder) på skyhöga räntemarginaler.
Med Anders Borg vid ratten styr svensk ekonomi åt helt fel håll. Vi på vänsterkanten måste därför i den tid som är med kraft sprida krav som socialisering av storbankerna, höjda skatter och mer resurser till den sociala välfärden.

Reaktion på Carl Johan Baulers krönika

Reaktion på Carl Johan Baulers krönika  (Publicerad i Norra Skåne)

Carl Johan Bauler skriver i sin krönika att ingen borde känna sig kränkt över att behöva legitimera sig för polisen, när polisen vill kontrollera om personen inte är papperslös. Problemet är att alla inte behöver legitimera sig utan endast de med sk utländskt utseende. Vita välklädda medelåldersmän kontrolleras inte av polisen för den i den gruppen finns det inga papperslösa invandrare, enligt polisen. Men skulle skattepolisen istället börja jaga skattesmitare slumpvis i särskilt brottsutsatta högriskområden för skattebrott såsom Saltsjöbaden, Östermalm och Nacka så skulle det nog Carl Johan Bauler inte skriva en krönika om att de som protesterade mot skatteverkets metoder var lättkränkta . Framförallt om skatteverkets urvalskriterier för kontrollerna var vit, välklädd, medelålders och man.

Det kan räcka enligt projekt REVA med att se utländsk ut för att bli stoppad av polisen och avkrävd legitimation. Något som inte är tillåtet enligt svensk lag, men som polisen gör ändå. Det finns ingen lag om att man måste ha id-kort på sig i Sverige. Det finns alltså ingen laglighet i polisens begäran om att man ska identifiera sig om man inte är misstänkt för något brott.

Sverige förvandlas på detta sätt genom polisens försorg till en slags polisstat, en stat där rasism driver delar av polisarbetet och vissa delar av befolkningen får finna sig i att bli stoppade och kontrollerade varhelst man är ute på gatorna. Det är helt oacceptabelt. Det är inte värdigt en rättsstat, inte värdigt en demokrati.

Carl Johan Baulers krönika har en unken trettiotalsstank över sig. Då demonstrerade den svenska överheten i Uppsala och Lund mot den sk ”judeimporten” från nazityskland. De krävde att judarna skulle direktavisas vid gränsen tillbaka till nazityskland, vilket senare infördes. De tusentals som har demonstrerat i Stockholm, Malmö och Göteborg har lärt sig av misstagen från trettiotalet. Tyvärr så kan man inte säga det om Norra Skånes krönikör.

Sen ställer Carl Johan Bauler en viktig fråga -Hur vi skall förhindra att papperslösa utnyttjas som låglönearbetare som driver ner lönerna för alla löntagare? Men lösningen på det problemet är inte utökade rasistiska trakasserier från polisen utan stärkta fackliga rättigheter.

• Byggnads driver i den pågående avtalsrörelsen kravet att huvudentreprenören för ett bygge skall garantera att alla underentreprenörer har kollektivavtal och betalar skatt. För det är längst ner i entreprenörskedjan som svartjobben och skattefifflet förekommer. Ett utmärkt krav för att försvåra svartjobb.

• Stärk fackens, skattemyndigheternas och ekopolisens möjligheter att kontrollera att kollektivavtal finns och att skatter och avgifter betalas.

• Höj straffen för de som anlitar svart arbetskraft. De är de som utnyttjar utsatta människor som skall straffas och jagas inte de utnyttjade. Döms några fina damer och höga herrar från solsidan till fängelse för att ha utnyttjat svart hemhjälp, så kommer nog många jobb snabbt att bli vita.                                                                                                                                                                &                                                                                    Det finns andra sätt att minska svartjobb och fiffel än rasistiska trakasserier från polisen. Tyvärr så förespråkar inte Carl Johan Bauler dessa utan verkar vara fast i ett tänkande från trettiotalet.

Merete Karlsen och Hans Wendel - Socialistiska Partiet

När lägger John Bauer gymnasiet ner?

John Bauer gymnasiet i Hässleholm har stora ekonomiska problem. Anledningen är att JB koncernens dåliga rykte har nått eleverna. Alla avslöjanden om få lärare, få utbildade lärare och datorspelande på lektionerna har tillslut fått eleverna att sluta söka till John Bauer gymnasierna. JB gymnasiet i Uddevalla, Mölndal, Borås och Umeå har lagts ner den senaste månaden.
Nedläggningar går till på samma sätt på alla orterna. Skolorna läggs ner när vårterminen är slut. Det innebär att ettorna och tvåorna då kommer att stå med en ofullständig utbildning. John  Bauer lägger bara ner och tar inget ansvar  för att eleverna skall få någon möjlighet att slutföra sin utbildning. De enskilda eleverna tvingas att söka nya utbildningar. Har de tur så kommer de in på samma program på en annan skola. Har de otur finns det inget likartat program i närheten och då får de börja på något annat program.
John Bauer i Hässleholm har också gigantiska ekonomiska problem. I år är det bara 20 behöriga sökande som sökt sig  till JB i höst. Det här till en skola som för några år sen hade 347 elever. Vad som gör problemet ännu större var att det också var få elever som sökte sig till JB förra läsåret, ca 40 stycken. detta innebär att de from i höst  kommer att gå ca  160- 170 elever på JB.
JB får ca 100 000 kronor per elev från kommunerna varje år för att täcka sin utbildningskostnader.  JB har tappat ca 180 elever de senaste åren vilket innebär ca 18 miljoner i minskade intäkter. 18 miljoner är stora summor för en skola. Lokalhyran minskar inte när elevantalet sjunker utan skolan måste spara på annat. Den stora kostnaden är löner till lärarna. För att få ekvationen att gå ihop så måste lärarkåren minskas drastiskt. Problemet är att eleverna skall undervisas i många ämnen så antingen måste skola låta kvarvarande lärare undervisa i ämnen som de inte är utbildade för eller införa ett stort antal deltidstjänster. Detta påverkar undervisningskvalitet och höjer personalomsättningen.
De elever som söker sig till JB i år riskera att få en undermålig utbildning som kanske inte ens kommer att få möjlighet att genomföra.
Nsk  NSK

Vi kräver jobb till alla – och anständig lön

8 februari, 2013

Ledare

Arbetslösheten har tagit ett fast grepp om Europa. I Spanien går var fjärde person arbetslös. Ungdomsarbetslösheten har nått över 50 procent. Även i Sverige har nu arbetslösheten bitit sig fast: över 8 procent totalt och för ungdomar över 20 procent. Kapitalismen har alltid haft sina konjunkturnedgångar och förvisso är den i Europa i en djup kris. Men arbetslösheten var även hög under uppgångsperioden efter finanskrisen 2008. Det finns en rad skäl till att arbetslösheten lägger sig på en hög nivå även under konjunkturuppgångar.
Teknikutvecklingen inom industrin har gjort att produktiviteten ökat enormt. Produktiviteten per arbetare har ökat med runt 5 procent per år. Samtidigt genomförs överallt ”lean production” (mager produktion), vilket innebär att allt färre ska göra allt mer. Det är inte sant att alla ”enkla jobb” försvunnit från industrin. Men istället för att till exempel anställa arbetslösa ungdomar läggs jobben på de redan anställda som sidouppgifter. Stressen ökar för dem som har jobb, arbetslösheten cementeras för dem som står utanför. Systemet med visstidsanställningar och bemanningsföretag ökar också arbetslösheten. Själva idén är ju att arbetarna ska gå mellan tillfälliga anställningar och arbetslöshet.
Men är inte arbetslösheten ett problem även för kapitalismen och dess politiska förespråkare? Bara ur några aspekter, i stort sett är den en tillgång för dem. Arbetslösheten skapar rädsla och foglighet. Se hur många fast anställda som blev uppsagda under förra finanskrisen. De som fick jobb igen accepterade att arbeta som inhyrda eller visstidsanställda. De hade upplevt arbetslösheten med de försämrade villkor som alliansregeringen dessutom hade genomfört för att öka fogligheten. Försämringarna i a-kassan och andra villkor för de arbetslösa speglar ett problem för kapitalet : kostnaden för att försörja de arbetslösa. Därav den strävan vi ser i hela Europa att driva ner nivåerna i ersättningarna. En sådan press nedåt gör dessutom de arbetslösa mer benägna att acceptera löner långt under det som förut var accepterat i samhället, bara man får ett jobb. Neddragningarna i arbetslöshetsunderstödet är alltså också en del i att sänka levnadsstandarden för hela arbetarklassen.
Extrema nyliberaler som Annie Lööf använder arbetslösheten för att föreslå försämrad anställningstrygghet och lägre löner för främst unga arbetare. Etablissemanget försöker lägga ansvaret för arbetslösheten på de arbetslösa. Folk får veta att de inte nog energiskt sökt jobb, att de inte är tillräcklig duktiga på att skriva CV:n, att de inte suttit rätt och kammat sig ordentligt vid anställningsintervjuer. Genom denna ideologiska och psykologiska krigföring mot de arbetslösa försöker etablissemanget undgå den fara som de faktiskt ser med arbetslösheten: socialt motstånd. Och det är just detta sociala motstånd som vi socialister måste verka för. Men vi måste säga den hårda sanningen: Det finns ingen lösning om vi inte vågar gå mot makthavarna, mot själva det kapitalistiska systemet.
Kapitalismen och dess politiker kommer att motsätta sig en arbetstidsförkortning. De kommer inte heller att gå med på att anställa ungdomar för enklare jobb så länge de kan tvinga de som redan har jobb att utföra dem som sidouppgifter. De kommer inte att gå med på att slopa systemet med bemanningsföretag och visstidsanställningar. Vi måste kräva att dessa förändringar genomförs i den samhällsägda sektorn. Men det räcker inte. De tunga delarna av den privata ekonomin måste också övertas av samhället om vi vill ha en ekonomi som ger alla jobb och anständiga anställnings- och arbetsvillkor.
I dagens Europa är det främlingsfientliga och rent fascistiska krafter som utnyttjar kapitalismens kris för att påstå att de har ett alternativ. Vi vet att de inte har det. Men om vänstern begränsar sig till reformförslag inom kapitalismens ramar (som inte kommer att fungera) kommer högerextremismen att framstå som den sida som har ett alternativ. Precis som på trettiotalet. Vårt alternativ är en revolutionär demokratisk socialistisk politik.
NSk NSk

Gymnasievalet har blivit ännu svårare.

Gymnasievalet har blivit ännu svårare.

Våra tonåringar har det inte lätt just nu. Dagen för val av gymnasieutbildning närmar sig med stormsteg. Valet av gymnasieutbildning är ett av de stora vägskälen här i livet. Ett fel val kan stå dem dyrt. Utöver att bestämma sig för vilken yrkeskarriär de vill påbörja så skall de också välja skola. Många skolor erbjuder samma program och skolorna gör allt för att locka eleverna till sig, Öppet hus, fyrfärgsbroschyrer i brevlådan, bioreklam, radioreklam alla möjligheter att locka elever används av gymnasieskolorna. Anledningen till skolornas desperata reklamkampanjer är att skolan får ca hundratusen kronor av kommunerna för varje elev de lyckas övertala att börja på skolan.

 Konkurrensen om eleverna har utvecklats till en kamp på liv och död de senaste åren. Om skolorna inte lyckas attrahera lika många sökande som förra året så försämras deras ekonomi. Anledningen är att förutsättningarna för skolorna har förändrats. Samtidigt som åldersgrupperna minskar så har antalet skolor ökat. Fler gymnasieskolor samtidigt som antalet elever minskar innebär att mindre pengar skall delas på fler aktörer. Detta går givetvis inte ihop. Resultatet är att vissa skolor drabbas mycket hårt. Förra året så tappade t.ex. John Bauer i Hässleholm rejält. Det gjorde även Praktiska gymnasiet och Framtidsgymnasiet i Kristianstad. Något som innebär en kraftig inkomst minskning för dessa skolor. Miljontals kronor i minskade intäkter för varje skola, vilket gör det extra svårt för de drabbade skolorna att upprätthålla en god undervisningskvalité. De andra gymnasieskolorna kom betydligt lindrigare undan. Vissa ökade lite trots det minskade elevunderlaget. Några har blivit vinnare på skolmarknaden och andra  förlorare.

Det här gör valet besvärligare för de blivande gymnasisterna. De skall inte bara välja gymnasieprogram utan måste också ta hänsyn till utbildningens kvalité och skolornas ekonomi för att göra ett optimalt gymnasieval.

Det här ställer alldeles för stora krav på ungdomarna men skolmarknadssystemet kräver det. Det är dags att avskaffa friskolereformen.

Henrik Hedman - Socialistiska partiet

Äntligen!

Nu får äntligen Urban Widmark ta ett personligt ansvar för att han har försökt sälja ut Hässleholm till Kunskapsporten AB. Till slut blev medborgarnas missnöje med en politiker som mest verkat ha arbetat för att diverse entreprenörer skall ta över kommunen. Hade entreprenörerna haft rösträtt i Hässleholm så hade nog Urban kunnat sitta kvar. Som tur är så har  vi  demokrati. Tyvärr så är risken överhängande att vi får en ny kommunstyrelseordförande som också månar mer om "entreprenörerna" än kommuninvånarna. Ny ledare, ny ledarstil men samma politik. Den nya "ledaren" kommer tyvärr att tillsättas av samma personer som tillsatte Urban Widmark. Men ett steg framåt för Hässleholm är det. Ett steg framåt som visar vad en massiv opinion kan åstadkomma.
NSK KB

Martins stora röda

Behöver du ett lästips efter att julklappsböckerna är färdiglästa? I så fall har jag ett bra sådant: Martins stora röda, skriven av något så ovanligt som en metallarbetare som i 16 år våndades under ackordsslaveriet, under förmän som gallskrek och gjorde sitt bästa för att trycka ner honom i knäppkängorna.

Genom korta och ibland längre prosastycken ger Marin Lund läsarna sin version av tillståndet i landet och världen. Men också av kampen med sin fyrtioårskris. Små underfundigt träffande texter som borgerliga läsare förmodligen avfärdar som tendensiösa och därmed ointressanta: Privatiserad välfärd? Nej tack! Jag föredrar demokratiska styrelseskick! Men eftersom Martin är konsekvent tendentiös trivdes jag med läsningen, ofta log jag igenkännande, ännu oftare skrattade jag.

Ett viktigt tema i boken är solidariteten med klassen som han kommer från och som han fortfarande, efter att ha utbildat sig till lärare, känner samhörighet med. Men hans känsla av samhörighet hindrar honom inte från att ifrågasätta tillståndet i arbetarklassen och dess företrädare. Martin lyckas dessutom med konstycket att varken idealsera eller känna skamkänslor för sitt ursprung: ”En mamma vars mamma lekte med vedträn då hon inte hade råd med dockor. En mamma som efter sjuårig folkskola blev piga åt en präst. Därefter textilarbeterska i en fabrik. Som gifte sig med en annan fabriksarbetare och skaffade en massa ungar i unga år. Det är jag glad och tacksam för. Tack morsan.”  

Trots, eller kanske tack vare den ofta förlamande tristess som Martin upplevde som fabriksarbetare på Volvo i Olofström, var åren viktiga för hans syn på livet och världen. Det var år som tillsammans med uppväxten gav honom djupa insikter om klassamhället. Som gjorde honom till feminist, antirasist och socialist. Apropå debatten om klasshat skriver Martin Lund: Men det kan väcka den starka känslan, vreden och beslutsamheten att göra slut på skiten. Och det är gott. Och rättfärdigt. Och jag är klart på!

Gay Glans(Gästbloggare)

Nyliberal tokcenter går kräftgång

11 januari, 2013

Ledare

”Centerpartiet har ju haft en nedgång som hållit på i 40 år”. Det är ordföranden i centerns idéprogramsgrupp, Per Ankersjö, som uttalar sig om partiets långa kräftgång (Dagens Eko 5/1). I riksdagsvalet 1973 fick centern 25,1 procent av rösterna, men därefter har det nästan bara barkat utför och i dagsläget ligger partiet i opinionsmätningarna och balanserar på fyraprocentsspärren. Annie Lööf som ny partiledare blev minst av allt någon vitamininjektion. Dagens centern är ett parti som desperat jagar såväl identitet som röster.
Så kom strax före jul ett utkast till ett nytt idéprogram, ”En hållbar framtid”. Centerns nuvarande program, ”Där människor får växa”, antogs 2001. Det som är slående vid en jämförelse mellan dessa två visionära anslag är vilken tyngd nyliberalt tankegods fått i det senaste utkastet. I 2001-års program beskrevs marknadsekonomin i positiva ordalag, men det var då frågan om en reglerad ”social marknadsekonomi”, nu däremot mässar man utan invändningar den fria marknadens lovsång. Där det tidigare talades om att samhällsutvecklingen grundas på fria individer i samarbete är det nu bara fria individers möjligheter att självförverkliga sig som gäller. Beskattning anses begränsa människors självbestämmande, och det heter att ”all politisk makt är ett resultat av att makt överlåtits från den enskilda människan och hennes rätt att besluta över sitt eget liv”. Begreppet ”ekohumanism”, som 2001 sades kunna sammanfatta partiets ideologi, är idag fullständigt utraderat.
Det som rönt mest medialt uppseende är dock ett antal rent tokliberala ståndpunkter, som exempelvis avskaffandet av skolplikten och rätten till månggifte. Att programgruppen bejakar fri invandring kan vid första påseende verka sympatiskt, men det är kopplat till att man förordar en häftig nedmontering av de rådande trygghetslagarna på den svenska arbetsmarknaden och har ingenting med solidaritet att göra.
Vid centerns extrastämma, i Upplands-Väsby 22-24 mars, kommer nog utkastet värsta excesser att strykas, men likväl är kursen med Annie Lööf vid rodret strikt nyliberal. Partiets gamla kärnväljare på landsbygden kan inte känna sig annat än vilsna inför denna utveckling. Det är också svårt att se hur man kan vinna gehör bland några bredare väljargrupper genom att markant positionera sig till höger om moderaterna.
Idag behövs det krafter som tar uttrycket ”hela Sverige ska leva” på allvar, inte minst är stora satsningar på landsbygdens kollektiva infrastruktur och omställningen till ett ekologiskt jordbruk en absolut nödvändighet. I den processen har dagens centerparti emellertid inte någon roll att spela.
NSK NSK