Röda Göinge

Juholt går – för S består problemen

2012-01-27T13:27:00.000+01:00

Att Håkan Juholt avgått löser naturligtvis inte socialdemokraternas problem. Den grundläggande svårigheten för partiet är att man inte har ett tillräckligt trovärdigt alternativ till moderaterna och alliansregeringen. Man ligger för nära i politiken för att kunna utmana.
I själva verket var det socialdemokraterna som öppnade för högerpolitiken i vårt land. Från 1980-talet började ökenvandringen åt höger med avregleringar, bolagiseringar, privatiseringar, nedskärningar i välfärden, ett inflationsmål som sattes före en politik för full sysselsättning och ökade klassklyftor – allt i regi av socialdemokratiska regeringar.
När socialdemokraterna gav upp sitt tidigare välfärdsbygge legitimerade man också kraven och propagandan från den politiska högern. I spåren på missnöjet skapades även en grogrund för Sverigedemokraterna. Men varför blev det så? Varför kunde inte socialdemokratin försvara vad man uppnått under efterkrigstiden?
Därför att kapitalägarna krävde ett omslag till en nyliberal inriktning på politiken. Vinsterna skulle höjas på lönernas och välfärdens bekostnad. Ytterst handlade det då – och fram till dags dato – om en tillväxtstagnerande kapitalism som inte kan eller vill ta hänsyn till människors behov. Om socialdemokraterna hade bestämt sig för att inte kapitulera så hade det krävt en oerhörd konfrontation med kapitalet och med borgerligheten.
Det steget var socialdemokratin inte beredd att ta. Det rådde heller aldrig som Göran Greider, den kanske mest välartikulerade socialdemokratiska vänsterdebattören vill påstå, någon ”dubbelmakt” under folkhemstiden. Socialdemokraterna hade redan då förvandlat arbetarrörelsen till en koloss på lerfötter, en toppstyrd byråkratmaskin som var väl inlemmad i det kapitalistiska samhället.
Folkhemsperioden var en parentes i kapitalismens utveckling. Efterkrigstiden krävde en skördetid för de breda massorna samtidigt som det kalla kriget gjorde borgarklassen kompromissvillig. Den exempellösa högkonjunkturen gav också de materiella förutsättningarna. Men redan i mitten av 1970-talet kärvade det i det kapitalistiska maskineriet och de nyliberala kraven från de rika började komma.
Den europeiska socialdemokratin har följt signalerna från den härskande klassen och ställt upp på systemskiftet. Idag har det socialdemokratiska förfallet gått än längre. Det finns inte längre någon folkrörelse som kan stå upp mot kapitalmakten. Socialdemokratins högervridning har skingrat och passiviserat gräsrötterna. Idag finns det bara ideologisk och politisk förvirring. Man kastar sig i högerträsket och sjunker tillsammans med kapitalismen.
Vi andra måste börja om från början igen och bygga upp en ny arbetarrörelse – från grunden.

NSK NSK

Ny ordförande - Gäsp.

2012-01-26T12:18:00.001+01:00

Enligt media så har den socialdemokratiska politbyrån (VU) utsett Stefan Löfven till ny partiordförande. Hans politiska kurs är sen länge välkänd. han anser arbetslösheten bekämpas bäst genom lönesänkningar, något som han visade när han skrev under krisavtalet i början av finanskrisen. Han vision om hur SAAB jobben skulle räddas var att sätta sin förhoppning till kapitalist lurendrejaren Viktor Muller. Politbyråns val av Stefan Löfven kommer inte att lösa den socialdemokratiska krisen utan endast ge den ett nytt ansikte.
Henrik
NSK NSK RM

Juholt går problemen består

2012-01-24T17:18:00.000+01:00

(s) uppbundet till högerpolitiken
Att Håkan Juholt avgår löser naturligtvis inte socialdemokraternas problem. Problemet är man inte har något egentligt alternativ till moderaterna och alliansregeringen. Man ligger för nära i politiken för att kunna utmana.
I själva verket är det ju så att det var socialdemokraterna som öppnade för högerpolitiken i vårt land. Från 80-talet började ökenvandringen åt höger med avregleringar, marknadsanpassningar, bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar, nedskärningar i välfärden, ekonomisk politik med hög arbetslöshet och ökade klassklyftor.
När socialdemokraterna gav upp sitt eget tidigare välfärdsbygge så legitimerade man också och öppnade upp för den politiska högern. Men varför blev det så? Varför kunde inte social-demokratin försvara vad man uppnått under efterkrigstiden?
Därför att kapitalägarna krävde en ny, annorlunda, en nyliberal inriktning på politiken. Vinsterna skulle höjas på lönernas och välfärdens bekostnad. Det handlar om en krisande kapitalism som inte kan eller vill ta hänsyn till människors behov. Om socialdemokraterna hade bestämt sig för att inte kapitulera så hade det krävt en oerhörd konfrontation med kapitalet och med borgerligheten.
Det steget var socialdemokratin inte beredd att ta. Det rådde aldrig, som Göran Greider tror, någon “dubbelmakt” under folkhemstiden. Socialdemokraterna hade redan då förvandlat arbetarrörelsen till en koloss på lerfötter, en toppstyrd byråkratmaskin som var väl inlemmad i det kapitalistiska samhället.
Idag har förfallet gått än längre. Det finns inte längre någon folkrörelse som kan stå upp mot kapitalmakten. Socialdemokratins högervridning har skringrat och passiviserat gräsrötterna. Idag finns bara ideologisk och politisk förvirring. Man kastar sig i högerträsket och sjunker tillsammans med kapitalismen.
Vi andra måste börja från början igen, bygga upp en ny arbetarrörelse. Från grunden.
Analyser av socialdemokratin i tidskriften Röda rummet:

Från klass till butler

Vad är socialdemokratin?

NSk NSk

NSk

Guantanamo tio år – ett makabert jubileum

2012-01-20T15:18:00.004+01:00

20 januari, 2012

Ledare

Så har världen kunnat notera ett makabert tioårsjubileum: så lång tid har det gått sedan Bushadministrationen upprättade fånglägret på Guantanamobasen på Kuba. Lägret på Guantanamo är ett ovanligt grovt exempel på hur mänskliga rättigheter sätts på undantag. Människor hålls fångna utan rättegång, utan att få veta vad de misstänks för, utan hjälp av advokater. Även barn, fjortonåringar, har suttit där. Fångar torteras, ibland systematiskt. Omvärlden har mycket begränsade möjligheter till insyn i vad som sker. Guantanamo är dessutom bara den synliga delen av ett internationellt gulagsystem som USA byggt upp efter 11 september med hemliga CIA-fängelser i olika länder. En del av dessa skräckkabinett må vara nedmonterade, men inte alla. Inom själva lägret på Guantanamo finns dolda specialförläggningar, till exempel det beryktade Camp Seven vars existens länge inte ens erkändes av amerikanska myndigheter.
Vilka är det då som sitter på Guantanamo? En del av fångarna skulle med all säkerhet kunna åtalas och dömas för allvarliga brott i civila domstolar. Men i många fall har människor förts till basen av tämligen godtyckliga anledningar – det har till exempel rapporterats om fredliga muslimska biståndsarbetare som gripits och fraktats dit för att de reste med penningsummor som var större än förväntade personliga reskassor. Andra har helt enkelt lojalt stridit för talibanerna i Afghanistan. Det är inget brott. Talibanregeringen satt vid makten i landet tills den störtades av amerikanska trupper hösten 2001. Kort tid innan dess hade talibanerna dessutom haft de bästa relationer med USA – precis som deras vänner, de styrande i Saudiarabien och Pakistan, fortsatte att ha efter 11 september.
Bushadministrationen använde energiskt bin Ladins terrordåd för att flytta gränserna för vilka folkrättsbrott USA själva skulle kunna gå iland med internationellt – och i stort sett lyckades man. Om den internationella borgerligheten haft någon skam i kroppen och protesterat med kraft hade detta inte varit möjligt. Men så har det inte blivit. Den som till äventyrs lyssnade på Sverige Radios ”P1 Morgon” häromdagen kunde i stället höra en ”debatt” om Guantanamo mellan två välkammade etablissemangsfigurer: Roland Poirier Martinsson, chef för Timbros medieinstitut, och försvarsforskaren Magnus Norell på Utrikespolitiska institutet. Båda var fulla av förståelse för att lägret finns, som Poirier Martinsson uttryckte det med sin milda stämma: ”Man grep terrorister på slagfältet. Man kunde inte släppa dem omedelbart för då skulle de antingen fortsätta strida och fortsätta försöka döda civila. Eller också skulle de hamna i fängelseceller hos främmande länders säkerhetspoliser. Man var tvungen att ta hand om dem.” Gulligare – och mer ohederligt – kan det knappast framställas.

Nationella prov och Hasslarödsskolan

2012-01-20T08:39:00.000+01:00

(Insändare i NSk)

Hasslarödskolan skall genomgå en fördjupad granskning av sin betygsättning av de nationella proven i årskurs 9. Anledningen är att de betyg som skolans lärare har satt på de nationella proven avviker kraftigt från de betyg som skolinspektionen har satt när de granskade Hasslarödsskolans rättning av de nationella proven. Det verkar som om Agneta Malm, utbildningsförvaltningens chef, håller med skolinspektionen om att det är problem med Hasslarödskolans lärares kompetens att rätta nationella proven. I alla fall om man skall döma av hennes uttalande i Norra Skåne. ” Den (granskningen) kan innebära en bra läroprocess för oss”.

Om man jämför Hasslarödskolan med de andra skolorna som också har granskats av skolinspektionen så framträder en annan bild. Skolinspektionen kom fram till en annan betygsbedömning i 40 procent av samtliga granskade prov för delprov A. 37 procent av Hasslarödsskolans rättningar underkändes. Här var faktiskt Hasslarödsskolans lärare ”bättre” än riksgenomsnittet.
När det gäller delprov C så bedömde skolinspektionens inhyrda lärare att 43 procent av alla betyg var felaktiga. Av Hasslarödskolans rättningar så underkände skolinspektionen 51 procent av proven. Ingen av de granskade skolorna fick mindre än 27 procent av sina rättningar underkända.

Men det är inte i lärarnas bristande rättningskompetens som är problemet. Visst kan man alltid strama upp rättningsprocessen på skolorna, men det kommer inte att förändra siffrorna mer än på marginalen. Det som skolinspektionen borde granska i stället för Hasslarödskolan är de nationella provens utformning. När 40 – 50 procent av alla granskade prov underkänns så handlar det inte längre om bristande kompetens hos enskilda lärare eller skolor utan ett systemfel. Att det handlar om ett systemfel ser man tydligt när man granskar skolinspektionens granskningsrapport.
Skillnaderna mellan skolinspektionens bedömning och de enskilda lärarnas bedömning ökar högre upp i skolsystemet och minst överensstämmelse finns på gymnasiet. Anledningen är att kunskaperna som skall bedömas blir komplexare och att tolkningsutrymmet ökar. I de lägre årskurserna, årskurs 3 och 5, överensstämmer skolinspektionens bedömning nästan till hundra procent med de betyg som den rättande läraren har satt. Inte så konstigt när det inte är så svårt att rätta en mattematikuppgift i årskurs tre. Att det däremot skiljer sig åt i bedömningen av en uppsats på högstadiet eller gymnasiet är inte konstigare än att två litteraturkritiker kan ha helt olika uppfattningar om en novell. Bedömningsinstrumentet nationella prov fungerar helt enkelt inte för att bedöma komplexa tolkningsbara kunskaper. Det är ingen slump att det inte förkommer nationella prov på högskolenivå.
Istället för att skuldbelägga lärarkåren och skolan med en inspektion så borde skolinspektionen ta och granska de nationella provens utformning istället. Det är där problemet ligger inte på Hasslarödsskolan.

Henrik Hedman - gymnasielärare
Norran

Kapitalismens slut

2011-12-28T14:07:00.001+01:00

23 december, 2011

Ledare

Året går mot sitt slut, liksom kapitalismens korta klang- och jubeltid. Borta är sedan länge den nyliberala triumfalismen efter Murens fall och Sovjetunionens upplösning med vad som kallades ”historien slut”, en evighet bort. Massarbetslöshet och nyfattigdom, raserade välfärdssystem och förhoppningar är idag vardag från Aten till Detroit, från Riga till Reykjavik.
Finanskrascher, skuldberg och valutakriser får även kapitalismens trognaste att darra på manschetten. Finns det alls någon framtid för kapitalismen, frågar sig borgerlighetens think tanks. Oroliga av de folkliga röster som både från Syd och i metropolernas hjärta ifrågasätter den världsordning som berikar en bråkdel, på de 99 procentens bekostnad. ”Kapitalismen närmar sig slutet”, skriver inte bara den svenska socialdemokratins anrika Tiden. Insikten om att den nuvarande ordningen befinner sig i en återvändsgränd sprider sig från världens Tahrirtorg upp i departement och styrelserum.
När växande miljontal av unga utbildade människor inte ens får tillfällighetsjobb, när ekonomisk tillväxt bara kan ske på välfärdens bekostnad och produktion övergår till destruktion – då har, med gamle Marx’ ord, de kapitalistiska ”produktionsförhållandena” blivit för trånga för ”produktivkrafterna”. Den privatkapitalistiska vinstjakten kolliderar med människornas kunnande och förmåga – med djupa kriser som följd. Kriser som kan förebåda slutet.
Men slut är relativa – och har sällan något att göra med sagornas ”slutet gott, allting gott.”
Den så kallade laissez-faire (låt gå) – kapitalismens slut på 1870-talet förebådade monopolens, trusternas och imperialismens blodiga epok med första världskrigets ragnarök. Mellankrigstidens heta börskapitalism slutade i kraschen på Wall Street, 30-talsdepressionen och det nya världskriget. Den reglerade välfärdskapitalismens gyllene efterkrigstid nådde vägs ände under 1980-talet men gavs konstgjord kreditandning fram till 2000-talets finanskollapser.
Kapitalismens tidigare slut tog en ände med förskräckelse – och ofantliga offer. Så måste det inte bli. Om tillräckligt många människor förenar sina insikter – och sin förmåga att skapa ett mänskligt samhälle bortom kapitalismens vinsttyranni, byggt på samarbete, ansvar och jämlika villkor. I viss mening är insatserna denna gång långt större än tidigare. Den globaliserade världsekonomin har flätat samman människors aktiviteter, teknologier och försörjningssystem tätare. Klimat- och överlevnadsfrågorna påverkar alla. Fallet kan bli djupare – och fler drabbas.
Men det betyder också att fler människor är beroende av varandra, samverkar – och inser att vi delar varandras öde. Häri ligger en reservoar av möjligheter att låta kapitalismens slut öppna vägen, inte för barbariet utan för den mänskliga historiens verkliga början.

Flygbladsutdelning

2011-12-03T13:26:00.001+01:00

Vi hade tänk ställa oss och dela ut "Dödskolelistant" utanför kulturhuset där friskolemässan pågick. Men pågrund av att det var så lite elever där så avstod vi. Vi gick och delade ut ett annat flygblad utanför gallerian istället. Ett flygblad som handlade om den kommunala budgeten i stället. Alltid lika trevligt att träffa folk - även om det regnade ganska mycket.
Henrik

De rika kan skatta sig lyckliga

2011-11-25T18:39:00.001+01:00

25 november, 2011

Ledare

De två senaste decennierna har skatterna i Sverige sänkts med hundratals miljarder kronor. År 1990 låg det totala skatteuttaget på 55,7 procent av BNP, tjugo år senare hade det sjunkit till 45,8 procent. År 2010 låg BNP på 3308 miljarder kronor, vilket betyder att vi då haft 327 miljarder mer att röra oss med till offentliga utgifter om skatteuttaget legat kvar på 1990-års nivå. Som jämförelse budgeterar regeringen inför nästa år med 70,5 miljarder för posten arbetsmarknad/arbetsliv och med 85 miljarder i allmänna bidrag till kommunerna, sammantaget inte ens hälften av de bortskurna miljarderna. Att denna nedrustning inte lett till värre konsekvenser än det gjort beror på att Sverige som nation är så mycket rikare idag än för tjugo år sedan, då BNP/capita låg på drygt 250 000 kronor mot drygt 350 000 i nuläget.
Under efterkrigsperioden 1945-1980 byggdes den offentliga sektorn ut i rask takt, samtidigt som de sociala klyftorna drogs ihop och Sverige utvecklades till det kanske mest jämlika kapitalistiska samhälle som någonsin funnits. Trots dessa framsteg bestod dock två basala problem:
Dels att kapitalismen och borgarklassens makt inte på något grundläggande sätt rubbades. Utbyggnaden av den sociala välfärden ägde rum parallellt med att Wallenbergimperiet och de övriga rika kapitalistfamiljerna växte och frodades. När tillväxten på 1970-talet mattades av efter de tidigare rekordåren hade den maktpotenta svenska borgarklassen möjlighet att gå till motoffensiv. Utvecklingen de senaste decennierna – med skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar – talar också sitt tydliga språk om hur väl man lyckats med denna offensiv.
Det andra problemet var att arbetsorganisationerna i den offentliga sektorn i mångt och mycket byggdes upp på samma hierarkiska sätt som i det privata näringslivet. Trots att en sektor skapades som bröt med marknadslogiken togs inte det naturliga nästa steget. Om de anställda istället hade fått verklig makt och bestämmanderätt hade man troligtvis på ett helt annat sätt haft kraft och intressegemenskap till att göra motstånd när de nyliberala vindarna svepte fram.
Idag ser vi bland annat effekterna av nyliberalismens framfart i form av de aktuella skandalerna i den privata vårdsfären. Det är hög tid att resa ett starkt och brett motstånd mot skattesänkningarna och profithärjningarna i den sociala välfärden. Skatteuttaget måste generellt bli högre och mer progressivt. All vård, skola och omsorg bör drivas i offentlig regi. Att kasta ut månglarna ur templet är en precis lika akut uppgift idag som under Jesu tid.

Uppgivenhetens politik

2011-11-22T06:56:00.001+01:00

Socialdemokraterna ochvänsterpartiet vill höja kommunalskatten med 38öre, utöver det så villvänsterpartiet höja regionskatten med 70 öre. Helt klart behöver vård, skolaoch omsorg extra resurser. Problemet med att höja kommunal och landstingskattenär att det är den skatt som drabbar låginkomsttagare och löntagare hårdast. Detverkar som om de gamla arbetarpartierna (s,v) har glömt vad de brukar sjunga påsina kongresser.

Både stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
(Internationalen –fjärde versen)

Socialdemokraternas ochvänsterpartiets skattepolitik drabbar låginkomsttagare hårdast.

Direktörs bonusar, fetapensionsavtal och rövarbankernas vinster drabbas inte av höjd kommunalskatt. Derika kommer undan och de fattiga får betala hela kalaset.

Hade socialdemokraterna ochvänsterpartiet varit kämpande arbetarpartiet så hade de för länge sen dragitigång politiska kampanjer mot alliansregeringens utsvältning av kommuner ochlandsting. Mobiliserat fackföreningsrörelsen, anordnat demonstrationer, startatnamninsamlingar för att tvinga alliansen att beskatta de rika och satsa påvården. Men för de orkeslösa och förbrukade gamla arbetarpartierna återstår ingetannat perspektiv än att pungslå låginkomsttagarna i ett försök att räddavälfärden. Sverige behöver ett nytt arbetarparti om vi skall rädda välfärdenoch få ett rättvist skattesystem.

Ett skattesystem enligt dengamla principen -Åt var och en efter behov – av var och en efter förmåga,räddar både välfärden och låginkomsttagarnas magra plånböcker. Men för att detskall bli verklighet krävs kamp. Något som de gamla uppgivenhetspartierna intekommer att dra igång – vi får göra det själva. Kan Egyptierna och Grekerna såkan vi!!!

Nsk KB
NSK

Fredliga protester skrämmer den amerikanska eliten

2011-11-20T09:29:00.001+01:00

Nu har den härskande klassen i USA bestämt sig - OWS skall krossas med övermakt. Undrar hur den här konfrontationen hade slutat om den inte hade filmats.

Purk är purken – igen

2011-11-17T21:23:00.001+01:00

( Insändare i norra Skåne)

Istället för att glädjas åt att Kristallnattsmanifestationen till minne av förintelsens offer, var större i år än på mångaår. Istället för att glädjas över att ungdomarna har börjat sluta upp ochmanifestera mot rasism, våld och främlingsfientlighet. Skriver Lars-Åke Purk(v) en lång insändare och gnäller över att ungdomarna inte gick i raka led!Inte nog med det, han antyder även att deras engagemang motfrämlingsfientlighet och rasism inte är äkta. Däremot så verkar han inte hanågra problem att manifestera tillsammans med hycklande sverigedemokrater. Förmin del så hoppas jag att det kommer många fler glada ungdomar nästa år – ävenom det innebär att vissa äldre herrar stannar hemma.

Henrik Hedman – Socialistiska Partiet

Informationsutdelning

2011-11-17T20:20:00.001+01:00

I kväll så har vi delat årets ”Dödskolelista” utanför John Bauers öppna hus i Hässleholm. Som vanligt så blir eleverna som funderar på sitt programval – glada. Glada därför de får objektiv information om de olika skolornas kvalité och det möjliggör ett mer övertänk skolval.. Det finns ett stort behov av objektiv information – skolvalet har blivit svåröverskådlig för många elever.
Vi valde John Bauer eftersom de är precis som Carema bara intresserad av att göra vinst. För varje krona de tar ut i vinst blir det en krona mindre till eleverna.

Förstärkt hot mot Iran

2011-11-17T15:58:00.001+01:00

17 november, 2011

Ledare

Så har återigen IAEA kommit med en rapport om Irans kärnkraftsprogram. Den kommer i en helt ny situation. Den arabiska våren har satt sina spår i Mellanöstern. Den påbörjade demokratiseringen av den arabiska omgivningen har också börjat att underminera Israels ställning i regionen. Det är därför inte konstigt att just Israel understryker behovet av en militär aktion mot Iran. Det är mot den bakgrunden man ska se den nya rapporten från IAEA, FN:s kärnkraftsorgan. Rapporten tillför inte mycket nytt till vad parterna och omvärlden redan vet i frågan. Det finns inga påtagliga bevis för att Iran avlett atommaterial i ”militär riktning” eller anrikat uran över tillåten gräns. Den amerikanske juristen Daniel Joyner har gått igenom rapporten och konstaterar: ”Eftersom det i den nya IAEA-rapporten inte presenteras några bevis för att Iran fysiskt producerat någon nukleär avfyringsmekanism, eller någon ingående komponent, drar man slutsatsen att generaldirektörens farhågor, som de uttrycks i rapporten, inte kan grunda sig på något avtalsbrott från Irans sida.”
Det saknas med andra ord legal grund för repressalier mot Iran. Men det kompenserar rapporten genom att i hög grad politisera frågan. Det fyller två huvudsakliga syften. Dels vill man med ”nya fakta” oskadliggöra den rapport som USA:s samlade underrättelsetjänster levererade 2007 där man klargjorde att Iran upphörde med sitt kärnvapenprogram 2003. Dels är rapporten en eftergift till USA, Israel och EU som alla brottas med den nya utvecklingen i Mellanöstern och letar efter avledande manövrer.
Internationella media har naturligtvis köpt budskapet. Nu är det verkligen dags att ta till hårdhandskarna mot Iran. Alla de röster som 2003 kraxade sig hesa om Saddam Husseins ”massförstörelsevapen” har återigen slagit på autopiloten. Ingen del av den folkliga oppositionen i Iran efterlyser dock skärpta sanktioner, och än mindre krig.
Problemet är att medan media tittar med tubkikaren på Irans ”kärnvapenprogram”, så sysselsätter sig de stora krigshökarna med The Big Picture: hur man ska åstadkomma ”regimförändring” i Iran. Och på den nivån kan det bli livsfarligt att ladda med för mycket krut. Även om många bedömer ett anfall mot Iran som osannolikt kan ett krigshot få ett eget liv och bli en självuppfyllande profetia. Vi socialister vill också att regimen i Iran störtas, men inte genom bombkrig och skärpta sanktioner som drabbar befolkningen mer än mullorna, utan genom att de folkliga krafterna välter det reaktionära styret över ända.

Betygsättning och nationella prov

2011-11-15T10:52:00.001+01:00

Alltid lika intressant att ta del av de årliga larmrapporternaöver betygsättningen av de nationella proven. Lärare kan inte bedöma prov påett likvärdigt sätt, de behöver mer utbildning är oftast slutsatsen Att detskiljer sig vid omrättningar är kanske inte så förvånande – på samma sätt somatt olika domstolar kan komma fram till olika bedömningar. Det är mer än enperson som först har fällts i tingsrätten men sedan blivit friad i hovrätten. Ialla bedömningssituationer så finns det givetvis ett utrymme för tolkningar och”bevisvärdering”.

När man läser skolinspektionens rapport så framträder ettganska tydligt mönster. Skillnaderna i bedömning ökar högre upp i skolsystemet.I de nationella proven i årskurs tre och fem så är skillnaderna mellanrättanden lärare och skolinspektionen försumbara. Skillnaderna i bedömningen avde nationella proven i årskurs nio och på gymnasiet är betydligt större. Ett annatmarkant mönster är att det är i ämnet svenska som bedömningar går kraftigastisär. Matematik- och engelska proven uppvisar betydligt mindre skillnader. Andrasaker som framkommer är den stora skillnaden i bedömning mellan de nationellaproven i engelska B och engelska C på högstadiet. Sak samma för delproven iengelska, ”listening” och ”writing”. Skillnader som knappast kan förklaras avatt lärarna inte kan bedöma. De är ofta samma lärare som bedömer ”listening”och writing. Svårt att tro att de totalt har tappat förmågan att bedöma frånett prov till ett annat.

När man studerar resultaten så blir skolinspektionensuttalande om att de inte kan bedöma om skolinspektionens rättning var korrekteller om den första lärarens bedömning var korrekt, förståelig. Mycket pekar påatt det är provens konstruktion och det som skall bedömas som gör attbedömningarna blir olika. Desto mer komplexa kunskaper som proven är satta attmäta – desto sämre likvärdighet. Ju mer komplexa kunskaper som skall mätasdesto svårare att skriva tydliga rättningsmallar.

Det kanske är dags att överge den politiska övertron på attdet går att kontrollera fram likvärdighet med hjälp av nationella prov, i allafall i de högre årskurserna. Universitets och högskolesektorn har inganationella prov. De har insett att komplexa kunskaper inte kan mätas på ettlikvärdigt sätt genom centrala prov. Kanske dags för att våra skolpolitiker börja fundera på att omdet nog inte också gäller för gymnasiet och högstadiet och i stället börjautveckla andra instrument för att garantera likvärdigheten.

Nsk sydsvenskan dn kb SVD SVD
'
Skolinspektionen

Lördag utanför bolaget

2011-11-12T15:37:00.001+01:00

I ett riktigt trevligt höstväder delade vi i dag ut ett flygblad om bankerna girighet utanför gallerian. Titeln på flygbladet var "Om människor rånar banken så får de fängelse - om banken rånar människorna så får de bonus". Vi fick många trevliga uppmuntrande kommentarer och ett flygbladet gick år som smör i solsken. Helt klart är många i dag förbannade på hur bankerna rånar sina kunder för att maximera vinsten.
Henrik

ÖPPET MÖTE

2011-11-09T18:22:00.003+01:00

2011-11-03T19:20:00.001+01:00

En historielärares bryderi.

2011-11-03T10:50:00.000+01:00

(Insändare i dagens Norra Skåne)

Traditionellt så har det ”demokratiska genombrottet” ellerrösträttskampen i början av 1900 – talet varit ett centralt moment i historieundervisningen.Traditionellt fram till dagens datum så har rösträttskampen skildrats som enkamp mellan olika grupper. På ena sidan stod liberaler, socialdemokrater ochfackföreningsrörelsen som alla bedrev ett intensivt opinionsarbete för allmän ochlika rösträtt. Däremot så var allmänna valmansförbundet, som de nya moderaternahette i början av 1900 talet, starka motståndare till allmän och lika rösträtt.

Men nu har vi fått statsministerord på att allmänna valmansförbundet(nya moderaterna) också jobbade hårt för att införa demokrati i Sverige. Denhär nya historieskrivningen ställer till det för mig som historielärare. Förvad skall jag nu svara eleverna när det frågar: om den stora majoriteten av riksdagsledamöternalångt före 1921 ville ha allmän och lika rösträtt – varför infördes då inteallmän och lika rösträtt tidigare? Här blir det lite svårt för en lojal historieläraresom inte vill kalla Sveriges statsminister en lögnare. Vet inte riktigt hur jagskall hantera den här situationen. Men jag hoppas att de moderata politikerna iBUN, Johan Berglund och Jonathan R Jönsson läser den här insändaren ochåterkommer med en lösning på mitt dilemma.

Får jag inget svar återstår det nog inget annat än att jagfår börja använda det moderata partiprogrammet som underlag i en spännandekällkritisk övning.

Henrik Hedman – Lärare i historia på Jacobsskolan.

Den socialdemokratiska vänsterns tragedi

2011-10-28T21:15:00.001+02:00

28 oktober, 2011

Ledare

Han kom som ett, ja inte direkt yrväder, men i alla fall en sympatisk vårvind, och bar kanske inte heller ett höganäskrus i svångrem runt halsen, men en trevlig mustasch hade han, och ur munnen kom ord som faktiskt lät som vänster.
Vår blev till höst och Carlsson – eller hette han Juholt? – visade sig vara mer girig än sympatisk. Vänsterretoriken visade sig vara en tunn slöja som nödtorftigt dolde ytterligare en högersväng och den där mustaschen, luktar inte den lite klister?
Juholt valdes till ordförande för (s) som vänsterns kandidat. Så när det, som om det inte gällt en socialdemokratisk toppolitiker i Västertorp utan en ensamstående förälder i samma område kallats bedrägeri och gett några månaders fängelse, avslöjades drog samma vänster ut till hans försvar.
Och vänstern – utåt företrädda av Göran Greider och Daniel Suhonen – vann! Igen!
Två vänstersegrar på kort tid i Sveriges näst största parti, det måste få tydliga politiska konsekvenser? Verkligen! Äntligen har vi ett arbetarparti som bara står en liten bit längre till höger än det gjorde för ett år sedan, när Mona Sahlin styrde det för partihögern! Dessutom med en ledare som för alltid kommer att vara Håkan Tjuvholt med svenska folket! Tack, kamrater!
Det som verkligen avslöjades under Juholtskrisen var inte partiledarens vandel. Hederliga människor kan inte klättra till toppen av benhårda byråkratier, som den socialdemokratiska. Det som verkligen avslöjades var den socialdemokratiska vänsterns tragedi.
Strider om att erövra positioner i byråkratier, det som i socialdemokraterna och SSU brukar kallas Rosornas Krig, är ingenting annat än strider om att erövra positioner i byråkratier. De kan föras under olika flagg, till exempel politisk, men segrar innebär att positioner erövras, inte att politiken förändras. Positioner som erövrats försvaras bäst genom att man ser till att ha så många mäktiga vänner och så få mäktiga fiender som möjligt.
Politiken förskjuts åt vänster när de maktlösa får mer makt på de mäktigas bekostnad. Det är dåligt för den som tänkt behålla sin plats på toppen – och för hans vänner.
För att vrida politiken åt vänster krävs att de maktlösa organiserar sig i kamp mot de mäktiga. Om den socialdemokratiska vänstern skulle bidra till det skulle byråkratin sparka ut den kvickare än någon hinner säga ”tendensfrihet”.
Därför har de dömt sig själva att agera döda reliker, ibland utnyttjade som vänsteralibin, och enstaka gånger – som när bedragar-Håkan ville sparka ut förskingrar-Mona från huset på Sveavägen förra året – inplockade i finrummet, tillskrivna rollen som nyttiga idioter i en motbjudande tragedi värdig en penna som Strindbergs.

2011-10-26T19:36:00.000+02:00

Marknaden dumpar betygen

2011-10-24T17:04:00.000+02:00

Hur har friskolereformen påverkat betygen? Att det fria skolvalet och friskoleetableringarna har påverkat skolorna på många sätt är allmänt känt: arbetssituationen för lärarna, skolornas ekonomi, var skolorna lägger sina resurser o.s.v. Men påverkas betygen av den expansion som skett av utbildningsutbudet när skolan marknadsutsattes?

Jag har undersökt hur antagningspoängen till gymnasierna i Hässleholm, Kristianstad och Malmö har förändrats de senaste åren. Har utgått från respektive antagningsenhets redovisning av ”Meritvärden vid slutgiltig antagning” som publiceras och läggs upp på nätet. Alla program på friskolorna och de kommunala gymnasierna i kommunerna har räknats och sedan har jag delat upp programmen i de som kräver mindre än 160 meritpoäng som lägsta meritvärde för att antas och de som kräver 160 eller mer som lägsta meritpoäng. Därefter har jag jämfört hur resultatet har utvecklats över tid.

Vad den sist antagne eleven behövde förra året är intressant, därför det är det meritvärde som är måttstocken som högstadieeleverna utgår från när de bedömer vad de behöver uppnå för att antas till önskat gymnasieprogram. Förra årets lägsta meritvärde är den signal som systemet sänder ut till eleverna. Uppnår du lite mer än förra årets lägsta meritvärde så kan du vara rimligt säker på att antas är budskapet.

Förändring i utbudet av gymnasieprogram

I Hässleholm fanns det sammanlagt 22 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 24 stycken.

I Kristianstad fanns det sammanlagt 46 gymnasieprogram läsåret 08/09. Läsåret 11/12 hade det ökat till 54 stycken.

I Malmö fanns det sammanlagt 72 gymnasieprogram läsåret 06/07. Läsåret 11/12 hade det ökat till 179 stycken.

Utbudet av gymnasieprogram har ökat i alla tre städerna. Inom kommunen Hässleholm har ökningen av gymnasieprogram varit måttligt men för eleverna i Hässleholm har utbudet ändå ökat kraftigt i och med att fler och fler elever söker sig till bland annat Kristianstad. Gymnasieutbudet i Kristianstad påverkar elevernas valmöjligheter i hela närområdet.

Förändring av antagningskraven till gymnasieskolan

På 25 procent av gymnasieprogrammen i Hässleholm läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till drygt 70 procent av alla program.

På 65 procent av gymnasieprogrammen i Kristianstad läsåret 08/09 så krävdes det mindre än 160 meritpoäng för att antas. Läsåret 11/12 hade antalet program som det räckte med mindre än 160 meritpoäng ökat till 78 procent av alla program.

I Malmö så var kraven lägre än 160 meritpoäng för att antas till 26 procent av programmen läsåret 06/07. Läsåret 11/12 så var antagningskravet på 78 procenten av programmen lägre än 160 poäng.

Siffrorna visar att antagningskraven för att komma in på ett gymnasieprogram har sjunkit dramatiskt. I alla tre kommunerna så kommer eleverna in på majoriteten av programmen med mindre än G i snitt.

Gemensamt för alla tre kommunerna är att utbudet av gymnasieprogram har ökat och att antagningskraven har sjunkit.

Vad som inte syns i den här redovisningen är att antalet program som inte fyller sina platser också har ökat kraftigt. På dessa program räcker det i praktiken med godkänt i svenska, engelska och matematik, 30 poäng.

Allt detta är nog inte är en skånsk utan en svensk trend. I Stockholm läsåret 11/12 så var antagningskravet mindre än 160 meritpoäng på drygt 1100 av totalt drygt 1500 sökbara program.

Om det stämmer att vi har betygsinflation i Sverige så är fallet ännu kraftigare. Det bör tilläggas att jag endast har räknat antalet program utan att ta hänsyn till att vissa program antar relativt få elever och andra betydligt fler. Men att ta med storleken i undersökningen skulle med största sannolikhet inte förändra trenden mot kraftigt sänkta antagningskrav. Eventuellt så skulle det påverka rasets storlek men inte riktningen.

Förklaring

Jag menar att utbudet av gymnasieprogram också påverkar antagningskraven. Det ökade utbudet minskar konkurrensen om platserna vilket medför att det lägsta meritvärdet för antagning sjunker. Som på alla andra marknader så sjunker priset när utbudet ökar. Blir konkurrensen riktigt hård så kommer priset/betygskraven att drivas ner ända till behörighetskravet.

Marknadslogiken håller helt enkelt på att dumpa betygen som urvalsinstrument till gymnasiet.

Problemet är att betygen inte bara är en ”valuta” som man köper sig en gymnasieplats med. Betygen är också ett mått på kunskap som eleven har förvärvat. Kommer eleverna att vara intresserade av att skaffa sig en rejäl ”valutareserv” när priset på gymnasieprogrammen hela tiden sjunker? Varför skall eleverna anstränga sig för att skaffa höga betyg när det räcker med låga för att antas?

Man kan i och för sig se det som positivt att alla elever kommer in på önskat program. Men vilka konsekvenser får det för grundskolan? En betygsfri skola kan knappast fungera som dagens grundskola. Risken med marknadsdumpningen av betygen är att vi går mot en utbildningskatastrof den dagen det går upp för eleverna hur låga antagningskraven till gymnasiet verkligen är. Marknaden håller nu på att dumpa betygen och vi är på väg mot en kravlös liberal flumskola. Fortsätter friskoleetableringarna kommer snart betyg att vara fullständigt onödiga i grundskolan.

Det skulle i och för sig vara intressant att diskutera om införandet av en betygsfri skola skulle kunna lösa en del problem som finns i den svenska skolan. Men skall vi införa en betygsfri skola så skall det vara efter ett politiskt beslut, och inte som en oavsiktlig konsekvens av ett skolpolitiskt felslut – friskolereformen.

Henrik

Tyrannens fall är inte revolutionens slut utan dess inledning.

2011-10-22T18:33:00.002+02:00

Revolutioner skonar ogärna despoter. Från Ludvig XVI och den siste ryske tsaren till Mussolini och Khadaffi är tyrannens blodiga slut inskrivet i själva upprorsdramat. Det folkliga jublet över despotens död – i franska giljotinen eller på ett lastbilsflak i Sirte – kanaliserar åratal av undertryckt vrede, förtvivlan och längtan efter upprättelse. En längtan revolutionärer och undertryckta världen över delar.

Att begråta tyranner får andra göra.

När däremot den nuvarande världsordningens ledare – från Obama, Cameron och Sarkozy till vår egen lille Bildt och Reinfeldt – deltar i jublet ångar hyckleriet. Samma krafter som nyss välkomnade Khadaffi i gemenskapen och ojar sig om mänskliga rättigheter så snart ett hår kröks på någon oljeoligark, har inga folkliga revolutioner i sikte. Deras applåder till ljudet av NATO-bombardemang syftar till att vinna kontroll över utvecklingen, säkra Libyens oljetillgångar och avväpna de rebeller som kan hota Västs intressen.

Tyrannens fall är inte revolutionens slut utan dess inledning.

Nu vidtar kampen för att återuppbygga det libyska samhället på folklig demokratisk och solidarisk grund mot både det gamla förtryckarsystemet och imperialistiskt inflytande.
Det libyska folket ska själva besluta över sin framtid och sitt samhälle. Alla NATO-insatser måste omedelbart avbrytas och stormakternas militära närvaro upphöra.
Det hycklande jublet från västledarna kan snart fastna i halsen när förtryckare på betydligt närmare håll släpas ut ur sina hålor – eller elfenbenstorn!

Socialistiska Partiet
Verkställande utskottet 22 oktober

2011-10-19T20:22:00.001+02:00

Ny verksamhet i Hästberga:)

2011-10-16T23:42:00.001+02:00

Vi vann!!!

2011-10-14T08:50:00.003+02:00

Bun har beslutat att industriprogrammet och hantverksprogrammet - finsnickeri skall få öppna igen 2013. Detta visar att kamp lönar sig utan politikeruppvaktningar, mail, insändare osv från Jacobsskolan personal hade troligtvis inte programmen startat upp igen.
Vi går stärkta ur den här kampen. Nu vet vi att vi kan påverka politikerna, nu vet vi hur man gör och det vet politikerna också att vi vet. Politikerna kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de försöker göra något med Jacobsskolan nästa gång

Privatisering eller trygghet?

2011-10-14T06:41:00.001+02:00

(Insändare i dagens Norra Skåne)

Den styrande ”snålbudgetalliansen” har beslutat att införa sk valfrihet inom omsorgen. Valfrihet är endast ett annat namn för privatisering. Detta gör man inte av omtanke om vårdtagarna – de gamla och sjuka. Det man vill öppna för är möjligheten att göra vinst på omsorgsförvaltningens redan magra budget. En budget som idag inte på långa vägar räcker till behoven. En budget som tvingar föreståndarna att spara in på allt som det kan sparas på. Det var ingen illvilja som låg bakom besluten att dra in på kaffet eller att inte erbjuda påskmat med sill och ägg till omsorgstagarna för ett tag sen. Det var den ynkliga budgeten som tvingade föreståndarna att prioritera bort dessa små guldkanter.

Nu vill ”snålbudgetalliansen” öppna för att privata aktörer skall kunna göra vinst på de sjukas och gamla behov. Problemet är att det inte blir billigare utan dyrare. För vid en privatisering (valfrihetsreform) skall samma budget också räcka till en rejäl vinst. Utan vinst finns det ingen anledning för en privat entreprenör att starta ett vårdföretag. Varje krona som går till vinst är en krona som istället borde användas till högre personaltäthet, aktivteter eller bättre mat.

”Snålbudgetalliansen” har valt att satsa omsorgsförvaltningens magra budget på att ge vinstmöjligheter till privata vårdbolag istället för att höja kvalitén inom omsorgen. Tyvärr så har vi ett styre i kommunen som anser att skattepengarna som går till omsorgsnämnden framförallt skall användas till att gynna diverse privata vårdprofitörer istället för omsorgstagarna.

Vi i Socialistiska Partiet vill istället återkommunalisera vården och omsorgen. Det blir både billigare och bättre för vårdtagarna och skattebetalarna. Det är dags att vi hässleholmare som värnar en kvalitativ gemensam välfärd börjar protestera mot snålbudgetalliansen utförsäljningar av vår gemensamma välfärd. Det räcker inte med att rösta emot privatiseringsförslagen i kommunalfullmäktige utan skall nedrivandet av välfärden stoppas måste vi gå ut på gator och torg och protestera. Kan Egyptierna störta en brutal diktator borde vi kunna stoppa snålbudgetalliansen nedrustning av vår gemensamma välfärd!

Henrik Hedman Socialistiska Partiet

Det blir en lång kris för (s)

2011-10-12T18:18:00.003+02:00

Ser vi slutet på en sammanhållen socialdemokrati? Partidiciplinen inom socialdemokratin har av tradition varit stark. Men nu får vi inför öppen ridå se hur olika fraktioner inom partiet läcker uppgifter till pressen för att ge igen för gammal ost och positionera sig inför den kommande kampen om ledningen inom sossarna. Gamla höger socialdemokrater runt Juholt går ut i pressen och hoppar på Juholt. Kommunalråd från Göran Persson gamla hemkommun Katrineholm kräver hans avgång. Skulle inte förvåna mig om kommunalrådet ringde Göran Persson innan det utspelet. Till och med hans närmsta assistent fixar inte att hålla mun. Stig Malm LO;s fd ordförande för också fram kritik. Aftonbladet verkar bedriva en kampanj för att avsätta Juholt. De enda som verkar hålla käften är vänstersossar som Göran Greider och Daniel Suhonen som hyllade Juholt direkt efter kongressen. Snacka om felbedömning.

Hur än soppan kring Juholt slutar - så är det svårt att se hur partiet skall kunna enas med så många stridande falanger. Eller kanske kotterier är ett bättre ord. De politiska skillnaderna mellan grupperingarna är inte direkt avgrundsdjup. Den stora vinnaren av det här kommer att bli kvällspressen som kommer att överösas med internt partiskavller i framtiden. Lägg ner skiten - vi har tillräckligt med högerpartier i Sverige!

Nsk Nsk

Dags att satsa på något annat

2011-10-11T19:43:00.003+02:00

Nu när Håkan Juholt har visat sig vara en högersosse som mest verkar vara intresserad av att sko sig själv är det dags att satsa på något nytt, annorlunda och fräscht. Tillit till borgarna eller sosse varianten med borgerlig light politik lär inte lösa de problem vi står inför. Bägge de s.k. huvudalternativen i svensk politik verkar mest intresserade av att stödja den övre medelklassen i storstäderna.
Det är dags att börja bygga ett nytt huvudalternativ, att låta oss inspireras av den arabiska våren, att låta oss inspireras av Occupy Wall Street. Nu verkar upprorsfanan vara på väg till Sverige. I Sverige planeras för tillfället protester i Göteborg, Norrköping och Stockholm. Låt oss hoppas att de utvecklas till kraftfulla protester mot de senaste decenniernas högerpolitik

Nsk

Hej då Juholt

2011-10-11T17:08:00.004+02:00

Vare sig Håkan Juholt stannar kvar som partiordförande för socialdemokraterna eller inte så är han förbrukad. Vem skulle vilja lägga en röst på Juholt? Chansen att den här affären kommer att glömmas bort är lika med noll. Bedrägeri misstankarna blir bara starkare och starkare. Senast är det Juholts egen assistent som påstår att Juholt hade blivit informerad om reglerna. Oberoende om han har blivit informerad eller inte så är det hans f-baskade skyldighet att själv ta reda på vilka regler som gäller.
Verkar som om socialdemokraterna kommer att få två rekord. Det första att inneha regeringsmakten under längst tid. Det andra att ha Sveriges kortvarigaste partiordförande. Om högersossen Juholt var det bästa alternativet till partiordförande så har nog socialdemokraterna en besvärlig nyrekryteringsprocess framför sig

Ilska i USA

2011-10-07T21:19:00.000+02:00

Så sant!

2011-10-06T16:20:00.001+02:00

Skådeskola

2011-09-30T07:57:00.002+02:00

( insändare i dagens Norra Skåne och Lokaltidningen)

Barn och Utbildningsnämndens majoritet (mp,kd,c,fp,m,fv) har beslutat att bygga om Jacobsskolan, 26 miljoner skall läggas på att ge industri-, fordons- och hotell och restaurangprogrammet ändamålsenliga lokaler. Något som verkligen behövs och elever och personal kommer nu förhoppningsvis att få mer lättarbetade lokaler.

Men det verkar som om BUN-majoriteten inte är riktigt uppdaterade på sina egna tidigare beslut. BUN majoriteten lägger ett antal av dessa 26 miljoner på ombyggnad av industriprogrammet. Problemet är att BUN tidigare har beslutat att inga elever skall antas till industriprogrammet. BUN-majoriteten har med andra ord beslutat att använda våra skattepengar till att bygga upp ett program som inga gymnasieelever skall antas till!

”Skådebröd” har vi hört talas om – men det här är första gången som ”skådeskola” dyker upp i svenska språket..

Majoriteten har tidigare talat sig varm för att satsa på yrkesutbildningarna. ”Alla kan inte bli akademiker” har varit budskapet som alliansens företrädare har sänts ut. Tyvärr så har Hässleholms allianspolitiker tydligen tolkat satsning på yrkesutbildningarna som att det räcker med att det finns lokaler. Men lokaler utan elever är meningslöst. Om vi skall slippa få ett nybyggt industriprogram utan elever måste BUN riva upp sitt tidigare beslut att stoppa antagningen till industriprogrammet.

Roger Fast

Henrik Hedman

Välkommen till nya Internationalen!

2011-09-23T16:15:00.002+02:00

”Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning. ”

Varje dag ser vi en rad uttryck för hur destruktivt det samhällssystem som dominerar över hela vår värld är. Det är därför det är så viktigt att bygga upp motkrafter mot den rådande kapitalismen och att ge liv åt drömmen om en annan socialistisk värld. Veckotidningen Internationalen är en sådan motkraft.

Internationalen kom ut med sitt första nummer redan 1974 och har genom åren varit en röd röst som genom analyser och reportage försökt spegla den socialistiska rörelsen och ge politiska svar i kampen mot det kapitalistiska systemet. Stieg Larsson, Devrim Mavi, Ingrid Hedström, Johan Ehrenberg, Eva Nikell, Rikard Warlenius och Håkan Blomqvist, är några av de skribenter som genom åren jobbat på tidningens redaktion. Nyligen började författaren och debattören Andreas Malm att skriva för tidningen.

Fyra gånger om året medföljer även den teoretiska radikala tidskriften Röda rummet där utrymme ges för djupare analyser från både svenska och internationella röster.

Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning. En ny och fräschare hemsida, och en ny design som denna vecka når Internationalen-prenumeranternas brevlådor. Gå gärna in och kika runt på hemsidan och teckna dig för en prenumeration om du inte redan har gjort det (nu till specialpris)!

Här kan du läsa det senaste numret gratis:
Veckotidningen Internationalen nr. 38 2011

Fickkniv?

2011-09-21T17:37:00.003+02:00

De tre hemska terroristerna slog sina kloka huvuden i hop och kom upp med en jättefarlig plan. De beslöt att införskaffa det effektivaste mordvapnet de kunde komma på - en fickkniv. Inte en pistol, maschete eller morakniv. Utan det mycket effektiva mordvapnet fickkniv. (Undrar hur många som har dödats av en fickkniv i kriminalhistorien?
Därefter skall d ha försökt döda Lars Vilks i Göteborg. Tyvärr för dem så befann sig Vilks i Stockholm. Vem försöker SÄPO lura egentligen? Vem tror på att dessa tre är terrorister?
Verkar som om SÄPO har avlyssnat ett fyllesnack och fullpumpade med terroristnoja överreagerat.
Henrik

PS undrar vad de så kallade terroristexperterna säger nu. Är nog svårt att göra ett attentat mot Götaälvsbron med en fickkniv DS.

NSK

Tio år av statsterror

2011-09-09T16:09:00.001+02:00

9 september, 2011

By ledarred

Tio år har gått sedan den där dagen då flygplanen kraschade in i World Trade Center. USA:s president, George W Bush, var inte sen att utropa ”kriget mot terrorn”. Med det menade han i praktiken att USA nu skulle ta sig den ensidiga rätten att starta vilka anfallskrig man ville. Och snart lanserade han invasionen av Afghanistan för att lite senare låta den följas av attacken mot Irak.
Officiellt handlade båda krigen om att bekämpa al-Qaida. I fallet Irak hävdade Vita huset – utan minsta bevis – att Saddam Hussein haft ett hemligt samarbete med Osama bin Ladin. När lögnen sedan sprack var det så dags, då var de amerikanska soldaterna redan på plats. Det krig som inletts redan tidigare, det mot Afghanistan, hade på ytan framstått som lite mer välmotiverat. Al-Qaida hade verkligen haft en fristad där under talibanregimen. Men den saken hade faktiskt inte hindrat att Washington och talibanerna haft tämligen goda om än inofficiella relationer under några år på 1990-talet. Och efter 11 september var talibanerna öppna för diskussioner om villkoren för att lämna ut bin Ladin till USA. Mycket pekar på att kriget var fullständigt onödigt – ifall Vita husets mål bara var att få tag i de ansvariga för terrorattacken – men krig blev det.

Nu visade det sig att al-Qaidas ledning lätt kunde smita över till Pakistan i samband med invasionen. Och i dag är det väl ingen som tror att den omfattande och långvariga amerikanska satsningen egentligen handlat om att ställa ett fåtal personer inför rätta Det tog faktiskt inte heller lång tid innan Bush började retuschera sin egen historieskrivning. Redan i mars 2002, efter bara några månaders krigföring, säger den amerikanske presidenten att kriget egentligen inte handlar om att ta fast al-Qaidaledaren: ”Jag vet inte var han finns. Och ni vet, jag lägger helt enkelt inte så mycket tid på honom”.

Men vad handlade då invasionen om? Där var Bush medvetet suddig och viftade allmänt med sin älsklingsparoll, ”kriget mot terrorn”. Den frasen var så ihålig att till och med Zbigniew Brzezinski, en gång nationell säkerhetsrådgivare åt president Carter, senare avfärdat den som sakligt meningslös och betecknat den som ett rent politiskt bedrägeri. Brzezinski hade själv med förkärlek ägnat sig åt fula tricks på den tiden han utövade inflytande över den amerikanska utrikespolitiken. Han hade legat bakom det hemliga CIA-stödet till de islamistiska rebellerna i Afghanistan i slutet av 1970-talet, alltså då de styrande i Kabul haft nära förbindelser med Sovjet. Enligt vad han själv senare medgett hade syftet med detta varit att locka Sovjetunionen att invadera för att säkra ett fortsatt inflytande över landet. Brzezinski hade kalkylerat med att Moskva på det sättet skulle fastna i ett dyrbart krig som inte kunde vinnas.
När Brzezinski kritiserat ”kriget mot terrorn” har han alltså gjort det utifrån djupa kunskaper om politiskt rävspel på hög nivå. Hans insiktsfulla poäng är att Bush helt enkelt var ute efter att spela på rädsla. Och han har tillagt: ”Rädsla förmörkar förståndet, förstärker känslor och gör det lättare för demagogiska politiker att mobilisera allmänheten bakom målsättningar de vill driva igenom”.
Men om ”kriget mot terrorn” hela tiden varit ren demagogi – vad har då egentligen legat bakom alltihop? Svaret är uppenbart: framför allt har det handlat om olja. I fallet Irak med dess stora oljefält är det lätt att se motiven bakom invasionen. När det gäller Afghanistan är man tvungen att känna till de amerikanska planerna på att via pipelines få ut olja från de centralasiatiska republikerna till hamnar vid världshaven.
Dagens industrisamhällen är baserade på fossila bränslen. Och makten över oljan är därmed nyckeln till en tätposition över världsekonomin. De amerikanska krigen efter 11 september har därför egentligen inte varit riktade mot mindre väsentliga aktörer som al-Qaida, talibanerna eller Saddam Hussein. Långt viktigare har det varit att behålla en hotad tätposition i konkurrensen med andra ekonomiska maktblock som Kina, Ryssland och EU.
Dagens kamp om oljan är med andra ord väldigt lik huggsexan när de europeiska kolonialmakterna på 1800-talet styckade upp Afrika mellan sig med paroller om kristendom, civilisation och framåtskridande. Och den här gången är Sverige med på ett litet hörn med egna stridande soldater i Afghanistan i ”kriget mot terrorn”. Det var 200 år sedan Sverige var i krig innan dess. Det är inte ett trendbrott att vara stolt över

Nsk nsk nsk nsk nsk

Rekonstruera Saab till ett framtidsföretag

2011-09-08T12:31:00.000+02:00

Den pågående Saabkrisen är ett gyllene tillfälle att rekonstruera företaget och ställa om produktionen till sådant som befriar samhället från fossilberoendet, skriver Lars Henriksson, bilarbetare och författare.

Relaterat

För andra gången på två år är nu Saab Automobile på väg in i en rekonstruktion. Det är svårt att hålla räkning på hur många gånger Saabs hårt prövade anställda nu kastats mellan hopp och förtvivlan. Sommarens desperata manövrer för att kunna betala ut lönerna visar att företaget ligger på sitt yttersta och att det mest är frågan om vem som ska stänga av respiratorn.

Saab Automobile behöver sannerligen en rekonstruktion, men ett verkligt framtidshopp för de Saabanställda kräver något helt annat än de affärsplaner som lagts fram på löpande band. Under Saabs kris har miljarder kronor och år av mänsklig möda förslösats i väntan på att allt ska bli som vanligt igen. Allt ska bli som vanligt igen. Men det kommer det inte att bli, inte på Saab men framför allt inte i den ekonomi som alltför länge dopats med ändliga och klimatförstörande fossila bränslen.

Den rekonstruktion som krävs är inte något juridiskt trick utan en teknisk och social rekonstruktion, till produktion av sådant samhället måste ha för att kunna befria sig från fossilberoendet. Den pågående krisen för Saab är ett gyllene tillfälle att göra detta, på kort sikt för att rädda jobben och på längre sikt våra livsvillkor på jorden. Men det är bråttom.

Att ställa om Saab är bara möjligt så länge företagets grundpelare – dess anställda – finns samlade och inte är spridda för vinden. Ingen har heller ett mer omedelbart intresse av en sådan omställning än de arbetare och tjänstemän vid det konkursmässiga Saab vars jobb nu är i så akut fara. Än är det inte för sent att rädda vare sig jobben på Saab eller jordens klimat. Men varje dag som går utan att vi byter kurs blir tiden allt knappare för bådadera.

Lars Henriksson

bilarbetare och författare till boken Slutkört som kom ut på Ordfront i våras

Krönikan ovan hämtad från GP .

Beskedliga lönekrav

2011-09-06T09:38:00.002+02:00

Avtalsrörelsen närmar sig och tonläget går upp i falsett som vanligt. När vanliga arbetare kräver lönepåslag så flyger som vanlig ledarsidorna och debatörrena i taket och ropar "orealistiskt" och hävdar att fackens oansvariga krav kommer att sänka hela näringslivet.
men det är endast i media som vanligt folk läser. I näringslivets egna husorgan så är tonen en annan. Här är en intressant artikel från Dagens industri

Henrik

Ta Tahrir till Sergels torg!

2011-09-05T16:08:00.000+02:00

2 september, 2011

By ledarred

Vi lever i upprorens tid. I Tunisien, Egypten och Libyen har folk rest sig och kastat av sig sina plågoandar. Det har inte varit lätt men det har gått. Ändå har kampen bara börjat, nu återstår striden om hur samhällena ska se ut i framtiden.
Samtidigt darrar regimen i Syrien och försöker med alla medel slå ner kraven på frihet. I väst står ledarna förundrade, för detta hade de inte förutspått. I hela Europa brottas regeringarna med eurokrisen och även här har människor slutat acceptera försämringarna.
I krisens Grekland och Spanien samlas hundratusentals människor på torgen, inte bara för att säga ”nu är det nog” och ”vi tänker inte betala er kris” utan också för att diskutera fram lösningar och strategier för kampen. I Island har befolkningen sagt nej – två gånger genom folkomröstningar – till att betala bankernas kris. England skakas av kravaller. De enorma klyftorna mellan fattig och rik, mellan de som har och de som inte har, mellan de som bestämmer och de som förväntas lyda, blir uppenbar för alla. Regeringen svarar med hårdare tag och familjerna till de som varit med i upploppen hotas med vräkning.

Också regeringen i Chile darrar inför massiva protester. Sedan i maj ockuperas universitet och gymnasium av studenter som kräver en bättre och rättvisare utbildning. Det som började som en studentprotest har spritt sig till hela samhället med krav på en ny grundlag. I förra veckan hölls en två dagar lång generalstrejk med stora demonstrationer.
Precis som i de andra länderna försöker den chilenska regeringen stoppa protesterna med våld. 6 augusti använde presidenten Piñera lagar från Pinochets tid och förbjöd en massdemonstration i huvudstaden Santiago. Svaret? 100 000 demonstranter kom. För den arabiska våren har visat folk över hela jorden att vi inte ska fortsätta vara rädda. När makten svarar med batonger svarar folket med mer rop på demokrati och frihet.

Vi lever i upprorens tid och vi lever i möjligheternas tid. Högerns mantra om att revolutionärer drömmer omöjliga och ofinansierade drömmar får inget eko. På torgen i Spanien och Grekland diskuteras redan vad som ska komma sen. I Chile föreslår studenterna en åternationalisering av gruvindustrin för att finansiera reformerna. Det går en linje från Santiago till Damaskus, till Aten vidare till Barcelona och Benghazi…. ja, till och med i Israel protesteras det. Det är kampen för en annan värld som får makten att darra.

Så varför händer då ingenting i Sverige? Varför går inte folk ut på gatorna och försvarar sin skola, sin vårdcentral eller sin pension? Kanske måste den ekonomiska krisen förvärras för att folk ska se vad de har att förlora, kanske har dagens ungdomar inga konkreta kamperfarenheter, kanske är tilltron till de traditionella partierna för stor? Klart är i alla fall att uppgivenheten är utbredd. Folk tror att det inte är någon idé. Socialdemokraternas långa politiska dominans har fått den utomparlamentariska kampen att svalna. I ett land där sossar och höger tävlar om medelklassens gunst, om vem som kan ta mest ekonomiskt ansvar och vem som kan sänka skatterna mest är det inte konstigt att passiviteten sprider ut sig.

Men det finns små – men ändå konkreta – motståndsfickor, i våras visade Påskuppropet mot utförsäkringar att det går att mobilisera också i det kalla Sverige, också här finns det många exempel på att det lönar sig att kämpa. Här och där lyckas folk rädda sitt bibliotek, stoppa en utvisning eller rädda hyresrätter. För också här vräks barnfamiljer för att de inte kan betala hyran, också här talar rasister i riksdagen, också här kan du inte längre lita på det gemensamma om du blir sjuk eller arbetslös.

Sverige har ingen kamptradition brukar det heta. Men allt det vi har nu har vi vunnit genom kamp. Och kämpa kan vi göra nu också. Det är dags att vi tar Tahrir till Sergels Torg, att alla de grupper som kämpar för en bättre och humanare värld samlas och börjar diskutera lösningar och strategier.
För är det någonting vi har lärt oss under 2011 så är det att det är rätt att göra uppror! Det är rätt att inte bara drömma om utan också kämpa för ett annat samhälle, en värld där frihet och jämlikhet står högst på dagordningen. En värld där alla människors välbefinnande går före ett fåtals, en värld där klimatet går före vinstmaximering och där kön, ursprung och sexuell läggning helt saknar betydelse.
En socialistisk värld.

Kristina Runklint i Kristianstadsbladet

2011-09-04T21:00:00.002+02:00

Hallå där Kristina Runklint (LÄS MER)

Hej då Centern!

2011-08-31T19:40:00.003+02:00

Originalet

Kopian

Centern har utsett en ny partiledare, Annie Lööf. Man undrar hur centerpartisterna har tänkt. troligtvis så har de inte tänkt så långt utan bara har vägt in att hon är medial. För de kan inte ha vägt in den politik hon står för.
Annie Lööf har sagt att hennes största idol är Margaret Thatcher!
Annie Lööf har motionerat för plattskatt - något som gynnar höginkomsttagarna
Annie Lööf är positiv till NATO.
Annie Lööf är en blågrön nyliberal - hon kommer att få ett stort stöd på Stureplan men inte kommer det att attrahera många arbetare och lägre tjänstemän på landsbygden.

En tillfällig uppgång kommer nog centern att få men sen bär det neråt under 4 procent gränsen.

p1 NSK NSK

Konsten att sälja politik

2011-08-31T08:15:00.003+02:00

Regeringen satsar på järnvägen för att skapa jobb och och minska trafikstrulet - vill alliansen få oss att tro. Nu försöker de få oss att tro att de tar järnvägens problem på allvar - tyvärr så verkar den enda välfinansierade delen av förslaget vara marknadsföringen av förslaget.
För det första så handlar det inte om en höjning av underhållet med 3,6 miljarder utan om 1,8 miljarder. Men det är klart det låter mer om man slår i hop flera års budgetposter. Hade "satsningen" varit på tio år istället för två år så hade propagandan talat om en satsning på 18 miljarder.

I verkligheten så är det ännu mindre än så - för alliansregeringen sänkte underhållet med 700 miljoner i tidigare budgetpropositioner. Med andra ord så handlar det snarar om en återställare till en tidigare redan för låg nivå.
Detta handlar inte om en regering som har lyssnat på resenärernas klagomål utom om en regering som så billigt som möjligt vill skydda sig sig från den kritik som kommer att komma mot den med största sannolikhet väntade katastrofala vintertrafiken.

Nsk Nsk blogg 1 2

Två kommuner - två olika världar

2011-08-31T06:59:00.004+02:00

Hässleholm - privat alternativ 20000kr för fjorton dagar

Umeå kommunalt alternativ, kostnad noll kronor

Det är skillnad på möjligheten att affischera i olika kommuner. I Hässleholm så kostar det tusentals kronor om en förening vill affischera lagligt. Det enda lagliga alternativet är CityCans privata soptunneplatser, kommunens offentliga affischpelare är minst sagt otillräckliga. Två stycken vara den ena mitt i ett cykelställ. Utöver bristen på ställen att affischera så försöker kommunen bötfälla de föreningar som sätter upp affischer icke anvisade ställen. Tur att e-on finns annars så hade kulturskymningen varit total i kommunen.
I Umeå gör man tvärtom - sätter upp stora centrala affischtavlor som föreningar får utnyttja gratis. En betydligt mer framåt syftande kommun som har insett att den "olagliga" affischeringen beror på bristen på lagliga affischeringsmöjligheter.
Hoppas betongpolitikerna i Hässleholm tänker om och tar efter Umeås initiativ

Nsk Umeå

e-on nomineras till Hässleholms kulturpris 2011

2011-08-30T07:57:00.002+02:00

Det fria ordet är en grund för demokratin och utvecklingen i ett samhälle. Om diskussionen och det politiska medvetandet flödar fritt, har samhället bäst förutsättningar att leva och utvecklas.

Ett rikt och varierat föreningsliv är en av de starka drivkrafterna för inflyttning. För föreningar är det avgörande att de kan nå ut med sina budskap till kommunens invånare. Affischering på välbesökta platser talar inte bara till publik och besökare. Den visar att kommunen har många aktiviteter och invånare som är intellektuellt och mentalt rörliga.

Hässleholms kommun inskränker sig till två anslagstavlor i staden, varav den ena är lokaliserad mitt i ett cykelställ. Utöver det har Hässleholms kommun upplåtit allmän mark till affischsoptunnor som sköts av det privata företaget CityCan. Det kostar närmare 20 000 kr att affischera på dem. Givetvis har inte fattiga föreningar råd att använda dem. Resultatet hade kunnat vara förödande. Bara de besuttna når medborgarna med sitt budskap. Endast de röster som har pengar i ryggen kan höras, som t ex våra glada kommunalråd. Resultatet hade kunnat vara att de ideella föreningarna däremot, inte kan nå ut till invånare och besökare i staden.

Genom att upplåta sitt utbredda nät av teleboxar för affischering, har e-on gjort det möjligt för föreningslivet att annonsera sina arrangemang. Därmed har e-on stött kulturlivet och den intellektuella och mentala rörligheten i vår kommun. Detta uppskattas av Hässleholms föreningar som inte haft några lagliga, rimliga, andra möjligheter att marknadsföra sina ideella aktiviteter.

e-ons tysta stöd till förenings-, kultur och idrottslivet i Hässleholm har helt enkelt, varit ovärderligt

Vi nominerar e-on till Hässleholms kulturpris 2011, för e-on har, under många år, osjälviskt hjälpt ideella organisationer att torgföra sina olika arrangemang

Socialistiska partiet – genom Kristina Runklint

NSK

Diktatorn nästan uträknad – drömmar om frihet

2011-08-24T10:17:00.001+02:00

By ledarred

Denna ledare skrivs samtidigt som all världens TV-skärmar kablar ut bilder av jublande rebellstyrkor som just intagit Gaddafis högkvarter i Tripoli. Fortfarande håller Gaddafis regim vissa geografiska fickor i Tripoli, ett kustband med ett antal städer vid Medelhavet samt en del områden i södra och centrala Libyen. Men nu när rebellerna intagit högkvarteret, när regimen förlorat själva sin hjärtpunkt och rotfäste, kan det knappast dröja mer än ett fåtal dygn innan den är absolut och slutgiltigt besegrad.

Vi socialister välkomnar självklart regimens fall. Under Gaddafis tid vid makten har partier, fackföreningar, ja alla från staten självständiga sociala rörelser förbjudits. En död hand har lagts över det libyska samhället. Gaddafis fall kommer förhoppningsvis att öppna vägen för att folket ska kunna organisera sig, och att en arbetarklass med växande medvetande i förlängningen utkristalliserar sig. Den rådande utvecklingen i Benghazi där ett civilt samhälle nu växer fram – med bland annat en mängd fria tidningar – ger grund för en försiktig optimism.

Men, parallellt med alla jubelkrevader vid Gadaffis fallna högkvarter, tornar också en mängd problem upp vid horisonten. NATO:s bomber regnar ännu över Tripoli. Det libyska folket har inte befriat sig självt utan har varit beroende av västimperialismens militära stöd. Det är en västimperialism som primärt har i sikte att stabilisera utvecklingen i Libyen till sin egna favör; att Libyen återigen, som under kung Idris dagar före 1969, blir ett för den säkert brohuvud. Förutom att dess oljebolag ska få komma i första rummet när nya kontrakt tecknas, handlar det också om att man säkerligen återigen försöker att dra in Libyen i det militära samarbetet med väst. Libyen tillhör idag ett fåtal länder i Afrika som inte är med i Africom, USA:s militära samarbete med kontinentens länder Kanske kommer också USA, precis som under kung Idris dagar, att upprätta militärbaser i Libyen.

Dessutom domineras rebellernas ledarskikt av personer tillhörande den libyska eliten, och då bland annat ett antal tidigare Gaddafiministrar. Det är en västvänlig elit, som därtill genom imperialismens militära intervention hamnat i en stark beroendeställning. Här har vi ökända figurer som den nyliberala ekonomen Mahmoud Jibril, som efter att haft huvudansvaret för Gaddafiregimens privatiserings- och avregleringsprogram i samband med upproret hoppade av. Han leder idag rebellernas regering i Benghazi. En annan huvudperson är den tidigare justitieministern Mustafa Abdul Jalil, som leder det nationella övergångsrådet. Nämnas kan att Jalil satt som domare i den famösa rättegången när bulgariska sjuksköterskor 2006 dömdes till döden anklagade för att ha åsamkat libyska barn HIV-smitta. Ett tredje exempel är Kalifa Hifter. Hifter var under 1980-talet hög militär befälhavare i Libyen men hoppade av. Han har under de senaste decennierna mestadels framlevt sina dagar i USA. Hifter damp plöstligt ner i Benghazi 17 mars, samma dag som FN tog resolutionen om en flygförbudszon över Libyen. Han tilldelades, efter påtryckningar från Washington, en hög militär position i rebellernas styrka.
I Libyen finns det inte mycket av en inhemsk borgarklass. Mot bakgrund av den omgestaltning av ekonomin, som under senare år tagit fart, torde den libyska eliten främsta drivkraft i dagsläget vara att konstituera sig som borgarklass, att som junior partners till västimperialism självt lägga beslag på en större andel av det samhälleliga mervärdet.

När detta skrivs nås vi av den glädjande nyheten att en oberoende facklig federation bildats i Benghazi. Det är fler nyheter av det slaget som måste till för att den framtida utvecklingen i Libyen ska kunna hamna i positiva banor. Det trösterika är att grunden till Gaddafiregimens fall är den spontana folkliga resning som sedan mitten av februari svept fram över landet. Arbetare, ungdomar, rättighetsaktivister ja alla som kämpat för friheten vill se en reell förändring och inte bara ett skifte av förtryckare på maktens taburetter. Det är krafter av det slaget som vi när den försöker organisera sig efter förmåga måste ge allt vårt stöd.

norran 1 2 3

Hur?

2011-08-23T15:29:00.003+02:00

C vill ha svenska Chinatowns skriver Nsk.

Ska bli intresant att få ta del av de skarpa förslagen för att uppnå fler etniska enklaver i Sverige. förbjuda invandrare att tjäna mer än sjuttio kronor i timmen? reservera fast jobb till etniska svenskar? Staliga regler var invandrare får bosätta sig?
detta fantastiska förslag från Centern när de ännu ligger över fyra procentgränsen. Bävar vad den nya partiledningen kommer att föreslå när opinionssiffrorna ligger under fyra procent

Framtidens gymnasieskola i Hässleholm

2011-08-17T13:05:00.000+02:00

( Insändare i dagens Norra Skåne)

”Hässleholms gymnasieskolor, och dess utbildningar, fyller en viktig och strategisk roll och skall vidmakthållas.”

Ett citat från den styrande sexpartialliansens (m, c, fp, mp, fv, och kd) politiska program för den här mandatperioden. Det är svårt att inte hålla med om den här inriktningen. Problemet är den avgrundsdjupa skillnaden mellan programförklaringen och den faktiska praktiken. Sexpartialliansen har rätt när de skriver att ”gymnasieskolan fyller en strategisk roll för kommunen” Gymnasieskolan har bland annat som strategisk uppgift att förse det lokala näringslivet, t.ex. Ballingslöv AB, Swepart, Industriteknik, Emmaljunga Barnvagnsfabrik och många fler med kompetent arbetskraft. Men för att industrin skall kunna överleva och fortsätta att expandera i Hässleholms kommun så måste gymnasieskolan kunna fullfölja sin strategiska uppgift att t.ex. utbilda dugliga svetsare, snickare och cnc-operatörer. Utan arbetskraft blir det svårt att expandera i eller lokalisera verksamheter till Hässleholm. Tyvärr anser inte BUN - majoriteten (m, c, fp, mp, fv, kd) i praktiken att det lokala näringslivets behov skall få påverka vilka program som skall erbjudas av Hässleholms Gymnasium. Inställningen är att endast femtonåringarnas val skall avgöra programutbudet – samverkan med näringslivet lyser med sin frånvaro när förvaltningen och BUN fattar sina beslut.

”Snålbudgetalliansen” har beslutat att industriprogrammet och hantverksprogrammet – trä skall läggas ner enbart utifrån att årets femtonåringar inte i tillräckligt hög grad hade valt något av dessa program. Att enbart låta kommunens programutbud styras av vad femtonåriga barn för tillfället vill studera får förödande konsekvenser för näringslivets personalförsörjningsmöjligheter på sikt.

Tyvärr så verkar BUN domineras av valfrihetstalibaner och fega andrahandspolitiker som inte vågar/kan se längre än BUNs budget. Detta är möjligen bra för BUNs budget men det riskerar också att leda till sotdöden för delar av det lokala näringslivet. Så här inför terminsstarten hoppas jag innerligen att BUN-majoriteten har nyktrat till under sommaren och inser att vårens nedläggningsbeslut av svets- och träutbildningarna var strategiskt oklokt.

Henrik Hedman

Frihetsvåg till Damaskus

2011-08-11T14:23:00.001+02:00

Det började i Daara, en mindre stad i södra Syrien, i mitten av mars. Barn i de yngre tonåren ropade slagord som ”bort med presidenten, bort med hela systemet” i klassrummen, samtidigt som de uttryckte stöd för den egyptiska revolutionen. Assadregimens reaktion lät inte vänta på sig. Mitt i natten stormade polisen in i barnens hem och förde bort dem. När barnens föräldrar samlades på gatorna och krävde att få veta var deras barn befann sig och att de skulle släppas gick polisen till attack och öppnade eld mot demonstranterna, varvid 55 människor dödades.
Händelsen ger en naken vittnesbörd om Assadregimens oerhörda brutalitet. Den här gången ströps dock inte protesterna i sin linda utan spreds istället som ringar på vattnet till alltfler samhällen. Idag, fem månader senare, genomlever regimen sin värsta kris någonsin.

År 1963 tillskansade sig det ”socialistiska” Baathpartiet genom en militärkupp makten i Syrien. Interna stridigheter 1970 förde därefter den dåvarande försvarsministern Hafez al-Assad till makten. Han avled i en hjärtattack 2000 och efterträddes av sin son Bashar.
Efter Baathpartiets makttillträde förstatligades banker och industrier och en jordreform genomfördes. Tillsammans med Nassers Egypten gick man i spetsen för den arabiska fronten mot Israel. Sexdagarskriget 1967 slutade dock i en katastrof och Israel kunde ockupera omfattande landområden, bland annat de syriska Golanhöjderna.

I vissa vänsterkretsar – främst stalinistiska och maoistiska – lovordas den syriska regimens ”antiimperialism”. Det har emellertid alltid varit frågan om en inkonsekvent antiimperialism med många förbehåll. Visst motsätter man sig att ingå en separatfred med Israel och stöder palestinska motståndskrafter, samt krafter som står i vägen för ett ökat israeliskt/amerikanskt/saudiskt inflytande i dagens Libanon. Men man bör minnas att regimen i 1970-talets libanesiska inbördeskrig ställde sig på de kristna högerfalangisternas sida, minnas att man enrollerade sig i USA-alliansen under det första Irakkriget 1991 och minnas att man i det så kallade kriget mot terrorismen varit USA behjälpligt med underrättelseinformation och genom att ställa sina fängelsers tortyrhålor till förfogande.

Förklaringen till denna inkonsekventa antiimperialism är att Baathpartiets styre alltid varit en järnhård diktatur – med undantagstillstånd ända sedan makttillträdet 1963. Demokratiska val har aldrig genomförts och fria fackföreningar har heller aldrig tillåtits. Antiimperialismen vilar inte på någon aktiv folklig bas. Det härskande skiktets ställningstaganden bottnar främst i en pragmatisk realpolitik utifrån vad som upplevs bäst gagna de egna snäva politiska och ekonomiska intressena. Det är därför USA kunde köpa Syrien med frikostiga lån och bistånd i samband med Irakkriget 1991 och det är därför som ett israeliskt återlämnande av Golanhöjderna mycket väl skulle kunna ligga till grund för en separatfred.

Den syriska regimens nuvarande kris har bland annat sin rot i att den ekonomiska kurs som man framförallt sedan 2005 slagit in på – när man anammat IMF:s recept med avregleringar, privatiseringar och sociala nedskärningar – lett till ökad arbetslöshet och vidgade sociala klyftor. Dessutom har Syrien sedan 2006 plågats av en nästan oavbruten torka, som föranlett att boskapsbeståndet minskat med minst 80 procent, och att tiotusentals familjer drivits in till städerna. Upp till 3 miljoner av Syriens 22 miljoner invånare bedöms leva i djup fattigdom till följd av denna torka. Det främsta skälet till krisen är dock att regimen inte har kunnat bryta svallvågorna från resningarna i övriga delar av arabvärlden. De härskande kan inte hindra att människor följer utvecklingen och hämtar inspiration från Al-Jazeera och Internet.

Den syriska oppositionen är av en brokig karaktär. Det är svårt att skönja några tydligt ledande organisatoriska krafter. Ett brett spektrum av liberaler, socialister, muslimer, intellektuella, kurder och framförallt spontant mobiliserade människor sluter sig samman i kampen för demokratiska fri- och rättigheter. Det är inte lätt att sia om utvecklingen efter Assadregimens eventuella fall. Det enda som är säkert är att denna regims fall är nödvändig för att människor fritt ska kunna organisera sig, att det ska komma in luft och ljus i samhället, ja för att Syrien ska kunna ta sig ur sin nuvarande återvändsgränd.

NSK NSK

Draksådden

2011-08-07T10:21:00.001+02:00

Den blodigaste attacken någonsin har riktats mot nordisk arbetarrörelse. Inte Ådalen 1931, inte ens under den nazistiska ockupationen av Norge och Danmark under det andra världskriget drabbade arbetarrörelsen och vänstern i ett sådant mordiskt enskilt slag. Endast massarkebuseringarna efter finska inbördeskriget 1918 med avsikt att utrota den röda sidan överträffar massakern på Utöya. Att gärningsmannens uttalade mål just var att utrota en ny generation socialister placerar in honom i det långa sammanhanget av högerterror mot arbetarrörelsen och vänstern – från de europeiska massavrättningarnas 1800-tal, till 1900-talets fascistterror och efterkrigstidens mördarpatruller i Asien och Latinamerika.

Att massakern inträffar nu kan, bortom den personliga enskildheten, ses som en följd av en fruktansvärd logik. Uppbygget av välfärdsstater med alltmer jämlika villkor fram till 1980-talet hörde till arbetarrörelsens främsta historiska bedrift. Den allmänna välfärden var både uttryck för och bidrog till fredligare samhällsförhållanden. Med 1980-talets högeroffensiv – Thatchers och Reagans år med militär upprustning, antifackliga arbetsgivaroffensiver, ideologiska kampanjer mot allt som luktade socialism och kollektiv solidaritet – attackerades också välfärdssystemen.
Trettio års oavbrutna offensiv har inte bara slagit sönder mycket av sociala rättigheter och jämlika villkor. Själva idén om solidaritet, jämlikhet och gemensamma lösningar har utgjort måltavla för en ideologisk storm från nyliberalt och nykonservativt håll. Det är som en del av den stormen den nationalistiska europeiska högerextremismen vuxit fram med sitt hat mot varje föreställning om alla människors lika värde och solidaritet över etniska och andra gränser.

Under 1900-talet sågs arbetarrörelsen av borgerlighetens reaktionära grupper som den främsta företrädaren för den demokrati och jämlikhet man avskydde och fruktade. Under 1930-talets kristider och sociala motsättningar blev arbetarrörelsen därmed det yttersta målet för högerreaktionens attacker genom fascismen och nazismen. Idag har demokratin komplementerats med det ”mångkulturella samhället” som måltavla för gamla och nya reaktionära krafter. I botten ligger avskyn mot jämlikhetens idé och praktik, socialismens själva kärnpunkt. Det just denna punkt som utgör det förenade fokus för dagens högerreaktionärer – vare sig de pläderar fredligt i salongerna eller marscherar fram i blodbadet på Utöya.
Skräckinjagande tabellenligt äger massmordet rum i en tid när det kapitalistiska finanssystemet likt under 1930-talet skälver i sina grundvalar, när klasskonflikterna exploderar i den sociala nedhuggningens Europa medan massrevolutionens folkliga krafter åter vaknar kring södra Medelhavet. Det hopp som revolutionerna och motståndet förmedlar vänsterut betyder växande oro och avsky högerut. Det är konstanten som förenar oss med mellan- och förkrigstidens händelseförlopp. Nya teknologiska förutsättningar med Internet, förstörelsevapen och förändrade kulturella landskap skiljer oss.

Men om draksådden – det ideologiska hatet mot socialism, jämlikhet och demokrati – i början av 1900-talet gav oss Hitler och nazismen på 1930-talet, har sådden under de senaste trettio årens offensiv mot jämlikheten nu givit oss högerhatets mest skräckinjagande planta.
Att förhindra dess spridning, riva upp dess ideologiska rötter och dika ut dess sociala grogrunder hör återigen till arbetarrörelsens främsta uppgift – en uppgift som Utöya visade handlar om liv och död.

Solidaritetshälsning till Arbeidernes Ungdomsfylking i Norge

2011-07-23T18:51:00.001+02:00

Kamrater!

Det är med bestörtning, förtvivlan och raseri vi följt nyheterna om den barbariska attacken på Arbeidernes Ungdomsfylkings sommarläger på Utöya och norska regeringsbyggnader i Oslo. Våra tankar går först till alla kamrater vars liv släckts mitt i deras unga engagemang och till de mördades familjer, släkt och vänner. Men vårt raseri riktar sig mot de samhällskrafter som odlar hatet mot människors lika värde och gemenskap över alla gränser.

Om den nuvarande bilden av gärningsmannen och dådet är riktig måste sökarljuset riktas mot hela den hatfyllda rasistiska miljö av extremhöger som hetsar mot invandring, islam, vänstern och det
mångkulturella samhället. Att den allmänna första reaktionen i våra samhällen vände sig mot ”islamistisk terrorism” ger oss alla en tankeställare om vart vår världsordning vant oss vid att söka sin fiende. Samtidigt har den nationalistiska högerextremismen vuxit i Europa och våldsinriktade rasist- och nazistgrupper blivit alltmer militanta.

Det är hög tid att rikta blickarna mot dessa människovärdets, humanitetens och demokratins dödsfiender. Ingen möda får sparas i att konfrontera deras hatagitation och stärka det solidariska
självförsvaret av alla människors lika värde och rättigheter. I den kampen står vi sida vid sida och hedrar alla dem som offrat sina unga liv genom löftet att aldrig ge upp!

Med varm kamratlig solidaritet i denna fruktansvärda stund

Stockholm 23 juli, Socialistiska Partiet, svensk sektion av Fjärde Internationalen genom Verkställande utskottet/Håkan Blomqvist.

Samma kamp nu som då!

2011-07-13T12:06:00.013+02:00

Socialistiska Partiet deltog traditionsenligt i Amaltheamarschen.

Fridolin i Almedalen

2011-07-04T08:24:00.004+02:00

Lyssnade på Gustav Fridolins Almedalstal igår. Måste säga att det var skönt att lyssna på en skolpolitiker som inte lät som en avslagen variant av Jan Björklund. Gustav Fridolin målade upp en annan skolvision än den rådande kontroll och batong varianten. En socialliberal variant av klassisk socialdemokratisk skolpolitik skulle man kunna säga. Fortsätter Miljöpartiet med den här politiken så kan folkpartiets monopol på skolfrågorna vara brutet. Något som är mycket välkommet.
Men det som är problematiskt med Fridolins och miljöpartiets skolpolitik är den djupa skillnaden mellan retorik och praktik.

Individuella utvecklingsplaner (IUP) även för gymnasiet
Möjligheten att läsa in gymnasiet på komvux eller folkhögskola utan att behöva betala tillbaka studieåret.

Stor retorik - små konkreta förslag. Inte lär individuella utvecklingsplaner även på gymnasiet förbättra mycket för de elever som hoppar av gymnasiet. Orsaken till avhoppen ligger många gånger utanför skolan. Hemförhållanden, missbruk, sociala problem, psykiska problem, "skoltrött" osv. Inte lär utvecklingsplaner påverka dessa orsaker i någon nämnvärd riktning.

Möjligheten att läsa in gymnasiet på komvux eller folkhögskola gratis kan nog hjälpa vissa av dessa ungdomar.

Skall vi få en skola som satsar på att utveckla varje elev så måste vi också få en skola som har det som enda uppgift. Idag har vi en situation där en snabbt växande del av skolsystem har vinst som yttersta mål - inte elevernas utveckling. Men där var Fridolin tyst.

Börjar tro att Fridolin håller på att utvecklas till en svensk Obama. Stor retorik som sen inte följs upp med skarpa förslag. Men visst var det skönt att höra någon rikspolitiker måla upp en annan skolvision än majorens.

Henrik

PS Miljöpartisternas språkrörs tal om att alla skall ha en möjlighet - delas som bekant inte av Hässleholms miljöpartister. De är mer intresserade att se till att BUNs moderatbudget hålls än att leva upp till Fridolins retorik DS

NSK Nsk KB

Kristdemokraternas väg: Människovärde på marknadens villkor

2011-07-01T13:01:00.002+02:00

By ledarred

Det är lätt att glömma att två av den borgerliga alliansens partier har rötter i folkrörelser: Centern med sitt förflutna som Bondeförbundet. Kristdemokraterna som med sin frikyrkliga bas skiljer sig från kontinental-Europas högerinriktade, katolskt dominerade kristdemokratiska partier.
När kristdemokraterna (KD) kom in i riksdagen efter valet 1991 med drygt 7 procent av rösterna – och även blev en del av regeringsmakten i den borgerliga fyrklövern under Carl Bildts ledning – kunde det tolkas som ett slags ”moralisk protest” mot ett samhälle där ekonomisk och politisk kris också ledde till en kris för värderingar och moral.
Därefter har utvecklingen till ett högerparti vilket som helst gått till synes lekande lätt, exempelvis bytte partiet utan betänkligheter linje i kärnkraftsfrågan.

Ånyo med borgerligheten vid regeringsmakten efter valet 2006 har partiets företrädare fått ansvar för de områden där de svagaste och mest utsatta drabbats hårdast – sjukvården och äldreomsorgen. Där märks också klyftan mellan KD:s ideal och den politik som man faktiskt är med och driver tydligast:
Alla medborgare ska kunna åldras med värdighet och äldreomsorgen ska vara väl utbyggd, säger partiets principprogram. Rapporter från äldreboenden där vårdbolagen gör sina vinster ger en annan bild av inskränkta resurser för de äldre och orimlig arbetssituation för personalen.
Programmet säger även att vården ska vara solidariskt finansierad, behovs- och inte efterfrågestyrd samt tillgänglig för befolkningen på lika villkor. Men i den verkliga världen står KD bakom vårdvalsreformen inom primärvården som innebär just att vården blir efterfrågestyrd – ju fler besök desto högre intäkter. Och den solidariska finansieringen har underminerats av beslutet att tillåta patienter med privata sjukförsäkringar på offentligt drivna sjukhus.

Senaste året – efter 2010 års låga valresultat och under trycket av opinionsmätningarnas ständiga hot om förlust av riksdagsplatserna – har en ökad olust märkts hos många kristdemokrater.
Inför partiets riksting nu i helgen visar motioner att det finns ett missnöje, med stöd i tunga partidistrikt, mot delar av regeringspolitiken. Kristdemokraterna borde ”högljutt kräva omedelbara förändringar” av sjukförsäkringsreglerna. Migrationsverket ska inte få besluta om avvisning av asylsökande till länder som av FN-organet UNHCR bedöms som osäkra. En motion kräver stopp för avvisningar av kristna, andra troende, etniska minoriteter och HBTQ.

Partiledningen delar motionärernas oro på ett sätt som får en att tro att partiets slogan ”Kristdemokraterna – ett mänskligare Sverige” ska uttolkas som ”mänskligare än Moderaterna”. Det har blivit fel, sjukförsäkringsreformen har skapat osäkerhet och oro, Migrationspolitiken får inte leda till att familjemedlemmar skiljs från varandra, etc. Men – i fråga efter fråga – konstateras att KD rönt framgång och att regeringen är på rätt väg.
Så tar till exempel partistyrelsen åt sig äran av regeringens förslag till förändringar i sjukförsäkringen, förändringar som av andra kallats för kosmetiska.
Trots allt tal om människovärde och omsorg finns det en gräns för humanismen. Trots talet om att samhället ska byggas underifrån, utan maktfullkomlighet från ovan ställer sig partiet utan att tveka bakom en annan maktutövning – marknadens. Inte en enda motion kritiserar privatiseringspolitiken. På den punkten skiljer sig inte partiet från andra företrädare för etablissemanget, vare sig det gäller politiker, företagare eller media.

Det spelar ingen roll vilka absurda uttryck som kommersialiseringen av samhällsservicen tar sig – det är ingen av de etablerade som kan identifiera de gemensamma mekanismerna. Inte ens när radioprogrammet Kaliber avslöjar att polisen helt koncentrerar sig på lätta brott för att samla ”FUP:ar” (förundersökningsprotokoll) drar någon parallellerna med vårdcentralerna som ger tider till patienter med snuva på de gamla och multisjukas bekostnad. I KD:s ideologi döljs mekanismerna. Problemet är individuellt, att människor är ofullkomliga och kan förblindas av ”längtan efter makt, status eller pengar”. Det löses med ”karaktärsutveckling”.
Kristdemokraternas bristande moral behöver knappast avslöjas för dem som drabbas av regeringens politik. Men den naiva tilltron till – alternativt den cyniska uppslutningen bakom – marknadskrafterna måste bekämpas. Det finns ingen anledning alls att ge de kristna monopol på delar av KD:s värdegrund: solidaritet med de svaga och förtryckta, synen på människan som en unik person i ömsesidigt beroende av andra, värnandet om jordens resurser. Men om den värdegrunden ska omsättas i verklighet måste marknaden drivas ur templet.

Norran 1 2

Detta var droppen – ockupera Saab! Ställ om produktionen och rädda jobben!

2011-06-23T19:54:00.000+02:00

Detta var droppen – ockupera Saab! Ställ om produktionen och rädda jobben!

Postat den juni 23, 2011 av lidkopingssocialisterna| Lämna en kommentar

Dagen före midsommar får personalen på Saab reda på att de inte får någon lön. De ansvariga på Saab kan heller inte säga när det blir någon lön eller om det blir någon. Det här borde ju vara droppen som får bägaren att rinna över.

Dags att ockupera fabriken och frånkänna ägarna all rätt. Spektaklet har fått fortgå alltför länge medan regeringen tittat på. Äventyrare, spekulanter och klåpare har fått hålla på och bedriva ett spel som liknar rena cirkusen.

Det har från början stått klart att det är kört för Saab som bensinbilstillverkare. Det råder överkapacitet i den globala bilindustrin. Det finns ingen plats för Saab. Samtidigt står det lika klart att Sveriges, Europas och stora delar av världens transportsystem är ohållbart. Det gäller inte minst massbilismen.

En omställning mot kollektivtrafik och förnyelsebar energi är oundviklig. Istället för att nu låta marknadskrafterna lägga ner Saab och göra tusentals arbetslösa så bör Saab förstatligas under de anställdas kontroll. För att göra fabriken i Trollhättan till del i en satsning på ett hållbart trafiksystem.

En bilindustri är en fantastisk resurs och organisation för massproduktion av allt som behövs för en klimatomställning i Sverige. Med en omställning av produktionen kan nyttiga saker produceras; spårvagnar, lok, solcellsanläggningar, vindkraftverk, biogasbilar osv.

Möjligheterna finns. På sikt är detta ändå en nödvändighet. Men nu finns möjligheterna att rädda jobb och kompetens och styra in på nytt spår i god tid. Det kommer dock inte att ske på initiativ av vare sig högerregeringen eller den kraftlösa oppositionen. Initiativet måste komma från gräsrötterna.

Artikeln är skriven av Ronny från SP-Malmö, och ursprungligen publicerad på Röda Malmö .

Norran

Vart tog globaliseringsrörelsen vägen?

2011-06-23T11:08:00.000+02:00

23 juni, 2011

By ledarred

Med början i Seattle 1999 drog en massiv våg av protester över världen – globaliseringsrörelsen – löst samlad under den gemensamma parollen ”en annan värld är möjligt”. För tio år sedan nådde den en av sina höjdpunkter i Sverige, då tiotusentals människor möttes för att protestera och lära i samband med EUs toppmöte i Göteborg. Under några år växte vågen, för att sedan synbarligen stanna upp och dra sig tillbaka. Hur kunde det komma sig?

Den nyliberala högern tvekar inte om svaret: globaliseringskritiken var felaktig, vilket Utvecklingen visade, varpå globaliseringskritikerna förlorade och globaliserarna vann – inget kunde vara mer fel. Tvärtom var ett av skälen till att globaliseringskritiken tystnade att vi som drev den faktiskt lyckades! Vi avslöjade och satte sökarljuset på långtgående planer för privatiseringar och nedskärningar inom den gemensamma sektorn. Vi avslöjade planer på att utöka äganderätten på ett sätt som skulle stärka de multinationella jättebolagen, men drabba majoriteten av människor och försvaga de flesta av världens länder. Planerna var långt utvecklade, inskrivna paragraf för paragraf i avtal framförhandlade i internationella församlingar under största sekretess, men när de drogs fram i ljuset möttes de av så starka protester att de förpassades till papperskorgen för all framtid.

Ett annat vanligt svar på frågan är att det var våldsamheterna kring toppmötet i Göteborg som fick rörelsen att gå tillbaka. Även om våldsamheter i samband med demonstrationer vid toppmöten – där en lite klick våldsinriktade aktivister satte dagordningen också för den stora fredliga majoriteten – var ett problem i Göteborg liksom på flera andra ställen så håller inte heller det svaret för en närmare granskning. Tvärtom präglades 2001 och 2002 av stor aktivitet i globaliseringsrörelsen, och många nya initiativ. Nedgången i Sverige kom först ett par år senare.
Så vad var det då som hände? Svaret är som vanligt sammansatt av flera delar. En del av svaret är att den ökande repressionen och den chauvinistiska vågen i USA efter terrordåden 11 september 2001 gjorde att rörelsen där tappade kraft – och med den rörelsen i resten av västvärlden eftersom motståndskampen i det dominerande imperialistlandet var en av protestvågens viktigaste inspirationskällor.

En annan del av svaret är att motståndet mot kriget i Irak blev en av globaliseringsrörelsens viktigaste frågor, men samtidigt dess fall. 15 februari 2003 demonstrerade miljontals människor över hela världen mot USAs väntade angrepp. Det över fem kilometer långa tåget i Stockholm kan ha varit det största i stadens historia. Trots det genomfördes angreppet – och globaliseringsrörelsen hade ingenting mer att sätta emot.
Ytterligare en del i svaret är att rörelsen aldrig har försvunnit. Utöver motståndet i USA var folkliga organisationer i tredje världen den viktigaste komponenten i globaliseringsrörelsen. När rörelsen tynade i västvärlden försvann den från mediaskärmarna i den rika delen av världen, men det innebar inte att rörelserna i den fattiga delen av världen gav upp kampen för en dräglig vardag. Tvärtom fortsatte många av rörelserna att växa och utvecklas, och gör så än idag.

Det är också det som blir den viktigaste lärdomen från de där hektiska åren kring millennieskiftet: spontana protester och idé-burna grupper är flyktiga. De flammar häftigt men på några år kommer de antingen ha falnat eller stelnat till institutionella NGO:er. De kan påverka det politiska klimatet i stor skala, men saknar uthållighet. Och om de som har makten bestämmer sig för att köra över opinionen har grupperna inget annat än ytterligare en demonstration eller ännu en namninsamling att sätta emot.
Det motstånd som ska leva under lång tid, och som ska klara av att inte bara påverka den redan existerande politiska dagordningen utan också vinna verkligt systemförändrande segrar, måste vara förankrat i de många människornas dagliga liv. De välmotiverade och högljudda demonstrationerna efter krigsutbrottet i mars 2003 hade stöd i den allmänna opinionen, men kunde inte göra någonting för att påverka utvecklingen i Irak – en generalstrejk mot kriget i de imperialistiska länderna hade haft en helt annan effekt.

Så vart tog rörelsen vägen? I dessa dagar – när Världsbanken, IMF och EU skriver politiska diktat som möts av hundratusenhövdat motstånd i Grekland och Spanien – kan nog svaret skrivas så här: den tog en sväng över Latinamerika, Afrika och Asien, men har nu kommit tillbaka till Europa med ny kraft – efter den arabiska våren europeisk höst?

Skönmålning

2011-06-22T07:47:00.002+02:00

Norran skönmålar läget på arbetsmarknaden. läser man ledaren så kan man tror att arbetslösheten endast är 3,1 procent. Knepet ledaravdelningen använder sig av är att endast redovisa den öppna arbetslösheten. Norran gör samma sak som de kritiserade regeringen Persson för inför valet 2004. Göran perssons regeringen tryckte ner den öppna arbetyslösheten till under fyra procent genom en blandning av kreativ statistik och meningslösa åtgärder. Men man är faktiskt arbetslös även om deltar i en åtgärd.

Går man till statistiska centralbyrån (SCB) så ser man att arbetslösheten för tillfället är 7,9 procent i riket. Det är långt i från de 3,1 procenten som norran vill få oss att tro. 1075 personer är öppet arbetslösa i Hässleholm utöver det så är 1119 personer inskrivna i div åtgärdsprogram. Sammanlagt 2194 arbetssökande i en kommun som endast har 50000 invånare.

Det är dags att företagen också börjar ta ett socialt ansvar. Att som Bergendals avskeda 12 personer trots att företaget går med rejäl vinst är inte acceptabelt. Trots 66 miljoner i vinst förra året så är jobben inte trygga. Bergendals och andra struntar i att ta socialt ansvar och tänker endast på nästa kvartalsrapport. Det behövs en lagstiftning som förbjuder avsked i företag som går med vinst. Utan kraftigt stärkt arbetsrätt så kommer inte arbetslösheten att sjunka.

Henrik
Nsk Nsk

Ytterligare en ev reaktorolycka

2011-06-21T19:50:00.005+02:00

Den här gången handlar det om Fort Calhoun Nuclear Power Plant i Nebraska. Problemen beror på översvämning.

http://youtu.be/mSvvmrB7qEg

länkar 1 2 3

Klappjakten går norrut

2011-06-21T09:53:00.000+02:00

By ledarred

Enligt det internationella energiorganet IEA var de samlade utsläppen av växthusgaser förra året större än någonsin tidigare. Den minskning som skedde under 2009, som en följd av den globala ekonomiska krisen, har också visat sig vara mindre än vad man först antagit. Förhoppningarna om en ”andningspaus” som skulle ge tid för omställning mot ett samhälle baserat på förnyelsebar energi bleknar bort. Det innebär att möjligheten att nå tvågradersmålet – den gräns forskarvärlden anger för att inte konsekvenserna av uppvärmningen ska bli katastrofala – minskar ytterligare.
Effekterna av klimatförändringarna i form av extrema väderfenomen har blivit närmast dagliga inslag i det internationella nyhetsflödet. Senast i form av tornados i USA som jämnade en mindre stad med marken, bränder Arizona och utdragen torka i Kina. Men det faktum att uppvärmningen framför allt visar sig i lokala och regionala väderabnormiteter tycks göra det möjligt att framhärda i att betrakta händelserna som naturliga variationer.

Det är en bitter historisk ironi att den mest påtagliga bekräftelsen på den globala uppvärmningen – avsmältningen av isen i Arktis – resulterat i en kapplöpning mellan stater och företag om att utvinna den resurs som den smältande isen gör tillgänglig: fossilt bränsle. Man beräknar att cirka 13 procent av världens oupptäckta oljetillgångar och 30 procent av gasen finns på den arktiska havsbottnen. Klimatförändringarna gör dessa resurser möjliga att exploatera.

I augusti 2007 placerade ryska vetenskapsmän en titaniumflagga på 4 000 meters djup direkt under nordpolen, som en symbol för Rysslands anspråk att djuphavsformationen Lomonosovryggen ger landet rätt till en utvidgad ekonomisk zon ända upp till polen. Anspråken var inte gripna ur luften. Exploateringen av världshavens resurser regleras av FN:s Havsrättskonvention som har undertecknats av över 150 stater (dock ännu inte av USA).
Konventionen gör det möjligt för länder att hävda exklusiv exploateringsrätt till havsbottenområden som man kan visa är en förlängning av kontinentalsockeln. De arktiska staterna – Kanada, Danmark, Norge, Ryssland och USA – är inbegripna i ett rävspel av förhandlingar, processer och vetenskapliga dispyter. Artonhundratalets imperieutvidgande upptäcktsresanden har ersatts av geologiska forskningsexpeditioner i syfte att producera data som stärker de egna anspråken.
Två veckor efter flaggceremonin på den arktiska havsbotten meddelade Ryssland att man åter börjat patrullera med bombplan som har lång räckvidd – en aktivitet som upphörde med Sovjetunionens sammanbrott.
Utvecklingen i Arktis gör det tydligt att den globala uppvärmningen är inte bara ett miljöhot utan också en säkerhetsrisk.

I skildringarna av möjligheterna som öppnas i Arktis tonar makthavare och medier systematiskt ned spänningarna och prisar den mogna diplomatiska hanteringen av divergerande anspråk. Man bortser då från att drivkraften i dagens stora geopolitiska maktkamp, mer än någonsin tidigare, är en jakt efter sinande naturresurser. Det är ett spel där det som egentligen är resurskrig förs under andra förtecken – krig mot terrorism, skurkstater, pirater, fundamentalism och – alltid – för ”humanitära värden”. Att tro att den arktiska arenan skulle hållas utanför detta spel förefaller naivt.

Samtidigt pågår en annan kraftmätning mellan Cairn Energy, det oljebolag som utför provborrningar utanför Grönland, och Greenpeace som genom att försöka stoppa borrningarna fäster världens uppmärksamhet på hotet mot miljön. Greenpeace pekar på de helt otillräckliga resurser som bolaget har att bekämpa en oljeläcka och på att de marina arktiska ekosystemen är särskilt känsliga för utsläpp. Ett oljeläckage skulle kunna leda till en total ekologisk kollaps.

Det kan vara skäl att i det här sammanhanget rikta blickarna historiskt bakåt och geografisk söderut, till den andra polen. Tillkomsten av de miljö- och resursaspekter i Antarktisfördraget som skyddar den södra antipodens naturresurser från exploatering var till inte ringa del en följd av miljöorganisationers opinionsarbete. Fördraget är bräckligt. Inget garanterar att det kommer att hålla inför upptrappningen av de globala resurskonflikterna. Men det hindrar inte att det kan fungera som en inspirationskälla för en globalt medveten klimat- och miljöopinion att åstadkomma liknande avtal kring nordpolen.
Den 12:e maj tog Sverige över ordförandeskapet i Arktiska rådet. Det är ett rent diskussionsforum som saknar beslutsmakt. Icke desto mindre skulle Sverige kunna använda posten som en tribun för att föra fram visionen om en besinningsfull politik i Arktis. Med målsättningen att förvandla Arktis till en global allmänning, istället för att vara det närmast övertydliga exemplet på kapitalismens business-as-usual-logik som leder mänskligheten mot ett på ekologiska sammanbrott grundat barbari.

Lyckad insamling i Vittsjö

2011-06-20T07:18:00.003+02:00

Trots Lions ledningens något konstiga inställning insamling på allmän plats så var Vittsjöborna givmilda. Det var också många Lions medlemmar i gula jackor som skänkte pengar. Tydligen så håller inte medlemmarna med festivalledningen. Ship to Gaza verkar ha ett stort stöd i Vittsjö och inte sjönk givmildheten av att huvudattraktionen stödde Ship to Gaza i sitt tal

Henrik
KB Norran

Ytterliggare politikerinformation

2011-06-17T08:27:00.004+02:00

I går så var miljöpartiet på skolan och fick en genomgång och konsekvensanalys av nedläggningsbesluten av programmen. Gustav Fridolin, Peter Groth (MPs lokale ordförande) och Agneta Karlsson miljöpartiets representant i BUN deltog. Miljöpartisterna fick sig till del samma alternativförslag som vi tidigare har delgivit andra partirepresentanter som vi har "kallat" till skolan. Får säga att mötet gick bra. Gustav Fridolin verkar inse att det fria skolvalet får allvarliga konsekvenser uti i kommunerna. Även Agneta Karlsson verkade till viss del inse att beslutet inte var så lyckat. Däremot så verkar den lokale ordförande för miljöpartiet Peter Groth inte ha förmågan att se längre än till BUNs budget. Men pressen ökar på partierna i den lokala "snålbudgetalliansen". Beslutet har i grunden framtvingats av regeringens minskade anslag till kommunerna. Har svårt att förstå att miljöpartiet lokalt vill ta "ansvar" för borgarregeringens nedskärningar - Peter Groth är nog smärtsamt medveten att hans och miljöpartiets beslut att styra tillsammans med den lokala snålbudgetalliansen snabbt håller på att minska deras attraktionskraft här i kommunen. En allians som verkar ha hur mycket pengar som helst till olika arenabyggen och konstgräsplaner men inte ett öre till kommunens kärnverksamhet. Personalen på Jacobsskolan kommer att fortsätta att agera och vi får se hur smärttålig miljöpartisterna är.

Henrik

KB Norran
Lokaltidningen

Lägg ner BUN!

2011-06-15T07:22:00.003+02:00

Humanistprogrammet startas inte, hantverk och industri läggs ner, ingen media inriktning på samhällsprogrammet osv. Det verkar som om att BUN inte har några visioner överhuvudtaget när det gäller den framtida gymnasieskolan i Hässleholm. Det enda som betyder något för Johan Berglund och den styrande snålbudgetalliansen är antalet sökande. Visst kan man förstå att det kan behövas ett intagningsstopp något år om det är riktigt få sökande till ett program. men bara för att det är få sökande ett år finns det ingen anledning att stoppa intaget de kommande två åren. Kostnaden för att försöka starta humanistprogrammet HT 12 är minimalt. Det enda som hade behövts var att låta programmet vara med i reklambroschyrerna.

Börjar undra vad vi skall ha BUN till. Den nya BUN majoritetens politik verkar gå ut på att passivt invänta resultatet av elevernas val och därefter besluta om vilka utbildningar som skall läggas ner. För detta så behövs det ingen nämnd utan det räcker med ett dataprogram som automatiskt skickar ett standardmail till de elever som har sökt program med få sökande. "Tack för din ansökan men programmet kommer inte att startas. Vänligen sökt något annat"

Tyvärr så har kommunen begåvats med en majoritet i Barn- och Utbildningsnämnd som består av visionslösa valfrihetstalibaner som inte har något annat mål med sitt uppdrag än att klara budgeten. Tragiskt

Henrik

NSK

Fridolin gör en Juholt

2011-06-09T22:10:00.010+02:00

I sitt svar på mitt öppna brev om nedskärningarna inom gymnasiet i Hässleholm så finns det inte mycket konkret. Mitt öppna brev fokuserade på skillnaden mellan vad Gustav Fridolin säger och vad det lokala miljöpartiet gör. Jag är fortfarande förvirrad efter ett par genomläsningar av Fridolins insändare. Han skriver att det behövs satsas på skolan - men miljöpartiet lägger ner utbildningar här i Hässleholm. Är det någon ny trend i bland Sveriges politiker att ha alla åsikter på en gång? Som Fridolins välfärdspolitik och Juholts Libyenpolitik?

Det enda som återstår är att vi medborgare får försöka tolka vad politikerna vill. Min tolkning är att miljöpartiet är ett nedskärningsparti som alla de andra. "Gustav Juholts" fina ord kan inte dölja den kortsiktiga och ogenomtänkta nedskärningspolitik som miljöpartiet bedriver på lokalnivå. Handling väger tyngre än ord.

Henrik

Nsk

Svar på Henrik Hedmans
öppna brev i Norra Skåne

Hej Henrik!
Tack för grattis och uppmuntran inför det förtroende ja fått tillsammans med Åsa Romson som nytt språkrör förMiljöpartiet.
Tack också alla ni andra som hört av sig med hälsningar, kloka idéer och erfarenheter. Jag ska göra mitt bästa för att bära förtroendet väl – och hoppas att Ni hemmavid inte slutar höra av Er när ni ser något jag borde ta upp i riksdagen, har tankar om något jag sagt eller vill dela en erfarenhet. Utan den kontakten skulle jag bli en mycket sämre politiker. Som Henrik skriver är en av de viktigaste frågorna för mig att vi måste satsa på barn och unga. Varje ung person som tidigt hamnarvid sidan av kostar samhället uppemot 15 miljoner kronor – det är många lärarlöner eller fritidsgårdar. Efter skolan måste det finnas jobb också för unga, tre viktiga saker för att lyckas med det är

1. Satsa på utbildning. Även efter gymnasieåren ska man ha en chans att lära och lära om. Jag tror också lärlingssystemen som nu byggs upp kan vara bra för en del unga.

2. Anställ fler. Inte minst äldreomsorgen är en viktig arbetsplats och där finns ett stort behov av att rusta upp.

3. Gör en grön omställning. Det är klart att om vi börjar tillverka våra egna fordonsbränslen, i stället för att köpa in olja från skurkstater, så ger det mer jobb i Sverige och nya industrier. I en ny bok har vi räknat fram att det till 2020 kan skapas uppemot 200 000 nya jobb i Sverige med en grön omställning. För att lyckas med detta krävs det att kommunerna har tillräckligt med resurser, och det är en av de frågor som jag drivit hårt i riksdagen sedan ni valde in mig i höstas. Det håller inte att barngrupperna i omsorgen växer, lärartätheten sjunker och byskolor läggs ner samtidigt som ministrar ler i kapp under rubrikerna om att det går bra för Sverige.

Innan jul lyckades vi i oppositionen driva igenom en besparing på byråkratin i regeringskansliet samtidigt som vi fick fram riktlinjer för bättre bemanning inom delar av äldreomsorgen. Det var ett steg i rätt riktning. Men det var långt ifrån tillräckligt. I varje kommun sitter man fortfarande och vrider och vänder på slantarna för att de ska räcka till. Inte minst måste man göra det i Hässleholm. Jag kan självklart inte sitta i riksdagen och säga om de förändringar man nu gör på Jacobsskolan är rätt eller fel, men jag är glad att en del utbildningar räddades och jag hoppas att vi tillsammans kan jobba för att fler unga ska välja de viktiga industrinära utbildningarna. Och jag lovar att fortsätta kämpa för att man inte i kommuner ska behöva göra några sådana här förändringar för att man inte tycker sig ha råd med annat. Det vi i längden inte har råd med är nämligen att fortsätta spara på skolan. Ett land som inte satsar på barnen och de unga, växer sig knappast starkt.

Gustav Fridolin
Riksdagsledamot (MP)

Politiskt hyckleri

2011-06-03T09:41:00.004+02:00

Vi har i sverige ett politiskt parti som har profilerat sig hårt på utbildningsfrågor, nämligen folkpartiet. En stor reform som folkpartiet har drivit igenom är GY11. Den nya gymnasieskolan som börjar gälla nu till hösten. I folkpartiretoriken för reformen så har utbildningsministern Jan Björklund (fp) flera gånger hävdat att en av anledningarna till GY11 är att man vill uppvärdera/ satsa på yrkesutbildningarna. Alla skall inte tvingas bli akademiker utan folkpartiet vill stärka de gymnasiala yrkesutbildningarna för att göra eleverna mer anställningsbara.
Nu har folkpartiet i Hässleholm visat sina kort hur de har tänkt uppgradera yrkesutbildningarna här i kommunen. De har nämligen beslutat att lägga ner ett antal yrkesutbildningar - trots att det finns goda förslag till hur de skulle kunna utvecklas och leva kvar. Folkpartiet är svenska mästare i utbildningshyckleri. På riksnivå pratar de om satsningar på yrkesutbildningar - kommunnivå där de skall genomföras i praktiken så lägger de ner utbildningarna. Inte trovärdigt - det går inte satsa på yrkesutbildningar som inte finns.

Henrik

Följ Tyskland – Avveckla kärnkraften!

2011-06-02T07:18:00.001+02:00

1 juni, 2011

By ledarred

Tre härdsmältor, tiotusentals människor som inte vet när de kan återvända till sina hem (om någonsin), gigantiska kostnader preliminärt beräknade till 1400 miljarder kronor etc, konsekvenserna av kärnkraftshaveriet i japanska Fukushima är enorma och – tre månader efteråt – fortfarande till stora delar oöverskådliga.
Efter haverierna i Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986 riste det i hela den globala samhällskroppen av rysningar och ett allmänt ifrågasättande av kärnkraften som energikälla spred sig. Nu efter Fukushima är det dock en märklig avsaknad av mobilisering och rörelse. I Sverige har de tappra demonstranter som gått ut på gatorna vid enskilda protesttillfällen kunnat räknas till endast några hundratal.

Undantaget i sammanhanget har varit Tyskland där hundratusentals människor i landsomfattande manifestationer krävt ett stopp för kärnkraften. Kärnkraften har utvecklats till den mest laddade politiska frågan i landet, och i delstatsvalet i BadenWurtenberg ledde det till att De Gröna bars fram till sin första post som regeringschef någonsin. Förbundskansler Angela Merkel och hennes CDU-FDP koalition har känt sig alltmer pressad.
Natten till måndagen denna vecka fick den utomparlamentariska kampen sin belöning när förbundskansler Merkel kungjorde att all kärnkraft i Tyskland ska vara avvecklad fram till 2022.

Beslutet hann knappt kablas ut innan Sveriges miljöminister Andreas Carlgren, en gång i tiden en ledande person i Folkkampanjen mot kärnkraft, ondgjorde sig: ”Den avgörande frågan nu för Tyskland är att man högst troligt kommer att öka importen av kärnkraftsel från Frankrike och att man riskerar att inte lika snabbt klara att avveckla det fossila beroendet – framför allt av kolkraften”. Carlgren klagade också över ”årtalsfixeringen”. Denna visa som miljöministern gör sig till tolk för har vi till leda hört förut, med andemeningen att kärnkraften inte kan ersättas inom en överskådlig framtid och därför kan vi inte heller fastställa något stoppdatum. Från maktens korridorer får vi ideligen höra att alternativa energikällor inte för lång framtid kan vara någonting annat än ett komplement.

Sanningen är dock en helt annan: ”Den tekniska potentialen för förnyelsebar energi – det vill säga den andel av den teoretiska potentialen som är utvinningsbar med känd teknik, oberoende av kostnaden – uppskattas vara sex till 18 gånger större än världens behov” (den belgiske agronomen och marxisten Daniel Tanuro, röda rummet 1-2 2011). Tanuro menar också att de alternativa energikällorna skulle kunna utvecklas mycket snabbt om det sågs som en absolut prioritet i energiforskningen, vilket inte är fallet idag.
Det hela handlar om att vi måste styra bort från profitintresse och marknadsmekanismer för att kunna använda de resurser som krävs för att få till stånd en planmässig utbyggnad av alternativa energisystem.

Förhoppningsvis kan beslutet i Tyskland 30 maj bli en vägvisare bort från kärnkraftsvansinnet. Här på svensk mark kan vi framför allt hoppas på att det blir en vitamininjektion för den sedan lång tid tillbaka så försvagade rörelsen mot kärnkraft – och åtminstone har sannolikheten blivit mycket större för det efter måndagens beslut i Berlin. Om folkomröstningsresultatet från 1980 hade följts – avveckling inom en tidsrymd på 30 år som var den segrande Linje 2:s ståndpunkt – skulle kärnkraften efter 2010 varit ett minne blott. Det rådande politikeretablissemanget har dock unisont, och då även inkluderande miljöpartiet, negligerat folkomröstningens faktiska utslag. Förutom stängningen av de två reaktorerna i Barsebäck har inga mått och steg tagits för någon avveckling. Tvärtom går utvecklingen åt motsatt håll när alliansregeringen flaggar för att nya reaktorer kan byggas när de nuvarande tjänat ut. Men om utvecklingen kunde vridas åt ett annat håll i Tyskland kan vi det även i Sverige. Låt oss ta det tyska exemplet till oss och se till att de svenska kärnkraftsreaktorerna om tio år är på väg att förvandlas till museiföremål över en tid när tron på den ständiga tillväxtens evangelium var djupt rotad i samhällskroppen – det börjar bli dags för en Forsmarks- eller Ringhalsmarsch!

norran 1

En av mina favoritreportrar har dödats

2011-05-31T19:42:00.003+02:00

Syed Saleem Shahzad, journalist för Asia Times i Pakistan har mördats. Jag har i flera år följt hans fantastiska rapportering från Pakistan och Afghanistan. Det finns ingen reporter som ens kom i närheten av hans kunskaper om konflikten i Afghanistan. De är med stor sorg som jag motar beskedet om att han har mördats. Det är reportrar som Syed Saleem Shahzad som gjort att jag fortfarande har ett visst hopp för journalister. En ivrig faktasökande reporter som inte skydde något för att förmedla sina insikter till oss trogna läsare av hans artiklar i Asia Times. Hoppas att mördarna hittas och döms - men vi skall inte ha för stort hopp om det - finns en stor risk att säkerhetstjänsten i Pakistan ligger bakom mordet. Vila i frid och tack för allt

Henrik

länk

Ett dåligt alternativ

2011-05-31T12:25:00.001+02:00

Mycket bra att näringslivet har börjat engagera sig i den här viktiga frågan. Något som behövs om BUNs ogenomtänkta beslut skall kunna rivas upp. Tyvärr så verkar kommunstyrelsens majoritet inte hellre förstå att deras alternativ är feltänkt.

Att ställa om industri- och hantverksprogrammet till att utbilda äldre ungdomar innebär knappast en besparing. I stället för att ungdomarna skall gå direkt från grundskolan till en utbildning som leder till arbete så menar tydligen kommunledningen att först så skall eleverna läsa något annat program i tre år. Därefter skall de sedan påbörja industriutbildningen. Betyder i praktiken att dessa ungdomar skall får tillbringa fyra till fem i gymnasiet. Ett till två extra år på gymnasiet måste rimligtvis innebära en större kostnad för oss skattebetalare än de insatser som behöver göras för att locka niorna att välja ”realistiskt” från början.

Ett annat scenario som uppkommer med denna lösning är att eleverna hänvisas till arbetsförmedlingen. Där de får tillbringa ett till två år med jobbcoacheri, cv- skrivande och andra förvarande aktiviteter.

Har också svårt att se vad kommunen ”sparar” genom att låta arbetsmarknads och kompetensenheten (AK) betala utbildningarna i stället för BUN. Både BUN och AK är kommunala verksamheter. I och för sig olika konton men det spelar ingen roll för oss skattebetalare för bägge kontona fylls på av den kommunalskatt vi betalar. Barn- och utbildningsnämndens besparing blir en kostnad för arbetsmarknadsenheten. Ett nollsummespel om man inte räknar in de kommunala och statliga kostnaderna för vad ungdomen gjorde mellan grundskolan och arbetsmarknads och kompetensenhetens insatser.

Om nu maskinerna skall vara kvar, om lärarresurserna skall vara kvar måste det vara mer ekonomiskt att ha kvar gymnasieutbildningarna och fylla upp lokalerna och lärartjänsterna med vuxenutbildning. Utan ett gymnasieprogram i ”botten” kommer verksamheten att bli ryckig. Tex arbetsförmedlingen köper in en 6 veckors svetskurs som följs av en ny svetskurs 3 veckor senare. Däremellan får lärarna fördriva tiden med att putsa maskinerna och sopa verkstadsgolvet.

Förlängd gymnasietid eller förvaring på arbetsförmedlingen som kommunledningens majoritet föreslår är inga framtidsatsningar, utan endast ett stort slöseri med skattemedel och elevernas tid.

Nu när näringslivet har vaknat och börjat engagera sig i sin framtida personalförsörjning så öppnas spännande utvecklingsmöjligheter för industri- och hantverksprogrammen. Önskar djupt att våra politiker hade modet att greppa tillfället och göra något positivt för Hässleholm i stället för den uppgivenhet och bristande framtidstro som nu dominerar.

Henrik

Bilåkning i Hässleholm

2011-05-28T17:33:00.011+02:00

Raggarkulturen lever i Hässleholm - särskilt i maj när årets stora cruising äger rum

Glada miner

Vovve, villa och Cadillac

Skall börjas i tid

Corvett

Mattsvart

Öl

Bakluckeåkningen var sällsynt i år

Raggarkultur

Försvaret?

Gul pärla

Hej!

Röstförstärkning

Polisen var närvarande

Äkta dollargrin

Ett gäng glada spättor i en amerikansk "häst"

Även små bilar deltog

Musik behövs på en bilträff

Hej då - vi ses nästa år!

Nsk nsk

Protester i Hässleholms Stadshus

2011-05-27T23:41:00.001+02:00

"Ogenomtänkt att lägga ner praktiskt inriktad utbildning"

Protesterna mot nedläggningarna av yrkesprogrammen sprider sig Här

En lärdom - aktivitet lönar sig

2011-05-27T16:04:00.003+02:00

Oppositionen lyckades på grund av att Jacobsskolans personal engagerade sig i frågan. Insändare, mail och telefonsamtal till politikerna, informationsmöten för politikerna på skolan, mail och brev till företagarna i bygden, mail till rikspolitikerna osv. Skall vi lyckas stoppa snålbudgetalliansens alla nedskärningar så måste vi engagera oss - det räcker inte med att sitta och bli nedröstade i de kommunala församlingarna.
Henrik

Nsk

Ytterligare frågor till Gustav

2011-05-26T09:47:00.004+02:00

MP krävde i valrörelsen en skattehöjning på 60 öre -för välfärds skull. Någon månad senare så gick de med på oförändrad skattesats för att möjliggöra ett deltagande i den styrande "snålbudget alliansen". Resultatet bla nedstängning av industri och trä programmen i Hässleholm - för dyra. Skall verkligen eleverna framtid och näringslivets personalförsörjning finansiera Peter Groths ordförandepost i byggnadsnämnden? Kan du ta de lokala partisterna i "örat"- och förhindra dem att "blåsa" eleverna
/Henrik Hedman

Svar: Hej Henrik. Tack också för öppna brevet. Miljöpartiet är ett resultatparti. Vi har bildats för att göra verklighet av den politik vi gemensamt formulerat, inte bara för att skriva snygga plakat. När det fanns en möjlighet att göra Hässleholm till en grönare och bättre kommun efter valet tog vi därför den - läs gärna mer på http://www.mp.se/files/236400-236499/file_236484.pdf

Det är ingen hemlighet att vi - till skillnad från de andra kommunerna i majoriteten - kan tänka oss att höja skatten om pengarna går till skolan och omsorgen. Men i ett samarbete får man inte igenom allt man vill. Nu blir det ju, som du vet, en del förändringar i förslaget om Jacobsskolan. Det tycker jag är bra, men det är klart att jag helst som alla andra hade sett att alla programmen både hade tillräckligt intresse och tillräckligt med pengar för att vara kvar.

Och nej, att vara språkrör innebär inte att man tar någon i örat.

Jacobsskolan

Min kritik är att ni går till val på en sak och genomför en annan.. I det dokumentet som du hänvisar till står det "Hässleholms gymnasieskolor, och dess utbildningar, fyller en viktig och strategisk roll och skall vidmakthållas" Tolkar du som de lokala miljöpartisterna orden "strategiskt och vidmakthållas " som detsamma som nedläggning? Låter i så fall som nyspråk hämtat från boken 1984. Du bör nog agera på något sätt - det är inte trovärdigt att säga en sak och göra en annan.
/Henrik Hedman

Svar: Vi har gått till val på att satsa på skolan och omsorgen. I Hässleholm var vi beredda att höja skatten för att få tillräckligt med pengar. Den enda majoritet som var möjlig efter valet var med partier som absolut inte ville höja skatten. De lokala miljöpartisterna lyckades ändå få till en uppgörelse med de skrivningar som du pekar på. Nu gäller det att göra verklighet av den uppgörelsen. Dagens besked om Jacobsskolan är väl ett litet steg på vägen - om det är tillräckligt måste de lokala miljöpartisterna diskutera igenom och diskutera med de partier man samarbetar med. Alla andra är såklart välkomna att höra av sig till och diskutera med miljöpartisterna, de nås på mp.se/hassleholm

Runda 3
(Ställde frågan med Chaten stängdes - men om du Gustav läser Röda Göinge så är du välkommen att lämna en kommentar)

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och sverigedemokraterna vill bevara utbildningarna. Om miljöpartiet stödjer dessa partiers förslag så finns det majoritet för "att satsa på skola och omsorg". Resultatet av de lokal partisternas beslut är att de genomför moderaternas politik!
Du är välkommen till Jacob och informera dig - något som de lokala partisterna inte gjorde innan de beslöt att lägga ner programmen.

Henrik Hedman

Nsk Nsk Nsk Nsk

Delseger

2011-05-26T07:09:00.003+02:00

BUN har beslutat att FP och BF inriktningarna inte skall läggas ner - en seger för oss alla på skolan som kämpat för att behålla inriktningarna. Deras motivering för att riva upp beslutet är korrekt - dåligt beslutsunderlag. Tjänstemännens beslutsunderlag som de visade nämnden var under all kritik.
Men vad BUN majoritetn inte verkar förstå är att de delar av beslutsunderlaget som rör industri och hantverk trä är lika dåligt. Det enda riktiga är att riva upp dessa beslut också och tillsätta en rejäl utredning om hur Hässleholms gymnasium ska hantera de ändrade demografiska förutsättningarna. En utredning som tar hänsyn till elevernas önskemål och näringslivets behov av kompetent personal.
Henrik

Henrik

Chatfråga till Gustav Fridolin - Norra Skåne

2011-05-26T07:06:00.002+02:00

MP krävde i valrörelsen en skattehöjning på 60 öre - för välfärdens skull. Någon månad senare så gick de med på oförändrad skattesats för att möjliggöra ett deltagande i den styrande "snålbudgetalliansen". Resultatet bl.a. nedstängning av industri och trä programmen i Hässleholm - för dyra. Skall verkligen elevernas framtid och näringslivets personalförsörjning finansiera Peter Groths ordförandepost i byggnadsnämnden? Kan du ta de lokala partisterna i "örat" - och förhindra dem att "blåsa" eleverna?

Henrik

Ev svar publiceras senare

Öppet brev till Gustav Fridolin (mp)

2011-05-24T06:36:00.002+02:00

(Insändare i dagens Norra Skåne)

Hej Gustav!

Grattis till språkrörsposten för miljöpartiet. Jag hoppas att de värderingar som du gav uttryck för i din bok ”Blåsta” och under valkampanjen är de som kommer att vägleda miljöpartiet framöver. I din bok ”Blåsta” som du gav mig ett signerat exemplar av, beskriver du vältaligt och med många exempel hur ungdomarna på nittiotalet drabbades av de kommunala nedskärningarna i efterdyningarna av nittiotalskrisen. Du drar den helt korrekta slutsatsen att det är dyrare för samhället att låta en enda ungdom ramla igenom trygghetsnätet än att satsa på förebyggande alternativ. I den senaste valrörelsen hann jag knappt hälsa på dig för du var upptagen med att åka runt i Göingebygden och besöka och argumentera mot nedskärningarna för drabbade anställda och brukare på vårdhem, skolor och andra inrättningar som hade drabbats av snåla kommunalpolitikers snäva budgethänsyn. Du har också på ett tydligt och glasklart sätt tagit ställning och praktiskt arbetat mot främlingsfientlighet och rasism. Tänker speciellt på att du ställde upp som talare på kristallnatten när vi i Tolerans Hässleholm anordnade en manifestation mot rasism. Jag har också ett flertal gånger bjudit in dig som föredragshållare till Jacobsskolan. Får säga att eleverna alltid har uppskattat dina engagerade föreläsningar.

Anledningen till att jag skriver till dig är att jag har börjat undra var du och miljöpartiet står i en av dina viktigaste profilfrågor. Dina lokala partivänner här i Hässleholm verkar inte omfamna de värderingar som du har torgfört i böcker och under valkampanjen. De stödjer nämligen nedläggningen av ett stort antal utbildningsprogram här på Jacobsskolan. Industriprogrammet, hantverksprogrammet, lastbilsinriktningen på fordon och inriktningen socialt arbete på barn- och fritidsprogrammet vill de lägga ner. Utbildningar som leder till arbete – många av ungdomarna har redan fått anställning en månad före sin examen. Ett fast arbete är som bekant bästa sättet att slippa bli ”blåst”. Nedläggningarna kommer att drabba Hässleholms ungdomar hårt. De flesta av dessa ungdomar vill ha en yrkesutbildning där de får arbeta praktiskt med maskiner eller människor. För dem så är inte ett studieförberedande program som natur- eller samhällsprogrammet något alternativ. Läggs programmen ner så finns det inga alternativ kvar för dessa ungdomar. Barn- och utbildningsförvaltnings majoritet där miljöpartiet ingår nöjer sig med att hänvisa dem till likartade utbildningar någonstans inom samarbetsorganisationen Skåne Nordost. Pendlingstiden till Wendesgymnasiets yrkesprogram överskrider med bred marginal en timmes enkel resväg från Bjärnum, Mala eller Farstorp. Det behövs extremt studiemotiverade ungdomar om de skall orka pendla närmare femton timmar i veckan under tre år. Fungera Skånetrafiken som den brukar blir det snabbt många timmar mer. Tyvärr så kommer alternativet för många av dessa ungdomar inte bli någon annan gymnasieutbildning utan arbetsförmedlingen. Något som BUNs ordförande Johan Berglund har framfört som ett alternativ till mig. Där de får lära sig att författa cvn – något som går fort när man varken har utbildning eller tidigare yrkeserfarenhet att skriva ner. Risken är att vi kommer att få en ny generation ungdomar som blir ”Blåsta”. Inskrivning i fas 3 vid tjugoårs ålder verkar vara det enda alternativet som BUN majoriteten och det lokala miljöpartiet är beredda att erbjuda våra ungdomar.

Jag vädjar till dig att försöka hindra de lokala miljöpartisterna att ”blåsa” våra ungdomar – för ungdomarnas skull. Men även för din och miljöpartiets politiska trovärdighets skull.

Henrik Hedman lärare i samhällskunskap på Jacobsskolan

Norran 1 2 3 KB1 KB2

Cruising i Hässleholm

2011-05-21T13:40:00.010+02:00

Lars "Plasta-Lasse" Nilsson anordnade Hässleholms kanske världens första el- fordons cruising idag. Lasse inledningstalade innan cruisingen startade för en rundtur runt Hässleholm där div aktiviteter ägde rum längs rutten. All heder åt "Plasta - Lasse" för detta trevliga event. Hoppas att det blir årligen återkommande. Kanske det kan växa och bli ett större event än den riktiga cruisingen i framtiden.

Nsk Nsk

Inställt möte

2011-05-19T17:57:00.000+02:00

"Socialistiska Partiets och Kvarnby Folkhögskolas planerade möte lördag den 21 maj om Libyen och svenskt deltagande i NATO-operationer har skjutits upp till ännu inte bestämt datum i början av hösten 2011"

Varför läggs inriktningen ”Lastbil och mobila maskiner” ner på Fordons- och Transportprogrammet i Hässleholm?

2011-05-17T11:23:00.002+02:00

Inga jobb?– Vid alla kontakter med branschen uttrycks en stor oro för att tillgodose rekryteringen av ”tunga” mekaniker i framtiden. Företagen står alltid med öppna armar när vi skickar ut våra elever på praktik och av dagens ”tunga” treor på Jacobsskolan har redan 6 av 9 erbjudits jobb, en månad innan skolan slutar!

Arbetsförmedlingens ”Yrkeskompass” visar att det är stor efterfrågan på Lastbils och maskinmekaniker i hela landet och i Skåne är efterfrågan ännu större.

Efterfrågan kommer heller inte att minska om man tittar fem eller tio år framåt.

-Enligt Björn Bäckström maskinleverantörernas förening så finns det ett behov av ca 300-350 servicetekniker per år i Sverige under de närmsta fem åren (Servicetekniker är en mekaniker med mobil verkstad för tunga maskiner). Det utbildas idag ca 100st, vilket innebär ett årligt underskott på ca 200-250st.

Motorbranschens Yrkesnämnd (MYN) håller på med en kartläggning av behovet för ”tunga” mekaniker. Denna beräknas vara klar i juli 2011. Men behovet är mycket stort utifrån den förhandsinformation vi har fått. Behovet av ”tunga” mekaniker överstiger med råge behovet av personbilsmekaniker/tekniker vilket också är stort .

- Kommunen har beslutat att satsa stora pengar på att utveckla Hässleholm Nord. Att satsa på att utveckla Hässleholm till ett logistikcentrum och samtidigt lägga ner utbildningen för tunga fordon, verkar inte så genomtänkt.

För få sökande? Färre söker till yrkesprogram i hela Sverige. Orsaken är nog att eleverna felaktigt tror att man inte kan bli behörig till högskolan på de yrkesföreberedande programmen. Något som går att rätta till med framtida informationsinsatser.

– Historiskt sett har det alltid varit så att eleverna mest är intresserad av personbilar när de söker till fordonsprogrammet. När de sedan fått känna lite på grejerna och fått mer kunskaper så utvecklas intresset och ungefär hälften av eleverna söker sig till tunga sidan i inriktningsvalet.

Av dagens ”tunga” treor var det inte EN ENDA som var intresserad av den tunga sidan när de började åk1 på fordonsprogrammet, ändå blev det en full klass!

Intresserade elever finns! I den nya läroplanen är fordonsutbildningen mer yrkesinriktad än tidigare. Även obehöriga elever kan bli utmärkta mekaniker. Ofta är det så att de som har bekymmer med kärnämnen är mer praktiskt lagda och skulle kunna passa utmärkt in på fordonsprogrammet där de kan hitta ett yrke som är utvecklande och passar dem.

Ombyggnad eller renovering? Med satsning, nya fräscha lokaler, utrustning, rätt marknadsföring och positiv publicitet kan vi få många fler intresserade elever, även från andra kommuner.

Med nedläggningar, negativa siffror och dålig publicitet skrämmer vi bort eleverna och gräver vår egen grav.

Ett beslut är taget och vi fattar ingenting……

Martin Eldonsson Fredrik Carlsson Stig Jönsson Magnus Möller Björn Paulsson Per-Ola Persson

Yrkeslärare på Fordonsprogrammet/Jacobsskolan

KB Lokaltidningen

Nakbadagen i Hässleholm

2011-05-15T13:33:00.017+02:00

Hanna (v) vår duktiga konferencier

Erhan

Muhammed från Arabiska föreningen höll huvudtalet

Jag talade för (sp)

Sally talade för Palestingruppen

Saga från SSU

Pelle talade för socialdemokraterna

Hanna (v) avslutade talarlistan och tackade mötesdeltagarna för att de hade slutit upp

Nsk Nsk

Vad vilja högerkrafterna?

2011-05-13T19:16:00.001+02:00

13 maj, 2011

By ledarred

”Vi är vår tids nya miljöparti”, orden är den moderata partisekreteraren Sofia Arkelstens vid partiets Sverigekonferens i Karlstad förra helgen. Vid denna konferens samlades 1700 kommunpolitiker från hela landet. Här betonades tydligare än någonsin att moderaterna är ett ”samhällsbärande parti”för hela det svenska folket, och speciellt trycktes det på nödvändigheten av att man profilerar sig i miljö- och välfärdsfrågor. I linje med det uttryckte statsminister Reinfeldt – i en intervju efter sitt tal till konferensen – det som angeläget att antalet anställda i kommunerna de närmaste åren ökar med 50 000.
Från att i riksdagsvalet 2006 gått fram under baneret av att vara ”det nya arbetarpartiet” och 2010 som ”det enda arbetarpartiet” försöker således moderaterna nu framställa sig som det stora miljö- och välfärdspartiet, ett parti för alla väl förankrat i politikens mittfåra. Men vad döljer sig egentligen bakom den nya fasaden? Är inte partiet längre den främsta försvararen av svärdet, tronen, altaret och penningpåsen – i ur och skur de besuttnas parti?

Vid riksdagsvalet 1970 fick moderaterna för egen del vidkännas ett historiskt bottennapp när man endast lyckades erövra 11,5 procent av röstetalet. Året innan hade man sett sig nödgat, som en avspegling av den rådande tidens vänstervåg, att byta namn från Högerpartiet till Moderata samlingspartiet. Partiet uppfattades av allt fler – med sitt skattegnöl, ständiga opposition mot nya sociala reformer och allmänt konservativa maner – som en historisk fossil. Sedan blev det inte heller bättre av att den mer bildsköne än argumentvige partiledaren Yngve Holmberg framstod som en trög statist i förhållande till statsminister Olof Palme och dennes retoriska ordfyrverkerier.
Partiet repade sig när man under Gösta Bohmans ledarskap på 1970-talet fördubblade sitt röstetal. Under Carl Bildts ledning fick sedan partiet till och med – för första gången sedan amiral Arvid Lindman 1928-30 – 1991-94 beträda statsministerposten. Men det grundläggande problemet kvarstod: att man tämligen ensidigt framstod som ett de bättre bemedlades parti.
Speciellt tydligt blev det i valrörelsen 2002 när dåvarande partiledaren Bo Lundgren ständigt upprepade mantrat att skatterna borde sänkas med 130 miljarder kronor, ett budskap som av många uppfattades som ett farligt hot mot den sociala välfärden och väljarstödet rasade ner till 15 procent.

Så kom då eran Reinfeldt med en kosmetisk uppfräschning i form av en helt annan retorik. Och, visst, knyter säkert en gammal stofil som Gunnar Hökmark näven i byxfickan när exempelvis vice-ordföranden Gunilla Carlsson på en kongress basunerar ut från talarstolen att hon ”älskar kollektivavtal”. Men vad har egentligen hänt med den faktiska politiken?
Ja, även om Reinfeldt småler i TV-rutan och talar om pengar till välfärd och full sysselsättning kan inte ens den mest stofila högergubbe vara annat än nöjd med vad som uppnåtts sedan 2006 under den moderatledda alliansregeringens fögderi: skatterna har sänkts med 100 miljarder, privatiserings- och avregleringstakten inom den offentliga sektorn har accelererat, fackföreningsrörelsen har tappat flera hundra tusen medlemmar, etc.
Moderaterna nöjer sig inte heller med det. När man går in på partiets hemsida tonar återigen den annars i offentlighetens ljus väl maskerade högernunan fram. 100 miljarder i dränering av våra gemensamma åtaganden är inte nog utan fortfarande möts vi av klagosången att ”skattetrycket måste sänkas rejält” och uppfattningen att ”skatter minskar människors trygghet”. Här är det inte heller frågan om att älska kollektivavtal utan vi stöter på det vanliga moderata gnället om att facket har för stor makt och att facket lägger hämsko på entreprenörsanda och det fria initiativet.

Knappt ett år innan valet 2010 gav Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen ut skriften ”Bokslut Reinfeldt” på Ordfronts förlag. Det är en väldokumenterad katalog över vad borgerligheten under ledning av moderaterna genomfört och vad man ytterligare har i kikaren med sitt försök till omstöpning av det svenska samhället. Vid valet 2010 lyckades denna kraft få förnyat mandat till att sitta kvar på maktens taburetter. Just nu tuffar också den borgerliga systemskiftesagendan på – men det finns ett motmedel gentemot detta systemskiftestuffande, samma som de arbetande använt sig av ända sedan romartidens Spartacusuppror – klasskamp!

Företagare protesterar mot indragna gymnasieprogram

2011-05-12T10:10:00.000+02:00

AVVECKLING. Inga sura miner, trots beslut om nedläggning av industriprogrammet. Glada är Leif Thornström, till vänster och Paul Gustafsson, båda lärare på industriprogrammet, för attt Jonathan Hansson, i mitten, har fått en provanställning efter en lyckad praktik. Foto: Maja Ögren Andersson

Företagare protesterar mot indragna gymnasieprogram

"Beslutet tyder på okunskap"

Maja Ögren Andersson

HÄSSLEHOLM. Företagarna i Hässleholm kommun protesterar mot avvecklingen av industriprogrammet på Jacobsskolan.

En ny värld!

2011-05-09T21:31:00.000+02:00

Rädda Saab – ställ om produktionen!

2011-05-08T17:36:00.000+02:00

6 maj, 2011

By ledarred

”Festen blir kort och baksmällan tung.”, så kommenterade Socialistiska Partiets styrelse för ett drygt år sedan jublet i Trollhättan över att Victor Muller ”räddat” Saab Automobile från konkurs. Efter en månads baksmälla då Muller ljugit om företagets ekonomi och allmänt hållit en låg profil korkade han i veckan åter upp champagnen, nu med ett kinesiskt kort i rockärmen. Att Muller tidigare lyckats få fackföreningar, politiker och ”experter” att tro att ett bilföretag som tillverkar 50 000 bilar per år kan överleva i en bransch där utvecklingskostnaderna normalt läggs ut på hundratusentals exemplar är möjligen ett gott betyg åt hans säljkonst men ett underkännande av mångas kritiska tänkande. Utkastet till avtal med den lilla kinesiska biltillverkaren är en ny akt i samma spel som pågår högt över huvudet på hårt prövade arbetare och tjänstemän hos Saab, underleverantörer och de talrika arbetsplatser som direkt eller indirekt är beroende av biltillverkningen.

För en gångs skull går det att hålla med en borgerlig minister när Maud Olofssons sammanfattar regeringens insatser kring Saab med orden: ”Vi har gjort vad vi har kunnat.”, för en regering som anser att marknaden har svaret på alla frågor kan faktiskt inte göra något annat än just det den svenska regeringen gör: titta på när Saab går under.

Men inte heller de som nu kräver olika former av stöd till biltillverkningen eller nu hoppas att Saab ska bli en del av Kinas motorisering har någon lösning. Att försvara hotade jobb är en självklar facklig reflex. Utan försörjning rycks grunden undan för alla som arbetar och det kollektiv som utgör basen för arbetarrörelsens styrka löses upp i individer. Alltför ofta leder detta dock till att fackföreningarna undergräver denna styrka genom eftergifter i fåfänga försök att rädda jobben. Det är också vad som skett på Saab under många år.

När ett kapitalistiskt företag slås ut räcker det nämligen inte med reflexreaktioner. Det krävs att vi tänker ett steg längre än kapitalet vars enda fråga är: Kan det ge vinst? En viktigare fråga är: Vad är bra för de anställda och samhället? När det gäller ett bilföretag som Saab är det en besvärlig fråga. Den bilindustri som årligen pumpar ut 50 miljoner nya bilar har nått vägs ände. Både av klimatskäl och för att, som Nobuo Tanaka, chef för IEA, OECD-ländernas samarbetsorgan för energifrågor, nyligen sa: ”Den billiga energins epok är över.” En omställning av transportsystemet och annan fossilberoende verksamhet kommer att ske, vare sig vi vill det eller ej. Frågan är om den sker planerat eller i panik, som ett resultat av energikris och klimathaverier.

Därför är det dubbelt illa när varken de fackliga ledningarna, Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet har något annat att komma med än fromma förhoppningar om att nya kapitalister ska lösa krisen för Saab. Illa för att de sluter upp i försvaret av den ohållbara bilismen istället för att visa på möjligheten att ställa om produktionen. Illa för att de befäster de arbetandes dåliga självförtroende genom att inte föra fram en egen linje, självständig från företagets.

Krisen för Saab är därmed också en kris för arbetarrörelsen. Uppgiften för de arbetande är inte att hoppas på ”goda” kapitalister utan att utmana dem som ser de produktiva resurser generationer byggt upp som något att berika sig på och istället lyfta fram dessa resurser som tillgångar för samhället.

Drastiska förändringar, oavsett hur nödvändiga de är, genomförs sällan bara genom förnuftsargument. I krislägen kan dock lösningar som tidigare varit otänkbara plötsligt bli möjliga. Att USA:s regering skulle ta över GM hade till exempel varit ett skrattretande förslag våren 2008 – några månader senare var det plötsligt det enda alternativet som fanns.

Det akuta hotet mot Saabs fortlevnad är ett sådant krisläge. När varken ”marknaden” eller klimatet behöver fler bilar borde en självklar facklig och politisk linje vara att staten tar över Saab och använder produktionsmaskineriet, inte till att öka på den ohållbara bilismen, utan till att utveckla klimatanpassade transportmedel och utrustningar för förnybar energi – ett miljonprogram för klimatet, på samma sätt som staten på 60- och 70-talen organiserade bygget av en miljon nya bostäder. Att börja driva sådana krav skulle också vara ett första steg för att ifrågasätta kapitalets rätt att bestämma över våra liv och börja ta makten i våra egna händer.

1 Maj

2011-05-01T19:41:00.003+02:00

Röda bilder - upplagda från en muppande dator.

Kaffe, sill, ägg och borgarstyret

2011-04-29T09:09:00.002+02:00

Henrik

Nsk

Lyckad manifestation!

2011-04-25T14:49:00.008+02:00

Påskträd på torget

Ett hundratal personer hade slutit upp i härligt sommarväder på Storgtorget för att protestera mot den inhuman sjukförsäkringen.

Klara Holmberg; SSU var vår utmärkta konferencier

Talare från SSU och SP fördömde regeringens förstörande av våra trygghetsförsäkringar. SSU stod också för den mycket uppskattade musikunderhållningen - där bland annat "Keops Pyramid" värmde demonstranterna.

Keops pyramid framförs

100 personer får man räkna som en stor manifestation här i hässleholm - nästa gång så blir vi ännu fler.SP -fanan

Även publiken vittnade om sjukförsäkringens vansinnigheter

Vi sålde slut på alla exemplar av "Internationalen" som vi hade beställt. Efteråt så fortsatte ett livligt samtal på torget om hur man skall gå vidare i kampen för en human sjukförsäkring.

Kampvilliga SSU:are

Arga demonstranter med hemmagjord banderoll

En lyckad manifestation organiserad av Vänsterpartiet, SSU och Socialistiska Partiet. Tyvärr så hoppade Socialdemokraterna av manifestationen i sista stund. Tydligen ansåg de att det inte var så viktigt att deltaga i påskupproret. Är nog många drabbade hässleholmare som inte håller med om den bedömningen.

Henrik

KvP Aftonbladet 2 DN VK 2 GP VF DT Nsk KB

Protestera på måndag!

2011-04-24T08:42:00.004+02:00

Slut upp på måndag och kräv en human sjukförsäkring. Runt om i landet kommer det att anordnas protest möten mot utförsäkringarna - så också här i Hässleholm. Bli en del av den nationella rörelsen mot revorna i välfärden.

Ring P1 – De utförsäkrade och makten

Henrik

Nsk

Kamp för människovärdet – Stöd påskuppropet!

2011-04-22T16:52:00.001+02:00

Det nya sjukförsäkringssystemet sjösattes den 1 juli 2008. Beslutet manglades fram i rask takt, tid för offentlig utredning och en ordentlig remissrunda fanns inte. Det vi fick var bedömning mot en fiktiv arbetsmarknad vid prövning av rätt till sjukpenning, sänkt ersättning efter en viss tid och en spark i baken ut från försäkringen vid en bortre gräns. Fram till ett halvår före riksdagsvalet 2010 sågs sjukförsäkringen som den borgerliga alliansens absolut svagaste kort. Den nyliberala offensiven hade i grunden inte förändrat en mycket bred folklig uppslutning bakom en offentlig och trygg sjukförsäkring. De rödgrönas övertag i opinionsundersökningarna rasade dock månaderna innan valet på ett för statsvetare helt obegripligt sätt. Oförmågan att föra fram ett genomgripande alternativ till alliansens politik anser vi socialister vara den främsta anledningen till valförlusten.

Efter valet tog Ulf Kristersson över som socialförsäkringsminister och möttes inledningsvis med viss respekt. ”Försäkringskassan ska inte kritiseras för det som regering och riksdag beslutar och jag ska inte yttra mig i enskilda ärenden som myndigheten prövar”, sa Kristersson som, även lovade att se över lagstiftningen. Under tiden har de nya reglerna drabbat fler och fler. Sjukskrivna som slagit i taket för max antal dagar med sjukpenning har överförts till Arbetsförmedlingen för arbetslivsintroduktion, vilket i praktiken kan innebära en timmes telefonkontakt i veckan. Efter 87 dagar kan den sjukskrivne åter ansöka om sjukpenning. Det är ett förnedrande och fruktansvärt ineffektivt användande av samhällsresurser att på detta sätt bolla människor mellan olika myndigheter, olika bidrag och olika rehabiliteringsutredare.
Mot det här inhumana regelverket växer nu en ny folkrörelse fram. Diakoner, som dagligen möter utsatta grupper, har tagit initiativ till Påskuppropet med manifestationer runt om i landet. 108 kritiska läkare kräver ”Sluta straffa våra patienter” i en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet den 30 mars. Den 11 april presenterade Kristersson de utlovade justeringarna som enbart innebär att ”lappa och laga på ett regelverk som läcker som ett såll”, enligt ett uttalande från LO. Nya diffusa undantagsregler gör att sjukskrivna inte ska överlämnas till Arbetsförmedlingen om det är ”oskäligt på grund av sjukdom”. Sjuka som inte längre kan få tidsbegränsad sjukersättning, och som saknar sjukpenninggrundande inkomst, ska få 223 kr per dag i ”särskild sjukpenning” och därmed förhoppningsvis inte vara i behov av socialbidrag.

Inget talar för att förändringarna kommer tysta Påskuppropet som har vårt fulla stöd. Det socialister har att tillföra i debatten är ett klassperspektiv och en påminnelse om att arbetarklassens styrka är när den uppträder som kollektiv. Vi kämpar också för möjligheten att vara frisk. De 108 läkarna skriver hur de ”sett hur möjligheterna att återkomma till arbetslivet krympt årtionde för årtionde.” Kampen måste därför föras på verkstadsgolv, callcenters och i offentlig sektor mot lönespridning, slimmade organisationer och uppskruvat arbetstempo – mot bemanningsföretag, ungdomslöner och osäkra arbetsförhållanden! För sex timmars arbetsdag och en bra företagshälsovård underställd fackets kontroll!

Ett enande krav är 90 procent ersättning i sjukpenning och a-kassa. Det var ersättningsnivån fram till 1980-talet. För unga arbetare idag låter väl sjukpenning utan karensdag också lika främmande. Så var det dock ända fram till 1980-talet och någon anledning till att inte återinföra det finns inte. Ett annat enande krav, för att behålla tilltron till en allmän försäkring och inte uppmuntra privata alternativ, är att höja taket för full kompensation till mer än dagens 26 750 kr i månaden. Det är hög tid att gå till storms mot regeringens inhumana högerpolitik. På måndag går vi kvinna och man ur huse och tar under påskuppropets fanor strid för människovärdet!

Nsk 1

Skåne är härligt!

2011-04-22T16:24:00.007+02:00

Det är gott att bo i Skåne -varmt, myggfritt och isfritt!

Fast är man pensionär i snål Hässleholms blir det inte mycket gott till påsk

Kampanjdag för Påskupproret

2011-04-21T13:22:00.006+02:00

Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet och SSU kampanjade i solskenet på Stortorget för manifestationen den 25 April

Glad sommarklädd SSU:are i flygbladsutdelar tagen

Vänsterpartist med minor informerar om Påskupproret

Henrik

NSK

Handelsanställdas förbund uppmanar. till deltagande i påskupproret mot utförsäkringarna

2011-04-20T23:29:00.000+02:00

Handels skriver:

Protestera mot utförsäkringarna

Påskupproret har tröttnat på utförsäkringarna av sjuka människor. Därför kallas det till en landsomfattande manifestation 25 april. Kolla på Facebook när och var du kan vara med och ryta till.

Henrik

Påskupproret kommer till Hässleholm

2011-04-20T07:45:00.005+02:00

Pressmeddelande

En manifestation mot utförsäkringarna, för en human sjukförsäkring anordnas i Hässleholm den 25 april, 13.00 på Stortorget. Där kommer det spelas musik och representanter för arrangörerna att hålla tal. Vi välkomnar alla som vill verka för en human sjukförsäkring att ta sig till torget.

Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet och SSU står bakom manfestationen ”Påskupproret mot utförsäkringarna” i Hässleholm, samtidigt som

andra manifestationer på samma tema anordnas på minst 55 orter runt om i Sverige.

”Den som blir sjuk i Sverige i dag möts av nya regler och absurda tidsgränser Handläggare utan medicinsk kunskap fattar beslut, oavsett läkarintyg och hälsotillstånd. Bedömningen sker gentemot fiktiva jobb; även om man ligger på dödsbädden eller på operationsbordet så kan det tänkas finnas en teoretisk arbetsförmåga... Vi har fått ett rättsosäkert system i stället för en sjukförsäkring som ger trygghet och stöd vid sjukdom och rehabilitering” Påskupprorets hemsida.

Vi hoppas på stor uppslutning från Hässleholmarna. Hjälp till att sprida ordet och slut upp den 25 april och bli en del av kampen för en human sjukförsäkring. Det krävs inte mycket av dig för att påverka, ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Twittra, facebooka, blogga, skriv insändare, prata med grannen – det behövs mänsklig kraft för att påverka regeringen.

Marcus Svensson Vänsterpartiet

Henrik Hedman Socialistiska Partiet

Saga Henriksdotter SSU

Henrik

NSK KB

Sluta drömma! Finn nya stigar

2011-04-18T07:06:00.001+02:00

15 april, 2011

By ledarred

Förhoppningen hos många inom den socialdemokratiska apparaten att partiets kris skulle kunna avhjälpas med valet av ny partiledare har kommit på skam. Ja, själva valproceduren blev en obarmhärtig uppvisning av hur långt förfallet gått inom “arbetarrörelsen”.

Den socialistiska arbetarrörelsen föddes som en demokratisk samhällsomvandlare. Inte bara klassamhället skulle demokratiseras och ersättas, de egna organisationerna var folkrörelser som skulle styras demokratiskt av medlemmarna. Underdånighet inför auktoriteter, som var klassamhällets signum, var oförenligt med arbetarrörelsens ideal. I år kunde vi tvärtom se hur man desperat sökte efter LEDAREN, den person som kunde peka med hela handen och återge den socialdemokratiska apparaten (och dess företrädare) den centrala rollen i det politiska livet. Vilken politik som denne frälsare förde fram skulle man bli varse när han/hon efter sitt tillträde i ett linjetal inför förväntansfulla kongressdelegater lade fast kursen. Ett ledarideal så långt från arbetarrörelsens ursprungliga, då “ledare” innebar att man var en vald ledare med uppgift att vara ett språkrör för medlemmarnas vilja. Det ledarideal som nu manifesteras är hämtat från näringsliv och amerikansk toppolitik, ledaren som den som får människorna att följa – “leadership” som det heter inom dessa kretsar.

Om valproceduren blottlade socialdemokratins interndemokratiska förfall så hade ju Mona Sahlins “avskedstal” blottlagt det politiska, en bekännelse till borgerlig politik så fullständig så att FP-ledaren Jan Björklund i riksdagen deklarerade att han kände att han skulle kunnat rösta på Sahlin. När så Håkan Juholt i sitt tal på kongressen betonade några jämlikhetsfrågor och använde sig av ett antal traditionella fraser ledde detta till att många såg den “traditionella” socialdemokratins återkomst. Personer som brukar räknas till partiets vänster började se ljuset i tunneln. Man får anta att detta ljus släcktes tämligen brutalt när Juholt och hans nya ekonomiska talesperson Tommy Waidelich på DN-debatt slog fast en politik som “sätter jobben först”, och som i sin syn på företag, jobb tillväxt med mera inte på något sätt skiljer sig från Reinfeldts politik. Miljö, klimat och hållbar utveckling lyser överhuvudtaget med sin frånvaro. Då ska man också komma ihåg att just Juholt var den som när (S) slöt sin allians med Miljöpartiet ( innan Ohly fick vara med) beskrev denna allians som strategisk och för överskådlig framtid. Han såg (S) och MP som komplimenterande krafter som funnit varandra. Nu finns inget av detta och det säger väl en del om Juholts “flexibilitet”.

När han i intervjun i TV2:s Agenda säger att han kan tänka sig införande av “någon form” av förmögenhets- och fastighetsskatt (men befriade från de gamla skatternas “dåliga sidor”) då är det väl bara K G Bergström som i sin upphetsning kan undgå att förstå att dessa små modifikationer enbart är smulor för att hålla “traditionalisterna” i partiet vid gott mod. “Traditionell” socialdemokratisk politik á la Hansson, Erlander och Palme är dessutom en omöjlighet idag. Dess karaktäristika var långtgående reformer med verklig substans för arbetarbefolkningen, men som samtidigt höll sig inom kapitalismens ramar, välfärdspolitik som förbättrade livet för oss men som aldrig utmanade den verkliga ekonomiska makthavaren; storkapitalet. Förutsättningen för denna politik var inte bara den kraftiga ekonomiska uppgången under efterkrigstiden utan också det faktum att storfinansen var beredd att gå med på dessa reformer för samhällsstabilitetens skull och för att förhindra en radikalisering av arbetarklassen. Kommunismen var ett reellt hot för dem.

I dagens globaliserade kapitalism med en tillbakatryckt arbetarklass känner den härskande klassen inga behov av kompromisser med en aldrig så tandlös arbetarrörelse. Förändringar med verklig substans kräver därför en politik som vågar gå i konfrontation med storkapitalet, förändringar som utmanar deras makt och som därför kräver en politiskt mobiliserad arbetarklass. Att utmana det kapitalistiska systemet finns inte i herrar Juholts och Wadelichs föreställningsvärld. Så till alla ärliga vänsterkrafter inom socialdemokraterna kan vi bara säga: Sluta drömma! Finn nya stigar!

Nsk Nsk

Lägg ner!

2011-04-14T23:00:00.005+02:00

400 miljoner för att våra kommunalråd drömmer om att några fotbollsföreningar skall avancera från gärdsgårdserien till superettan. Bara för att fotboll är trevligt att se på finns det ingen anledning att släng hundratals miljoner av skattepengarna på ett sånt litet specialintresse. Det finns betydlig viktigare saker att investera i här i Hässleholm. Äldrevården och skolorna skulle behöva visas samma omsorg som fotbollen av gubbklubben i kommunstyrelsen.

Henrik

Tidigare blogginlägg om arenan

NSK NSK

500 hundra spänn till SJ!

2011-04-13T17:15:00.003+02:00

Nu har vi skickat in pengarna vi samlade in till SJ. Pengar som de lär behöva till nödvändiga reparationer. 500 kronor kommer inte att räcka långt - men när regeringen bara anslår småsmulor tvingas vi resenärer att bidra med vad vi kan. Pengar finns tydligen i Reinfeldts och borgs värld endast till skattesänkningar inte till vård av våra gemensamma resurser.

Lokaltidningens artikel
NSK NSK NSK

Henrik

Det är rätt att bomba!

2011-04-12T16:54:00.003+02:00

Andreas Malm skriver en bra debattartikel på Aftonbladet idag. Där hävdar han att det är rätt att bomba i Gaddafi.
”Om inte franska stridsflygplan i elfte timmen satt stopp för avancemanget den 19 mars hade det i dag inte existerat någon libysk revolution”, skriver Andreas Malm.

Henrik
NSK 1 2 3

Ett dåligt skämt

2011-04-12T07:20:00.004+02:00

Björn Johnson författaren till boken "Kampen om sjukfrånvaron" har kommenterat och sågat regeringens förslag till ändringar i sjukförsäkringen på sin blogg "Stardusts blogg".
han skriver: " . . . Min första tanke när jag läste debattartikeln var: menar de
verkligen allvar? Ska detta vara de förändringar som ska lösa problemen?
Är detta vad Ulf Kristersson ruvat på sedan valet? Det är ju... nästan
ingenting?! . . ."

Jenny Fjell en av intiativtagarna till "Nätverket resurs" har uttalat sig i Svenska dagbladet. För lite, för sent är hennes kommentar.

Skall vi lyckas få tillbaka humana socialförsäkringar så måste vi gå ut på gator och torg och sätta press på regeringen. Den 25 april planeras det flera demonstrationer runt om i Sverige mot utförsäkringarna. Här

Henrik

Skånskan NSK NSK

Revolten sprider sig.......

2011-04-10T07:41:00.001+02:00

Henrik

Borgerlig cynism i ny bokutredning

2011-04-10T07:08:00.001+02:00

8 april, 2011

By ledarred

Den borgerliga regeringen har nyligen tillsatt en bokutredning för att undersöka litteraturens ställning i dagens Sverige. Regeringen säger sig oroas av sjunkande läsförståelse bland barn och unga.
I ett särskilt direktiv har en kommitté fått i uppgift att bland annat undersöka litteraturens ställning i skolan, bok- och tidskriftsmarknaden samt läsfrämjande insatser. Kommittén ska lämna förslag på hur litteraturens ställning kan stärkas med målsättningen att öka läsandet och tillhandahålla ett varierat utbud av kvalitetslitteratur.
Utredningen tar sin utgångspunkt i den så kallade PISA- undersökningen, som visar på en negativ tendens i läsförståelse, läsning och intresse för litteratur bland barn och unga.
Skillnaderna är fortsatt stora mellan olika grupper. Kvinnor läser mer än män, högutbildade mer än lågutbildade, medan en allt större grupp inte läser alls.
Nästan en femtedel av de svenska eleverna kan inte ta till sig innehållet i en text. Andelen avancerade läsare minskar och pojkar, i synnerhet de svagpresterande, har tappat mest i läsförståelse. I direktivet tar man också fasta på att antalet bibliotekslån minskar och att endast två tredjedelar av skolenheterna har någon form av skolbibliotek.

Enligt kommittén finns det en tendens till likriktning i bokförsäljningen, med koncentration till ett antal storsäljande titlar som ges ut av ett fåtal förlagsjättar. Regeringen avser att satsa tre miljoner kronor mellan 2012-14 på kvalitetslitteratur och litteratur översatt från andra språk i syfte att stärka bokens ställning och mångfalden på bokmarknaden,.
Enligt Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening, saknas helt lustläsningens betydelse för barns läsutveckling i kommittédirektivet. Han menar att om man vill främja barns läsutveckling är det av avgörande betydelse att biblioteken ges goda förutsättningar att främja barns fritidsläsning.
Författarförbundets ordförande Mats Söderlund riktar skarp kritik mot att utredningen inte fått klara klara direktiv om att syna effekterna av ett fåtal jättars dominans i förslagsvärlden.
Eftersom några få förlag kontrollerar bokbranschen, framför allt Bonniers, KF-media och Norstedts, blir det mycket svårt för mindre förlag att nå ut med sina böcker.

Det folkpartistiska kultur- och fastighetsborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt, framhåller vikten av att biblioteken även framgent skall styra över sitt utbud av litteratur. Annars kan de, enligt henne, inte längre fungera som folkbildare och förvaltare av det litterära kulturarvet.
Det paradoxala är emellertid att just Folkpartiet, som varit pådrivande för att en bokutredning skulle komma till stånd, aktivt medverkat till en nedskärningspolitik som gjort det allt svårare för såväl biblioteken som kvalitetslitteraturen att nå ut till de breda folklagren.
Sedan det borgerliga regeringsskiftet har statskassan gått miste om ca 100 miljarder kronor, till följd av framför allt de skattesänkningar som införandet av jobbskatteavdragen medfört, vilket i sin tur lett till besparingar i kommunerna. Biblioteksverksamheten, som i kommunens budgetar inte anses utgöra ” prioriterad verksamhet ”, har fått vidkännas minskade anslag. Konsekvensen har blivit att det nu görs färre inköp av olika typer av media, att vissa biblioteksfilialer stängts och att en del bokbussar dragits in. Friskolornas obenägenhet att investera i egna skolbibliotek har också resulterat i ökad belastning på de närliggande kommunbiblioteken.

Den borgerliga regeringen har dragit in statligt stöd till projekt som vänder sig till mindre läsvana grupper, exempelvis En Bok för Alla, projektet Läs för mig Pappa och vägkrogsbiblioteken.
Den av borgerliga regeringen tillsatta utredningen säger sig å ena sidan syfta till att främja läsandet, men denna borgerliga regering har således självt aktivt medverkat till att föra en politik som inneburit att de riktade insatserna till särskilt behövande grupper avskaffats. Det kan inte uppfattas som annat en ren och skär cynism, när man fäller krokodiltårar över att läsförmågan försämrats och samtidigt aktivt stoppar insatser för just dessa grupper.

För att råda bot på den försämrade läsförståelsen räcker regeringens budgeterade tre miljoner inte långt. Istället krävs en politik som tar tillbaka de 100 miljarder som gått förlorade i skattesänkningar under de borgerliga regeringsåren och använder en del av dessa medel till riktade lässtimulerande projekt samt till att motverka kommersialismens negativa verkningar inom bok- och biblioteksbranschen.

JAS-vägen till helvetet

2011-03-31T14:57:00.002+02:00

JAS-vägen till helvetet

31 mars, 2011

By ledarred

Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Sällan har väl det gamla talesättet varit mer träffande. I en ”nationell enighet” utan motstycke firar nu svenska NATO-vänner julafton medan JAS-industrin får testa sin exportprodukt i skarpt läge. Att Gripenplanens insats över Libyen främst har politisk och inte militär betydelse står klart för alla bedömare. Att det inte handlar om den libyska revolutionen utan om stormaktspolitik borde vara lika uppenbart. Svenska folket ska vänjas in på ytterligare en nivå av militärt NATO-deltagande.

Kaoset i vänstern signalerar att ännu en check point bort från den forna neutralitetspolitiken passeras. Nya perspektiv bryter fram och stridslinjer dras upp. Radikala internationalister finner sig omklappade av bombliberaler. Antiimperialister anklagas för att svika revolutionen. Allt medan den nuvarande världsordningens makthavare och Khadaffis kontrarevolution omvandlar den folkliga resningen till en bricka stormaktsspelet. När stridsröken skingras kommer mycket att vara förändrat. Oppositionen i Libyen kan ha förvandlats till västs marionetter. Radikaler till ”ockupationsvänster”. Och det svenska samhället till en banal NATO-kugge utan inskränkningar. Låt oss kämpa för att en självständig, revolutionär och antimilitaristisk socialism överlever även in i den tidsåldern.

Nsk Nsk

Ska valet av Juholt bryta isen?

2011-03-31T14:54:00.000+02:00

31 mars, 2011

By ledarred

”Steget lite grand åt vänster var snarast en normaliserande placering i mitten.”
Den socialdemokratiske vänsterdebattören Daniel Suhonen bedömer valet av den nye s-ledaren Håkan Juholt men tillfogar en lättad utandning: ”Han gav rörelsen hoppet tillbaka”.
Jo, så illa ute är arbetarrörelsen och det svenska samhället. Juholt – med Suhonens ord en ”mittens man” – som troget följt årtiondets vandring högerut ses som en förlossare från vänster och hopplös marknadsfiende från borgerliga media. I dagens Sverige räcker det med en antydan av kritik mot avreglerade elmarknader och barnfattigdom för att väcka både hopp och motvilja. Det säger något om hur långt vi pressats tillbaka, hur solidariska och demokratiska ideal ödelagts, hur anpasslingar och medlöpare tillåtits dominera.

Valet av Juholt är tyvärr inte resultatet av en aktiv revolt mot 2000-talets kapitalistiska ödeläggelse utan snarare uttryck för en växande misstro – och en svag reflex, inte bara av s-nederlaget 2010 utan också av nyliberalismens kontinentala europeiska kollaps.
Att finanskraschen 2008 inte utgjorde något tillfälligt tjall på linjen framstår idag med förödande tydlighet för miljontals européer – för att inte tala om amerikaner. De finansiella systemen darrar på randen till nya kriser. Hela statsfinanser hotas av bankrutt. Europa kokar av folkliga protester när miljoner löntagare tar till gatorna mot nedmontering av välfärd, massarbetslöshet och lönesänkningar. Samtidigt utmanas hela den industriella fossilkapitalismen av klimatkris och hårdnande kamp om oljan, allt medan kärnkraftskatastrofen i Japan ifrågasätter illusionen om gränslös tillväxt. Revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern signalerar att världen vänder och ingenting kommer att bli som förut.

Det är i det svaga återskenet av den globala vändningen som det institutionaliserade funktionärsväldets mönsterland Sverige byter s-ledare. Det är lätt att ta sig för pannan inför den lättköpta tacksamheten från vänster eller medelklassgnället från RUT-liberalerna. Men i ett land där klasskamp underifrån varit bannlyst i trettio år och namninsamlingar kallas ”uppror” kan en förskjutning ”lite grand åt vänster” väcka björnar som sover. Det är inför den risken borgerligheten blåser i dombasuner och låter drevet löpa mot Juholts nära. Själv garderar han med NATO-politik och hushållsnära tjänster, medan de som fäster sitt hopp till rockaden i s-ledningen lär få inkassera många smällar.

Men isen i fördelningspolitiken har framkallat en spricka ända upp i Sveriges största och äldsta maktparti. Genom den sprickan kommer undertryckta idéer och alternativ att försöka pressa sig fram – om kraften hämtas från djupet, misstron omvandlas till aktivt motstånd och stormen från globala massprotester förlängs in i också det svenska samhället.
Därifrån kan mottrycket, spärrarna och gränserna för tålamodet mobiliseras och blockera fortsatt marsch högerut. Där ligger hoppet och uppgiften för en vänster värd namnet, inte hos vaktombytet i s-toppen

Nsk

Peter, Jeanette, Richard och Solbritt

2011-03-28T19:15:00.005+02:00

Saxat ur Miljöpartiets lokala handlingsprogram:

Du ska vara med och bestämma!

En förutsättning för ett långsiktigt hållbart samhälle är att medborgarna är delaktiga och engagerade i samhällsbyggandet. Samtidigt som samhällsengagemanget och kunnandet om samhället ökar minskar intresset för partipolitik. Det är en utveckling som vi får anpassa oss till, och förändra det demokratiska arbetet genom att flytta makten från de slutna rummen ut till medborgarna

Fina ord men tydligen betraktar miljöpartiets kommunfullmäktige ledamöter Peter Groth, Jeanette Thelander, Richard Larsson och Solbritt Lindborg detta som inte förpliktigande valfläsk. Hur skall man annars uppfatta att de stödjer majoritetens förslag till beslutsordning för det nya badhuset.

Förslaget går i korthet ut på att: Kommunfullmäktige uppdrar åt kommunstyrelsen att bestämma, innehåll och funktioner, driftsformer, och avsätta plats åt utomhusbassängen. Miljöpartiet vill alltså att den slutna herrklubben kommunstyrelsen skall få fatta alla beslut om det nya badhuset. Tex om det skall bli en 25 meters bassäng eller en 50 meters bassäng. Är i och för sig inte specialist på badhus men skillnaden i bassänglängd innebär nog också en rejäl skillnad i kostnad. Men enligt Peters svänggäng så är detta inget som kommunfullmäktigeledamöterna skall behöva bry sig om.

Fast vi skall kanske inte vara så förvånad över miljöpartiets konstiga tolkningar av sitt lokalpolitiska program.

Flytta makten från slutna rum betyder enligt Peter, Jeanette, Richard och Solbritt att allt skall bestämmas av herrklubben kommunstyrelsen.
Motstånd mot badhuset som Peter, Jeanette, Richard och Solbritt gick till val på - betydde i praktiken ja till badhuset bara vi får en rapport från cykelfrämjandet.
Före valet så argumenterade Peter, Jeanette, Richard och Solbritt för en skatthöjning ( ville höja mest av alla partier i kommunen) - de menade att välfärden måste få kosta. Efter valet så röstade de för oförändrad skatt. (Konsekvenserna kan ni se här)
Miljön är också viktig för Peter, Jeanette, Richard och Solbritt - därför har de gått i allians med Hässleholms moderaternas ordförande Ernst Herslow. En av Sveriges ledande klimatförnekare ( Här och Här )

Skall bli intressant att följa vad miljöpartiets dynamiska kvartett mer skall hinna "omtolka" av det de lovade väljarna i valrörelsen. De har utan tvekan hittills varit duktiga att slänga sina vallöften i papperskorgen. Men så har de också fått ett par extra nämndplatser av Urban Widmark (m) som tack för besväret.

Henrik

Nsk Nsk Nsk

Offentligt möte med Lars Henriksson

2011-03-27T15:47:00.003+02:00

Röda Göinge

Juholt går – för S består problemen

Ny ordförande - Gäsp.

Juholt går problemen består

Från klass till butler

Vad är socialdemokratin?

NSk NSk

NSk

Guantanamo tio år – ett makabert jubileum

Nationella prov och Hasslarödsskolan

Kapitalismens slut

Flygbladsutdelning

De rika kan skatta sig lyckliga

Uppgivenhetens politik

Fredliga protester skrämmer den amerikanska eliten

Purk är purken – igen

Informationsutdelning

Förstärkt hot mot Iran

Betygsättning och nationella prov

Lördag utanför bolaget

ÖPPET MÖTE

En historielärares bryderi.

Den socialdemokratiska vänsterns tragedi

Marknaden dumpar betygen

Förändring i utbudet av gymnasieprogram

Förändring av antagningskraven till gymnasieskolan

Förklaring

Tyrannens fall är inte revolutionens slut utan dess inledning.

Ny verksamhet i Hästberga:)

Vi vann!!!

Privatisering eller trygghet?

Det blir en lång kris för (s)

Dags att satsa på något annat

Hej då Juholt

Ilska i USA

Så sant!

Skådeskola

Välkommen till nya Internationalen!

”Anledningen till den här lilla summeringen av tidningens innehåll och historia är att Internationalen nu fått en rejäl ansiktslyftning både på webben och som papperstidning. ”

Här kan du läsa det senaste numret gratis:Veckotidningen Internationalen nr. 38 2011

Fickkniv?

Tio år av statsterror

Rekonstruera Saab till ett framtidsföretag

Relaterat

Beskedliga lönekrav

Ta Tahrir till Sergels torg!

Kristina Runklint i Kristianstadsbladet

Hallå där Kristina Runklint (LÄS MER)

Hej då Centern!

Konsten att sälja politik

Två kommuner - två olika världar

e-on nomineras till Hässleholms kulturpris 2011

Diktatorn nästan uträknad – drömmar om frihet

Hur?

C vill ha svenska Chinatowns skriver Nsk.

Framtidens gymnasieskola i Hässleholm

Frihetsvåg till Damaskus

Draksådden

Solidaritetshälsning till Arbeidernes Ungdomsfylking i Norge

Samma kamp nu som då!

Fridolin i Almedalen

Kristdemokraternas väg: Människovärde på marknadens villkor

Detta var droppen – ockupera Saab! Ställ om produktionen och rädda jobben!

Detta var droppen – ockupera Saab! Ställ om produktionen och rädda jobben!

Vart tog globaliseringsrörelsen vägen?

Skönmålning

Ytterligare en ev reaktorolycka

Klappjakten går norrut

Lyckad insamling i Vittsjö

Ytterliggare politikerinformation

Lägg ner BUN!

Fridolin gör en Juholt

Politiskt hyckleri

Följ Tyskland – Avveckla kärnkraften!

En av mina favoritreportrar har dödats

Ett dåligt alternativ

Bilåkning i Hässleholm

Protester i Hässleholms Stadshus

"Ogenomtänkt att lägga ner praktiskt inriktad utbildning"

En lärdom - aktivitet lönar sig

Här kan du läsa det senaste numret gratis:
Veckotidningen Internationalen nr. 38 2011